Ingrid Olsson

Fakta:
Ingrid Olsson är född 1977 i Stockholm, där hon fortfarande bor. Hon skriver just nu på heltid, men är också utbildad gymnasielärare i svenska och svenska som andraspråk. Hon debuterade som 26-åring.

Hur blev du författare?
Jag började plötsligt bara skriva. Jag hade blivit dumpad av en kille som jag var jättekär i. Istället för att ligga sömnlös och stirra i taket på nätterna tog jag fram papper och penna. Det började som dagboksskrivande, men ganska snart blev det korta berättelser och dikter. Jag blev väldigt förvånad. Jag som aldrig tyckte särskilt mycket om att skriva i skolan kunde plötsligt inte sluta.

Hösten därpå började jag på Bollnäs skrivarlinje och det var där jag skrev manuset till min debutroman, Medan mamma sover. Att skriva första boken var svårt. Jag brottades med mitt dåliga självförtroende och en röst som undrade vad jag höll på med. Skriva böcker kan bara riktiga författare göra?

Den där brottningsmatchen pågår fortfarande. När jag är klar med en bok tänker jag att jag aldrig kommer att kunna skriva en till. Men så går det lite tid och då kommer inspirationen och det där pirret sprider sig som en förälskelse i kroppen. Jag kastar mig in i en ny berättelse och kan inte sluta förrän boken är klar. Att skriva är som en berg-och-dalbana, det bästa och det värsta jag vet på samma gång.

Dina böcker handlar ofta om allvarliga och sorgliga ämnen. Varför?
Jag började skriva för att jag var ledsen och olyckligt kär. Man kan säga att jag skrev mig ur den sorgen. På sätt och vis har jag nog fortsatt med det. Jag har upptäckt att jag oftast använder mig av känslor som gömmer sig långt inne i mig när jag skriver. Det är ofta i smärtpunkter som jag hittar min inspiration. Ett litet hål i mörkret skrev jag till exempel efter att min mamma hade gått bort.

Så mycket av det som står i dina böcker är sant?
Både ja och nej. Man skulle kunna säga att de flesta känslorna i mina böcker är sanna, men sen injicerar jag dem i mina romankaraktärer och bygger en fiktiv berättelse. Var den exakta sanningen börjar och slutar är kanske inte så intressant. Det viktiga är att boken till slut upplevs som sann av läsaren.

Varför skriver du just barn- och ungdomsböcker?
För det första handlar det om att jag använder mig av mitt inre när jag skriver. Jag minns precis vem jag var och hur jag mådde när jag var tonåring – en ganska rädd och osäker tjej – något som inspirerat mig till flera av mina böcker.
För det andra börjar jag alltid med karaktärerna när jag skriver. De dyker bara upp och med dem kommer berättelsen. Att det hittills varit personer mellan elva och arton år har jag ingen bättre förklaring till. Karaktärerna som dyker upp avgör helt enkelt vad det blir för typ av bok. Kanske blir det en vuxenroman eller en bilderbok i framtiden.

Får du skrivkramp?
Jag har aldrig haft någon riktig kramp, men det finns dagar då det går trögt att skriva. Då sticker jag ut och springer eller tar en långpromenad.

Vad gör du när du inte skriver?
Då träffar jag mina nära och kära. Skrivandet är ett ensamt jobb och på min fritid vill jag umgås med människor.