Michelle Magorian

Michelle Magorian, föddes 1947 i Portsmouth i England, växte upp i Singapore och har tillbringat en längre tid i Australien. Hon har studerat sång, balett och drama och var en tid elev för mimaren Marcel Marceau. 1983 kom hennes första ungdomsbok ut på svenska, Godnatt Mister Tom, som hon har vunnit flera framstående utmärkelser för.

Gemensamt för Michelle Magorians romaner är att de handlar om unga människor som hamnar i en främmande situation som leder till förändringar i deras liv. Möten människor emellan, anpassning till något annorlunda och nya insikter är återkommande teman.
Världen beskrivs utifrån den unga personens ögon och utifrån dess känslor. Men i böckerna skildras även hur vuxna människor bär på besvikelser, längtan och drömmar. I Michelle Magorians böcker möts den unga och den vuxna människan, skildrat med mycket värme och kärlek.

--------------------

Vad heter du?

Michelle Jane Magorian

Vad tycker du om?

Jag tycker om regn, jazz, att höra havet, skratta med mina söner, läsa böcker, simma (när jag kan) och lyssna på radioteater. Jag tycker också om gamla filmer, europeisk film och musikaler av Stephen Sondheim – och att gå på teater, när jag har möjlighet. Och självklart tycker jag även om att skriva och agera!

Vad tycker du inte om?

Hushålls- och trädgårdsarbete, eller samtal om matlagning och shopping. Det räcker att jag hör ett par ord för att min blick ska bli alldeles glasartad.
Jag tycker inte heller om trångsynthet och mobbning. Jag gillar inte när vissa personer försöker få en att känna sig skyldig för att man är lycklig, eller när avundsjuka människor vill trycka till någon som har jobbat hårt för att nå sina mål.
Och jag gillar verkligen inte skräppost!

Har du någon favorit bland barnboksförfattarna?

Det är omöjligt att svara på.

Men har du någon favoritbok?

Jag är ledsen men jag kan inte svara på det. Det finns så många bra böcker, var skulle jag börja?

Vilken var den första bok som du läste?

Sagan om Mårten Morrhår av Beatrix Potter. Den var ett läspris som jag fick när jag var fem år. Jag lärde mig att läsa tidigt, och jag läste så mycket att vissa trodde att jag hade lärt mig historierna utantill och försökte avslöja mig.

Många av dina böcker utspelar sig under efterkrigstiden, det vill säga efter andra världskriget. Varför är det så?

Jag är en väldigt nyfiken person. När jag började göra research om den här perioden, fanns det plötsligt så många frågor som jag ville ha svar på att jag började fråga helt okända människor om deras minnen. En berättelse ledde alltid till en annan. Det var snarare som om den här tidsperioden valde mig och inte tvärtom. En scen i min första bok ledde till boken En liten kärlekssång. Ett fotografi som jag såg när jag gjorde research till God natt Mister Tom visade vägen till Hemlängtan.

God natt Mister Tom är din första och kanske mest kända bok, men vilken av dina böcker tycker du själv bäst om?

Den här frågan brukar jag alltid krångla mig ur genom att säga att det är min kommande bok.
Anledningen är att när man har skrivit något vill man alltid förbättra det. Jag är benägen att se delar som jag skulle vilja förbättra. Däremot finns det karaktärer som jag har kommit att tycka mycket om, precis som om de vore verkliga personer.

Du är ju skådespelare också. Saknar du att stå på scenen?

Ja och nej. Jag saknar själva arbetet, den underbara vetskapen om att du ska jobba med att komma under skinnet på en annan person och få den att bli levande. Jag älskar att spela mot andra skådespelare, att stå i kulissen och vänta på att få komma in på scenen, att prata med personalen i biljettkassorna eller påkläderskorna – och att stå framför publiken.
Däremot saknar jag inte att bo på sjaskiga hotell i små städer eller att behöva skiljas från nyfunna vänner och kollegor för att åka och jobba med en annan uppsättning i någon annan landsände. Jag älskar att spela teater, men jag hade tre saker som jag ville göra i mitt liv: spela teater, skriva och få barn. Jag har haft en enorm tur som kunnat göra alla tre.

Vad gör du för att koppla av, när du inte skriver?

Jag går till en liten bokhandel här i närheten där jag tar en kopp te eller kaffe och läser och pratar med folk. Eller så går jag på teater med mina söner.
Jag tycker om att umgås med mina söner. Min äldsta son brukar läsa knäppa tidningsartiklar för mig, min yngsta brukar hitta på kul frågesporter, med frågor som ”Hur skulle det vara om du hade tre huvuden?”. Då svarar jag ”Det skulle vara svårt att komma igenom dörröppningarna” …

Berätta vad du skriver på just nu?

Jag har nyligen avslutat en bok om en fjortonårig pojke som utspelar sig i 1949-50. Han älskar att gå på bio och ser olika föreställningar varje vecka. På den tiden hade nästan ingen tv. Bio var ett av de få nöjen man kunde unna sig.
Pojken heter Henry och han är ganska trångsynt, utan att veta om det. Han har fått sina åsikter från nära och kära. Men, det kommer en ny lärare till skolan som tvingar Henry att konfrontera sina fördomar.
För att komma in på biograferna måste Henry hitta någon vuxen i biokön som han kan låtsas vara i sällskap med. Tack vare detta blir Henry vän med en medelålders dam och hon lånar honom sin kamera. När Henry framkallar negativen ser han att en man är med i bakgrunden på flera av bilderna.

Vem är mannen? Varför förföljer han Henry? Svaret kommer som en chock! Och om du vill veta hur det slutar måste du läsa Tystnad tagning!