"ett av den svenska litteraturens mest självklara genier."

"Vi har läst den här boken ihop nästan varje kväll i två veckor, ett sällskap på 4, 6 och 9 och 39 år. Vi är lika fascinerade allihop.
Jag tror att det beror på att slutet inte är helt dechiffrerbart; det är inte klart vad som hänt eller ens att det hänt. Vem satte ett plåster på den äckliga hundens vårta? Varför är Cerisia så dum mot Siv? Sover Siv fortfarande? Och hur förhåller sig boken till Calderón de la Barca och drömtematiken under den spanska barocken?
Många frågor, men bara ett klart svar: Pija Lindenbaum är just nu ett av den svenska litteraturens mest självklara genier."
Björn Wiman