I min familj har mina föräldrar alltid läst högt. Jag har till exempel ett mycket gammalt kassettband hemma där mamma och pappa omväxlande läser om björnen Nalle Lufs för mig och min syster. Då och då avbryter vi när det kommer svåra ord vi inte förs ...
I min familj har mina föräldrar alltid läst högt. Jag har till exempel ett mycket gammalt kassettband hemma där mamma och pappa omväxlande läser om björnen Nalle Lufs för mig och min syster. Då och då avbryter vi när det kommer svåra ord vi inte förstår, och vid varje kapitels slut ber vi ”bara ett till, bara ett till”. ”Ett till då, sen får det vara nog”, svarar mamma eller pappa.
På landet var högläsningen en ännu starkare tradition. Där spelade det ingen roll om vi hade gäster, eller om vi kanske egentligen hade vuxit ur den där typiska högläsningsåldern. Alla som var där fick lyssna helt enkelt. Alla pappas gamla Wahlströms barn- och ungdomsböcker gick vi igenom, och en särskild favorit var busfröet Bill, antagligen för att han var så olydig.
Roligast av allt var när pappa läste ur Bullerbynboken. Hans egen favoritberättelse var om hur Lasse, Bosse och Olle stoppar sina tappade mjölktänder i en helig liten ask med magisk kraft som de döper till ”De vises skrin”. I själva verket är det en gammal avlagd cigarrlåda. När pappa läste förställde han rösten när han läste Annas, Brittas och Lisas repliker, och han tyckte själv att berättelsen var så roligt att han skrattade så han grät. Varje gång. Det var bara han som fick läsa just det kapitlet.
Själv kom jag in i en riktig bokslukarperiod under mellanstadiet och var stammis på Täby bibliotek där jag ganska raskt rörde mig från barn- och ungdomshyllan till vuxenavdelningen. Som jag minns det var mina första förälskelser prästen Gösta Berling och musketören D´Artagnan.
Nu är tiden för länge sen förbi när jag slukade böcker på löpande band. Nu vurmar jag istället desto mer för några utvalda favoriter som jag måste ha framme. Varje år får jag av min pappa ett presentkort på ett antikvariat och då passar jag på att hitta riktigt snygga utgåvor som jag piffar upp min arbetsplats hemma med. Den första person jag träffar på morgonen är alltså Katinka som sitter på Kranes konditori och smuttar på ett glas vin medan hela hennes tillvaro håller på att rasa. I en Delfinupplaga från 1965.
Jag är född 1974 och uppvuxen i Täby norr om Stockholm. Jag är utbildad biomedicinare och journalist och har arbetat med teve, radio och tidningar. Som reporter tycker jag det är roligast att åka ut på landsbygden och träffa lantbrukare. Jag bor i Stockholm men har ett eget litet hus i Sörmland där jag odlar ekologiskt med hjälp av bondens får som jag får gödsel ifrån. Jag älskar att laga mat, sylta och safta och kan prata om olika bär och grönsaker väldigt länge. Min hobby är att sjunga i damkören The Sweptaways. Lilla E ger sig ut på resa är min debut som författare.