Christina Wahldén

Christina Wahldén är född 1965. Hon är journalist på Svenska Dagbladet och skriver både barn- och ungdomsböcker och vuxendeckare.
Christina Wahldén fick Teskedsordens diplom 2010 för I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig - en bok skriven i stiftelsens anda.
2011 tilldelades hon Landstinget i Uppsala läns kulturstipendium för 2011 inom området litteratur.

-----------------------

Mina böcker handlar ofta om brott av något slag. Som våldtäkt (Kort kjol, Ingen behöver veta), hedersrelaterat våld (Heder, Fallen flicka) och hotade brottsoffer (Det dina ögon ser). Eskort handlar om att sälja sex på nätet och För bra för att dö om självmord.

Många läsare frågar mig varför mina ämnen är så hemska. Jag brukar svara att verkligheten alltid är ännu värre. Att jag skriver om det jag gör beror på alla de unga brottsoffer jag har mött i mitt arbete som kriminalreporter. Mina böcker bottnar ofta i verkliga fall, men historierna är blandningar av flera personer och berättelser. Det viktiga för mig är att man som läsare ska känna att det här skulle kunna vara sant.
Jag blir ofta arg på orättvisor och vill gärna berätta mer om det i mina böcker. Många av böckerna handlar också om olika etiska dilemman som huvudpersonerna hamnat i. Ska jag våga vittna trots att jag kanske själv blir hotad då? Är det rätt att begränsa en annan människas liv genom att bestämma vem han eller hon ska gifta sig med?
När boken Heder kom ut frågade en kurdisk kille mig med vilken rätt jag som ”svensk tant” skriver om sådana frågor. Jag svarade att jag inte tycker att några ämnen enbart tillhör vissa personer, utan det som jag ser som problem i samhället vill jag också kunna skriva om. Sedan finns det givetvis de med personlig erfarenhet av svåra upplevelser som kommer att skriva egna böcker, och det ser vi redan att det sker. Min önskan är att ge en röst åt dem som ingen röst har; en sådan grupp är unga, utsatta tjejer.
Jag räknar med att samma diskussion kan komma upp i samband med min nya bok Fallen flicka, som handlar om en afghansk flicka som blir utknuffad från en balkong. När jag skrev den hade jag hjälp av två afghanska tonårsflickor och en afghansk man.
Mitt nästa projekt är en fiktiv bok om en flicka från Demokratiska Republiken Kongo som söker asyl i Sverige. 2008 och 2009 reste jag till Kongo två gånger för att samla material till en bok jag skrev för svenska Röda Korset om kvinnor och flickor som överlevt krig. De öden jag mötte där och hos asylsökande kvinnor i Sverige berörde mig starkt och det känns som om det finns mer att berätta om det.
Många unga tycker att det är jobbigt att läsa. En kille jag träffade på en skola sa till mig att han tyckte att det var så ”jobbigt att bläddra”. Om du också känner så vill jag säga att mina böcker är ganska tunna. Alla finns också inlästa om du hellre vill lyssna på berättelserna.
De två vanligaste frågorna jag brukar få när jag pratar om mina böcker på olika skolor är om jag är rik (svar: nej) och om någon av mina böcker ska filmas (svar: nej, inte just nu i alla fall). Det verkar som om film är coolare än böcker. Varför är det så? Har du tänkt på att de flesta bra filmer bygger på bra böcker?!
Någon gång i framtiden vill jag försöka skriva en riktigt rolig bok, som omväxling till allt det mörka.

Jag gillar: att skriva, min familj, Australien, Gotland, teater, trädgårdar.
Jag ogillar: att frysa, att flyga (lite jobbigt när man ska till Australien) och människor som medvetet gör andra illa.
Jag läser: Sara Stridsberg, Jonas Hassen Khemiri, Lars Norén, Kristina Lugn, Tim Winton, trädgårdstidningar och Sydney Morning Herald.
Jag drömmer om: att skriva dramatik, den australiska röda öknen, att bli en bättre författare, att våga mer.
Favvoteatrar i Stockholm: Elverket, Galeasen, Orionteatern och Brunnsgatan Fyra.
Favvoteatrar i Sydney: The Wharf (missa inte restaurangen längst ut på piren) och förstås, Sydney Opera House. (Med kakel Made In Sweden från Höganäs på fasaden. Lägg händerna där och känn värmen av solen!)
Favvoväxter: Eukalyptusträd, alla sorter. (Smula ett blad mellan fingrarna och dra ett djupt andetag!)
2) Blåblommande jakarandaträd.
3) Blommande mimosaträd, doftar som en hel blomsteraffär.
4) Blåeld.
Ämnen jag inte skulle kunna skriva böcker om: utsatta små barn.
Saker jag skulle vilja kunna göra: cykla utan att hålla i styret, busvissla utan att sätta fingrarna i munnen, dyka med huvudet före, skälla ut någon våldsamt. (Du ser; jag är en riktig fegis!)
Konstigaste maten jag ätit: isbjörn (sådär), val (inget vidare), krokodil (som kyckling), känguru (hemskt att säga, de är ju så gulliga, men otroligt gott). Nu för tiden äter jag mest grönsaker.
Oväntad merit: Jag har gnuggat näsa med Astrid Lindgren. Det är faktiskt sant! Det dröjde länge innan jag tvättade näsan efter det.