Åsa Lind

Jag växte upp i byn Karbäcken i norra Ångermanland, som yngst av fyra systrar. Farmor bodde tvärs över vägen, och granne med farmor bodde mormor. Min barndom var rik på sånger och berättelser – om min bergsprängande pappa, om Odysseus och Njal, om kampen för rättvisa i världen och hur det gick till när skönheten kom till byn. Och i radion berättade Gunnel Linde om den olydiga ballongen, och det spelades musik med märkliga namn som Fångarnas kör ur operan Nebukadnesar. Köket i Karbäcken var världens centrum, och kanske var det där jag blev författare – långt innan jag lärde mig att skriva. ”Du kan tänka vad du vill”, sa min mamma. ”Och dina tankar kan ingen ta ifrån dig.”

Att skriva är det svåraste och det härligaste jag vet. Det är mitt sätt att undersöka verkligheten, och försöka förstå en del av den. Men att skriva är också att undersöka själva språket. Vad är möjligt att säga med ord? Hur skriver man en färg? Hur berättar man en doft? Kan rymden rymmas i en bok? Oavsett vad jag skriver handlar det om att försöka hitta de rätta orden för just det sammanhanget.

Jag kan inte tänka mig att leva utan att läsa, och jag läser mycket och blandat. Ibland är jag sugen på tjocka böcker, ibland på små tunna. En gång var jag sugen på en blå bok, och letade igenom hela biblioteket. Men så hittade jag också en – en underbar samling korta berättelser av Robert Müsil i ljusblåa pärmar.
En del böcker läser jag om gång på gång – som En ängel vid mitt bord av Janet Frame, Strändernas svall av Eyvind Jonsson och Odysseus av James Joyce. Bulgakov och Chandler gör mig alltid på bra humör, liksom Edith Nesbit och Tove Jansson. Och på bokhyllan för favoriter finns också Volter Kilpi, lexikon och uppslagsböcker.
En mått på en bra bok för mig, det är att den ska tåla att läsas högt.
Det är inte alla böcker som håller för det.

Sedan några år tillbaka bor jag i Ålands skärgård, på en liten ö som heter Lappo, och är författare på heltid. Tidigare har jag bland annat arbetat som journalist, grötkokerska, restaurangchef, kockhalva och vårdbiträde. Dessutom har jag illustrerat en del. Till den formella utbildningen hör ett år på Nyckelviksskolan och två på journalisthögskolan i Stockholm.

Jag vill skriva böcker som går att använda. Faktaböcker som inte ljuger, sagor som man kan läsa eller lyssna till mer än en gång.
Allt jag har gjort och läst och varit med om, allt som om händer runt omkring mig och alla som jag har mött har betydelse när jag skriver – man skriver ju som den människa man är.