Rabén & Sjögrenbloggen

  1. Jojo, sånt här gillar vi

    2010-03-15 07:32

    Bokfreak ser framemot några av "vårens/sommarens säkraste kort". Lisa Bjärbos (aka onekligen-Lisa) Det är så logiskt alla fattar utom du och Johanna Lindbäcks (aka bokhora-Johanna L) Saker som aldrig händer.

    /Cecilia Nilson

  2. Missa inte!

    2010-03-12 15:13

    På Barnens Bibliotek massa roligt att läsa och titta på. Bland annat finns där författarintervjuer från förra årets bokmässa, med Katarina von Bredow, Petter Lidbeck, Lena Lilleste, Mårten Sandén, Maud Mangold och Kerstin Lundberg Hahn.

    /Cecilia Nilson

  3. Var det bättre förr?

    2010-03-12 08:14
    Kategorier:

    Första gången jag skulle köpa en julklapp åt min styvdotter gick jag omkring i timmar i leksaksaffärerna och letade för det fanns nästan bara gulliga pluttenuttiga dockor eller en massa superhjälteutrustning och piratgrejor som verkade vara tänkta för killar.Till slut hittade jag en punkdocka fast det var ingen riktig punkdocka utan mer som en maskeradpunkdocka. Varför finns det inga tuffa leksaker för tjejer?

    På fredags- och lördagskvällarna när vi har köpt chips och godis och ska softa och kolla på teve vill hon se på tävlingsprogram där deltagarna dansar eller sjunger. Tjejerna har utmanande kläder, fast om det är någon tjej som inte är superdupersmal har hon massor av kläder på sig istället, som om det vore livsfarligt att visa någon som väger en semla för mycket. (Killarna kan vara knubbiga eller snubbla fram som elefanter, det är helt ok.)

    Så ska juryn säga sitt och folk röstar och man får se de stackarna stå där olidligt länge och vänta på att antingen jubla om de fortfarande får vara med i det där mysiga programmet eller bita ihop om de får packa och ge sig iväg och inte visa att underläppen darrar.

    Sen i skolan fortsätter det för barnen leker att de är med i de där tävlingarna och de leker jury och blir utslagna och darrar med underläppen .... Alltså, vad är det där för nånting?

    Ok, det låter mossigt när en kille i min ålder säger att det var bättre förr, men det var det faktiskt vad det gäller just det här. Vad är det för fel på att dansa bara för att man tycker det är kul och sjunga bara för att man har något som man tycker det är roligt eller viktigt att berätta om? Vad är det för fel på gammal hederlig punk?

    Min tjej vill att hennes dotter ska bli som hon själv var och vara en pojkflicka och träna friidrott och springa snabbare än killarna och mopsa upp sig och vägra vara gullig. Men allt det där har har min styvdotter ingen lust med alls för hon vill vara en flick-flicka och hoppa över det där med friidrott och ta det lite lugnt och designa kläder istället, så upproret fortsätter tack och lov.

    Jahapp, det var min sista blogg för den här gången. Ha det så bra och snubbla inte på alla isfläckar!

    /Martin Jonols

  4. Tarzan, Paris och Strindberg

    2010-03-11 08:11
    Kategorier:

    Tarzan var min lärare i svenska, men han kallades inte Tarzan för att han svingade sig i lianer och jagade stora starka skurkar och räddade Jane om och om igen. Tarzan var liten och flintskallig och hade alltid blazer och virkad slips fast han hade kvar lite lockigt hår i nacken som stod ut som en ankstjärt.

    Dag efter dag, vecka efter vecka drillade han oss i grammatik. Det kan inte ha varit så lätt att gå till jobbet varenda morgon. I vår klass gick Fredde, som brukade stå utanför fritidsgården med en planka och jagade bort dem han inte gillade. Där gick också min kompis Subbe, som kallades för Järnet för att han försökte vara så hård hela tiden och råkade i trubbel jämt och alltid åkte dit om han hittade på något bus och till slut inte fick gå kvar i skolan. Ingen av dem var direkt intresserade av rumsadverbial och pluskvamperfekt. (Det var inte jag heller.)

    Men Tarzan gav inte upp utan tjatade om och om igen om ackusativ- och dativobjekt, fast han tjatade på ett roligt sätt och skämtade hela tiden och han fick hela vår sömniga klass att skratta. Fast ibland kunde han bli Kalle Anka-arg av ilska om någon viskade eller fnittrade för mycket när han försökte förklara något krångligt och då hade han svårt att lugna ner sig efteråt.

    Men det bästa med Tarzan var när han berättade om gamla böcker och författare. Han gillade att prata om när Strindberg hade stuckit från Sverige och bodde i Paris och trodde att han var förföljd av onda makter och försökte göra guld. När Tarzan berättade om allt det där gick han liksom in i sin fantasi och ibland verkade det som om han hade glömt bort skolklassen framför sig.

    "Paris är en underbar stad", kunde han säga med dramatisk röst. "Men det är också en stad där man kan vara mycket ensam."

    Ibland fantiserade han om att han var en romare som var poet och kär i samma tjej som Julius Caesar och skrev dikter om den där tjejen hela tiden. Tro mig, man lyssnade noga när Tarzan var i form och började berätta sina historier.

    Allt det där var länge sen och Tarzan finns tyvärr inte kvar på jorden längre, men jag har kvar boken som vi använde på hans lektioner. Jag tar den från bokhyllan och tittar på den ibland och tvekar alltid om jag ska öppna den för när jag gör det är jag tillbaka i det där klassrummet och funderar på vad August Strindberg och Hjalmar Söderberg var för spännande typer och jag minns böckerna av dem som jag lånade på skolbiblioteket och började läsa ...

    /Martin Jonols

  5. Ett skafferi fullt av inspiration

    2010-03-10 08:12
    Kategorier:

    Nu verkar det äntligen bli vår och då kommer jag alltid ihåg vårarna när jag var liten. På den tiden bodde jag i en förort till Stockholm som heter Riksby som ingen människa vet var den ligger. Men det fanns ett berg där med en gammal runsten och det rann smältvatten nerför det där berget på vårarna, som man kunde dämma upp och låtsas att det var en viktig flod som man måste över för att rädda de andra indianerna.

    Nedanför det där berget fanns en väg där det bodde en kille som hette Conny som var livsfarlig. Folk sa att den ena trottoaren var Connys och jag trodde de skojade så jag gick där i alla fall, men då kom Conny och gav mig en ordentlig propp, och jag gillar fortfarande inte att gå på den där trottoaren. Längre bort bodde det en tjej som hette Ann och om man hade en otrolig tur kunde man få sällskap med henne till plugget. I vårt hus fanns det en källare där man kunde leka ryska posten (gammal pusslek) i smyg, men det jobbiga var att min farsa förvarade gammal glasfiberull där så om man skulle pussa nån fick man en massa glasfiber överallt.

    Vid Brommaplan fanns en tvättomat med en farbror som tyckte att min mamma såg ut som Audrey Hepburn (gammal filmstjärna) och vid lekparken en bit bort fanns en knäpp gubbe med en knäpp schäfer som jagade oss ibland, och då insåg man att man kan springa mycket snabbare än man tror. I skolan hade vi en fröken som hette Turlock som var lite mer som fröknarna var hundra år tidigare för hon trodde på änglar som kom och höll fram sina händer och skyddade oss när vi ramlade i fotbollsmatcherna. (Det funkade inte, det gjorde rätt ont ibland i alla fall.)

    Riksby och alla de där tanterna och gubbarna och barnen är som ett skafferi där jag kan plocka fram saker som jag trodde att jag hade glömt och skriva historier om.

    Allting i skafferiet var inte så kul på den tiden, som när Conny och de andra tuffa killarna kopplade armkrok och kom springande mot oss småbarn och småbarnsfröknarna. Eller när morsan fått för sig att klippa mig och jag var tvungen att gå till skolan och se ut som en rymdvarelse. Men utan det där skafferiet skulle jag aldrig ha kunnat skriva till exempel Biljana är bäst så jag är glad att det finns där.

    /Martin Jonols

  6. Med laget närmast hjärtat

    2010-03-09 07:56
    Kategorier:

    Har du suttit med penna och papper och inte haft en aning om vad du ska skriva någon gång? Det som är bra att tänka på är att man inte behöver hitta på allting själv när man skriver. Det händer massor av intressanta saker i livet som kan vara bra att ha med. När jag skrev Biljana är bäst hoppade det med en och annan person som mer eller mindre finns i verkligheten. De blev inte riktigt som de brukar vara i den vanliga världen, men här och där finns de med i historien.

    En av dem är min äldsta sons fotbollstränare, Rolle. Rolle har tränat laget sen de var småkillar, nu är de stora och han är med i matcherna som spelare också.

    Inte en enda gång på alla år har Rolle toppat laget eller kickat ut någon för att han inte varit tillräckligt bra. Så var det inte med de flesta andra lagen. Där fick de som inte var så duktiga inte vara med, och om de fick vara med så var det bara lite då och då, när det inte var så viktiga lägen i matcherna.

    Naturligtvis gör man många fler mål om bara de bästa får vara med. Gissa om Söderkamraterna fick stryk i matcherna. Rolle lovade att killarna i laget skulle få varsin glass om de förlorade med mindre än tio-noll. Han behövde inte köpa en enda glass på flera år. Men Rolle vägrade att ge upp. Konstigt nog vägrade spelarna också att ge upp. Ibland undrade man ju vad det var för mening med att åka runt till olika förorter med nytvättade tröjor och nypumpade bollar och få storstryk av det ena laget efter det andra.

    Min son var målvakt på den tiden. Ofta låg han på marken i ett moln av damm och försökte rycka åt sig bollen framför fötterna på en massa anfallsspelare som brutit igenom backlinjen för miljonte gången. Ibland såg det läskigt ut och jag var tvungen att blunda eller vända mig bort. Men på något sätt har allt det där gjort honom till en väldigt lugn och samlad kille.

    Rolle tappade aldrig humöret, han kom på killarnas skolavslutningar och när de blev större fixade han sommarjobb ibland på byggfirman där han jobbade.

    Killar från andra, bättre lag började spela med Söderkamraterna för de trivdes bättre där än i lag med strängare tränare. Den ena duktiga avhopparen efter den andra började i laget och till slut förlorade de inte med mer än tio-noll, sen förlorade de inte alls ibland och till slut blev de ett riktigt bra lag.

    Men det är inte det som är det viktiga med Rolle. Det viktiga är att om man har ett schysst lag där alla kämpar för varandra och inte är taskiga mot dem som inte är så bra och jobbar ihop i hela sin uppväxt, så har man varit med om någonting väldigt speciellt, även om man förlorade två-trehundra matcher i början.

    När Rolle fyllde femtio samlade laget ihop till en middag på en fin restaurang som heter Gondolen åt honom och hans fru. Rolles present till sig själv var att tatuera in Söderkamraternas emblem. Vid hjärtat.

    /Martin Jonols

  7. Ett av världens bästa jobb

    2010-03-08 08:00
    Kategorier:

    Jahapp, så har man blivit barnboksförfattare. Inte så dumt. Inte så dumt alls. Ett av världens bästa jobb faktiskt. För jag minns när jag började läsa. Det började med att jag fick ett nummer av Rymdens hjältar av min mamma. Det var en serie om ett gäng superhjältar. Stålmannen och Blixten var med och de var tecknade i svartvitt och såg mycket häftigare ut än vad de gjorde sen, när de blev färglagda. Jag insåg att jag borde skaffa en mantel och att det fanns massor av serietidningar och att jag kunde läsa allihop. Mina kompisar hade inte lärt sig läsa ännu. De nöjde sig med att kolla på bilderna och blev otåliga när jag satt och tragglade mig igenom pratbubblorna för de ville komma iväg och spela fotboll innan det blev mörkt. Men jag gick in i den där världen och försökte läsa Kalle Anka på engelska för jag gillade när knattarna sade Unca Donald istället för farbror Kalle. Jag läste Tvillingdetektiverna och äventyrshistorier av Uno Modin och Greven av Monte Christo och det blev som en annan värld jag kunde gå in i och om jag var hemma och förkyld kunde jag läsa flera tvillingdeckare om dagen, jag kunde inte få nog.

    Sen fortsatte jag läsa den ena boken efter den andra. Så småningom kom jag in på ryska författare som Dostojevskij och Tjechov. De har något alldeles särskilt. Ibland när jag lär känna någon känns det som om jag redan har träffat på personen i någon historia av Tjechov eller Dostojevskij. De där författarna blir lite som gamla kompisar. Jag kan sitta och småprata med Tjechov när jag dricker kaffe fast jag vet att han på sätt och vis varit död i mer än hundra år.

    Häromdagen var jag hos min äldste son som precis har flyttat hemifrån. Han har fått överta en del av mina gamla böcker och det var kul att se mina sönderlästa gamla Gogol-, och Bulgakov- och Dostojevskijböcker där på hans nya hylla. Han har alla de där historierna framför sig och sen ger han dem vidare till sina barn och sådär fortsätter det.

    Finns det något bättre än att dyka in i superhjältarnas Gotham city och Metropolis eller Bulgakovs Moskva och inte riktigt veta var man har varit efteråt och nästan har lite svårt att vänja sig vid sin gamla vanliga värld när man har slutat läsa för att äta middag?

    Tja, det finns något som är lika bra, kanske ännu bättre faktiskt. Det är att sitta framför ett block eller dator och inte veta hur man ska börja. Sen skriver man några ord och sen skriver några till och undrar var det där kom ifrån egentligen. Och plötsligt är det som om någon annan skrev och man ser någon annan plats framför sig och man börjar försvinna bort …

    /Martin Jonols

     

  8. En obotlig slängare

    2010-03-05 10:13
    Kategorier:

    Jaha, i dag hade jag tänkt vara lat och dela med mig av en liten grej som jag skrev för några år sen. Men eftersom texten är puts väck, så blir det inget med det. Den har inte på något sätt försvunnit av sig själv och jag har inte heller av misstag råkat slänga den. Nej då, jag har helt medvetet och vid mina sinnens fulla bruk (nåja ...) slängt den i papperskorgen. Jag är nämligen en obotlig slängare.

    Det straffar sig förstås ibland. Som i går kväll, när jag köpte en oemotståndlig ljusstake i en second handbutik och den visade sig vara gjord för såna där små, smala ljus, som jag helt nyligen slängde ett helt paket av. (Med motiveringen att "såna använder man ju ändå aldrig nu för tiden ...") Eller som nu, med texten.

    Maken tycker emellanåt att jag går lite till överdrift i min slängiver. Förmodligen har han rätt, men jag kan inte låta bli. Jag tycker helt enkelt att grejerna liksom är i vägen. När sista barnet är utfluget och jag ska ta maken med mig och leva enkelt i en liten etta. Eller kanske en husvagn på Glyttinge camping. Eller när jag ska stoppa ner mina ägodelar i en ryggsäck och fotvandra till världens ände. Ja, då är de liksom i vägen.

    Men en text ...? Den kan ju inte precis vara i vägen? Den tar ju bara några ynka kB någonstans i ett skrymsle i datorn. I ett minne, som inte ens är mitt ... Jag förstår det inte själv.

    Jag vet att en del kollegor sparar allt de skriver. Varenda rad, varenda bokstav. Det borde man säkert. Men är man obotlig så är man.

    Nä, nu ska jag försöka skriva ett par sidor i mitt nyligen påbörjade manus. Kul!!! Sen ska jag hämta vår nyopererade hund hos veterinären, hälsa på dottern på praktikplatsen och köpa nya små, smala ljus till ljusstaken. Sen är det helg :) 

    Tack för den här veckan!

    /Ingelin Angerborn

  9. Upphittat!

    2010-03-04 13:42

    Ibland gör mina kollegor ganska konstiga saker. Som till exempel sparar en halv banan i kylskåpet. Och sen förstås glömmer bort den. (Antar jag, eller är det någon som gillar nästan heldöda bananer?)

    /Cecilia Nilson

  10. Vad håller jag på med egentligen?

    2010-03-04 09:59
    Kategorier:

    Då och då drabbas jag av tvivel. Vad är det jag håller på med egentligen? Varför skriver jag det jag skriver? Böcker om pinsamheter, klantigheter, marsvinspluttar och hundblajor. Varför tar jag inte i stället tillfället i akt och skriver om något viktigt? Något riktigt viktigt. Något som verkligen betyder något. Jag vet faktiskt inte ...

    Men när jag drabbas av dessa tvivel brukar jag försöka påminna mig om en undersökning som jag läste för några år sedan. Den handlade om skrattets betydelse för människan. Om hur viktigt det är, både psykiskt och fysiskt. Skrattet får bland annat hjärtat att slå snabbare, blodet att cirkulera fortare, musklerna stimuleras och antalet immunceller ökar. Ja, ett gott skratt verkar helt enkelt förlänga livet. Men det visste vi ju redan ... Det nya (och tråkiga) i undersökningen var att den visade att vi svenskar skrattar allt mindre. 1950 skrattade vi i snitt 18 minuter om dagen. Ungefär femtio år senare, 1999, hade skrattandet krympt till ynkliga 6 minuter per dag.

    Jag vet inte om man ska tro på allt man läser ... men jag har i alla fall räknat ut, att om vi har fortsatt att följa den här kurvan, så är vi nu nere i sorgliga 3,3 minuter skratt per dag. För att inte tala om hur tråkigt det kommer att bli år 2023 ...

    Sett ur det perspektivet, så kanske det inte är så tokigt ändå med några marsvinspluttar och hundblajor? (Om man nu råkar tycka att sånt är roligt, förstås ...)

    /Ingelin Angerborn

  11. Är gråten bra för mitt författarskap?

    2010-03-03 09:30
    Kategorier:

    Ibland sägs det att det är bra för en författare att ha nära till sina känslor. Jag vet inte om det är sant. Och jag vet verkligen inte om jag har närmare till mina känslor än någon annan. Det enda jag vet är att jag alltid har väldigt nära till gråt. Att jag verkar ha en outtömlig källa av tårar och ett aldrig sinande behov av att rensa mina tårkanaler.

    Jag gråter jämt. För allt. Och för inget. Det går inte en dag utan en skvätt. Ibland en kort, ibland en lång. Jag gråter när jag är glad, när jag är ledsen, arg eller rädd ... Och jag gråter när någon får medalj i OS. (Fast jag inte har en aning om vem det är. Fast jag inte har sett tävlingen. Och fast jag tror att jag inte bryr mig.) Jag gråter till Aktuellt, Let´s dance och Bygglov. Och i höstas satte jag, enligt maken, något slags rekord, när tårarna flödade till programmet Ullared.

    Jag vet inte om all den här gråten är bra för mitt författarskap? Om den på något sätt gör mina böcker bättre? Jag undrar mest hur det kan komma sig att mina böcker så ofta hamnar i humorgenren ... 

    /Ingelin Angerborn

  12. Ett pris är ju ändå ett pris ...

    2010-03-02 15:38
    Kategorier:

    I dag är en annorlunda dag. Jag har inte mysbyxor och nattlinne. Jag är normalt klädd, nyduschad och har borstat både håret och tänderna. Och inte nog med det ... Jag har också torkat av frukostsmulorna från bordet, plockat undan diverse smutsiga strumpor från golvet och bäddat våra sängar. (Eller i alla fall som hastigast skakat våra täcken och försökt få dem att ligga någorlunda slätt.) Jag har till och med plockat upp ett par vilsna dammtussar ur hörnen och förpassat dem till papperskorgen. Allt bara för att jag råkade vinna en julrimstävling i vår lokala dagstidning Östgötacorrespondenten strax före jul ...

    Glädjen var till att börja med stor. Jag hade vunnit den prestigefyllda tävlingen med ett julrim om makens näs- och öronhårstrimmer. Och priset var fyra timmars proffsstädning. Hurra!!! Det skulle verkligen passa i vårt, i detta avseende, något försummade hem. (Något i föregående mening bör läsas som en underdrift. Eller kanske ännu hellre strykas helt ...) Glädjen var i alla fall stor. Jättestor. Ända tills vi plötsligt upptäckte haken i det hela. Vi skulle aldrig kunna låta någon utomstående städa hos oss. Det kändes helt enkelt moraliskt oförsvarbart! Delvis beroende på pigdebatten och sånt. Men framför allt för att vi har det som vi har det. Vem kan ha förtjänat att behöva städa under vårt badkar till exempel? Ett ställe som vi själva inte ens har vågat kika in under de senaste två åren eller så. Nä, det gick bara inte ...

    Till slut enades vi om fönsterputsning. Fönster är ändå fönster liksom. Och ett pris är ju ändå ett pris. Så nu sitter jag alltså här och väntar på fönsterputsaren. Välklädd, välvårdad och i en, åtminstone om man inte tittar alltför noga, någorlunda välansad lägenhet. Fast klockan knappt är elva ... Det ska verkligen bli skönt att kunna se solen, som för en gångs skull lyser i dag, genom välputsade, klara rutor. Men nästa gång gör jag det nog själv. Det är trots allt något enklare :)

    Medan jag väntar ska jag läsa ett sista korrekturvarv på min nya bok, Sorgfjäril, som ska komma i sommar. Har inte så många sidor kvar nu. Skönt! Läsa korrektur är faktiskt rätt trist. I bästa fall hinner jag kanske snickra ihop en baksidestext också under dagen. Det är svårt. Men mycket roligare. Nästan lika kul som julrim :)

    Till min make och alla andra män i behov av en näs- och öronhårstrimmer:

     

    Hår är manligt på nåt vis,

    ett maskulinitetsbevis.

    Man kan helt enkelt ej förringa,

    en riktigt manligt hårig bringa.

    Men när männen blir till åren,

    händer plötsligt nåt med håren.

    De på huvudet blir färre,

    men i öronen, dessvärre,

    blir de bara fler och fler.

    Även näsan sig förser.

    Men med denna mackapär,

    blir du åter slät och skär.

     

    /Ingelin Angerborn

     

  13. En skallerormslik snok

    2010-03-02 10:55

    Lotta Olsson har fått Svenska barnboksinstitutets Lennart Hellsingpris. Hon är poet och översättare och det sjunger om hennes verser.

    På  Rabén & Sjögren har hon översatt flera böcker, till exempel böckerna om Charlie och Lola. Och den alldeles nyss utkomna Önskedagen med bilder av Marc Boutavant. Texten på vers av Laura Leuck har hon omskapat till barnvers.

    Hör bara:

    "Och kanske är jag inte klok, men jag vill bli en slingrig ...

    SNOK!

    Det vore inte helt på tok

    att bli en skallerormslik snok."

    /Susanna Hellsing

     

  14. Ingelins modeblogg

    2010-03-01 10:59

    I förra veckan fick jag frågan om jag ville blogga här på Rabénbloggen. Klart jag vill! sa jag. Så nu sitter jag här och ångrar mig ... Jag vet ju inte hur man gör. Har aldrig bloggat förut. Faktiskt knappt läst en blogg. Hjälp! Hur gör man egentligen? Och vad i all sin dar skriver man om? 

    Jag har ju förstås sett ett antal bloggar fladdra förbi på skärmen då och då. De handlar verkligen om allt möjligt, men en övervägande del verkar ändå handla om kläder och mode. Vad man har på sig dagen till ära, vad man hade på sig i går och vad man funderar på att ha på sig i morgon, i övermorgon och resten av veckan och kanske framför allt vad man bör ha på sig och/eller inte. Gärna med foton föreställande bloggaren själv iförd sånt man bör ha på sig. Hmm ... kanske skulle testa det ...

    Okej ... dagen till ära har jag på mig mina plommonfärgade mjukisbyxor i plysch och mitt vitrosa randiga nattlinne med två nallar på. Det är slitet och noppigt, men rysligt skönt. Till detta har jag mina tjocka, rosa Hello Kittystrumpor. Det matchar faktiskt rätt bra, om jag får säga det själv. Brevbäraren brukar däremot inte se ut som om han tycker det, när han ibland ringer på för att lämna något som inte får plats i brevlådan. Fast det kanske inte beror på färgkombinationen? Det kanske mera beror på att han brukar dyka upp sådär vid tolvtiden? Att jag fortfarande lallar runt i nattlinne när hans arbetsdag närmar sig sitt slut? Fast om han tänker så, så är han faktiskt orättvis ... Jag lallar nämligen inte alls! Jag jobbar!

    Mysbyxor och nattlinne är mina arbetskläder. Jag tänker helt enkelt bäst i det. Alltså planerar jag att ha denna utstyrsel resten av dagen. Även morgondagen och resten av veckan lär gå i plommonfärgat och vitrosarandigt. Då och då, när jag av någon anledning måste leta mig utanför dörren, kan det förstås hända att jag drar på mig mina gamla jeans från Kappahls barnavdelning och min varma, svarta dunjacka. Den är lång. På mig når den nästan ner till knäna. Det är perfekt! Då blir jag inte så kall om benen. Och så är det ingen som ser att jag har mitt randiga nattlinne under :)

    Nä, jag vet inte riktigt om det där med modeblogg är min grej? Misstänker starkt att min klädsel inte hör till det där man bör ha på sig. Och jag tror vid närmare eftertanke att jag besparar er fotot ...

    Nu ska jag ta en kopp kaffe och filura på ett bokprat, som jag ska hålla i Holland om några veckor. (Inte iförd de plommonfärgade. Jag lovar!)

    /Ingelin Angerborn (Aktuell med tredje Klant & kompaniboken: Kaninkatastrofen, som släpps i nästa vecka.)

  15. Ture, Edda & Abbe

    2010-02-27 19:06

    Vi (eller kanske bara jag, ska inte dra med alla mina kollegor i detta) är ganska ofta missnöjda med de två stora dagstidningarnas barn- och ungdomsboksbevakning, men i dag är vi väldigt nöjda! Dagens Nyheter har den goda smaken att recensera inte mindre än tre aktuella Rabén & Sjögren-böcker. Klassikern Ture Sventon i London av Åke Holmberg, norska debutanten Elen Fossheim Betanzos Kära Edda och debuterande Annalena Hedmans Min första världssensation (som för övrigt fått många fina recensioner på sistone).

    /Cecilia Nilson

  16. Tips till alla med författarambitioner!

    2010-02-26 08:12

    På systerbloggen hittar jag den här roliga länken till Elmore Leonards tio regler för hur man skriver skönlitterärt. Finns nog ett och annat att lära även för oss utan författarambitioner!

    /Cecilia Nilson

  17. Sugen på bullar?

    2010-02-25 13:49
    Kategorier:

    Barnens kokboksdrottning bakar bullar på 2:59! Med Mixer som assistent såklart!

  18. Läspärla

    2010-02-23 07:57

    Kära Edda, av norska debutanten Elen Fossheim Betanzo, är en riktig liten pärla om kärlek, huvudpersonen har bestämt sig för att ta reda på hur man gör när man älskar någon.

    Bokfreak har recenserat. Man kan läsa ett smakprov här. På Bokelskere kan man läsa om författarens egna favoritböcker.

    /Cecilia Nilson

  19. Snart är det höst!

    2010-02-19 12:54

    I går hade vi genomgång av höstens textboksomslag. Och jäklars vilka snygga böcker det blir! Här ser ni ett litet urval. Nya författare på Rabén & Sjögren är bland andra Candace Bushnell, Karina Berg Johansson, Hanna Jedvik och Helena von Zweigbergk. Mer info om alla höstnyheterna kommer senare i vår.

  20. Förebilder

    2010-02-19 09:38

    Fridah Jönsson lyfter fram några bra manliga förebilder i sin kolumn i dagens Metro. Vi är glada och stolta över att flera av våra författare finns med på listan:

    Per Nilsson – som just nu hyllas för I det här trädet, som han skrivit tillsammans med Katarina Kieri.

    Gunnar Ardelius – som skrivit Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket och När du blundar tittar jag. Han kommer med ny bok i höst.

    Alex Schulman – som barnboksdebuterar med Bajsfesten i höst. Boken illustreras av Emma Adbåge.

    Nassim Al Fakir - kommer med Trudelutt-bussen. Ett musikäventyr i höst, tillsammans med Martina Wagner och illustrerad av Sara Korlén.

    /Karin Rowland

  21. Vad kan vi göra för Haiti?

    2010-02-18 14:32

    Jo, köpa nyskriva texter av engagerade författare som säljer sina texter till förmån för Haiti. Johanna Nilsson är initiativtagare till författargalan, Ord för Haiti, som äger rum imorgon kväll på Kulturhuset. I morse gästade hon, Mian Lodalen och Daniel Boyacioglu TV4:s morgonsoffa där de läste nyskriva texter.  

    /Tina Salomonson 

  22. Ständigt denna Vessla!

    2010-02-17 10:31

     

    I går hade Norstedts Förlagsgrupp heldagskonferens på Vår gård i Saltsjöbaden. Eftersom det var fettisdag och även släppdag för Åke Holmbergs Ture Sventon i London, kom Helge Skoog på besök och läste högt till kaffet och semlorna.

    /Cecilia Nilson

  23. I vår avdelning snygga omslag

    2010-02-15 13:07

    har vi i dag kommit till den franska utgåvan av Gunnar Ardelius debutbok Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket. (För övrigt en av världens snyggaste boktitlar.)

    /Cecilia Nilson

  24. Högläsningspärla!

    2010-02-15 08:30
    Kategorier:

    Lovorden fortsätter att hagla över Min första världssensation! Visserligen är det Annalena Hedmans kompis som recenserar boken på Sex böcker och en film-bloggen, men man kan ju vara objektiv för det. Att boken är fantastiskt rolig har hon ju helt rätt i!

    /Cecilia Nilson

  25. Historisk bild

    2010-02-13 10:54

    Rabén & Sjögrens första e-bok, Johanna Lindbäcks Tänk om det där är jag, finns nu att köpa hos internetbokhandlarna eller låna på biblioteket. Här färsk bild på e-boken i läsplattan Cybook Opus.

    Vi lär se mer av e-böcker och andra spännande digitala projekt från Rabén & Sjögren inom en snar framtid.

    Johanna Lindbäck själv säger så här om att hennes bok nu finns som e-bok:
    – Jag tycker det är roligt att det finns såna här möjligheter att läsa också, och detta gör väl att jag själv måste kolla upp läsplattor till slut. Kika lite på framtiden helt enkelt, för hur mycket jag nu än personligen tycker om papper och boklukt så tror jag läsplattorna är på väg in.

    /Klas Fjärstedt

  26. Blinddate med förhinder

    2010-02-12 15:44
    Kategorier:

    Jag hade stämt träff med Eva Susso idag på favoritrestaurangen på Tegelbacken. Det är första gången vi träffas. Jag kommer strax före utsatt tid och får genast ögonkontakt med en stilig kvinna längre in i lokalen som skulle kunna vara Eva. Servitrisen erbjuder sig att kolla om det är mig hon väntar på, men ”nejdå hon väntar inte på någon Karin”. Jag och hon den okända fortsätter att snegla på varandra medan minutrarna tickar förbi. Även hon frågar servitrisen om det möjligen kan vara så att det är mig som hon ska träffa, men ”nejnejnej, det där håller vi koll på”. Till sist ringer jag Eva på mobilen för att kolla om vi missuppfattat varandra och – ja, det plingar till hos min okända vän och så sitter vi och telefonpratar vid varsitt bord med varandra och allt känns rätt surrealistiskt. Så kan det gå när man ska på blinddate. Men vi fick ett gott skratt, gratis finkaffe och ett riktigt trevligt möte till slut!

     

    Håll utkik efter Evas nya serie Dansfabriken, en trilogi om kärlek, vänskap och dans, dans, dans. Första delen Street släpps i mars.   

     

     /Karin Rowland

  27. En bok har landat

    2010-02-12 13:49
    Kategorier:

    Ett av de roligaste ögonblicken i förläggarlivet är när det kommer förhandsex på sprillans nya böcker. I postfacket nyss hittade jag Ingelin Angerborns & Jenny Karlssons Kaninkatastrofen. Tredje delen i den galet roliga serien om Klant & kompani. De första två är Kartkatastrofen och Klockkatastrofen.

    /Cecilia Nilson

  28. Bibblan – The Place to Be

    2010-02-12 07:21

    Att jobba på folkbibliotek är ungefär som att jobba på en gemytlig pub – förutom att vi inte serverar öl och sprit, däremot minderåriga.
    Hm, hur lät det där ...
    I alla fall. Stammisar kommer in och morsar, folk hänger på disken och snackar om högt och lågt. Folk man inte känner anförtror en saker. Inte sällan är det trängsel runt disken och flera vill bli servade samtidigt – även om få viftar med pengar, och dricks är tyvärr sällsynt.
    Ibland får man skicka ut personer som missköter sig. De testosteronstinna vakterna lyser visserligen med sin frånvaro, men det brukar räcka med en irriterad tant för att få ut folk.

    Så här kan en konversation mellan kund och "bib-tender" låta (utspelades idag):
    Tonåring X: Ofta att du har skrivit en bok! (Granskar mig misstroget.)
    Jag: Eller hur!
    Kompisen Y: Men ... är det du som har skrivit den där boken?
    Jag: Vilken bok? (Låter blicken svepa över de välfyllda hyllorna omkring oss.)
    Jag gör det kanske inte lätt för dem. Men jag diggar dem.

    Den yngre generationen har förstått det där med bibblan som nöjespalats.
    På en enkätfråga om vad som skulle få fler att komma till biblioteket svarade en nioåring i vår läsklubb "En bokfest", en annan "Om det ser piffigare ut" och en tredje "Fler girlanger!"

    Exakt! Där har vi det – det är piffigheten, festen och girlangerna vi ska jobba på!

    Dagens haiku:

    Barnen har talat:
    Fler girlanger åt folket!
    Chefen, skriv en rek!

    Tack för mig och simma lugnt!

    /Annalena Hedman

  29. Öppet brev till en sjukdom

    2010-02-11 07:35

    Kära bloggläsare, i dag blir det inget glatt inlägg från mig.
    Eftersom jag tycker att man i en blogg kan skriva det man går och funderar på, så blir det den här gången tankar som jag haft många av på sista tiden.
    Jag vill skriva ett öppet brev till sjukdomen cancer:

    Cancer!
    Bara under de senaste åren du gett dig på tre barn och tre småbarnsföräldrar i min närhet.
    För ganska precis tre år sedan tog du min käre bonussvärfar Kenneth.
    För 27 år sedan, ganska exakt, tog du min egen kära pappa.

    Jag har bara en sak att säga till dig: Stick och brinn!!
    Jag vill aldrig någonsin se dig mer.

    Det är tur att det finns personer som vår vän doktor M. Han väljer att använda sin stora intelligens till att kämpa mot dig, cancer. 

    Heja Micke! Heja alla andra som kämpar!
    Cancer - stick och brinn!!!

    /Annalena Hedman

  30. Rekordtankar, eller konsten att dra en kråka

    2010-02-10 08:13
    Kategorier:

    Mina bibliotekariekollegor påstår att de skulle kunna slå världsrekord i Mums Mums-ätning per minut. Lätt!
    – Upp till bevis, säger jag uppfordrande.
    Men de bara forsätter äta surdegsbröd och savoykål. Mycket snack och lite verkstad.

    I Vännäs ska det slås rekord i skoterhoppning. Elever från Liljaskolan har fått det prestigefyllda uppdraget att bygga själva hoppet – som en gigantisk liggande snögubbe.
    – Blir det inget rekord är det dem vi ska skylla på, he he, säger deras lärare i tidningen.
    Schyst kommentar. Om det blir världsrekord vet vi vems förtjänst det inte var.

    Man borde kunna slå världsrekord i annorlunda grenar, som omtänksamhet eller tålamod till exempel. Jag vet en yrkesgrupp som skulle kunna slå rekord i det senare den här vintern: busschaufförerna. Jag som åker buss ofta och länge har sett dem tampas med snöstormar, iskyla, arga resenärer, havererade tidtabeller och sms-biljetter med små, små siffror. Förvånansvärt få bryter ihop.
    Speciellt imponerad är jag över min kompis R som, förutom att hon är en busschaffis som inte brutit ihop, är en ensamstående mamma som inte brutit ihop. Världsrekord? 
    Men tålamod är dessvärre svårt att mäta och väga.

    Många världsrekord verkar lite farliga eller läskiga på andra sätt, men längdspottning borde vara ganska tryggt.
    Jag har alltid trott att jag för evigt kommer att vara kass på att spotta tufft eller långt, men idag mötte jag ett gäng killar som kom gående över skolgården och råkade med spetsade öron höra vad de sa:

    – Men kolla, så här!
    Kille nummer ett spottade en loska i en lång, elegant båge.
    – Alltså, jag har ingen saliv i munnen, sa kille nummer två.
    – Det är bara att dra en kråka, förklarade kille nummer tre.
    – Kolla, så här …
    Kille nummer fyras spott flög så länge att det hann frysa till is och gå i kras när det landade.

    ”Dra en kråka”?
    Jag känner en ny värld öppna sig. Jag får konstiga bilder i huvudet.
    Jag inser än en gång att det man inte kan, kan man för det mesta lära sig.

    Dagens haiku:

    Skolan lärde mig
    till slut den ädla konsten
    att dra en kråka

    /Annalena Hedman

  31. Hårfärg, ord och haikus

    2010-02-09 08:04
    Kategorier:

    Någon gång, någonstans påstod jag att jag är bra på att skriva haikudikter.

    Detta är inte riktigt sant. Däremot gillar jag att skriva haikudikter, om jag inte behöver följa fler regler än de enklaste: fem, sju, fem stavelser och kanske en knorr på slutet.

    Jag ska prova att skriva ett par stycken om min dag, men först lite bakgrundsfakta:

     

    Duschslangen är fortfarande rosa sedan dotter K:s tidigare laborationer med hårfärg.

    Ikväll var det dags igen, fast den här gången var det dotter E som skulle färga håret – lila.

    Det blir snyggt! Här kommer haikudikten:

     

    Badrummet, tisdag

    Elviras hår blir lila

    Duschslangen också

     

    Vi har varit på andrahandsaffären och köpt skridskor. E skrattar åt mig när jag säger "andrahandsaffär". Till och med utanför andrahandsaffären står det Second Hand på en skylt.

    Vad är det för fel, undrar jag, med "andrahandsaffär"?

    Min man, som är lika gammal som jag, tycker också att det är ett finfint ord.

    Haiku:

     

    Andrahandsaffär

    Koncept och ord som håller

    (Till och med tre ord)

     

    Dotter K har en förmåga att snappa upp och skapa fantastiska fraser. Plötsligt använder man dem själv, utan att ha märkt hur det gick till ­ och då har hon själv bytt för länge sen.

    Den senaste frasen kommer i följande haiku:

     

    Klara, frågande:

    "The what what in the what what?"

    (Det betyder "Va?")

     

    Snälla Haikusällskapet, förlåt om jag brutit mot alla haikuregler i världen.

    En dag ska jag lära mig, på riktigt.

     

    /Annalena Hedman

  32. Hur gör man egentligen?

    2010-02-08 18:16
    Kategorier:

    Mårten Melin intervjuas på Barnboksprat. Där berättar han bland annat om hur han bär sig åt för att låta som en tolvåring, om kommande projekt, och så får vi veta en hel del intressanta detaljer om Bamse (som Mårten skrev manus till förut).

    /Cecilia Nilson

  33. En ovanlig vinter

    2010-02-08 10:12
    Kategorier:

    Ärligt talat är det här inte min favoritårstid – snarare tvärtom. Men det har inte varit någon vanlig vinter för mig  – sedan min debutbok Min första världssensation kom ut i slutet av januari har jag fått se Lena Sjöbergs supercoola omslag och min egen nuna i flera tidningar och på diverse hemsidor. Jag har intervjuats i Västerbottensradion, direktsändning, och överlevt. Folk omkring mig börjar kommentera (= klaga på?!) att de ser och hör mig överallt. Karin och Cecilia på Rabén måste ha gjort sitt jobb väldigt väl!

    Eftersom jag inte direkt är någon exhibitionist känner jag mig liksom lurad: Jag trodde inte barnlitteratur fick någon uppmärksamhet. Jag var beredd på att fortsätta leva stillsamt och obemärkt, kanske till och med få smågnälla lite över hur medierna ignorerar barnkulturen.

    Men det är klart att jag egentligen är glad för att den saken kanske är på väg att förändras, och väldigt glad för de fina recensioner boken hittills fått i VK, BTJ-listan, och på Barn- och ungdomsboksbloggen. Sedan är det ju så, att när man släpper iväg sin berättelse, som en papperssvala i vinden, kommer den att landa där man minst anar det och få både ros och ris. Två lägen som man måste gilla …

    Jag vill börja min bloggvecka med att tacka alla som framfört gratulationer på olika sätt, som har firat med oss på Mariehemsbiblioteket, som har firat med mig i Bräntbergsskolans personalrum, barnen på läsveckan på Berghemsskolan som fick mig att ana hur det måste vara att vara rockstjärna, eleverna på Bräntis som oförskräckt ställer sig i kö för att läsa min bok, och mot mina kära kollegor som gett mig tulpaner och promotat boken på alla sätt. Och förstås redaktör Ylva "Eagle-Eye" Blomqvist som hjälpte mig ansa boken som ett språkligt Bonsaiträd, och så Cecilia och Karin naturligtvis.
    Med flera, med flera.
    Tack, jag gör vågen för er!

    /Annalena Hedman

    Här hoppar min dotter in våren (?!). Från en utflykt vi gjorde till Kont i helgen.

  34. Kärlek i Göteborg

    2010-02-08 08:10

    Om man bor i Göteborgstrakten tycker jag att man ska kolla in Heartbreak café på biblioteket i Västra Frölunda på onsdag - låter ju hur roligt som helst! Hjärta och smärta kan ju aldrig bli fel!

    /Cecilia Nilson 

  35. Veckans roligaste post?

    2010-02-04 10:55

    Det stod ett paket på mitt skrivbord. Det var en skokartong. Som innehöll en skopåse. Som innehöll en bok som vi ger ut i höst: Candace Bushnells The Carrie Diaries.

    /Cecilia Nilson

  36. Norrtälje-Grekland

    2010-02-04 09:55

    Nöjda författarfötter, med hamnen i Kavalla i bakgrunden. Resten av författaren är också nöjd. Det var i oktober 2008 som han satt där, och han var nöjd för att han efter några veckor av intensivt författande blivit klar med boken I det här trädet. Varje dag efter lunch hade Katarina Kieri levererat ett kapitel från Norrtälje, och varje dag hade jag skickat ett kapitel till henne från Grekland. Och plötsligt var vi framme vid ett alldeles självklart slut, även om mycket arbete återstod förstås. Vi hade hittat våra berättelser och vår berättelse. Så skönt. Och så tomt det kändes, som alltid. Man fick trösta sig med en simtur i Egeiska havet. Och ett glas kall retsina.

    /Per Nilsson

  37. Herr Trosskydd och blåbärsrensning

    2010-02-03 18:23

    Jag bor tillsammans med min tjugoåriga dotter. Och, apropå konstiga saker som man säger, slutade vår senaste middagskonversation med att hon sa: "Men jag kan väl inte rå för om Herr Trosskydd hamnar bredvid dig på Nobelfesten."

    Jag ska inte ens försöka redogöra för hur vi hamnade där och en utomstående skulle förmodligen ändå inte hänga med särskilt länge i våra associationer. Men roligt hade vi.

    Nästan lika roligt som före maten, när vi såg på ett filmklipp på Facebook, där en av mina vänner rensar blåbär med en hårfön och avslutar filmen med orden: "Ja, som stressad nutidsmänniska, gäller det att prioritera. Därför använder jag Proline Carat 1200 när jag rensar mina blåbär."

    Jodå, så att.

    /Katarina Kieri

  38. Som en sensation!

    2010-02-03 08:03
    Kategorier:

    Annalena Hedmans stilsäkra, roliga debut Min första världssensation släpps i dagarna. Redan nu har den fått ett par riktigt bra recensioner.

    "Lysande glesbygdsskildring för barn. En modern skröna i högt tempo", skriver Västerbottens-Kuriren.

    "Man har roligt hela tiden när man läser. Jag längtar redan efter fortsättningen", skriver Barn- och ungdomsboksbloggen.

    Radio Västerbotten intervjuade Annalena i går. Här kan man lyssna. Cirka 18 minuter in i klippet.

    Och om ni har vägarna förbi Umeå söndagen den 14 februari, så missa inte Annalena på Café Pilgatan klockan 14!

    /Cecilia Nilson

  39. Det ser ut som Lissabon

    2010-02-02 17:00

    Jag lyssnar väldigt mycket på radio. Mest på P1. Det är lärorikt och allmänbildande och intressant och nyttigt och allt det där. Men det är också spännande att lyssna till hur människor faktiskt pratar när de inte har ett manus framför sig, när de kanske inte har tänkt ut exakt vad de ska säga innan de öppnar munnen. Ofta kan det bli oavsiktligt poetiskt eller existentiellt. Andra gånger blir det helt enkelt hejdlöst roligt.

    Som härom sistens i programmet Fråga Barnen. Programmet sänds direkt och går till så att lyssnare få ringa till programmet och ställa frågor till en barn- eller tonårspanel. Nu var det en äldre man som ringde och ville höra barnens synpunkter på våld, om det någonsin kan vara rätt att ta till våld. Då säger ett av barnen: ”Min mormor brukar säga att går det inte med våld, får man ta till mer våld. Men det gäller i och för sig när hon ska öppna ananasburkar. Ananaser får man faktiskt slå om man vill.”

    Say no more, liksom. Jag är helt såld på såna uttalanden, såna ordkombinationer. De är en guldgruva. Grejen är att dylikt inte går att hitta på när man sitter och skriver, det är sånt som sägs i levande livet och av bara farten.

    Jag har förstås använt mig av citat ur verkligheten många gånger i mina böcker. Till exempel i I det här trädet. Där är det en människa i berättelsens periferi som står och tittar på klotter på en busshållplats och så säger han: ”Det ser ut som Lissabon.” Det hörde jag en gång en man säga framför ett abstrakt, myllrande konstverk på en utställning. Det var allt han sa. Sedan gick han därifrån.

    Och jag menar, ”Ananaser får man faktiskt slå om man vill”, det skriker ju efter att användas.

    /Katarina Kieri

  40. Är författaren snickare? Eller arkeolog?

    2010-02-02 13:13

    Hur bygger en författare en berättelse? Eller är berättelser inte något som byggs, utan något som växer fram, något organiskt? Eller är kanske till och med berättelser något som redan finns, något som ligger dolt och som ska hittas och varsamt friläggas av författaren, en författare som är mer av arkeolog än snickare eller trädgårdsmästare? Den senare bilden finns i Stephen Kings bok Att skriva.

    Alla vi som skriver har förstås våra skrivstrategier, och våra tankar kring berättandet. Kanske har vi också en bild av författaren som snickare eller målare eller odlare eller äventyrare eller forskare. Eller som Gud. Och i så fall: En skapande Gud som bygger en värld och befolkar den och sedan noterar vad som händer – eller en allsmäktig Gud som styr alla skeenden?

    (I boken De ängsliga äventyrarna av Cai Svensson resoneras i ett kapitel kring författares olika skrivstrategier. Intressant.)

    När Katarina och jag skrev vår bok tillsammans låg liksom själva skrivprocessen naken framför oss på bordet. Eller på skärmen. Vi skickade varandra kapitel som i stort sett var obearbetade, texter som vi normalt sett inte låtit någon annan se, och jag kunde se kristallklart hur Katarinas berättelse om Jacob växte fram. Eller hur hon hittade den. Samtidigt som min berättelse om Siri växte fram. Och dessutom – samtidigt som vår gemensamma berättelse om Siri och Jacob växte fram. För även om Siri och Jacob bara nuddar vid varandra så påverkar de varandra, och den här boken är berättelsen om Siri och Jacob, det hade aldrig kunnat bli två olika böcker, min bok om Siri och Katarinas om Jacob. Vi lånade, stal, lät oss påverkas och färgas av varandra medan berättelsen om våra två huvudpersoner växte fram. (Om detta skriver förresten Ying Toijer-Nilsson klokt idag i en fin recension i SvD.)

    Så roligt och spännande. Att göra något nytt. Att lära sig något nytt.

    /Per Nilsson

  41. Ska vi skriva en bok tillsammans?

    2010-02-02 08:00

    Vi satt på en italiensk restaurang i Göteborg i slutet av mars 2007, Katarina Kieri och jag. Jag hade redan ätit så jag satt och tittade på medan hon åt. ”Ska vi skriva en bok tillsammans”, sa jag. ”Visst”, sa Katarina. Sedan gick det ett år utan att ämnet fördes på tal. I slutet av mars 2008 satt vi på en krog i Göteborg. ”Ska vi sätta igång nu?” frågade Katarina. ”Visst” sa jag.

    Och så skrev vi en bok tillsammans. Vi skrev vartannat kapitel, utan plan och utan skyddsnät. Jag skulle skriva om en tjej, och Katarina om en kille, det var allt vi hade bestämt.

    För min del gjorde jag det för att det kändes spännande. För att jag inte gjort det förr, och för att jag så gärna vill att varje skrivprojekt ska vara ett nytt äventyr. För att jag gillar Katarina och hennes böcker.

    Vi visste inte om det skulle bli en bok. Vägen kändes viktigare än målet.

    Men det blev en bok, och den kom att heta I det här trädet, och nu har den precis kommit ut och vi har fått de första recensionerna som varit översvallande och sällsynt snabba.

    Men underligt, plötsligt passar vi in i en trend: Författare som skriver tillsammans. Det tycks vara inne nu. Jaha. Den gamla vanliga visan, man tror att man går sin egen väg i stolt frihet, och så är man i själva verket en del av mönster som man inte kan se.

    Nej. Jag går min egen väg, det har jag vetat sedan jag var elva. Jag är inte som dom andra, det har jag vetat sedan jag var fjorton. Basta.     

    /Per Nilsson

  42. Tid för skrivande?

    2010-02-01 12:14

    Det har hänt ett par gånger under det senaste året att jag blivit uppringd av gymnasieelever som undrat om de kan få göra praktik (eller praoa eller coachas eller vad det heter nuförtiden) hos mig. Jag förstår ju precis varför de gör det. De är skrivande unga människor, de tar sitt intresse på största allvar och de söker febrilt efter ett ställe där de kan få smaka på författaryrket. Hade jag vågat skulle jag kanske gjort samma sak när jag själv gick på gymnasiet.

    Tyvärr har jag inte kunnat ta emot någon, de skulle få en skittråkig vecka hemma hos mig och den skulle knappast motsvara deras förväntningar. Trots att jag är, som man säger, författare på heltid och trots att jag har varit tämligen produktiv på sistone är det förvånansvärt lite av min vakna tid som jag ägnar åt mitt alldeles egna skrivande, åt mina egna böcker.

    Förra veckan, till exempel, ägnade jag mig mest åt att bistå andra projekt; en uppsatstävling för gymnasieungdomar som Föreningen Norden arrangerar, Orden i Norden, och en lokal bokmässa som ska arrangeras för fjärde gången i oktober här i Norrtälje. Fredagen såg till en början lovande ut, jag satte mig ner vid datorn för att ägna mig åt en sista genomskrivning av en vuxenroman som ska komma ut till hösten. Men då blev jag uppmärksam på att det är hög tid att söka stipendium från Sveriges författarfond. Och eftersom det här yrket är sådant att man måste få ihop pengar så att man har råd att skriva, var det bara att börja fylla i blanketter och bläddra i gamla deklarationer …

    ”Du kanske behöver hjälp med research”, har de där hugade gymnasieeleverna sagt. Och tanken är förstås både kreativ och god, problemet är bara att jag gör väldigt lite research när jag skriver. Det är mest att försöka komma ihåg typ hur det luktade i ett särskilt kök när jag var barn eller hur lång tid det tar att gå femhundra meter.

    Fast när jag tänker efter finns det en sak som jag hade behövt hjälp med förra våren, det var en situation som jag behövde till en barnbok. Situationen gick ut på att en liten huvudperson, Astrakan, skulle slå sönder något med brännbollsslagträ – och hon skulle bli hjälte på köpet. Tänk er själva, hur ofta är det bra att något slås sönder? Hur ofta är det som ingen blir ledsen när något slås sönder? Jag ägnade flera månader åt att fundera på den saken och kom så småningom fram till en lösning. Som är lite sådär halvbra. En alert praktikant hade säkert kommit med en strålande idé. Nåja, det fick bli som det blev, boken heter Vilken fullträff, Astrakan och kommer ut till sommaren.

    /Katarina Kieri 

     

  43. Toppbetyg!

    2010-01-29 19:02

    Vilken vecka det har varit för våra böcker! Positiva recensioner överallt. Peter Arrhenius Aldrig som de andra har recenserats och fått toppbetyg. Kolla här!

    /Cecilia Nilson

  44. Det bästa kommer ju sist

    2010-01-29 15:26

    Sist i dagens ambitiösa författarprogram är Johanna Lindbäck. Hon kommer antagligen inte, som Björn Ranelid, att översätta sig själv till engelska. Hon kommer nog inte heller att inleda var tredje mening med "Jag är den enda i Sverige som ..." alternativt "Jag är den enda i världen som ..."  

    Näst sist är Ulf Nilsson, som på helt vanlig skånska (ja, till skillnad från den där helt ovanliga skånskan), pratar om sina bilderböcker och om Pnom Penh. Han tycker att det är skönt att vara en gammal författare, och att det numera är roligare att prata för vuxna än för barn. Och nu blandar han ihop Astrid Lindgren med Selma Lagerlöf.

    Johanna pratar om Tänk om det där är jag som kom i höstas. Om Agnes, om flytten till Umeå, om Agnes 100 % normal-lista (här skrattar alla jämt), om hennes nya liv i parhuset, om grannen Axel, om nya kompisarna. Om varför de tre första böckerna utspelar sig i Umeå. Om kollegan som fällde kommentaren: "Du är så bra på att skriva om människor som inte har så mycket inre liv." (Här skrattar alla igen.)

    /Cecilia Nilson

     

  45. Kung Steve regerar

    2010-01-29 10:56

    Thomas Fröhling intog scenen på ABF med den äran. Han presenterade sina två böcker om Steve, visade semesterbilder från Salem, bilder på sina inspirationskällor - allt från Sound of Music till Suzanne Osten. Och inte att förglömma, en bild på en av 70-talets paradrätter Korv surpris. Fröhling drog ner massa applåder och i kaffepausen efteråt var alla grymt taggade på Kung Steve-böckerna.

    /Cecilia Nilson

  46. Rapport från Sveavägen

    2010-01-29 09:35

    För tjugosjätte året i rad arrangerar Författarcentrum Öst Författardagen på ABF i Stockholm. Sexton författare ska under dagen presentera sig själva och sin utgivning för lärare, bibliotekarier och andra som bokar författare. Från Rabén & Sjögren deltar Thomas Fröhling, Peter Pohl och Johanna Lindbäck. Bland övriga författare finns namn som Björn Ranelid, Björn af Kleen, Mats Strandberg och Ulf Nilsson.

    /Cecilia Nilson

  47. Skärpt, snygg, beroendeframkallande

    2010-01-28 17:25

    Vem kan motstå en sån bok? Alla gillar Mårten Melins nya bok Som trolleri! Boken har redan fått flera fina recensioner (och recensioner är ju inget som vi i barn- och ungdomsboksvärlden är så särskilt bortskämda med.)

    Bokfreak sträckläste. Borås Tidning skriver: "Ett skärpt och mycket talangfullt verk." Och Barnboksprat är lyriska: "Riktigt beroendeframkallande."

    Här kan du få ett smakprov ur boken.

    /Cecilia Nilson

     

  48. Samma fast olika

    2010-01-26 13:46

    Ingrid Vang Nyman började illustrera Bullerbyböckerna av Astrid Lindgren i slutet av 40-talet. Barnen ser ganska annorlunda ut i de tidiga böckerna jämfört med den tredje Bara roligt i Bullerbyn som kom ut 1952. Illustratören blev väldigt inspirerad av japanska träsnitt  och har ändrat utseende på barnen. Ändå har de behållit den Vang Nymanska präglingen. Fascinerande! Jämför får ni se!

    /Susanna Hellsing

  49. Dagens bästa

    2010-01-26 11:26

    Mårten Melins sprillans nya bok Som trolleri fick en fyra och en finfin recension av Magnus Utvik i Gomorron Sverige i morse. Vi gillar citatet: "Jag tror att han kan bli riktigt stor" lite extra mycket.

    /Cecilia Nilson

  50. Helgens bok

    2010-01-25 08:08

    Ingalill Mosander fullkomligt älskar Alison Greens Räven i den kolsvarta natten. Hon tipsade om den i fredags i SVT:s Gokväll och i Aftonbladet i helgen. Och det är ju inte alls svårt att förstå, den är alldeles bedårande.

    /Cecilia Nilson

    UPDATE: Även Bokunge älskar Räven i den kolsvarta natten!

     

  51. Vem skulle skriva första kapitlet?

    2010-01-22 10:30

    Hur gick det till rent praktiskt att skriva boken? Och tvivlade de någonsin på projektet?

    Katarina Kieri och Per Nilsson pratar med Björn Jansson i P4 Mötet om boken, I det här trädet, som de skrivit tillsammans.

    "Det var synnerligen lustfyllt att skriva den här boken", säger Katarina.
    Lyssna på hela programmet på sr.se!

    / Tina Salomonson

  52. HEJ DÅ!

    2010-01-22 09:16
    Kategorier:

    ”Varför svär du så ofta i dina böcker?”
    Jävla tjat. Nej, inte av eleverna, de har ju inte varit med på tidigare lektioner. Utan av mig här på bloggen. Nu får jag sluta. Så.
    Jag fick gratis kaffe idag. Med mjölk.
    Och så testade jag en ny sak, i en av klasserna höll man på att läsa min bok ”Jag ser dig”. Och så visade jag att man redan i de första fyra raderna när huvudpersonen Ronja går till skolan fattar att någon har dött. Och, om man är väldigt, väldigt uppmärksam: vem som har dött.
    Eleverna blev tagna, de var alldeles tysta. Länge. Jag var helt lycklig efteråt.

    Jag sitter på tåget hem från Göteborg. Kattesund, here I come. Tävlingen var inte jättesvår va? Nehej, nej. Rätta svaret var alltså:
    F. All makt åt Tengil, vår befriare.
    A. Hjärnkontoret.
    N. Mysboken har Pernilla Stalfelt inte gjort.
    Det blir FAN tillsammans. Och han är rätt viktig i min bok ”Jävla Lucia”. Vinnarna får sina böcker med posten, grattis, grattis.

    Vad Pernilla däremot HAR skrivit och tecknat är världens bästa fina saga i senaste Barnkammarboken, om blommorna Pella och Gonilla. Helt fantastisk. Jag hoppas att hon får Augustpriset i år för sin ”Livetboken”. Jag har inte sett den ännu men är den bara hälften så bra som någon av de andra bokenböckerna borde hon vinna lätt.
    Det har varit jättekul att gästblogga. Hej med er! Fast länken till min egen blogg finns ju här till vänster också. Jag kommer alltid att vara kvar hos er.

    /Mårten Melin

  53. Nobelpris!

    2010-01-21 14:08

    Laura Trenter har fått Noltorpsskolans Litteraturpris 2009. Motiveringen lyder:

    Laura Trenters böcker är spännande, sorgliga, läskiga, roliga och med mycket drama i. De är perfekta ungdomsböcker!

    /Cecilia Nilson

  54. Deltävling 3

    2010-01-21 12:00
    Kategorier:

    Rafflande spänning! Här får du nu chansen att lista ut den tredje bokstaven i Mårten Melins barnlitteraturtips! Lägg ut de tre bokstäverna efter varandra (den första och den andra får du fram i deltävling 1 respektive 2) och vips har du namnet på en av de viktigaste bifigurerna i min bok Jävla Lucia. Ett av hans namn, alltså. Skicka fort som attan ditt svar till mig!  Är du bland de tre första som skickar in rätt svar vinner du ett exemplar av min senaste Rabén & Sjögren-bok Som trolleri. Lycka till!

     

    Vilken av dessa tre böcker har Pernilla Stalfelt inte skrivit?

    L. VÅLDBOKEN

    M. DÖDENBOKEN

    N. MYSBOKEN

  55. Idag har jag stulit något!

    2010-01-21 08:17
    Kategorier:

    "Varför svär du så ofta i dina böcker?"

    Ha! Jag fick frågan idag igen. Och så råkade jag svära när jag pratade i en klass, det var lite pinigt. Fast de såg inte för chockade ut. En av klasserna jag hade idag hade inriktning på musik (vet inte riktigt vad det innebar sådär i praktiken) och det var kul, för jag kände mig inte lika mycket som ett ufo när jag pratade om poesi som jag brukar göra, ingen skrek "Nöööööej!" när jag sa att vi skulle skriva dikter ... Det fanns en fin öppenhet.

     

    Hur går det i tävlingen förresten? Den är inte så svår, va? Sista deltävlingen kommer klockan tolv, torsdag, tillsammans med alla instruktioner ni behöver. Vinnarna presenteras på fredag.

     

    Ett författarbesök blir bättre om det har förberetts innan. Av mig, visst. Men av lärarna, eleverna. Om de har läst åtminstone någon bok, funderat ... Det har varit rätt bra med det här i Härryda. Det ger så mycket mer, barnen får mer ut av det. Det är ganska dyrt med författarbesök (jag rullar i pengar!), så mycket slantar finns det inte i skolorna har ni kanske hört. Att då slarva bort det är ju trist. Och så är det roligare att komma in i klassrummet när det finns en förväntan, "Nu kommer han!" istället för "Vem är du?" Jag fick betala kaffet själv idag, men annars var det trevligt. Jag stal mjölk i kylskåpet, förlåt till dig som ägde den.

     

    I Trelleborg hade de gjort en affisch med mitt porträtt och satt upp, det var banne mig Idolstämning! Jag fick skriva autografer hela lunchen. Idag fick jag också skriva några. Man kan göra mycket med ganska små medel.

     

    Apropå frågor är det en del som ständigt återkommer. Och det jag säger är också mycket samma, ibland på fjärde lektionen vet jag inte om jag sagt det redan ... Imorgon har jag sex klasser, det är rätt saftigt.

    Fast det har väl lärare hela tiden. Jag brukar komma in på att Emma Adbåge (som gör mina omslag) och även hennes syster Lisen Adbåge skrev och illustrerade sina första böcker när de var tretton. Det brukar impa rätt bra. Jag nämner ofta Mästaren och Margarita eftersom det är min favoritbok. Och så ser alltid någon att jag har Svarta kängor med gula skosnören. Det låter nästan som en boktitel, eller hur?

     

    /Mårten Melin

     

  56. Sommar!

    2010-01-20 13:04

    I dag har vi haft säljkonferens för sommarens utgivning av böcker, ljudböcker och merchandise. På säljkonferensen presenterar förläggare och redaktörer kommande utgivning för vår marknads- och försäljningsavdelning. Listan är lång och allting verkar mycket lovande. Vi hade fint besök av Johan Unenge som pratade om sin "yrkesbok" Det ska jag bli!, Jujja Wieslander pratade om Du och jag och min lilla cykel, en sångbok med fantastiska bilder av Marit Törnqvist, Anna Jansson presenterade sin nya barnboksserie om Emil Wern. Snart kan ni läsa mer om deras böcker här.

    /Cecilia Nilson

  57. Deltävling 2

    2010-01-20 11:43
    Kategorier:

    Här är din chans att få fram andra bokstaven i Mårten Melins barnlitteraturtips! Tre lyckliga vinnare får varsitt ex av min bok Som trolleri, flott skänkta av Rabén & Sjögren. För tävlingsförfarande, se Deltävling 1!

     

    Frida Nilsson skriver bland annat böckerna om Hedvig. Men hon är också programledare på teve. För vilket program?

    A. Hjärnkontoret

    B. Hjärtans hjärna

    C. Hjärngänget

  58. Svordomar och fin poesi

    2010-01-19 16:19
    Kategorier:

    "Varför svär du så ofta i dina böcker?"
    Den frågan får jag ofta när jag gör författarbesök. Här i Härryda bland sjätteklassarna är inget undantag. Då frågar jag om de själva svär någon gång, och det gör de ju ... ? "Jag vill gärna att ni känner igen er i texten, att den kunde vara på riktigt. Och eftersom ni svär, gör mina 12-åringar det också", svarar jag. Det svaret är de nöjda med.

    Medan min nya bok Som trolleri var på tryckeriet ringde min redaktör Ylva upp mig och berättade att en förhandsläsare tyckte att boken innehöll en scen som var ekivok. Ylva undrade lite försiktigt om det var meningen ...? Och det var det ju. (Ekivok = vågad.) Det visade sig att det var Barnens Bokklubb som hade hört av sig om det. Lyckligtvis hindrade detta dem inte från att välja boken som Månadens bok till sina 11-12-åringar ... Idag har jag kommit på att det är riktigt roligt att läsa ekivoka kapitel på skolbesöken. Det kan vara lite högljutt ibland i klassrummen men när jag läser blir det tyst, även efteråt ... Fast de vill att jag ska läsa mer ...

    Ibland undrar jag vad eleverna har för förväntningar på en författare. Jag läste en kärleksdikt idag, ur en kommande diktsamling (kommer i höst på annat förlag). Den går såhär:

    Du
    är en jävla apa. 
    Du
    är en så jävla taskig en.
    Du
    är så hemsk och vidrig.
    Du
    är en riktig häxa.
    Jag
    är så himla kär i dig.

    De såg ganska förvånade ut. Kan en kärleksdikt innehålla svordomar? Ja, det kan de tydligen.

    Faktiskt är dikten ett resultat av en skrivövning som jag gjorde i en sjundeklass en gång där man ska skriva fyra "Du är" följt av en "Jag är". Jag skriver nästan alltid när eleverna ska skriva. Och jag vill att lärarna ska göra det också. Vad signalerar vi vuxna annars? Att det här är inte så viktigt, förstås. Ofta får jag be lärarna skriva. Men inte alltid. Idag gjorde vi en övning som är så här: Först ska alla skriva en dikt på tre rader, som alla börjar ?Världen är?. Sedan skriver de en till, exakt likadant, förutom att de ändrar "Världen" till "Jag". Det brukar bli bra. Och det blir det för att man ofta skriver om sig själv, även om man skriver om någon eller något annat.

    Så här skrev Sandra:

    Jag är orättvis.
    Jag är stor.
    Jag är otrolig    .

    Och Anton:

    Jag är stor men inte störst
    Jag är vårt hem
    Jag är gammal

    Så lätt får man fram stor poesi!

    /Mårten Melin

  59. Deltävling 1

    2010-01-19 12:07
    Kategorier:

    I mitt första inlägg utlovade jag en tävling. Och här kommer deltävling 1 av 3 i mitt barnlitteraturtips! I varje deltävling gäller det att få fram en bokstav. När man har alla tre bokstäverna kommer de att tillsammans bilda namnet på en karaktär som råkar vara bifigur i en av mina böcker. Efter tredje deltävlingen kommer jag att avslöja vilken bok det rör sig om och till vilken mejladress du ska skicka in ditt svar. De tre första rätta svaren belönas med ett exemplar av min nya bok Som trolleri! Lycka till! I morgon kommer deltävling 2!

     

    I Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta måste Tengils män ha ett lösen.

    Hur lyder det?

    E. Hej Katla Katla hej, Katla Katla Katla hej!

    F. All makt åt Tengil, vår befriare.

    G. När körsbärsdalen blommar, jag körsbär plocka vill.

     

  60. Rapport från Rävlanda

    2010-01-19 08:05
    Kategorier:

    Jag var lite orolig i morse att jag inte skulle höra väckarklockan.

    05.22 gick tåget till Göteborg så klockan stod därför på en väldigt okristligt tid. Men iväg kom jag och nu sitter jag på ett hotellrum och slinter med fingrarna på min trevliga men ack så lilla Eee-dator.

     

    Dagens första anhalt var Rävlanda skola och där blev jag som synes påmind om en tidigare arbetsplats. (Jag jobbade fem år på Bamseredaktionen i Malmö. Jag vet inte varför de hade Bamse på väggen, fast Rävlanda låter förstås lite som en bamsestad ...) Men eleverna var trevliga och välartade! Idag var också första dagen som jag läste högt ur Som trolleri, alltså ur den fysiska boken. Och det var inte alls dumt! Ännu bättre blir det när boken kommer att finnas på biblioteken, det tar ibland lite tid.

     

    En annan sak som inte är dum (men ganska jobbig!) är att jag beslutat mig för att skriva om mitt nuvarande manus. Det är vissa saker jag kommit på som inte riktigt håller, så efter lite justeringar i synopsis är det bara att börja om igen ... Samma huvudfigur med samma problem, men helt annan miljö och förutsättningar. 40 sidor rakt ner i den virtuella papperskorgen. Håhåjaja, sånt är livet när man är författare.

    I alla fall om man heter Mårten Melin. Och det gör man ju.

     

    /Mårten Melin

  61. Hemma på Kattesund

    2010-01-18 08:07
    Kategorier:

     

    Hej på er!

    Jag heter Mårten Melin och är författare. Så här ser en av mina arbetsplatser ut, den som är hemma på Kattesund. Okej, den är lite tillfixad, jag la dagens post lite snyggt sådär på skrivbordet. För igår skickade min förläggare Cecilia ett ex av min nya bok, Som trolleri. Och samma dag skickade Lisa på Barnens Bokklubb januarinumret av Läseposten, vars omslag pryds av samma bok. Jag är jättestolt! Då kan fotografier gärna bli lite arrangerade.

    Sen har jag en massa andra arbetsplatser också, som varierar hela tiden. Och det är i klassrummen runt om i Sverige. Jag åker omkring och visar barn och ungdomar hur man kan skriva prosa och poesi. Och viftar lite med mina böcker också. Det är jättekul att göra författarbesök, och en chans att träffa sina läsare också. Hemma vid skrivbordet är det ju ganska ensamt.

    Jag ska skriva på Rabén & Sjögrenbloggen hela veckan, men det här första inlägget är det enda som har skrivits i förväg. Idag, för er, måndag alltså, har jag tagit ett svintidigt tåg till Göteborg där kultursekreterare Anna Bramsved ska skeppa mig vidare till sjätteklassare i Härryda kommun. Jag ska vara i Härryda ända till på torsdag och utlovar spännande rapporter från klassrummen i kommande blogginlägg. Och så ska vi ha en tävling också! Jag älskar tävlingar! Fast jag vinner aldrig.

    Om ni förresten undrar vad det är för böcker som syns på bilden är det Hanna Nordenhöks två diktsamlingar, Anna Dales Whispering to Witches och under Lille Skuttboken ligger Augustvinnaren Skriv om och om igen samt Julia Camerons The Right to Write. Ja, så ser man Världens största kriminalgåtor i hörnet också, en riktig höjdarbok. Nästan lika bra som Världens största bovar och bedragare och Världens största misstag som ligger strax under.

    Om nu bara tekniken vill så återkommer jag snart med en rapport från första dagen i Härryda. Stay tuned eller vad det nu heter på internetspråk. Stay uppkopplad? Varmt välkomna tillbaka är ni i alla fall!

    /Mårten Melin

  62. Namn & nytt

    2010-01-15 11:51

    Vår eminenta redaktör Ylva Blomqvist försvinner i väg på mammaledighet från och med nästa vecka.

    Hennes vikare, Cina Friedner, är redan på plats.

  63. Kärlek, hår och bajs

    2010-01-13 12:00

    Nu kommer Pernilla Stalfelt på franska! Så kul att se förhandsexen som kom idag – Le Petit livre de L’amour och Le Petit livre des Poils (Kärlekboken och Hårboken).

    Böckerna ges ut i februari, och i maj kommer Le Petit livre de Caca och Le Petit livre de la Peur som förstås är Bajsboken och Läskiga boken.

    Nu finns böckerna på 14 språk – det var nog inget man räknade med när Hårboken gavs ut första gången 1996.

    Kärlek och hår på franska. Bajs på finska.

    Kerstin Öberg

  64. Det hemliga projektet fas 2

    2010-01-12 11:30

    I oktober spelade Johan Ulveson och Helge Skoog in i Solna, i går spelade Louise Hoffsten in i Atlantis studio. Vad dessa inspelningar ska resultera i är fortfarande hemligt, men om man känner igen mannen till höger på bilden kanske man kan gissa vad det handlar om.

    /Cecilia Nilson

  65. Träffa Benjamin Chaud

    2010-01-11 08:14

    Fina bokbloggen Bokunge har träffat Benjamin Chaud, fransk illustratör, som bland annat illustrerat Eva Sussos Binta dansar, Lalo trummar och Babo pekar . Benjamin brukar komma till Stockholm och jobba med illustrationerna, han lånar en lägenhet, och sen sitter han hos oss på förlaget och illustrerar.

    /Cecilia Nilson

  66. Recensioner vi gillar!

    2010-01-07 11:21
    Kategorier:

    Flaskposten recenserar Ingrid Olssons roman Känslan av att hoppa. Läs här! För övrigt en jättebra blogg med massa boktips!

    /Cecilia Nilson

  67. Annorlunda och spännande

    2010-01-01 19:12

    Yukiko Duke recenserar  Peter Arrhenius Aldrig som de andra i Gomorron Sverige. Kan avslöjas att hon gillar boken skarpt!

    /Cecilia Nilson

  68. Mellandagar

    2009-12-29 15:20

    Dagarna mellan jul och nyår är nog de allra lugnaste på hela året. I alla fall på Rabén & Sjögren. Vid ett snabbt besök i förmiddags räknade jag till sex själar (av tjugofyra). De flesta passar på att vara lediga, alternativt jobbar hemma. Jag ägnar större delen av jullovet åt att kolla på Mad Men och åt att läsa Sarah Dessen - vi ger ut hennes senaste bok i sommar, Mycket mer än så (Along for the Ride), och året därpå, alltså 2011, kommer nästa bok av henne på svenska. Ännu inte bestämt vilken, kanske The Truth About Forever, kanske This Lullaby.

    /Cecilia Nilson

  69. God jul!

    2009-12-22 16:19

    Vi önskar alla R&S-vänner god jul! På återseende i mellandagarna.

    /Cecilia Nilson

  70. Hur ser framtidens bokhandel ut?

    2009-12-20 18:50

    I går skrev både Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet (inte publicerad på nätet än) om läget för bokhandeln, om framtiden, om hur de stora kedjorna jobbar, om hur de små, oberoende boklådorna resonerar. Intressant läsning!

    /Cecilia Nilson

  71. Julklappstips från Jessika Gedin

    2009-12-20 11:30
    Kategorier:

    Ungen och jag är inte alls överens om vad vi ska läsa på kvällarna. Hon vill höra Barbapapa och jag vill läsa Tove Jansson, hon blir uttråkad av Alice i Underlandet och jag får ont i stämbanden av Mamma Mu. Men det finns några böcker som vi båda älskar. Och som vi kan läsa hur många gånger som helst.

     

    Först och främst är det förstås Pija Lindenbaum. Och jag hade gärna rekommenderat nåt som inte var lika självklart, men det går inte att komma runt det: Pija Lindenbaum är  Sveriges bästa barnboksförfattare. Hon har absolut gehör i både ord och bild, en klockren tonträff, och med en gudomlig som-om-det-vore-den-enklaste-saken-i-världen-insikt beskriver hon exakt på pricken hur det är att vara människa i allmänhet och barn i synnerhet.

    Jag får aldrig nog av att högläsa henne. Det finns en sån fantastisk ... timing i texterna. Som den här replikväxlingen i Gittan och älgbrorsorna: "Men älgar ska vara ute, säger Gittan" (läses förhoppningsfullt) "Och spela hockey?! undrar brorsorna" (läses hotfullt) "Om dom vill, svarar Gittan" (läses avvaktande) "Inte en chans! säger brorsorna" (läses triumferande).

    Pija Lindenbaum är ett alldeles eget radarpar. Som Eriksson & Lindgren eller Peter Cohen & Olof Landström.

     

    Peter Cohen & Olof Landström har nämligen också skrivit världens bästa barnböcker: Boris glasögon, Olssons pastejer och Gustav och snåla glasstanten. Man växer aldrig ifrån dem. Hur skulle man kunna göra det? Kvalitet är inte en åldersfråga. Vi kan titta hur länge som helst på den dramatiska bilden när Gustav har trillat av lådan har stått på (för att se vuxen ut) och hans lösmustasch ligger bredvid som en pytteliten svart och sorglig och borstig symbol för nederlag. Eller när Gustav ligger i sängen och funderar på om glasstanten inte tycker att han är trevlig, och glasögonen ligger på stolen bredvid och hans ögon är - med två enkla streck bara - sådär närsynt plirande och svårmodiga.

     

    Och för alla oss som i smyg vill ha Vildingarnas land för oss själva, och egentligen inte alls går med på att den får blir film och kult och allmängods (precis som The Smiths som älskades av miljontals pubbeungar över hela Europa, men som ändå lyckades förmedla känslan att man själv nog ändå var den enda som förstod, på riktigt, innerst inne) så finns förstås Maurice Sendaks pop-up-underverk Mummy?

     

    Den är fylld av klassiska monster tecknade med klassisk Sendak-känsla, och de snurrar och hasar och hoppar ut från sidorna så att man blir alldeles glad och rädd. (Och jag måste faktiskt erkänna att jag har köpt två Mummy? böcker. En som Ungen får bläddra i, och en som är min, bara min, och som jag är räddare om än min Tim Burton-figursamling. Tänk Gollum så förstår ni ungefär.)

     

    /Jessika Gedin - ständigt aktuell skribent

  72. Julklappstips från Flaskpost-Sofia

    2009-12-19 16:00
    Kategorier:

    Om jag stannar av Gayle Forman är en underbar bok om ett sorgligt öde. Tänk att du förlorar hela din familj i en hemsk bilolycka. Din kropp är i koma medan din ”ande” är vid medvetande och kan betrakta allt som händer. Det händer Mia i boken som utspelar sig under ett dygn från olyckan till det att hon bestämmer sig för om hon ska vakna upp ur koman eller dö och kanske få träffa sin familj igen. Jag sträckläste och fällde en liten tår.

     

    Vill du hellre läsa en rolig bok ska du genast sträcka dig efter Joy och hockeykillarna av Helena Östlund. Vintervardag hos Joy och hennes familj med bestyr om för små vinterkläder, kärleksdikter som ska skrivas till de populära hockeykillarna och lamm som ska byggas till klassens julkrubba. Lägg sedan till ett försvunnet Jesusbarn som kanske gör så att julen ställs in så har du några av alla ingredienserna i Joys innehållsrika liv.

     

    En av mina absoluta favoriter bland årets bilderböcker är Kompisen är för liten av Moni Nilsson och Per Gustavsson. Det är inte lätt att vara liten och rädd som björnen Kompisen. Tur att påhittiga Olivia finns. Olivia är stark, modig och hon älskar att pyssla. Det gör inte Kompisen, särskilt jobbigt blir det när Olivia råkar pyssla av ett av Kompisens öron med en sax. Jag blir alldeles varm och glad av att läsa Kompisen är för liten. Hurra för Moni och Per som skrivit och ritat!

     

    /Sofia Gydemo - bokbloggar på Flaskposten

  73. Bli en kusin du också!

    2009-12-18 17:05
    Kategorier:

    I måndagskväll bildades Lennart Hellsing-sällskapet. Det konstituerande spektaklet ägde rum på Svenska Barnboksinstitutet, och gästades kvällen till ära av favoritkusinerna Lennart Hellsing och Yvonne Lombard.

    Sällskapet ska vara en samlingsplats för alla kusiner (så benämns medlemmarna i detta sällskap) som är intresserade av Lennart Hellsings verk och som på alla sätt vill sprida hans författargärning, stödja forskning om densamma och vara ett forum för spektakel, fest, poesi, bild, musik och dans i Lennarts anda.
    Innan vi ägnade oss åt föreningsformalia fick vi njuta av en alldeles nykonstruerad maskin, en sk karaoke-kinomatograf, skapad och manövrerad av Fibben Hald, ackompanjerad av riviga saxofontoner av Johanna Hellsing. Ett event helt i de närvarande kusinernas smak!

    Ett ordinarie årsspektakel kommer att hållas i slutet av våren 2010, och till dess (minst!) består interimstyrelsen av följande styrkusiner: Jan Hansson, Nisse Larsson, Susanna Hellsing, Fibben Hald, Moa Brunnberg och Lena Runsten.
    Om du är intresserad av att ingå i kusinkretsen så skicka ett mejl till jan.hansson@sbi.kb.se. Kusintaxan är 200 kr/år. Du får en stor släkt på köpet!

    /Gunilla Halkjaer Olofsson
    revisorskusin

  74. Julklappstips från Cecilia Nilson

    2009-12-18 13:14
    Kategorier:

    Det är ju hur svårt som helst att välja bara tre böcker från vår fantastiska utgivning under 2009! Helst skulle jag vilja tipsa om varenda en.

    Petter Lidbecks Tre tjejer-serie
    Spännande deckarserie med massa humor och högt tempo. De tre coola, våghalsiga tjejerna i huvudrollen gör avtryck direkt. Att serien dessutom utspelar sig i min gamla hemstad Helsingborg gör ju läsningen ännu roligare. I år har del sju kommit ut: Det glömda brevet.

    Brian Williams & Roderick Gordon, Djupare
    Klaustrofobiskt och läskigt. En riktig bladvändarthriller som är den fristående fortsättningen på Tunnlar. Funkar utmärkt för alla från tio år och uppåt. Perfekta jullovsläsningen – tjock och härlig.

    Christina Wahldén, Fallen flicka
    Ett riktigt knytnävsslag i magen. Otäckt, gripande och brännande aktuell. På ett enkelt och avskalat sätt berättar Christina Wahldén om många flickors verklighet.

    /Cecilia Nilson

  75. Julklappstips från Loveina Khans

    2009-12-18 08:14
    Kategorier:

    Onkel Montagues spökhistorier av Chris Priestley

    En av mina bästa läsupplevelser under 2009 var denna samling spökhistorier. Lömskt oblodigt men med slut som inte är lugnande utan snarare tvärtom. Dessutom är ramberättelsen minst lika obehaglig den. Och illustrationerna! Man kan älska boken bara för dem.

     

    Nick & Norahs oändliga låtlista av Rachel Cohn & David Levithan

    Under en omtumlande natt på stan möts Nick och Norah i musiken och en spirande kärlek. Varannat kapitel berättar Nick och varannat Norah. Omtumlande, komplicerat och så där ljuvligt hemsk som bara tonårskärlek kan vara. En kanonbra bok som passar både killar och tjejer i de senare tonåren. En bok att bli lycklig av.

     

    Hungerspelen och Fatta eld av Suzanne Collins

    En framtidsdystopi kanske inte låter så lockande, men de två första delarna i denna trilogi är riktigt spännande. Katniss lever i en superteknologisk framtid där delar av befolkningen är hunsade till medeltidsstandard. Varje år hunsas de ytterligare genom att en pojke och en flicka från de tolv olika distrikten tvingas medverka i en direktsänd kamp på liv och död. Bara en kommer ut därifrån levande. Sjukt spännande och passar både tjejer och killar.

     

    Tre-serien av Kjetil Johnsen

    Fyra vänner och om några veckor är en av dem död. Vem kan man bara gissa sig till. En serie om tio böcker där fyra hittills har kommit på svenska: Ett hål i själen, Den farliga kyssen, Det som kommer att ske och Flytande i vatten. Spännande och välskrivet om vänskap, konkurrens och kärlek med vanliga ungdomar som kommer drabbas av något hemskt. Dessutom bra för dem som hellre läser korta än långa böcker eftersom det är som en enda berättelse uppdelad i tio böcker.

     

    Lou: Dagboksdagar och Sommarblues av Julien Neel

    Något så ovanligt som serier för unga tjejer. Originalet är franskt och serierna handlar om Lou som bor med sin playstationspelande unga mamma. Fint, roligt och sorgligt om en ganska vanlig tjejs liv, med den försiktiga förälskelsen i granngrabben och andra vanliga problem man kan ha. Fina bilder och jag gillar dem verkligen. Den första och andra serieboken finns att köpa nu och del tre Busskyrkogården kommer i mars.

     

    Broken Soup av Jenny Valentine

    Ännu inte utkomna på svenska, men lätta och trevliga att läsa på engelska är Jenny Valentines böcker Broken Soup, Finding Violet Park och The Ant Colony. Med humor och hjärta skriver hon om krångliga familjesituationer och om att söka och finna sig själv. Alla tre böckerna är bra, men allra bäst är Broken Soup. Det här är bland det absolut bästa jag läst i ungdomsboksväg och värt att vänta några dagar extra på!

     

    /Loveina Khans - bokbloggare på boktoka

  76. Julklappstips från Anna Hallqvist

    2009-12-17 13:35
    Kategorier:

    Känslan av att hoppa av Ingrid Olsson
    Det är en riktigt välskriven bok. Med sylvassa känslobeskrivningar direkt till ungdomar. Trots att bokens oerhört blyga huvudperson Lisen ser sitt liv i svart (och det är inte undra på när hon knappt törs andas i andras sällskap, än mindre prata eller titta) och helst vill segla ut över taket för att landa på huvudet och aldrig vakna igen, så känns boken som en tvärtom-bok. Den lockar inte andra ungdomar att faktiskt ta sitt liv, utan snarare känner in och känner av och förstår att man kan känna så - men den lockar mer till att ta tag i sitt liv, för det finns saker att glädjas åt. Tro det eller ej ...

    Jag tror att många unga kan känna igen sig i vissa tankegångar i den här boken. Och jag tror som sagt inte att det lockar till fler självmord att läsa den, jag tror snarare tvärtom.

    Sedan så gillar jag ju att boken är skriven i brev-form. Och jag tror att många människor skulle må bättre av att skriva. Varför inte som Lisen? Skriv till någon som inte finns längre. Skriv, skriv skriv!! Spökena är aldrig lika hemska när man tar fram dem i ljuset.

    Jag veeet att man kan dra föräldrar vid näsan, tro mig - men om jag hade barn som var så pass blyg och ser vissa förändringar så skulle jag reagera. Hoppas jag. Jag som själv har en son som är på väg huvudstupa in i tonåren nu älskar sån här litteratur. Den som är ärlig med och för känslor för unga.

    För Lisen är ju starkare och modigare än vad hon själv tror. Hon tar inte den fega enklaste vägen ut, hon väljer ju den svåra till slut.

    Stora boken om Sandvargen av Åsa Lind
    Jag vet att hon släppt en ny "Slumpens bok" (som jag är nyfiken på) men detta är en klassiker hos oss. Vissa kapitel är rejält sönderlästa (vi har både samlingsvolymen och böckerna en och en). Båda mina söners favorit som högläsning för ett par år sedan. Ett underbart språk som når fram och en saga som känns som en verklighet för små killar (och tjejer). Min äldsta, snart 13, kallar fortfarande blåmärken för "modighetsmedaljer"...
    Det är början till mycket tankar och samtal för barn i dessa böcker.
     
    Ludde gör en Zlatan av Viveca Lärn
    Denna kvinna har gjort mycket för litteraturen i Sverige. Både för vuxna och barn. Serien om Ludde har följt mina barn i ålder och i deras fotbollskaraktärer. Så faktum är att jag rekommenderar hela serien. Alla Ludde-böcker. Egentligen är mina barn lite för gamla för Ludde nu, men att läsa den senaste var deras eget val. Man vill följa och se vad som händer. Serien har allt; vardag, mammor, sport, tjejer osv. Det är livet helt enkelt.
     
    Sånt man bara säger av Helena von Zweigbergk
    Vi tar väl även ett vuxentips. En bok om val och konsekvenser.
    Storasyster - lillasyster,
    omhändertagande, en mogen, en slarver.
    Eller?

    Jag uppfattar ju att även den vuxna, mogna storasystern flyr livet och verkligheten och skapar sina egna lagar och regler. Hon vill inte leva efter den "normala" livsstandaren. Jag har svårt för Louises självupptagenhet och ego, men jag har lika svårt för Sussis martyrskap ... Ingen av karaktärerna får mitt gillande.

    Däremot tilltalar relationerna dem emellan mig, relationen med systersonen Jonas. Hon är bra på relationer Helena. Den första var ett par i 30-års åldern som brottades med bildandet av en familj, den andra var ett par i 40-års åldern som börjat rasa och behövde hitta tillbaka, nu är det en familj i 50-års åldern. Jag tycker att de följer varandra bra, hand i hand. Relationsdramer om hur man lämnar ...

    /Anna Hallqvist - bloggare på En egen bokhörna

  77. Högläsningstävlingsbidragen!

    2009-12-16 13:32

    I dag visade Barnens Bokklubb upp en del av alla de 1 600 bidrag som kommit in från skolbarn i hela Sverige till deras högläsningstävling. Och vilka bidrag! Det ena mer fantastiskt, påhittigt, humoristiskt och smart uttänkt än det andra.

    På Rum för barn på Kulturhuset i Stockholm kommer en stor del av bidragen att ställas ut i februari. Missa inte!

    /Cecilia Nilson

     

    Ovan ett bidrag som illustrerar Peter Arrhenius bok Aldrig som de andra. Nedan Petter Lidbecks Den magiska kepsen.

  78. Julklappstips från Petter Lidbeck

    2009-12-16 08:44

    Razzia av Leif Jacobsen
    Polisen har fått nog av trimmade mopeder och stoppar därför traktens ungdomar ...
    Lysande vardagsdramatik. Jacobsen ser det stora i det lilla och läser lyhört det psykologiska spelet mellan tonårskillar. En av årets bästa debutböcker.

    Siv sover vilse av Pija Lindenbaum
    Pija Lindenbaum är alltid bra, ofta bäst. I år var hon bäst. Igen.

    Kurt och Kio vill ha koja av Lisen Adbåge
    När författare får för sig att illustrera sina egna böcker blir det ofta pajigt. När illustratörer börjar skriva är resultatet det omvända. Lisen Adbåge, min egen favoritillustratör, är ännu ett exempel på detta. Och, tro mig, det här är bara början.

    /Petter Lidbeck - författare. Aktuell med sjunde delen i Tre tjejer-serien, Det glömda brevet. I vår kommer del åtta, Den giftiga ormen.

  79. Julklappstips från Pija Lindenbaum

    2009-12-15 08:28

    Bortom världen utanför av Hedvig Andersson

    Obehagligt. Oavbrutet spännande. Obegripligt att den här boken har fått passera så relativt obemärkt den här hösten.

    Dessutom av en debutant.

     

     

    Hit med våra mössor av Eva Lindström

    På första uppslaget läser jag:

    "Jag heter Sofie.

    Det är Tom som är min bror.

    På den här bilden går vi nerför trapporna i vårt hus. Mia och Marko är med som vanligt.

    Lägg märke till att alla har nya mössor."

    Så här bra kan det bli, tänker jag.

     

     

    Lalo trummar av Eva Susso och Benjamin Chaud

    Den här boken ska jag köpa till Rut Björnäs, 1,5 år.

    Så vi kan trumma den tillsammans. Det blir perfekt.

    Och så kul med illustrationer som känns nya för oss i Sverige.

    Topp.

     

    /Pija Lindenbaum - aktuell med Augustnominerade Siv sover vilse.

     

  80. Julklappstips från Johanna Karlsson

    2009-12-14 08:07
    Kategorier:

    Slumpens bok av Åsa Lind, eftersom den är som en saga i modern tappning.

    Fatta eld av Suzanne Collins, eftersom den är så sjukt spännande.

    Jag, Dante och miljonerna av Frida Nilsson, eftersom den är väldigt kul.

    /Johanna Karlsson - lärare och bokbloggare, aktuell med Bokhoras Album.


  81. Julklappstips från Annika Edlund

    2009-12-12 09:46
    Kategorier:

    Det snöar, Astrakan av Katarina Kieri

    En härlig nybörjarläsningsbok om Astrakan som också är ett riktigt relationsdrama om Astrakan, Josef, Molly och Fröken Sverige.

     

    Det snöar. Stora snöflingor och Astrakan är på väg till skolan. Det är en bra morgon för Astrakan. Fin, vit snö och en kompis Molly som väntar på henne. Men så får hon en snöboll i ryggen. Det är Josef som kastat och Astrakan ska ge igen. Det blir kapplöpning, skojbrottning i snön och väldigt mycket jätteblöta kläder. Så plötsligt är den fegisen Josef borta, han har gömt sig.

     

    Astrakan är både arg och glad samtidigt, hon vet inte vad hon vill, men hon gillar faktiskt Josef jättemycket och blir både ledsen och ensam inuti när Molly säger att Josef är helt dum i huvudet. Nu kommer Fröken Sverige också och hon ser ut som en arg polis.

    Så. Det blir ingen bra morgon. Ingen bra dag för Astrakan. Och nu vill fröken att de ska rita också. Astrakan som hatar att rita.

     

    Det snöar Astrakan är ett riktig relationsrysare med hög igenkänningsfaktor och starka känslor. Vi vet hur det känns att få en snöboll i ryggen. Vi vet hur det känns med blöta sockar och med kompisar som inte förstår. Men vi vet också hur bra det känns att bli vänner igen.

    Astrakan är en jättetrevlig bekantskap. Hon är en bestämd tjej som går sin egen väg och som tänker själv. Det finns en bok tidigare om Astrakan, Klart som korvspad, Astrakan. Den är lika bra och lika fint illustrerad av Sara Teleman. Läs båda! 

     

    Amos och Soma av Ulf Stark & Anna Höglund

    Genialt och vackert har Ulf Stark skrivit berättelsen som alla apor älskar. Berättelsen om den stora kärleken, om Amos och Soma som badar, gungar, leker, plockar varandras löss och berättar sagor för varandra. Den allra bästa sagan är smaka-gott-sagan om de farliga saftiga och söta äpplena som växer i den hemske mannens trädgård och som man bara inte kan sluta tänka på.

     

    Som en alldeles särskild kärlekshandling vill Amos hämta ett äpple, en förbjuden frukt, till Soma från just denna trädgård och han ger sig iväg tidigt en morgon innan Soma vaknat. Men det är farligt, den hemska mannen slipar sina knivar! Spindeln varnar och ger råd, men det hjälper inte och Amos blir fångad.

    Soma visar sig vara den starka, den rådiga och sagan får ett lyckligt slut och paradisets lockelse en rafflande upplösning.

    Det här är en underbar saga om Amos och Soma; två apor och den stora kärleken som lever trots frestande äpplen och onda människan, tack vare en spindels list. Anna Höglunds illustrationer är fantastiska, tillsammans med Ulf Starks text blir det en fullpoängare.

     

    Slumpens bok av Åsa Lind

    Åsa Lind har skrivit den fina, filosofiska högläsningsserien om Sandvargen. Hon har en särskild ton och ett intressant ämnesval. De här böckerna älskas av både vuxna och barn. Nu kommer hon med en ny serie. En serie för lite äldre barn och som kommer att bli minst lika älskansvärd, det är jag helt säker på.

     

    Slumpens bok handlar om en lång flicka, Hanna Demeter, som tvingats flytta runt med sin psykiskt sjuka mamma för att undkomma sjukhusvistelse för Mamma D (som i Drottning, Diva, Demeter). Mamman är inte lätt att tas med och Hanna överlever tack vare sina listor och egen sträng stuktur i livet.

    Hon kallas alltsomoftast Hanna Dingdong Tremeter Miffotönt men bryr sig inte särskilt om det. Hon är van att klara sig.

     

    Nu är det den tredje dagen på den nya skolan och Hanna kommer försent, försent på grund av strulet i Närmsta Butiken där hon istället för växelpengar får en bok.

    Men det är inte vilken bok som helst, det är Slumpens bok. Nu förändras Hannas liv för alltid. Hon är Läsaren och det hon läser ur denna bok händer i verkligheten.

    Hon blir bekant med den 102 år gamla damen Fru Wilton eller grevinnan Storkimbolskaja (Storki) och får veta sannsagan om Slumpens bok av Oscar Levertin. Boken är som ett lås, som bara Hanna kan öppna. Den är ett segel och Hanna är vinden. Det är bara ett problem och det är Greve Haydin Pica. Han vill ha både Makternas bok och Läsaren.

     

    Man kan ana att Åsa Lind är inspirerad av Mästaren och Margarita av Bulgakov. Slumpens bok är en speciell bok, svår att genrebestämma. Den är socialrealistisk men också magisk, spännande och filosofisk. En perfekt presentbok till någon bokslukartokig för det här är en bok man vill läsa många gånger!

     

    /Annika Edlund - barnbibliotekarie i Umeå, bokbloggare och en av dem som driver Bokcafé Pilgatan.

  82. Julklappstips från Ingrid Olsson

    2009-12-11 08:07

    Alla har ett hungrigt hjärta av Björn Sortland. 
    En bok för den som tycker att språket och berättelsen är lika viktiga. Sortland väger sina ord. Här finns inte en onödig formulering. Sortland lyckas med skrivandets svåraste konst; att skriva enkelt och djupt på samma gång.

    Det osynliga barnet av Tove Jansson 
    Boken är en samling med flera berättelser. Berättelsen om det osynliga barnet är min favorit. Den handlar om Ninni, en flicka som blivit skrämd och därför gjort sig osynlig. Janssons böcker om mumintrollen kan läsas rakt upp och ner som spännande äventyr. Men de kan också läsas på ett djupare plan. Det är det som gör dem så fantastiska.

    Diktskola: Författarens guide till galaxen av Marcus Birro 
    Att skriva är en ensam sysselsättning. Därför kan böcker om skrivande vara ett skönt sällskap. Jag har läst många, och särskilt fastnat för Marcus Birros diktskola.

    Den är rolig och vass men också allvarlig. ”Det är alltid på allvar. Inte en enda sekund är det på låtsas eller ens för skojs skull”, som Birro skriver. Det låter kanske hårt, men alla skrivande människor vet precis vad han menar.

    /Ingrid Olsson - författare och aktuell med ungdomsromanen Känslan av att hoppa. Till våren kommer barnboken Långt ifrån kär.

     

     

  83. Julklappstips från Johanna Lindbäck

    2009-12-10 08:09

    Sofia Nordin: Natthimmel. Vänskap och utmaningar i en jättefin historia om en högstadietjej vars bästis flyttat och därför måste hon försöka hitta nya kompisar. Så många formuleringar är SÅ på pricken, och man känner verkligen för figurerna i boken.

    Aase Berg: Människoätande människor i Märsta. Det här är prosalyrik, och det känns faktiskt som en belastning att ge den infon. Glöm det! Vi säger istället att det är en otroligt bra historia om att vara kompisar och manövrera sig fram tillsammans, med eller utan killar. Ibland går det bättre, ibland sämre. En historia om första kärleken är det också. Passar för alla från kanske fjorton-femton och uppåt. Och med alla så menar jag nu ALLA.

    David Levithan / Rachel Cohn: Nick och Norahs oändliga spellista. Jag är väldigt svag för det här paret som när de skriver ihop lyckas åstadkomma fartiga, roliga, känsliga historier. Nick och Norah berättar varsitt kapitel. Allt börjar när de råkar stå bredvid varandra på en klubb i NY. Nick har nyss blivit dumpad, och för att hans ex-tjej inte ska fatta att han är ledsen kysser han den person som står närmast honom = Norah. Och sen blir det en lång natt!
    Som bonus efter man läst kan man se filmen. (Det har inte jag gjort än, men jag ska!)

    /Johanna Lindbäck - författtare och bokbloggare. Aktuell med Tänk om det där är jag, och med Bokhoras Album

  84. Kung Steve i Popkults Julekalender 2009!

    2009-12-09 11:11

    BibPops julekalender er tilbake! I år presenterer vi videoer med anbefalinger av spill, bøker, tegneserier og andre ting som vi har i samlingen. Velkommen til Norges kuleste bibliotekkalender!

    Kort översättning till svenska: Thomas Fröhlings bok, Kung Steves självlysande hip hop bibel, rekommenderas!

    / Tina Salomonson

  85. Julklappstips från Peter Arrhenius

    2009-12-09 07:53
    Kategorier:

    Coraline – Neil Gaiman
    Jag gillar verkligen de nya världar som Gaiman nästan alltid öppnar dörren till. Coralines nya värld är inget undantag. Först verkar den vara en perfekt version av den värld som hon är van vid, förutom att mamma och pappa har knappar till ögon. Men snart visar det sig att den inte alls är så perfekt. Den nya världen blir både ett ställe man vill vara på, pga av de skruvade karaktärerna och miljöerna, fast samtidigt vet att Coraline borde fly ifrån. (Boken finns på svenska, men är slut på förlaget. För tillfället finns den bara att köpa på engelska.)

    Väktaren-böckerna – Joseph Delaney
    Att få möjligheten att följa karaktärer under en längre tid, genom flera böcker, är något jag tycker bra om. Kanske för att jag är en tv-serie-kille i botten, som gillar en långsam utveckling och att få växa tillsammans med karaktärerna. Förutsatt att historien är bra och lockande såklart – dåliga böcker blir ju inte bättre för att det finns fler av dem. Tvärtom. Väktaren-böckerna kan jag dock rekommendera. Jag ser fram mot varje ny bok om den unge killen som hade oturen att födas som sjunde son till en sjunde son och därför vara väldigt lämplig för att bli Väktare – de som tar hand om den oreda som spöken, häxor och annat oknytt ställer till med. Spännande och bra läskigt emellanåt.

    Dagspöket möter ett spöke – Jujja Wieslander & Tomas Wieslander och Jens Ahlbom
    En stämningsfull bilderbok från 1996 med sådana där småledsna spöken som jag är så svag för. Jag har aldrig tröttnat på att läsa den för mina barn, som dock börjar bli lite för gamla för att vilja höra på mig när jag läser den ... Texten ligger jättebra i munnen, karaktärerna får verkligen just karaktär och bilderna från en skärgård i skymningsljus är väldigt vackra.

    /Peter Arrhenius - aktuell med Aldrig som de andra. Till våren kommer Baksidans hemliga hjältar. 

  86. Grammisdags!

    2009-12-08 13:22

    Såklart vi vill ha en Grammis! Rösta på årets finaste bebisantolgi, Bebisens roliga visor och verser, här.

    /Cecilia Nilson

  87. Text i radio

    2009-12-08 11:36

    Den 17 januari 18:03 sänds premiärprogrammet av P3 Text. Programledare är ingen mindre än poeten och estradören Daniel Boyacioglu. I programmet kommer man bara att prata om texter, i alla former. Om du har något som du vill att fler än dina kompisar ska höra, har du din chans nu!

     

    /Cecilia Nilson

     

  88. Bilder till Jujja

    2009-12-08 10:15

    Illustratören Marit Törnqvist som bor i Amsterdam var uppe på förlaget och visade sina bilder till en kommande bok av Jujja Wieslander. Marit har en spännande svensk-holländsk bakgrund och tillbringade sina barndoms somrar i Småland. Hon har tidigare illustrerat flera böcker av Astrid Lindgren, bland annat bilderboken I skymningslandet.

    /Susanna Hellsing

  89. Julklappstips från Lisa Bjärbo

    2009-12-08 07:48
    Kategorier:

    Jag tycker att alla som är över tretton år (och ja, det inkluderar alla vuxna personer) borde få Majas morsas kompis sambo av Katarina Kieri i julklapp. Den är visserligen inte sprillans ny, men OMIGOD, den är ta mig tusan en av de allra bästa ungdomsböckerna som skrivits i det här landet. I elva texter får läsaren följa olika personer i en och samma gymnasieklass, och sakta vävs de enskilda novellerna samman till en och samma historia om ensamhet, längtan, osäkerhet och rädsla. Så sjukt bra är den att man (uppenbarligen) fortfarande tänker på boken fast det var två år sedan man läste den sist.

     

    Till alla nyfikna och vetgiriga fem, sex, sju, åttaåringar tror jag faktaboken Staden – så funkar den av Johanna von Horn skulle kunna bli en hit. Den förklarar hur saker och ting vi använder oss av i stadsvardagen fungerar (vi snackar bankomater, trafikljus, gatubrunnar och hissar och sånt). Fantastisk både för barnen med tusen frågor, och för barnens vuxna som måste kunna svara.

     

    Och så de allra minsta knoddarna! De måste få Klappa djuren av Xavier Deneux. Aldrig har jag varit med om större succé hos målgruppen. Här kan man känna på kycklingens mjuka päls, klappa lite på kaninen eller dra geten i skägget. Det är så populärt bland alla bebisar jag känner att det nästan är fånigt.

     

    /Lisa Bjärbo - bloggar på www.bokunge.se och på Onekligen, och är i vår aktuell med sin första ungdomsroman: Det är så logiskt alla fattar utom du.

  90. Teamwork

    2009-12-07 09:14

    Förbi är den tid då man satt ensam och svettades över text och bild. Här är det från vänster redaktören Sofia, formgivaren Anders och förläggaren Marie som tillsammans funderar över logotype på omslaget till en ny fantasy-serie. Visst kan det ta längre tid att bestämma sig men det är ofta mycket roligare när åsikter stöts och blöts. Eller ...?

    /Susanna Hellsing

  91. Världens minsta bibliotek?

    2009-12-06 16:55

    Läs på Biblioteksbella om ett pyttelitet, dygnetruntöppet bibliotek i Westbury-sub-Mendip i Somerset i Storbritannien. Kanske något att ta efter?

    /Cecilia Nilson

  92. Ture Sventon i varuhuset - nr 232

    2009-12-05 09:51

    1968 var egentligen privatdetektiv Ture Sventons storhetstid över. De allra bästa Ture Sventon-böckerna kom redan under sent 40-tal och tidigt 50-tal. Men han är en figur vars glans är långlivad – och han förtjänar att uppmärksammas även för denna sena bok, trots att varken ärkeskurken Ville Vessla eller den hjälpsamme herr Omar är med.

    Här är uppdragsgivarna tvillingbröderna Nickel, varav den ene äger ett varuhus som drabbats av mystiska stölder. Sventon lyckas givetvis med sedvanlig skicklighet att lösa gåtan.

    Åke Holmberg (1907–91) skrev från början sina böcker om den läspande privatdetektiven som en parodi på vuxendeckare. De blev omåttligt populära, och den största läsekretsen har de bland barn som sannolikt inte kan ha läst de vuxendeckare som parodieras. Det var i stället en extra bonus för de högläsande föräldrarna.

    Standardingredienser i en riktig Sventondeckare är förstås »temlorna« från konditori Rotas och uttrycket »Ständigt denna Vessla!« Både Jarl Kulle och Helge Skoog har spelat Ture Sventon på film.

    /Tusen svenska klassiker

  93. Ole har fått en blogg!

    2009-12-04 10:02

    Hej Kompis!
    Det är jag som är Ole. Jag är fem år och har en krullig hund som heter Sivan och en hamster som heter Harry. En gång sprang Harry och gömde sig i mammas och pappas sängmadrass. Han trodde det var en grotta. När vi skulle sova hörde vi hur han gnagde där inne i madrassen. Mamma tyckte det var läskigt men jag tyckte bara det var kul!

    Min bästa leksak är en pilbåge med nästan spetsiga pilar. Den kan skjuta jättelångt och jag får bara ha den när nån vuxen är med.
    Nu vill jag veta vad du heter och hur gammal du är. Om du har nåt djur eller vilket djur du gillar allra mest. Och vilken är din bästa leksak?
    (Du får gärna maila mig, skriv.till.ole@hotmail.com)

    Missa inte Oles kompisblogg där månadens tema är pengar!

    Missa inte heller fantastiska Ole får en hamster och Ole hos Doktor Semla och Syster Bulla. 

    /Tina Salomonson

  94. Mycket enkelt, mycket läsvärt

    2009-12-04 09:31
    Kategorier:

    Hinner med nöd och näppe promenera in till stan innan solen går ner. Det är inte helt godkänt att det blir mörkt klockan tre, och vem frågade mig ens om lov? Nåväl.

     

    I stan finns bibliotek. Dags för research. Generellt sett är jag usel på research; jag är alldeles för lat. Jag vet faktiskt inte om jag någonsin har gjort research förut. Det är researchpremiär. Jag lånar en hög med bilderböcker på min inneboendes lånekort (själv har jag för höga böter).

     

    Det är en dröm jag när, att skriva texten till den där boken som treåringarna på dagis vill höra om och om igen. Eller fyraåringarna, eller femåringarna. Jag har jobbat en hel del på dagis, och tro mig, det finns ingen starkare, mer maniskt passionerad, kärlek till litteraturen. Men att hitta den där blandningen av mycket enkelt och mycket läsvärt, det är svårt. Jag har försökt.

     

    På en bänk på tunnelbanestationen läser vi Gittan och gråvargarna, och en man lutar sig över oss och frågar:

    ”Är det inte dags att ni börjar läsa Vilhelm Moberg i stället?”

    ”Nä”, svarar vi.

     

    Vi leker inte, säger gråvargarna. Vi står bakom träden och gnisslar.

     

    (Människorna på bilderna har ingenting med gråvargarna att göra. Nästan.)

     

    /Sofia Nordin

     

  95. Högläsningstävling

    2009-12-03 12:56

    I våras undersökte Barnens Bokklubb hur det stod till med högläsningen i vårt land. Undersökningen visade att:

    • Vart tredje barn under 8 år får mindre än 10 minuters högläsning per dag
    • Vart femte barn får ingen högläsning alls

    Med detta i ryggen beslöt man sig för att göra en högläsningstävling:
    - Läs högt och vinn en bokhylla full med böcker, uppmanade Barnens Bokklubb alla Sveriges skolor.  Runt 100 inkomna bidrag var vad man vågade hoppades på.

    Över 1 600 bidrag har ramlat in! Stora som små - teckningar, modeller, figurer och andra kreativa skapelser tolkade av elever som lyssnat till berättelser av Åsa Lind, Peter Arrhenius, Frida Nilsson, Moni Nilsson, Maria Parr och många, många fler.  Posten har tio fyllda postburar som väntar på att levereras till ett redan överfyllt kontor …



    Bland de dryga 1 600 anmälda skolklasserna finns landets alla hörn representerade.

    Tävlingen avgörs av en jury som bedömer hur väl och fyndigt klasserna har återspeglat berättelsen i boken efter högläsningen. Vinnarna presenteras i januari 2010.

     - Vi vill bidra till att högläsning hamnar på dagordningen i alla skolklasser. Främst för att högläsningen gagnar språkutvecklingen hos alla barn, men också för att öka intresset för alla fantastiska berättelser!, säger Ann Sköld Nilsson, vd för Barnens Bokklubb.

    /Jessica Bab Bonde

  96. Vill vara poet!

    2009-12-03 10:11

    Det är dags att bestämma vad nästa skrivprojekt ska bli. Tyvärr är jag inte en sån som går runt och kläcker strålande idéer på löpande band under friska långpromenader. Jag producerar inga listor med intelligenta storylines som jag skriver ner i vackra anteckningsböcker som jag sen kan ösa ur när det är dags att sätta i gång att skriva.

     

    Över huvud taget har alltid själva orden kommit lättare än händelseförloppet. Somliga säger sig ha en berättelse de vill förmedla, någonting de bara måste säga världen. Det har aldrig hänt mig. Jag har aldrig haft behov av att säga världen någonting alls, jag bara älskar ord – att uppfinna ord, leka med ord, svindla över det oändliga antalet sätt man kan kombinera dem på. Man kan göra vad som helst med ord – jag är bra på ord. Tyvärr måste man ha en story också.

     

    Min inneboende ligger på golvet och brainstormar idéer till en essä, ritar fina pilar och sätter ord här och var på ett papper. Det ser väldigt trevligt ut, men jag har aldrig lyckats mindmappa mig fram till någonting, även om det i teorin verkar klokt och kaoskreativt. Jag sitter upp i soffan och raddar välordnade ord på datorskärmen i stället, alldeles gammaldags, det ena efter det andra, i vanliga, raka rader. Det hjälper inte så värst det heller.

     

    Mina idéer dyker upp först när texten redan kommit en bit på väg, vilket innebär ett svårmanövrerat moment 22. För jag måste ju ha något slags utgångspunkt – en tanke, ett tema åtminstone. Just nu tycks hjärnan nöja sig med mycket generella utsagor i stil med ”jag skulle vilja skriva någonting sorgligt” eller ”jag skulle vilja skriva text till en bilderbok”. Idiotiska hjärna. Den kunde för min del gärna få vara en aning mer specifik. Av någon outgrundlig anledning har den dessutom fått för sig att jag borde skriva poesi. Jag försöker tålmodigt förklara att jag inte är bra på poesi, men hjärnan har inte lust att lyssna. Den vill vara poet!

     

    /Sofia Nordin

  97. Improvisationsteater

    2009-12-02 10:45
    Kategorier:

    Improvisationsteater – en källarlokal, ett gäng vuxna människor som leker tillsammans en helt vanlig tisdagskväll, och det händer något där – i mötet mellan människor, tankar, ord. Någonting uppstår, som bara kan uppstå när man fantiserar tillsammans: nya världar, allvar, skratt, ögonblick av samstämmig närvaro. Vi är där, inte ens tanken svävar i väg, det har den inte tid med. I vanvettstempo skapar vi: repliker, scener, karaktärer, relationer flyger förbi. Högt och lågt, klichéer och nytänkande, vulgärt och finstämt; allt har tid att födas och försvinna på bara några minuter, sen händer något nytt och något nytt igen. Det är på lek och på fullaste allvar och jag vill aldrig, aldrig gå hem.

    /Sofia Nordin

     

  98. Pank och fågelfri

    2009-12-01 08:37
    Kategorier:

    Jag besöker en gammal vän. Någon från för mycket länge sedan. Tiden svindlar bakåt och hon har en åttaårig dotter som ser ut precis som hon gjorde då – när vi var åtta och hon var min bästa vän. Ja, ”när hon var min bästa vän”, inte ”när vi var bästa vänner”. Hon hade dubbelt medborgarskap – hos mig, i vår värld, men också hos dem som räknades.

         I vår värld byggde vi kojor i skogar och buskage, skickade hemliga lappar på lektionerna, glömde att gå tillbaka till klassen efter lunchrasten och fick halva skolan att leta efter oss. Vi hade inte tid, vi hade ju blommor att plocka, skatter att gräva ner, skogshemligheter att dela.

         I den andra världen gällde annan valuta; hon var rik och jag var pank. Kanske pank och fågelfri. De var inte som jag, jag var inte som de, men jag strävade aldrig efter att utjämna skillnaden, var inte intresserad av att bli som de.

         Så småningom blev skillnaden ännu större, det var pubertet och hormonfestival och min vän ville tjuvröka och imponera på killar, skvallra om killar, bli ihop med killar, göra slut med killar, bli ihop med andra killar. Det ville inte jag. Jag ville fortsätta gräva ner skatter, dela skogshemligheter, skicka lappar.

         Det enda vi fortsatte med var lapparna. Under mitt besök letar hon fram en hel hög med dikter som hon sparat. Jag hade snyggare handstil på den tiden – det var före datorernas era – men jag vill hoppas att jag skriver bättre nu. Lite färre singlande höstlöv som är lite mindre outsägligt vackra. Lite färre vattendroppar som mindre långsamt rinner nerför färre kinder. Men ändå. Känslan? Längtar jag lika starkt, är jag lika rädd, lika lycklig?

     

    /Sofia Nordin


    Det tidigaste återfunna alstret – före den snygga handstilens tid

  99. Tur och retur Sundsvall

    2009-11-30 15:00

    En hel klass från Medieprogrammet med grafisk inriktning på NTI i Sundsvall var hos oss i fredags eftermiddag på studiebesök. Redaktionschef Ylva Jonsson, formgivare Anders Bergström och jag själv som redaktör berättade om vårt arbete på förlaget. Allt mellan förlagets organisation, skärmarkeringar och spontanmanus avhandlades i rask takt. Vi visade också hela vägen från idé till färdig bok.

    Det är kul att själv få lyssna och höra vad andra gör hela dagarna, (det har jag aldrig riktigt förstått förut ...) Men det roligaste var ett lotteri på slutet där alla fick välja varsin bok. Det blev nostalgi i massor: Pettson och Findus, Pippi, Halvan, visor och ramsor och sagor och mycket blädder och skratt och minnen som alltid när vi minns starka barndomsupplevelser.

    /Susanna Hellsing

  100. Författare är världens tramsigaste människor

    2009-11-30 10:11

    Det har gått en vecka sen jag kom hem från Gotland, efter fyra veckor på underbara Östersjöns författar- och översättarcentrum (www.bcwt.org). Med mig därifrån har jag ett nästan färdigt manus. Eller halvfärdigt, eller nåja, det har i alla fall en början och en mitt, men kanske inget riktigt slut?

    Med mig hem har jag också ett par nya insikter. En av dem är att att författare är världens, verkligen världens, tramsigaste människor. Man kanske skulle kunna tro att de är djupsinniga eller pretentiösa eller att de åtminstone försöker verka som om de är det. Men icke. Jag tror inte att jag har skrattat så mycket under hela resten av året som jag gjort under veckorna i Visby. Det var dålig humor vid första ögonkastet, och det har tagit ett tag att vänja sig vid att vara tillbaka i den alldeles vanliga verkligheten. Att acceptera att verkligheten inte är ett hus fullt av andra skrivande människor att dela tillvaro, tankar och ord med. Att verkligheten inte har ringmur, medeltida gränder och hav (och där det inte finns något hav svävar inte heller några magiska vita svanovaler i vattnet i mörkret).

    Å andra sidan har också verkligheten skrivstunder med te – på den här sidan vattnet inklusive soffa och inneboende och våra gamla vanor. Verkligheten har också folkdans på Skeppsholmsgården om söndagarna. Och glögg, som kan intas i sällskap av människor man inte sett på länge. Och dimma, verkligheten har den vackraste, vackraste dimman. Nå, kanske verkligheten inte är så dum den heller.

    /Sofia Nordin

  101. Läsarsidor, grottmålningar, Rabén & Sjögren - hur hänger det ihop?

    2009-11-26 13:10

    Vad har tidningen Lands läsarsida med vår nya webbplats att göra? Kan man verkligen jämföra grottmålningarna med internet?  Kolla in Internetworlds Loggenbloggen, där vår webbansvarige, Klas Fjärstedt, bloggar den här veckan. Där får du veta nästan allt om hur arbetet med vår nya webbplats har gått till.

    /Cecilia Nilson

  102. Fel låt vann

    2009-11-24 20:31
    Kategorier:

    Augustgalan i korthet

    Konferencier: Kattis Ahlström
    Stämning: Lite dämpad, lite tystare och stillsammare än vanligt.
    Musikaliska inslag: Magnus Lindgren och Batucada
    Coolast på scen: Isabella Nilsson, vinnare av Lilla Augustpriset
    Bästa prisutdelare: Stefan Holm (fackboksklassen såklart)
    Snyggaste skorna: Isabella Nilsson, tätt följd av Pernilla Andersson (som sjöng med bandet)
    Sämsta prisutdelare: Kulturministern. Som verkade tro att hon var på en valupptakt. (Dessutom lämnade väl klänningen en del övrigt att önska?)
    Stiligast namn: Magnum Coltrane Price - som också sjöng med bandet
    Antiklimax: Hur kunde vi inte vinna?
    Mest förhandstippad: Steve Sem-Sandberg. Som blev så rörd och glad över priset.
     
    Efteråt gick vi till Grill med våra fina författare, drack bubbel, åt snittar och skrattade en massa. Nästa år är vi tillbaka!
     
    /Cecilia Nilson

  103. August!

    2009-11-23 14:10
    Kategorier:

    I kväll håller vi tummarna för att Pija Lindenbaum med Siv sover vilse eller Sofia Nordin med Natthimmel vinner det prestigefyllda Augustpriset. (Hade ju varit extra fint om bägge kunde vinna ...) Och så håller vi förstås tummarna även för de tre nominerade på Norstedts. Någon gång vid 18.30-tiden vet vi.

    /Cecilia Nilson

  104. Och då ringer SKANSEN-JONAS!

    2009-11-21 09:00

    Tänk att det finns så många superkunniga, proffsiga och snälla människor i världen. Som är specialister på sina områden och gärna hjälper en förlagsredaktör med den ena frågan konstigare än den andra .

    Jag mejlade till Skansen: ”Vi håller på med en deckare där en galen herpetolog (hehe …) figurerar. I boken finns förstås en massa ormfakta. Eftersom rätt ska vara rätt vill jag bara kolla med er så att faktauppgifterna verkar någorlunda rimliga. Det vore verkligen toppen om ni kunde hjälpa mig med detta.”

    Det gick en dag, sen ringde Skansen-Jonas. Fatta – SKANSEN-JONAS! Reptil-Jonas med hela svenska folket. Vänligt och tålmodigt svarade han på alla frågor (och jodå, det mesta stämde). Jag var förstås exalterad.

    Dagen avslutades med ett samtal till Historiska museet där Charlotte Jonson engagerade sig och entusiastiskt försökte svara på frågor som: Hur många arkeologiska utgrävningar görs per år i Sverige? Och: Vilken är Sveriges största arkeologiska skatt?

    Böckerna dyker snart upp i en bokhandel nära Dig! Här är den ena. Den andra kommer i sommar …

     Ylva Blomqvist

  105. Dags att börja med smakportioner?

    2009-11-20 14:08
    Kategorier:

    Är det dags för bebisen att börja med smakportioner? I så fall är det nära nog ett måste att införskaffa Johanna Westmans underbara Första och andra mosboken. I stället för att köpa färdig barnmat kan man koka och mosa själv, det är inte alls svårt. Dessutom är det en utmärkt bok för bebisar som vill titta (och kanske tugga lite) på fina bilder av frukt, grönsaker och annat gott.

    Ville gärna tipsa om den här då den har varit slut i lager ett tag (en riktig storsäljare m a o). Men nu finns den alltså igen!

    Gott mos, hälsar

    Eva Ehrnström 

  106. Augustnomineringsrecensioner!

    2009-11-19 14:09

    Elin & Siska har läst Pija Lindenbaums Siv sover vilse och Sofia Nordins Natthimmel. Se deras recensioner här.http://elinochsiska.blogspot.com/2009/11/litterara-samtal-med-elin-och-siska-34.html

    Gå in och kolla!

    /Cecilia Nilson

  107. Pija Lindenbaum i Babel

    2009-11-19 11:35
    Kategorier:

    Kanske var det någon mer som missade avsnittet när Pija Lindenbaum medverkade i Babel? Programmet sändes den 28 oktober men finns glädjande nog att se i sin helhet på svt play. Kika på det (Pija dyker upp ca 20 minuter in i sändningen) och fortsätt den känsloladdade diskussionen kring att sova över.

    /Tina Salomonson (som f.ö. sover bäst och helst hemma)

  108. Finfina bokbloggar!

    2009-11-19 09:24

    När de stora dagstidningarna nästintill slutat att recensera barn- och ungdomsböcker får man leta recensioner på andra ställen. Och det finns en massa bra bokbloggar att kolla upp! Här kommer ett axplock. Det är mestadels barn- och ungdoms, men några mer allmänna har också slunkit med.

     

    Om man är extra nyfiken på just bokbloggar, finns det några webbplatser som samlat alla bokbloggar:

     

    /Cecilia Nilson

  109. Grattis Lena och Olof!

    2009-11-16 10:00

    Fredagen den 13 november var det dags för högtidlig utdelning av årets Astrid Lindgren-pris i vårt stora café på Riddarholmen. Priset var Rabén & Sjögrens present till Astrid på hennes 60-årsdag och delades nu ut för 43:e gången till  "ett förtjänstfullt författarskap inom barn- och ungdomslitteraturen".

    Årets pristagare var Lena och Olof Landström och de möttes av härligt varma applåder från den nyfikna publiken! De var väl värda priset, äran och pengarna (50 000 kr) för att de på ett så förtjänstfullt sätt berikat den svenska barnlitteraturen med sina många verk, både böckerna de skrivit och illustrerat tillsammans och de som de gjort var för sig:  

    "Deras verk är djupt präglade av underfundig humor, en stillsam humanism, ett självklart stöd för rätten att vara den man är och ett lågmält men bestämt motstånd mot ojämlikhet, förtryck och rasism, allt i en Astrid Lindgrensk anda som just idag känns extra viktig att uppmärksamma och hylla."

    De allra flesta känner väl till de fyra böckerna om Nisse, och småbarnsböckerna om Bu och Bä, Lena egna böcker om flodhästarna och Olofs illustrationer till Barbro Lindgrens Benny-böcker. Men om ni inte läst årets nyhet kapitelboken Piggor och suggor, en myllrande småkrypsvärld som har överraskande likheter med vår egen, så gör det.

    Den enhälliga juryn bestod av Karin Nyman, Marianne Eriksson, Ann Sköld Nilsson samt undertecknad.

    Publiken bjöds på småländsk ostkaka och Astrid-sånger underbart framförda av Sara Riedel, sång, och Mats Bergström, gitarr.

    /Gunilla Halkjaer Olofsson

  110. Bokförläggardag med storslam

    2009-11-11 10:32

    Min kollega Isabelle Adolfsson, som jobbar som storkundsansvarig för Rabén & Sjögren, var på Västra kretsens bokförläggardag i slutet av oktober. Till landets olika förläggardagar bjuds alla de större förlagen in för att berätta om sin utgivning. Jag bad henne berätta om dagen för att ge en liten inblick i hur det kan gå till, och såhär skriver hon: 

    Jag vaknar 06,20, det är fortfarande mörkt ute, fåglarna kvittrar, ja fåglarna kvittrar, det blir en bra dag idag känner jag.

    Kl 8 på morgonen kommer jag och mina kollegor till Park Hotell i Göteborg där förläggardagen kommer att äga rum. Författarna Elaine Bergqvist och Stewe Classon är strax på intåg. De ska prata på stora scenen två gånger under dagen.

    Vi har bullat upp med böcker på två bord för Norstedts, ett bord för Kartförlaget, två bord för Rabén & Sjögren, och intill scenen i barnrummet för sagostunder med boktips.Totalt är det 18 grupper med ca 10 personer i varje som cirkulerar runt på alla stationer. Det är både bokhandelsmedhjälpare och bibliotekarier.

    Dagen är rolig, vi jobbar på, får respons. Efter tio timmars intensivt bokprat återvänder vi hemåt.

    Det förlag som har bästa presentationerna vinner ett vandringspris, Bertil Valliens glasbåt, och på kvällen ringer Eva Svedberg, som är en av inköparna för Bokia-kedjan och håller i detta evenemang, och meddelar att Norstedts med förkrossande majoritet valts till Årets bästa förlagspresentation. Hela 60 % av grupperna har röstat på oss. Vandringspriset kommer att kunna skådas inom någon vecka på plan 5 i Norstedts-huset, där marknads- och försäljningsavdelningen sitter.

    Så här löd ett av omdömena:

    ”Härliga författare som höjde dagen med utstrålning och engagemang. Duktiga säljare från förlaget och ett extra plus för informationen i barnrummet.”

    Klockan 19 är jag hemma igen. Fåglarna kvittrar inte längre. Det har varit en fantastiskt dag och vi tog dessutom hem storslam!

    /Isabelle genom Eva Ehrnström 

     

     

  111. Miljöombyte

    2009-11-10 20:07

    Ibland är det bra att jobba någon annanstans än på kontoret, eller hemma. Det är ju helt olika, men jag är en sån som jobbar bra i lagom larmiga miljöer, typ caféer. Lite musik, lite prat, lite skratt. Då blir jag superkoncentrerad. Kanske låter helt corny, men för mig funkar det. I dag hade jag några timmar till övers efter ett möte med Bokjuryns arbetsgrupp, och då satte jag mig och korrläste på Svart kaffe. Mitt bästa ställe.

    /Cecilia Nilson

  112. Dagens lunch

    2009-11-06 12:35
    Kategorier:

    En burgare och en bok av Lennart Hellsing, tack.

    /Klas Fjärstedt

  113. Bloggtips!

    2009-11-06 12:32

    Om ni inte redan upptäckt Lidingö Stadsbiblioteks blogg Biblioteksbella, så kan jag rekommendera ett besök. Nya, roliga och uppfriskande perspektiv på böcker, bibliotek, läsande och läsare.

    /Cecilia Nilson

  114. Där satt den!

    2009-11-04 20:17
    Kategorier:

    För någon vecka sen skrev jag om att vi höll på att spåna fram titeln till Johanna Lindbäcks nya bok. Vi funderade på varsitt håll, träffades och visade förslagen för varandra. Valet föll på den helt perfekta titeln: Saker som aldrig händer. Boken kommer i juni.

    Nu tänker jag på en helt annan bok, som också saknar titel. Och det är bråttom ...

    /Cecilia Nilson

  115. Kom och lyssna!

    2009-10-30 08:21
    Kategorier:

    Två smått New York-besatta pratar om böcker och sånt på Sture-biblioteket den 12 november.

    /Cecilia Nilson

  116. "När de for förbi Blåsut ..."

    2009-10-29 17:00
    Kategorier:

     

     I tisdags invigde Lennart Hellsing en litterär skylt på Blåsuts tunnelbanestation i Stockholm.  Musik och tal gjorde förbipasserande tunnelbaneresenärer nyfikna. Lennart läste högt ur versen ”Gamla Drottning Juliana”.

    Gamla Drottning Juliana
    skulle åka tunnelbana.
    Knappt hon stigit på den förrän
    någon skrek: Se upp för dörren!
    När de for förbi Blåsut
    höll hon andan en minut.

    Moa Brunnberg

  117. Helge & Johan spelar in

    2009-10-29 09:16

    I går var Moa Brunnberg och jag på inspelning i Solna. Helge Skoog och Johan Ulveson läste in en text som ska ingå i ett än så länge hemligt projekt. De var otroligt proffsiga, satte varenda replik, och lyckades fånga stämningen i texten på pricken. Producent-Cisela och ljudteknikern ML övervakade varenda stavelse.

    Mer info om projektet kommer, var så säkra!

    /Cecilia Nilson

  118. Ett boktips…

    2009-10-27 18:31

    …ur förslagslådan från en anonym 11-åring. (Bilden nedan är från Filipstads biblioteksblogg)

     

    /Klas Fjärstedt 

  119. Sverige-Norge del 2

    2009-10-27 08:50

    Nu har Bengt Ohlsson skrivit en krönika om forfattarlandskampen i fotboll. Läs den här.

    /Cecilia Nilson

  120. Kreativt skapande?

    2009-10-26 21:24
    Kategorier:

    Det nästan svåraste med att vara förläggare är att komma på den perfekta titeln - den som fångar bokens innehåll, som ser snygg ut typografiskt, som är lätt att komma ihåg, som är unik, och framför allt som lockar till läsning. Eftersom vi har säljkonferens redan i januari för de böcker vi släpper sommaren 2010 måste titel och omslag vara klara i november, för att allt säljmaterial ska hinna göras färdigt. Innan författaren är halvvägs med sitt manus alltså. Stress, stress. Men på något outgrundligt vis så ordnar det sig alltid! Just nu funderar Johanna Lindbäck och jag på vad hennes fjärde bok ska heta. Och på onsdag ska vi ses och jämföra våra förslag. I'll keep you posted.

    /Cecilia Nilson

  121. Kapa trossarna!

    2009-10-23 14:40
    Kategorier:

    Lennart Hellsing inviger utställningen En annorlunda värld på Junibacken med följande ord:

    ”Kapa trossarna!

    Stöt ut vår båt.

    Den nya dagen gryr.

    Oändligt är vårt stora äventyr."

    Lennart slår ut armarna och säger med ett milt leende:

    "Ha det så roligt allihop!”

    Så klipper han banden. Släpper lös ett myllrande kaos av barn och barnbarn, mammor och pappor och pensionärer och barnboksmaffia.

    Som snurrar i den flygande trumman, åker rutschkana från sjörövarskeppet, smyger in i beduintältet, kör truck, går vilse i tårtlabyrinten eller klappar på bananerna. Tultar runt på det sluttande, vackert böljande golvet och äter sig mätta på Bagar Bengtssons bullar i caféet. Ser på teater, dansar och sjunger!

    Ingen luft kvar! Jag vacklar ut två timmar senare saligt omtumlad. Lycklig den som får uppleva utställningen som ett barn.

    /Susanna Hellsing

     

  122. Båda Halvorna

    2009-10-23 09:06
    Kategorier:

    Arne Norlin och Jonas Burman var inne på förlaget häromdagen för att planera allt roligt som händer kring Halvan. Deras böcker om Halvan har nästan fått kultstatus på de tio år som de har funnits. Nu finns det också småfilmer, pysselböcker och memo om Halvan. Läs mer på www.halvan.se.

    /Susanna Hellsing

  123. Säljkonferensen en kalaskonferens!

    2009-10-23 08:07

    I onsdags hade Rabén & Sjögren säljkonferens för försäljnings- och marknadsavdelningen som en ordentlig förberedelse innan säljarna börjar presentera nyheterna för alla våra återförsäljare. Förläggare, redaktörer och några av våra författare berättade om utgivningen inför våren 2010. Det blev en fantastisk dag med kalastema. Godispåsar, ballonger, besök av Lisa Bjärbo som läste ur sin kommande ungdomsbok (som blir så bra så bra!), av Lena Anderson som berättade om hur hennes underbara Lilla Kotten kom till, sångstund med legendariska Gullan Bornemark och tårtkalas med Johanna Westman som bjöd på den här fina riddartårtan, och mycket mycket mer. Efteråt kunde vi alla pusta ut, enade om att det är en fantastisk bokvår vi har att erbjuda - hurra!

    /Eva Ehrnström

     

  124. Bok blir film

    2009-10-22 20:06

    Peter Pohls och Kinna Gieths fina, supersorgliga bok Jag saknar dig, jag saknar dig ska bli film. Här kan du läsa filminspelningsbloggen. Filmen har premiär nästa höst, då vi också släpper boken i pocket. Och här kan man läsa jubelrop över den glada nyheten.

    /Cecilia Nilson

  125. ”Han vaknade med ett ryck …”

    2009-10-22 08:00

    Ungefär var tredje vecka sätter vi oss ner i textboksmanusgruppen och går igenom alla spontanmanus som kommit till oss (cirka 30 till 50 i veckan). Vi diskuterar (ofta högljutt), bollar texter mellan varandra och delar upp manusen för vidare läsning.

    Denna veckas trendspaning: Cirka 75 % av alla manus börjar med att någon vaknar eller med en väderbetraktelse. Typ: ”Han vaknade med ett ryck och tittade på klockan.” Eller: ”Det var en kall vinterdag …”

    När vi väl började tänka på det såg vi väder och uppvaknanden överallt. Kanske är det en slump, kanske är det ett mönster. Lovar att återkomma i frågan.

    Manusbunten

    Ylva Blomqvist

  126. Det kom ett manus

    2009-10-21 15:19
    Kategorier:

    I dag fick vår bilderboksförläggare Birgitta Westin ett nytt Nell-manus från Joanna Rubin Dranger.

    /Gunilla Halkjaer Olofsson

  127. Natthimmel

    2009-10-20 08:13

    I dagens Svenska Dagbladet recenseras Sofia Nordins Augustnominerade Natthimmel. Skynda att läsa.

    /Cecilia Nilson

  128. Augustnomineringar!

    2009-10-19 16:03

    I dag var det dags för Svenska förläggareföreningen att avslöja de nominerade böckerna till årets Augustpris. För Rabén & Sjögrens del blev det finfin utdelning. En bilderbok, Siv sover vilse av Pija Lindenbaum, och en ungdomsroman, Natthimmel av Sofia Nordin. Och så gläds vi förstås med kollegorna på Norstedts, som fick tre nomineringar i skönlitterära klassen! Den 23 november vet vi vilka vinnarna är.

    /Cecilia Nilson

  129. Mässrapport

    2009-10-19 09:26

    Nu är vi tillbaka på Riddarholmen efter fyra dagar i Frankfurt, varav tre på mässan. Vi hade som bekant en ny, färgglad monter i år. Den gick under epitetet The Candy Store och syntes bra i det sobra moterlandskapet. Som alltid var det intensiva dagar fullproppade med halvtimmesmöten med utländska förläggare och agenter. Mässan kändes väldigt lugn, antalet utställare var lite färre än vanligt och förlagen hade minskat sin representation. På barn- och ungdomssidan presenterades inte särskilt många nyheter, mycket hade vi sett redan i Bologna i våras, men det fanns en del projekt som ska bli spännande att läsa när de landar i inkorgen. Av influensarädslan märktes inte mycket, mer än handspriten på toaletterna. Det var lika många kindpussar som vanligt!

    Kvällarna i Frankfurt spenderas oftast först på restaurang, sen i baren på Frankfurter Hof (som Park ungefär, för er som varit i Göteborg). Och alla är verkligen där. I torsdags kväll var det extra kändistätt: Herta Müller, Henry Kissinger och doktor Ruth. Dessutom en massa förläggare och agenter som trängs och försöker armbåga sig fram. Roligt - och samtidigt är man ganska glad att det bara är bokmässa i Frankfurt en gång om året.

    /Cecilia Nilson

  130. Teamwork på internationell nivå!

    2009-10-16 16:15

    Eva Susso och Benjamin Chaud

    Benjamin Chaud, en av Frankrikes bästa barnboksillustratörer, har varit på Rabén & Sjögren för att jobba. Han har under några koncentrerade dagar skissat bilderna till sin och Eva Sussos tredje bok ”Babo pekar”.  Babo, det är lillbrorsan till Binta och Lalo som redan är huvudpersoner i varsin bok.

    I den nya boken vill Babo ut i skogen. Aisha, hans storasyster drar den lilla vagnen. Som en liten kung sitter Babo och dirigerar. Aisha och Babo är inte ensamma, hunden och hönan är med! Och i själva verket går de inte längre än 100 meter från huset, som ligger i en by. I många bilderböcker är kor och får vanliga djur, här är det vilda djur i stället. 

    Eva Susso ville gärna att böckerna skulle utspela sig i Afrika, men Benjamin höll fast vid Sverige. Han säger att den lyckliga familjen i det röda huset motsvarar hans bild av svenskarna. Han har till och med sett den scenen i en Bergmanfilm!

    "Binta dansar" och "Lalo trummar" är ovanliga böcker, man läser dem snabbt och rytmiskt som en rap eller ramsa och gunget känns i hela kroppen långt efter att man läst dem.  

    ES:  En kväll fick jag hela texten till ”Binta dansar” i huvudet. Binta ville uttrycka något annat, något som inte var ord i en bok. Hon ville uttrycka rytm och rörelse och en känsla av lycka och glädje i dansen!  De flesta som läser den skrattar högt. En sådan känsla går inte att skapa med för många ord.

    BC: "Binta dansar" har ändrat mitt sätt att jobba. När jag var i Sverige första gången för att rita den fanns inte mitt vanliga akvarellpapper. Jag fick köpa en annan sort. Också i tecknandet blev det en ny teknik. Jag försökte skapa en liten teaterscen och frågade mig; vad kan jag ta med i den scenen, vad kan jag utelämna. Jag började reducera och renodla.

    ES: Renodlingen har sin motsvarighet i texten, allt onödigt är bortskalat. Enkelheten lämnar utrymme för fantasin. För mig har Benjamins bilder en underbar dimension, allt är levande. Till och med huset har en själ.

    BS: Men du skrev en scen där huset var viktigt!

    ES: Jag gillar att jobba ihop!

    BC: Jag gillar också att jobba ihop!

    ES: Jag ser inte bilderna på samma sätt i mitt huvud.

    BC: Från början ser inte jag dem heller.

    Resultatet av Eva Sussos och Benjamin Chauds speciella teamwork ser vi i juli 2010, när "Babo pekar" ska ligga på bokhandelsdiskarna.

    /Birgitta Westin  

  131. Jag tror att jag är lite kär i Pucko

    2009-10-14 15:52

    Eller så är det helt enkelt så att jag också skulle vilja bo i det studentkollektiv dit Pucko flyttar med sin bror. Så kan det ju också vara, att man blir kär i någon för att få tillhörighet till ett speciellt sammanhang … (Nån som känner igen sig i det, eller har jag blottat mig totalt nu)?  I detta fall är sammanhanget ett myllrande franskt kollektiv, med underbara personligheter.  Snygga, sura, ambitiösa, svartsjuka, lata. Och så Pucko då som är 22 år gammal, förståndshandikappad och med en treårings intellekt, som med sin blotta närvaro först rör till livet för alla inblandade. Men konstigt nog är det precis vad som behövs för personerna i kollektivet ska få ordning på tillvaron och kärleken (jämför med storstädning som ju brukar börja med kaos och sluta med väldoft och ordning). Och Pucko blir älskad av alla. Även av mig. Läs boken Pucko av Marie-Aude Murail, säger jag! Underbar feelgood!  

    /Eva Ehrnström

     

  132. Årets Frankfurtmässa är igång

    2009-10-14 09:38

    Här är en bild från vår fina monter på bokmässan i Frankfurt.

     

    /Cecilia Nilson

  133. Kulturskymning?

    2009-10-12 13:45

    Barn- och ungdomslitteraturen får allt mindre plats i en av våra största morgontidningar. Nu flyttad till Boklördag, till ett uppslag som är flexibelt, det vill säga om det är mycket annonser, så får recensionerna stryka på foten. Väldigt tråkigt -  framför allt för läsarna. Den konkurrerande morgontidningen håller än så länge fanan betydligt högre. Låt oss hoppas att det får fortsätta så.

    /Cecilia Nilson

  134. Ingen rövare finns i skogen

    2009-10-12 11:21
    Kategorier:

    Ilon Wikland kom för att titta på provtryck. Vi håller på att digitalisera bilderboken Draken med de röda ögonen. Det är viktigt att färgerna blir så lika originalbilderna som möjligt, och bara Ilon själv kan uppfatta helheten. Kul att hon stannade på redaktionsfika . Så passade hon på att signera några exemplar av sin dramatiska nya bilderbok Ingen rövare finns i skogen med text av Astrid Lindgren.

    /Susanna Hellsing

    P.S.  När jag var liten på 50-talet fanns berättelsen om rövarna dramatiserad på Snurr-skiva. Min lillasyster och jag tyckte det var jätteläskigt när Allan Edwall, som spelade rövaren Fiolito, skrek : ”Nu kastar jag den här blomkrukan ….!” Jag minns fortfarande precis hur han lät.  D.S.

  135. Besök av Aidan

    2009-10-08 18:00
    Kategorier:

    Det händer att vi får besök också av våra utländska författare. Idag var det Aidan Chambers som besökte holmen. Rejält förkyld efter en turné runt Östersjön: Kalmar, Visby, Åland bland annat. Han har föreläst för lärare och studenter, diskuterat med grupper av ungdomar. Hans förra bok Det här är allt är en riktig tegelsten, men för den som hittar in i den blir den en stor upplevelse och underlag till djupa samtal med författaren när tillfälle ges.

    /Gunilla Halkjaer Olofsson

  136. Vi äter unga män!

    2009-10-08 16:45
    Kategorier:

    I dag var det dags för veckans gemensamma fika. Som ni kunde läsa förra veckan äter vi gärna småkakor här på förlaget, bland annat ungherrar. I dag satt den franske illustratören Benjamin Chaud med vid bordet och en av förläggarna skulle förklara det här med småkakor. "Sometimes we eat young men." "Aha", sa Benjamin. "That's why you are twenty women and only one man here."

    /Cecilia Nilson

  137. Nobelpriset!

    2009-10-08 13:36
    Kategorier:

    Befann mig i Börshuset klockan 13.00 tillsammans med väldigt många andra nyfikna. Det tisslades och tasslades. "Vem får Nobelpriset i litteratur i år?" "Hur ska Peter Englund klara sitt uppdrag?"

    Allting gick strålande, han stakade inte sig en enda gång. Gert Fylking var där, i bästa kostymen, och ropade sitt sedvanliga "Äntligen!" Och ingen har väl missat att det är Hertha Müller som får årets Nobelpris?

    /Cecilia Nilson

  138. Noisy Books or Quiet Books?

    2009-10-08 09:00

    Noisy Books or Quiet Books?

    Amerikanska författaren Joan Sandin kom upp på förlaget häromdagen. Hon bor i USA och har svenska rötter. Kommer alltid och hälsar på när hon är i Sverige.

    Joan översatte flera av våra bilderböcker från svenska till amerikanska när vi gav ut R&S Books (liten bilderboksutgivning  i USA 1989 - 2008 av svenska författare och tecknare).  Till exempel Four Hens and a Rooster.

    Hon berättade om trenden just nu, "Noisy" bilderböcker för små barn Vi tyckte båda att "Quiet picture books" passar bättre vid läggdags ...

    /Susanna Hellsing

  139. Rabén & Sjögrens nya chef utsedd

    2009-10-07 09:55

    I går blev det klart att Ann Sköld Nilsson blir Rabén & Sjögrens nya förlagschef! Ett besked som togs emot  med jubel och applåder på redaktionen. Mer om Ann går att läsa här.

    /Cecilia Nilson

  140. Sommarkänsla året om

    2009-10-06 09:00

    Piggorna och suggorna bor grannar i sommarlandet.  Lena Landströms första kapitelbok med geniala bilder av Olof Landström tar oss med dit. För nu när sommaren har blivit höst vill vi gärna minnas bryggliv, skogsutflykter och kalas – allt det underbara som hör till vår nordiska sommar. Piggor och suggor är den perfekta högläsningsboken för hela familjen med barn från 4–5 år och uppåt, som gjord för mörka höstkvällar då vi vill behålla sommarkänslan.

    Piggebo och Suggebo är en värld i miniatyr. Piggan är full av energi och vill göra allt genast. Suggfamiljen är mer eftertänksam och filosofisk. Det blir många krockar som livar upp vardagen.  För småsuggorna Sam, Sum och Sim är skogen ett stort äventyr med murstigar och sneglor. Gladlöss, hoppor och buggar är andra invånare, alla med sina speciella egenheter. Till utseendet är piggorna lite lika nyckelpigor och suggorna liknar gråsuggor ...

    "Gomorron, gomorron!" ropade Piggan. "Vilket hääärligt väder vi har i dag! Piggebror har slagit allt gräset! Nu är det bara att hämta räfsorna och börja räfsa!"

    "Vi ska just äta frukost", sa Suggpappa.

    Suggorna undrar varför de måste räfsa just nu. De vill mycket hellre sitta kvar vid frukostbordet och prata - om rymden till exempel.

    /Susanna Hellsing

  141. Läser just nu

    2009-10-05 15:00

    Alla som försöker kommunicera, och vem gör INTE det?, skulle läsa Trovärdighet – Så bygger du förtroende av Katti Sandberg. Vansinnigt rolig nyutkommen bok om retorik. Hjälper oss att genomlysa oss själva och att genomskåda politiker, mediaprofiler och andra sanningssägare. Upplyftande! Gav den direkt till mina döttrar som nu försöker lära sig hur man tar sig fram i den här världen.

    /Susanna Hellsing

  142. Läslusen i Uppsala

    2009-10-05 12:47
    Kategorier:

    ”Läslusen måste vara en av Sveriges bästa barnboksbutiker! Det är speciellt kul att signera då barnen är med. Gott kaffe, smaskiga smörgåsar och trevligt folk.”

    Skriver Jonas Burman apropå lördagens signering i Uppsala.

    /Susanna Hellsing

  143. I love författare!

    2009-10-05 11:18

    Kan man bli annat än lite glad när man kommer till jobbet och hittar en sån här fin lapp på skrivbordet? Nej, såklart inte!

    /Cecilia Nilson

  144. Helg!

    2009-10-04 16:34

    Äntligen, efter denna jag-centrerade vecka. Det har varit så mycket grejer på gång. Det sista jag gjorde i fredags tex var att intervjuas av en journalist från Norrbottens-Kuriren, Marianne Söderberg, inför Bok&Bild-mässan som är i Luleå nästa vecka. Jag ska vara med där. Ja, vi båda faktiskt, vi ska ha ett samtal om litteratur på nätet och i tidningar.

    Sen vaknade jag på lördagen till DNs artikel om ”Album” i Boklördag. Hmm. Återigen denna eviga och i mina ögon uttjatade diskussion om bokhoras roll och vår brist på kritik – vi har ju aldrig sagt att vi är kritiker, och vårt ”Album” var aldrig någonsin tänkt att bli en litteraturkritisk tidskrift. Fattar inte varför vi tvunget ska puttas in i det facket hela tiden.

    Om man heter Camilla Läckberg är det här säkert en lugn vecka, men för mig = jag-centrerad som få. Oftast är jag ju bara helt obemärkt på skolan där ingen tänker särskilt mycket på bokhora eller mina böcker. Det är rätt skönt, och en av anledningarna till att jag gillar mitt jobb så mycket. Det är för det mesta skitkul att undervisa (tex sista lektionen i fredags när vi skrattade så vi grät på en lektion i svenska), och det är bra att ha något helt normalt att gå till som inte är introvert asocialt författande. Jag får ofta frågan om jag skriver på heltid och det gör jag alltså inte. Jag jobbar heltid som lärare just nu. Det är lite för mycket, men jag skulle inte alls vilja sluta lärarjobbet helt och hållet, bara gå ner en aning i tid. Vi får se hur det blir nästa läsår, jag hoppas på den möjligheten då.

    Helgen har sen bestått av massa vila. Lite skrivande, då är te alltid ett måste, och sen sprang jag en sväng i skogen (jag använde ett enda par av alla mina träningsskor), och till sist en god macka på PUB. Och däremellan, vila och ännu mer vila. Nu känns det som att jetlaggen från Göteborg har släppt och jag är en normal människa igen.

    Skrivandet gick på grund av den stora tröttheten lite sisådär. Det blev bara några stycken, men framförallt mycket tänkt. Jag vet att en del författare har regler för sig själva att de måste skriva två sidor per dag eller så, men sånt funkar aldrig för mig. Om jag har satt av en hel dag för att skriva så innebär det inte att jag sitter vid datorn i åtta timmar. Jag börjar alltid tidigt på morgonen och kör i några timmar, men sen måste jag gå iväg en sväng för att smälta och komma på nytt, (gärna springa en sväng), och sen kanske jag kan ta ett par timmar till på eftermiddagen. I faktisk skrivtid blir det alltså inte massor, men för själva historien är de där tänkarpauserna superviktiga. Helgens stora genombrott är tex att jag vet i vilken stämning nästa sida ska börja. Har stått och velat på samma ställe i den här historien länge, och då hållit på att fylla ut och skriva in massa grejer bakåt, men nu efter flera veckor är jag redo att gå framåt igen. Jag visste ju ungefär vad som skulle hända, men inte exakt hur. Nu vet jag lite mer om det hur-et.

    Den här boken ska förhoppningsvis komma nästa sommar. Det är en ungdoms, såklart, handlar om en kille som bor i Luleå. Han går sista året på gymnasiet. För ovanlighetens skull gillar han inte att läsa böcker, men utöver det får vi se vad det blir. Jag vet som sagt ungefär, men inte exakt. Vi hörs mer om det framöver, hej hej så länge!

    /Johanna Lindbäck

  145. Fika!

    2009-10-02 10:30

    Torsdagar klockan 14.30 fikas det på Rabén & Sjögren. Den som har köksvecka köper kakor eller bullar. (Om vi har något extra att fira blir det tårta.) I dag var det småkakor: Sirapssnittar, ungherrar, franska pepparkakor och chokladbröd. Svisch, sa det, så var kakorna slut.
    (Om någon råkar veta varför kakorna kallas ungherrar blir vi glada för en kommentar!)

    /Cecilia Nilson

  146. Sim och sälj

    2009-10-02 08:50

    Gårdagen bestod av först helt vanligt jobb på skolan, sen in till Eriksdalsbadet och en halvtimmes simning (älskar simning), och sen köpa en macka i farten, och så ut till Värmdö Bokhandel i Mölnvik. Det var en bokinfokväll för lärare på mellan och högstadiet. Jag träffade faktiskt två fd kollegor för jag har jobbat på Hemmesta-skolan där ute en gång i tiden.

    Tre förlag var på plats; Alfabeta med Åsa Anderberg-Strollo, Lättläst-förlaget och så Rabén & Sjögren som representerades av Susanna Hellsing och mig. Och alla pratade vi om böcker av olika sorter. Det var kul! Och framförallt, det funkade! Jag hade nämligen stora tvivel på det när jag vaknade på torsdagsmorgonen för jag vill mest av allt ha HELG så jag får sova hur länge som helst. Så trött så. Jag vet att jag tjatar om detta, men gudars, veckan efter bokmässan är ingen lek! Nu är det bara upploppet kvar till den efterlängtade vilan.

    Så, dubbelt nöjd med Värmdö alltså. Jag tog mig dit och jag berättade om boken, och det blev rätt bra. Puh! Försökte ragga upp Åsa Anderberg-Strollo till vår ungdomslittsalong också och hon verkade intresserad. Det där kommer ju att bli hur bra som helst.

    Dagens boktips: ny Erlend Loe på norska! "Stille dagar i Mixing Part" . Ska kasta mig över den så fort det blir... ni vet vad? Helg! Jag hoppas hett på en ny "Doppler" eller "Naiv. Super" från honom. Gillar verkligen Loe, 'skrattar högt på tunnelbanan'-gillar honom.

    /Johanna Lindbäck 

  147. Min egen lilla Lee Fiora

    2009-10-01 08:29

    Det här är så bra med att skriva - man kan läsa en bok som är skitbra och så vill man inte riktigt, eller kan inte riktigt, släppa den. Så man låter sig bli väldigt inspirerad. Man snor helt enkelt, som kan kanske också kan kalla det. Inte rakt av, men stämning, känslor, ja, lite allt möjligt, av allt det där som man älskar i favvoboken.

    Det var så kul när Johanna K (i bokhora) efter att ha läst "Tänk om..." utbrast "det känns rätt mycket Lee Fiora!" för det var ju heeelt rätt. Jag älskar "Prep / I en klass för sig" av Curtis Sittenfeld. Och i min egenskap av maktinnehavare på skolan, alltså lärare, har jag sett till att mina elever måste läsa den. Och jag gillar den mer och mer för varje gång jag undervisar om den! Är det någon här som vill diskutera Lee och Cross så är jag alltid på!

    Inte konstigt då att Agnes blev lite som Lee... Inga jämförelser i övrigt med Sittenfeld, men Johanna K hade ju verkligen helt rätt. (Hon gillar för övrigt också Lee så jag tror inte hon misstyckte.)

    Dagens boktips alltså: Sittenfeld! Och sen kan ni läsa om Agnes och se ifall ni håller med.

    /Johanna Lindbäck

  148. Salongspremiär

    2009-09-30 07:48
    Kategorier:

    Igår kväll var jag på en rolig grej som förhoppningsvis ska bli regelbundet återkommande – litterär salong om ungdomslitteratur. Gunnar Ardelius var den som kom på det (tror jag) och tanken är att vi ska vara fem författare, men av olika anledningar var vi bara tre på plats igår. Han, jag och norska Ingelin Rössland. Det var å andra sidan rätt skönt att ta det lite enkelt första gången, för jag var sååå trött efter mässan. Jag känner mig liksom jetlaggad, ett halvt steg efter hela tiden. Gunnar klagade på samma.

    Vi fikade bullar, han och Ingelin läste ur sina texter, jag berättade om det jag skriver, och vi pratade lite om allt det. Trevligt och stillsamt. Nästa gång läser jag också. Och är mer alert, framförallt. Vi siktar på att ses i november igen, och jag tror det kan bli riktigt bra. Det är faktiskt väldigt sällan jag pratar om skrivandet med någon under tiden jag skriver. Först när boken är klar och jag börjar jobba med redaktören sätter jag igång med det, men inte nu mitt i. Att skriva böcker är så ensamt... Ibland vill man ju inte ”förstöra” idéerna genom att snacka vitt och brett om dem för tidigt, men samtidigt är det alltid roligt att få höras andras åsikter och så. Jag ser fram emot litterära salongen alltså!

    Gunnar och jag pratade skrivande på Bokmässan också, i montern som hette Bokburen. Det blev ett bra samtal som handlade rätt mycket om att vara normal och om hur man eventuellt är det. Det finns med i bådas böcker upptäckte vi.

    Han har skrivit ”Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket”, och ”När du blundar tittar jag". Läs dem! Och Ingelin ska man sjävklart pröva läsa också, men de är på norska. Jag hade sån tur så jag fick en dubbelpocket med två av hennes, ”Kunsten å inhalera” och ”Flyt”, och fick även låna en film som jag velat se länge, ”Mannen som älskade Yngve”. Se där, redan finfin bieffekt av litterär salong. Självklart blev jag ju skrivpeppad också. Längtar efter helgen som ska bestå av vila, skriva och läsa. Lovely!

    /Johanna Lindbäck

  149. Sverige-Norge

    2009-09-29 16:39

    På lördagseftermiddagen mötte det svenska författarlandslaget Norge i en landskamp på Heden. Det var en mycket spännande match med många namnkunniga författare på plan. Även en förläggare hade smugit sig med. För första gången någonsin förlorade Sverige, men vi i publiken kom snabbt överens om att det norska laget hade fuskat lite - tre förläggare och en mycket Norgekunnig författare kunde med gemensamma krafter känna igen ett enda namn i Norges laguppställning. Däremot fanns det nästan bara kända namn i det svenska laget, bland andra Gunnar Ardelius, Thomas Bodström, Bengt Ohlsson, Ronnie Sandahl, Måns Gahrton, Fredrik Ekelund.
     


    Vi hoppas på ny match nästa bokmässa, då lovar vi också att publiken är betydligt större.
    /Cecilia Nilson

  150. Uppföljare, ja eller nej?

    2009-09-29 08:22
    Kategorier:

    En sak jag funderar på då och då är om jag ska försöka skriva en fortsättning på ”Min typ brorsa”. Jag är typ sugen. Men... det var aldrig tanken från början att det skulle bli fortsättning, så det är nu i efterhand jag kommit på det för att det var så svårt att släppa de figurerna. Och problemet med uppföljare är att de sällan är bra. I alla fall inte såna som inte var tänkta att ha uppföljare (en helt annan sak med planerade serier ju), utan där författaren bara plötsligt tagit upp tråden igen. Det krävs en väldigt bra historia för att det ska kännas som att de ger något. I fallet med Brorsan har jag liksom en liten del av historien (min redaktör hoppas att den delen involverar en föräldrafri fest och en vinare) men det måste till mycket, mycket mer för att det ska bli en bra bok. Så jag tänker... För jag gillar verkligen Nina och Daniel, och det är ju spännande om och hur och när. Sen vet jag att många stör sig på slutet. En del tycker det är väldigt bra, andra att boken inte är färdig. Jag står och vacklar någonstans i mitten. Vinaren / inte vinaren / ja / nej?

    Det är lite knäppt men för varje bok jag skrivit känns det som att figurerna blir mina nya kompisar, att de nästan finns på riktigt.

    Gustav i ”En liten chock” till exempel. Lyllot som fick fika mockarutor jämt, ni vet. (Som av en händelse ett av mina godaste fikan.) Jag tänker att han nu har börjat plugga på någon högskola någonstans. Vet inte riktigt var det är, bara att det inte är i Umeå. Man vill ju flytta hemifrån. Kanske upp till Luleå? (Eller kanske är det på samma ställe som Elin pluggar?) Tror att det är lite bättre mellan honom och pappan också. Så där att pappan åker och hälsar på, inte att Gustav bara har stuckit iväg.

    Jack förresten, I love him!! Honom har jag haft så svårt att släppa att jag tänkt ut en hel (vuxen)roman i stora drag där han är med. Får se om det blir något av den en vacker dag.

    Ja, och så Daniel och Nina. Och det som är fiffigt med en fortsättning om dem är att då kan jag ju peta in Agnes lite där med, precis som att Nina blev lätt inpetad i ”Tänk om...”.

    Låter jag helt galen nu? Jag lovar att jag har riktiga, mänskliga, existerande kompisar också. Jag pratar faktiskt allra mest med verkliga människor man kan ta på. Men det är ju bra med livlig fantasi, eller hur?

    Har du läst någon bok som du tycker borde få en uppföljare? Och om du har det, vad borde absolut hända i uppföljaren?

    /Johanna Lindbäck

  151. Johanna Lindbäck gästbloggar

    2009-09-28 15:46
    Kategorier:

    De kommande dagarna är det tänkt att jag ska gästblogga lite här på Rabén & Sjögren, och just nu är jag så extremt bok-ig så jag kör igång direkt. Mesta tiden jobbar jag som gymnasielärare på en skola i Sickla i Nacka, men de senaste fyra dagarna har jag ägnat mig åt extraknäcket bokskrivandet på Bokmässan i Göteborg. Det har varit helt galet roligt, som det alltid är. Det här var tredje året i rad för mig på mässan, och det speciella nu var att jag hade min egen ungdomsbok Tänk om det där är jag och sen även den bok/tidning jag skrivit tillsammans med de andra tjejerna i bokhora, Album. Den levererades direkt till mässan så det var allra första gången vi fick hålla i den på riktigt. Superfin!

    Dagarna har varit rätt så fyllda av grejer om både ungdomsboken och den, och det har varit så himla kul!! Folk kommer fram och frågar om jag inte är en bokhora för de gillar sajten, eller säger att de har läst böckerna och gillat dem, eller vill ha signerade böcker... ja, det är rätt magiskt. Sen är det middagar där man träffar andra jättetrevliga författare, olika intervjuer och framträdanden, jag såg en författarlandskamp i fotboll där tyvärr Norge vann mot Sverige, och så ännu mer framträdanden och middagar. Väldigt intensivt allting i fyra dagar. Och inte var det slut imorse, för då satte jag mig i en taxi 07.45 och åkte till tv4s Nyhetsmorgon. Jag och Johanna Ö var med där och pratade om just bokmässan, Album och bokomslag. Det blev bra! Jag har inte sett det själv än, men jag ska kolla snart. Du kan också se det här.

     

     

    Första gången för mig i en morgonsoffa så det var spännande att dels få ha massa smink (kunde liksom inte blinka ordentligt för då fastnade ögonfransarna) och dels få se hur det går till. I hela 13 minuter. Sen tog jag en taxi tillbaka till jobbet. Verkligheten. Där jag är mest. Folk frågar mig om jag kan ta en lektion för dem imorgon eller om jag vet vad det är för fel på skrivaren. Hm, ingen aning?? Imorgon har jag säkert mer koll på allt det där igen.

    /Johanna Lindbäck

  152. Glimtar från bokmässan 2

    2009-09-28 15:00
    Kategorier:

    Mässan är enda gången på året då vi har en stor del av våra upphovsmän samlade på ett och samma ställe. Så praktiskt! Och framför allt roligt! Schemat är ofta späckat. På dagarna: stora seminarier, miniseminarier, montersamtal, signeringar och luncher. På kvällarna: middagar och barhäng.

    /Cecilia Nilson

  153. Glimtar från bokmässan 1

    2009-09-28 14:43

    I Bokburen hade X-publishing ett mycket ambitiöst och roligt program där ett stort antal av Sveriges bästa ungdomsförfattare möttes och intervjuade varandra. Bland annat Johanna Lindbäck och Katarina von Bredow. Båda aktuella i höst med varsin bok.

    /Cecilia Nilson

  154. Nu är Lilla Anna stor

    2009-09-28 11:35

    Jag blir alltid lika glad när jag ser småttingar sitta och bläddra i en Lilla Anna-pekbok på bussen. Böckernas format är så väl anpassat för små fingrar, och bilderna är både tydliga och tidlösa. Inger och Lasse Sandbergs böcker om Lilla Anna fyller 45 år i år. Lilla Anna har blivit en modern klassiker med sin glada, polkagrisrandiga klänning och sin kompis Långa Farbrorn.

    De första Lilla-Anna-böckerna  blev faktiskt stilbildande både här hemma och i USA. Det var 1964 som Astrid Lindgren, då chef för barnboksavdelningen på Rabén & Sjögren, visade dem för en amerikansk förläggare som var på besök. Han var själv småbarnspappa och blev överförtjust när han fick se dessa små interaktiva böcker och skyndade sig att ge ut dem i USA. What Anna Saw hette den första. Samma år kom fem titlar ut på svenska: Vad Lilla Anna såg, Lilla Anna och trollerihatten, Vad Lilla Anna sparade på, När Lilla Anna var förkyld och När Lilla Annas mamma hade födelsedag. Böcker som vi trycker om och om igen …

    //Susanna Hellsing

  155. Gäller högerregeln på Bokmässan?

    2009-09-27 14:22
    Kategorier:

    Det kan lätt bli trafikstockningar i korridorerna på Bokmässan. Till nästa år får vi hoppas att besökarna har läst Häng med i trafiken.

    Personen på bilden nedan vekar ha full koll på läget.

     

  156. Bokmässan - Fas 2

    2009-09-26 09:03
    Kategorier:

    I dag går mässan in i fas 2, eller det gjorde den egentligen redan i går eftermiddag, då allmänheten släpptes på. Hittills har vi delat ut pris till årets barnbibliotekarie, vi har haft en massa montersamtal och signeringar, bra miniseminarier, vi har trängts med Isabel Allendes alla fans, vi har ätit goda middagar, sett reklam för våra böcker på insidan av toalettdörrarna ... Hittills en riktigt bra mässa i snyggaste montern ever!

    /Cecilia Nilson

  157. Direkt från Bokmässan

    2009-09-25 16:00
    Kategorier:

    Så här fint ser det ut i vår nya monter.

  158. Bloggturné forts. igen

    2009-09-25 11:35
    Kategorier:

    Hej Flaskpostarna!
    Här kommer svaren på era frågor! / Johanna 

    Hur kom du på titeln Tänk om det där är jag? Den känns så mitt i prick, men hur tänkte du kring den?

    Hmm ... Det var faktiskt inte jag som kom på den ... Jag hade en helt annan titel, "Den nya Agnes", men då tyckte förlaget att det lät mer som en bok för yngre barn. Vi var tvungna att komma på en annan och bråttom var det och jag var så inkörd på min första titel ... så min förläggare satte sig och kollade igenom manuset om det var något bra som dök upp, fängslade, och då hittade hon den frasen: Tänk om det där är jag. Och jag tycker den är skitbra! Den är dubbel och kan ses både avskräckande och uppmuntrande, och den beskriver verkligen handlingen perfekt. Men jag kan tyvärr inte ta åt mig äran. (Måste tillägga att de två tidigare titlarna har jag kommit på helt själv!)

    När man läser dina böcker så får man känslan av att du gillar att göra listor, stämmer det och i så fall vad är det du gillar med det?

    Jag gör aldrig listor! Insåg med denna att det är listor i En liten chock också, men nej, jag är inte alls en listig person. Jag kan göra små kom ihåg-lappar, men inte mer än det. Det som är bra med listor är att det blir så tydligt och klart. Ingen tvekan om vad Gustav vill ska hända, eller hur Agnes ska vara. Så sen är det ju bara att börja berätta om det ...

    Vilken av dina böcker tror du skulle passa bäst att filmatisera och varför?

    Kanske Min typ brorsa? De andra två innehåller rätt mycket tankar och då blir det sån voice-over, det kanske inte är så bra. Fast i och för sig, den senaste Tänk om det där är jag skulle nog egentligen funka också. (Bara inte jag ska skriva manus, och måste stryka och ta bort massa.)

    Har du funderat på att skriva i någon mer genre? För yngre barn, vuxna, deckare eller annat?

    Jag funderar hela tiden på att skriva annat, och jag skulle gärna skriva mycket mer om jag hann. Nu har jag nyss fått en jättebra idé som är för marginellt yngre barn, såna på högstadiet. (Att huvudpersonerna går på högstadiet, menar jag.) Och sen vill jag skriva för vuxna, har en roman liggande sen något år, men den måste fixas till massa. Allt hänger på tid. Det är alltid ungefär samma genre - vanliga böcker med lite kärlek och relationer. Inga deckare. Relationer och sånt är helt klart min grej, bara att det skulle vara kul att gå uppåt och neråt i åldrarna. Den jag håller på med just nu handlar om en kille i trean på gymnasiet, så kanske efter den är klar. Då får jag se vad det blir.

    /Johanna Lindbäck

  159. Bloggturné forts.

    2009-09-24 10:37
    Kategorier:

    Hej tonårsboken!

    Här kommer svar på frågorna:

    Vad får du inspiration från?
    Svar: Alla möjliga ställen: saker jag är med om, sånt jag hör eller som folk berättar för mig, om jag ser någon film eller hör en låt, ibland det som händer på skolan där jag jobbar som lärare. Helt enkelt, massa olika varje dag.

    Vilka sorters böcker tycker du om att läsa själv?
    Svar: Jag gillar så kallade "vanliga romaner", dvs det handlar om vårt samhälle och tid (inte sci-fi, historiska, baserad på sanna berättelser eller något sånt). Det får gärna handla om relationer, det gillar jag alltid. Och så är det bra dialoger, det är ett måste!

    Har du någon favorit-ungdomsbok som du tycker att alla borde läsa?
    Svar: Mm... Jag är väldigt förtjust i en bok som i och för sig klassas som vuxenbok men den passar bra för ungdomar, "I en klass för sig" av Curtis Sittenfeld. Samma grej med en bok jag använde i "Tänk om det där är jag", nämligen "Den hemliga historien" av Donna Tartt.

    Om man ska ta såna som är ungdoms-ungdoms så gillar jag böcker av Inger Edelfeldt, Katarina Kieri och en amerikansk författare som heter John Green. Det är bara en av honom som är översatt till svenska, "Var är Alaska?", men jag tycker man kan läsa på engelska också ju.

    Jättekul att ni ville vara med, tack!!

    /Johanna Lindbäck

  160. Nu drar den igång!

    2009-09-24 08:27

    Årets bokmässa drar igång om en timme och trekvart. För min del startar mässan med ett stort seminarium om crossover, där Johanna Lindbäck, Ingrid Olsson och Per Nilsson medverkar. Sen är det miniseminarier, montersamtal, trevliga luncher - och i kväll den traditionsenliga förlagsmiddagen. Fler rapporter kommer!

    /Cecilia Nilsson

  161. Stjärnstatus

    2009-09-23 09:44

    Igår kväll blev jag addad på facebook av Mårten Sandén. Det finns en person i min absoluta närhet som jag vet förstår storheten i detta, min 11-årige son Axel. Vid frukostbordet morgonen därpå berättar jag det för honom.
    Å, coolt! säger han med stora ögon. Du svarade väl ja?
    Såklart, säger jag.
    Ja, såklart, säger han och ser otroligt stolt och glad ut över att hans mamma är kompis med pappan till Petrini-deckarna.
    För näst efter alla stora fotbollsstjärnor som Zlatan och Messi m fl står för honom författare som Mårten Sandén och Petter Lidbeck allra högst i kurs.
    Coolt, säger jag.
    Och tack Mårten för att du addade mig.

    /Eva Ehrnström

  162. Du nya digitala framtid

    2009-09-22 22:03

    Igår hade vi bjudit in våra upphovsmän till ett informationsmöte om våra digitala strategier, dvs vad är det som händer i bokbranchen när det gäller digital publicering och hur ställer vi oss som förlag till det. Ca 25 författare och tecknare kom, lyssnade och ställde intresserade och intressanta frågor.

    Maria Hamrefors, vd för Norstedts Förlagsgrupp, visade hur digitaliseringen påverkar hur vi i framtiden kommer att läsa och köpa våra böcker, hur läsplattor fungerar och vad de betyder för vår lust att läsa e-böcker. En annan teknik som funnits länge, men som nu blivit både billigare och bättre är print-on-demand, eller beställningstryck som vi väljer att säga på svenska. Jag berättade om våra planer att erbjuda efterfrågad men utgången backlist på detta sätt och hur vi beräknar garantiarvoden och ersättningsnivåer. Först ut är oillustrerade textböcker då det än så länge är för dyrt att beställningstrycka fyrfärgsböcker. Men utvecklingen går fort och möjligheten finns säkert alldeles om hörnet.

    Därefter fick vi en guidad tur genom vår nya sajt, just den du nu är inne på alltså. Och sedan redde Erica Wänelöf, vår förlagsjurist ut en del begrepp kring Googles upphovsrättsintrång och förlikningsavtalet. Maria Hamrefors avslutade med att förklara varför Norstedts Förlagsgrupp beslutat att vara kvar i förlikningsavtalet ”under protest”.

    Många ställde frågor, och några frågor fick svar, andra frågor har vi idag inga färdiga svar på. Men vi tar dem med oss in i det fortsatta samarbetet mellan förlaget och upphovsmännen.

    /Gunilla Halkjaer Olofsson

    PS
    De upphovsmän som inte hade möjlighet att komma på träffen, är naturligtvis välkomna att höra av sig, så skickar vi skriftlig information.

     

  163. Bloggturné!

    2009-09-22 08:43
    Kategorier:

    När min nya bok Tänk om det där är jag skulle släppas kom jag på en rolig grej - en bloggturné. Det vill säga, man bjuder in olika bloggar som får skriva en text på ett visst ämne, i det här fallet tulpaner. Nej, jag skojar, givetvis om boken. Berätta vad de tycker om den helt enkelt. (Nu sitter jag ju här och hoppas att de gillat, men jag vet ju inte alls än …)

    Allt börjar idag och sen kan man fortsätta läsa i fyra dagar till. Du hittar alla länkar här under. Bloggarna som är med är rätt olika. En del jobbar på bibliotek, en del är tonåringar själva, en bor i Umeå och det är ju helt perfekt för boken utspelar sig där. De fick också ställa frågor till mig om de ville och det har några gjort. Om du kommer på frågor - det kan handla om den här boken eller de andra eller hur det är att skriva eller liknande saker, vad jag tycker om tulpaner, kanske - så får du gärna skriva dem i en kommentar här nedanför. Lovar att svara, om jag kan. (Det är ingen idé t. ex. att fråga vilken min favoritbok är för det kan jag aldrig svara på.)

    Annars håller jag tummarna för att det blir spännande läsning de kommande fem dagarna!
     
    22/9 Anna Wiklund, http://annawii.devote.se
    23/9 Babbelfisken, http://babbelfisken.blogspot.com/
    24/9 Tonårsboken, http://tonarsboken.blogspot.com
    25/9 Flaskposten, http://flaskposten.wordpress.com/
    28/9 Sanna Ulfsparre, http://folkbladet.nu/?cat=168

    /Johanna Lindbäck

  164. Sipa lipa lakritspipa

    2009-09-21 12:29
    Kategorier:

    Hela hösten nere på Kulturen i Lund finns nu en Hellsingutställning som heter HellsingLund. Pappa Lennart och jag tog tåget ner till presskonferensen i fredags.  Sommarvärmen flödade och allt var grönt och skönt.

    Väl framme i Lund placerades författaren bredvid polkagrisklubban framför museet och en fotograf fick en genial ingivelse: Sydsvenska Dagbladet  prydde sin förstasida på kulturdelen på lördagsmorgonen med Lennart sugande på lakritspipa och med en lakritsrulle för ena ögat – 90-årig pirat i barnboksvärlden! Kul, tyckte Lennart, med en fotograf som vågar sticka ut. Och Lennart tackar inte nej till att låta sig regisseras, för han gillar lakrits. Hör bara:

    Sipa lipa lakritspipa
    segla jorden runt i snipa.
    Sipa lipa lakritsbåt
    regnar det blir snipan våt,
    det kan en och var begripa,
    sipa lipa lakritspipa.

    Till invigningen i lördags, väl timad som startskottet på  Kulturnatten i Lund, höll hela rummet på att sprängas av barn och vuxna som ville träffa sin författare och få böcker signerade. Hela lagret av böcker i Kulturens entré tog slut. Utställningsproducenten Rie Hägerdal fick ge bort sitt eget exemplar av Sjörövarbok så att också det kunde signeras.
     
    Pappa var så fin i ny bordeauxröd manchesterkostym och en krans av gula rosor. Mitt i rummet finns nu ett sjörövarskepp som är döpt till (mamma) Yvonne. Barnen klättrade omkring på skeppet som riktiga små skeppsapor. Musikerna från Malmöoperan gav ett smakprov ur barnoperan Den flygande trumman. Nästan alla biljetterna är redan slut till föreställningarna som ska spelas i november på Kulturen.
    I taket till utställningen hänger en docka av Lennart i naturlig storlek, iklädd en orange kostym. På affischen är han en sprattelgubbe som man kan klippa ihop och spara …

    /Susanna Hellsing

  165. Gissa författaren!

    2009-09-21 09:42

    Vem av Rabén & Sjögrens författare åt och drack det här när han/hon senast var och fikade? Rätt svar belönas med en signerad bok. (Och såklart får inte R&S-folket eller författaren själv delta i tävlingen.)

    /Cecilia Nilson

  166. Rabén & Sjögren proudly presents Känslan av att hoppa

    2009-09-18 15:44
    Kategorier:

    Torsdagen den 17 september var det releasefest för Ingrid Olssons bok Känslan av att hoppa i Rabén & Sjögrens café. Högläsning, massor med ost, vin, snacks och ett galet stort bröd som räckte och blev över till 30 pers. Finaste Ingrid Olsson i snyggaste klänningen och kappan (hennes förläggare övervägde så smått att bli kleptoman, jag var tvungen att vakta garderoben). Vi är förstås väldigt stolta!
     

    Snygg författare i snygg kappa

    Snygg bok

    Ingrid läser

    Yngsta partykillen

    /Ylva Blomqvist

     

  167. Det inte helt digitala kontoret

    2009-09-18 15:34

    På Rabén & Sjögren gör vi såhär när vi jobbar hemma. En lapp på stolen, så vet alla var man håller hus. (För er som eventuellt undrar: Jo, vi använder mejlen ibland.)

    /Cecilia Nilson


  168. Bilderboksfrukost

    2009-09-18 08:27

    I onsdags morse bjöd vi pressen på en tidig frukost i vårt café för vi ville visa upp höstens härliga bilderböcker. Först blev det kaffe, frallor och juice och sen berättade författarna och illustratörerna om sin böcker. Det var roligt att höra hur de olika bilderboksmakarna arbetar, var de hämtar sina idéer och sin inspiration.

    Grethe Rottböll kände behov av att lära sin son om trafik och skrev Häng med i trafiken, med bilder av Jeanette Milde. Och sonens heta längtan efter ett eget djur resulterade i Ole får en hamster. Camilla Lundsten har i sina Äntligen-pekböcker återskapat sin barndoms lektrio i form av Lillefanten, Kanina och Maskot, ett helt underbart gäng. Moni Nilsson har skrivit sin första bilderbok med bilder av Per Gustavsson: Kompisen är för liten. De berättade båda om sina erfarenheter av att vara småsyskon och alltid känna sig för liten. Och lyckan av att äntligen våga säga stopp.

    Ulf Stark har skrivit den vackra kärlekssagan Amos och Soma och vi fick förklaringen till att Anna Höglunds bilder upplevs så skimrande. De är helt enkelt målade med dyra japanska färger och bladguld! Joanna Rubin Dranger har skapat Nell inspirerad av sin egen familj och den lekvärld som hon och dottern delar. Pija Lindenbaum har hämtat upp minnen från barndomen i Siv sover vilse, om hur dubbelt det kan kännas att sova över hos bästisen. Hon tipsade om att det där med att sova över är ett riktigt bra partyknep om man vill få igång intressanta samtal –  det är ett riktigt laddat ämne också för vuxna, och alla går igång på det! Det måste jag prova.

    /Gunilla Halkjaer Olofsson


     

  169. PREMIÄR!

    2009-09-17 16:00

    I dag, vid 14.30-tiden, var det äntligen dags för www.rabensjogren.se att se dagens ljus! Och vi är stolta så vi nästan spricker. Så snyggt det blev!
     
    /Cecilia Nilson


  170. Koll på trenderna? Behöver din hjälp!

    2009-09-17 10:15

    Ett problem med att redigera ungdomsböcker är att man liksom inte är tonåring själv. Det är bara att erkänna – det är rätt mycket jag inte har direkt stenkoll på längre.

    Ett begrepp som allt oftare dyker upp i engelska ungdomsböcker är till exempel chav. Söker man på chav på webben så kan man läsa att det är en (kläd)stil som kännetecknas av bling och sportkläder (man klär sig lite som Ali G, eller Vicky Pollard i Little Britain). Andra saker man förknippar med chavare är joggingbyxor, Burberrymönster, mycket smink och hårt åtdragen hästsvans (om man är tjej), sportkepsar och tröjor med huva.

    Vi har inte hittat någon svensk motsvarighet, utan valt att behålla chav och chavare. Men kanske har vi fel? Kanske finns det ett superbra ord som vi har missat? Vore toppen om vi kunde få förslag? Eller används chav/chavare även här?
    Hilfe, kort och gott.

    /Ylva Blomqvist

  171. Herr Gurka dansar

    2009-09-15 18:30

    Gunga och sjung med era bebisar! Häromdagen kom Bebisens roliga visor och verser ut med färgsprakande bilder av Camilla Lundsten. För urvalet står Birgitta Westin, som också lagt till ett par japanska verser. Multi kulti! Till boken hör en cd med 20 nyinspelade visor, alltifrån Bä, bä vita lamm till Här dansar Herr Gurka. Den här cd-n lyfter fram både rytmen och orden i visorna så att man kan lära sig dem utantill.

    Överraskande och kul var det för mig att höra Här dansar Herr Gurka i långsam valstakt med ackompanjemang på såg … Producenten Cisela Björklund har inspirerats av en sann historia om Herr Gurka.  När Lennart Hellsing var ung fattig poet på 1940-talet bodde han under några höstveckor ute i sin mammas sommarstuga på Furusund.  Han gick och kikade i sommargästernas grönsaksland efter något ätbart och upptäckte ett par kvarglömda gurkor. I dimman såg det ut som om de dansade! Så föddes en av hans mest kända och älskade verser som snart blev tonsatt av Knut Brodin.

    /Susanna Hellsing

  172. Författarbesök

    2009-09-15 14:24

    I dag var inte mindre än tre författare på besök på holmen. Mats Wänblad träffade sin förläggare Suzanne Öhman, Mikael Engström träffade redaktör och förläggare, och Peter Arrhenius var här och träffade mig för att gå igenom sitt senaste manus. Han fick också två finfina recensioner från BTJ, därav den glada minen.

    /Cecilia Nilson

  173. Äntligen!

    2009-09-14 21:10
    Kategorier:

    I dag hittade Johanna Lindbäck sina pocketböcker, En liten chock och Min typ brorsa, på Pocketshop. Lite märkligt att de inte funnits där tidigare, för det är ju helt självklart att de ska stå där i hyllan bredvid Stephenie Meyer!

    /Cecilia Nilson

  174. En illustratör i kylen!

    2009-09-13 20:18

    I morse hajade jag till lite extra. Va, har jag ställt en Klant & Kompani-bok i kylen? Nej, det hade jag såklart inte, det var ju Jenny Karlssons fina illustrationer på mjölkpaketet! För er som vill bekanta er mer med hennes humoristiska bilder, kolla in Kartkatastrofen och Klockkatastrofen.

    /Cecilia Nilson

  175. Goda läsvanor?

    2009-09-10 19:30

    Snart är det dags för den stora snabbmatskedjans barnboksmånad, då barnen istället för liten plastleksak får en bok i sitt matpaket. Det är sjätte året nu och med årets böcker har närmare fem miljoner barnböcker spridits på de här viset. Jag är tveksam till om konceptet skapar särskilt goda matvanor, men det har i alla fall goda förutsättningar att leda till goda läsvanor. För det är riktiga kanontitlar ur backlisten som förlag och upphovsmän släpper till! Från Rabén & Sjögren kommer i år Ägget av Lennart Hellsing och Fibben Hald, och I Skymningslandet av Astrid Lindgren och Marit Törnqvist.

    Upphovsmännen får betalt, men förlagen tjänar inte ett öre. Vi ser det som marknadsföring för boken som sådan och för upphovsmännens övriga verk, så i förlängningen hoppas vi förstås att det ska ge något.

    I torsdags var det avsprak för årets upplaga och det var ett namnkunnigt gäng författare och tecknare som samlades på Stockholms Stadsbibliotek för fotografering.

    /Gunilla Halkjaer Olofsson


  176. Förlagens viktigaste?

    2009-09-06 17:11
    Förlagsredaktörerna är en ofta bortglömd yrkesgrupp på förlagen. Det pratas mycket om förläggarna, men mer sällan om redaktörerna. Konstigt - de är ju de viktigaste som finns! De redigerar, putsar, snyggar till, plockar bort; kort sagt gör texterna så bra det bara går. Den insatsen de gör kan varken författaren eller förläggaren göra med samma goda resultat. Utan redaktörerna inga böcker.
     
    Lyssna på Jessika Gedin i Spanarna  där hon hyllar redaktören. Hoppas att Linda Skugge, som på en debatt om bokbranschens framtid, kom med den dåliga idén att "kicka hälften och sänk lönerna! Låt alla bli entreprenörer!", lyssnade. Redaktörerna kommer att vara viktiga så länge vi ger ut böcker, oavsett om det är tryckta böcker, e-böcker, print on demand eller ljudböcker.
     
    /Cecilia Nilson

  177. Fredag på förlaget

    2009-09-04 13:31

    Några meter bort sitter en av Sveriges coolaste kvinnor. Hon har lunchmöte med en av förläggarna. Och vissa av oss är lite starstruck. Tyvärr kan jag inte avslöja vem hon är.
     
    Årets hittills mest intensiva vecka går nu mot sitt slut. Det har varit budget, budget, budget - på längden och tvären. Några trevliga möten med roliga upphovsmän har kommit som välbehövliga avbrott från siffrorna. Och bokmässeplaneringen är i full gång. Som alltid ser det ut att bli en toppenmässa!

    /Cecilia Nilson

  178. Morgonkaffe med Ulf

    2009-09-04 08:00

    Drack morgonkaffe med vår produktionschef som går i pension om ett par veckor. Ulf har varit hos oss sen slutet på sjuttiotalet, 1977 närmare bestämt.  Själv började jag 1984 på Rabén & Sjögren som bilderboksredaktör. Nästan osannolikt att vi har varit så länge på samma ställe – tänk alla böcker som passerat våra händer under åren.

    Ulf har hållit i alla tryckerikontakter. Han har jättestor erfarenhet och ett fantastiskt sätt att bemöta oss kolleger. Och inte minst våra tecknare och författare.

    Av honom har jag lärt mig hur man gör när man kollar av provtrycken för att se att färgerna stämmer med originalillustrationerna till en bilderbok. Noga och systematiskt!  Det får inte vara smuts, prickar eller t ex rödstick i provtrycket. Allt noteras och så kommer det en andra omgång provtryck för godkännande. Det brukar faktiskt gå väldigt smidigt när repron har gjort ett gott jobb från början .

    Gissa om jag kommer att sakna Ulf!

    /Susanna Hellsing

  179. Jonas Burman som tecknar Halvan-böckerna ringde i morse

    2009-09-01 14:00
    Kommentarer(1)
    Kategorier:

    Jonas Burman som tecknar Halvan-böckerna av Arne Norlin ringde i morse från Uppsala. Det är alltid så kul att prata med honom. Han är öppen och nyfiken och förmedlar det på ett positivt sätt. Vi har tillsammans jobbat med Halvan-böckerna i mer än tio år nu. Det har kommit en bok om året.

    Nu hade Jonas varit på akvarellkurs på Gerlesborgsskolan i Bohuslän och haft Lars Holm som lärare. Så härligt att få fördjupa sig i akvarellmålning mellan alla tidspressade illustrationsuppdrag. Jonas sade ödmjukt att ”först är akvarell roligt men sen börjar nedbrytningsprocessen för egentligen är det en jättesvår  teknik …” (Jonas passade också på att rekommendera en pågående utställning med Lars Holm och en stenhuggare på Botaniska trädgården i Uppsala.)

    Klart att Halvan-böckernas illustrationer har utvecklats enormt sen han gjorde den första boken som debuterande tecknare, Här kommer polisbilen, 1995. Ändå har han hållit ihop serien och man känner alltid igen Halvan!

    Vi går nu och väntar på den nya boken Här kommer tåget där Halvan kör X 2000 mellan Stockholm och Göteborg. Så här skrev Bibliotekstjänst om Jonas bilder till Här kommer tåget:

    ”Bildernas mjuka former och färger ger framställningen ett varmt, inbäddat tonläge i förhållande till detaljerna. Informationsnivån är ganska hög, men fungerar i sitt sammanhang där detaljerna väcker intresse. Bilderboksformen i sig kan lura betraktaren då detta är en bok som omspänner ett relativt brett åldersspektrum från yngre förskoleåldern och uppåt.” Thomas Storn

    ”Illustrationerna är detaljerade och realistiska, men utan fotografisk exakthet i återgivningen. De är informativa och levande i förening.” Ulf Malmqvist

    /Susanna Hellsing

  180. Årets mest hajpade bok!

    2009-08-30 15:03
    Som barn- och ungdomsboksförläggare måste man hålla koll även på vuxenlitteraturen. Och det gjorde jag i går. Då var jag och lyssnade på en författare som inte finns. Alltså personen bakom boken finns inte, den är skriven under pseudonym. En pseudonym som var tänkt att användas länge, utan att personerna bakom skulle avslöjas. Men det höll bara i några månader, sen luskade Aftonbladet reda på deras identitet. Pseudonymen är förstås Lars Kepler, "mannen" bakom årets mest hajpade bok, Hypnotisören. Författarna är Alexandra Coelho Ahndoril och Alexander Ahndoril. De intervjuades på Akademibokhandeln City. Dessutom var det ett långt reportage om dem i gårdagens SvD. Inte mycket nytt kom fram, det mesta har redan vänts ut och in på i media senaste tiden. Dock var det lite intressant, och konstigt, att de behandlar "Lars" nästan som en riktig person, både i intervjun i tidningen och i bokhandeln. Som Mållgan, liksom. De har till och med byggt en hel historia runt honom - han har varit med om en bilolycka, efter den separerade han och frun, etc, etc. Björn Ulvaeus var också på Akademibokhandeln, men det är ju en helt annan historia.
     
     
    /Cecilia Nilson

  181. Det kom ett manus

    2009-08-30 10:25
    I torsdags fick jag ett manus på mejlen. Första delen i en helt ny serie för 6-9. Av en författare vi redan har gett ut, men för andra åldersgrupper. Jag hade en aning om vad det nya manuset skulle handla om, eftersom jag fick ett synopsis i våras (vissa författare jobbar så, andra lämnar ett färdigt manus utan att precis ha berättat i förväg vad det ska handla om), men man vet ju aldrig vad det ska bli i slutändan. Fast den här gången blev det precis som jag tänkt mig, och ännu bättre! Har läst nu på morgonen och känner mig bara så glad! Fräscht, modernt, roliga karaktärer, hög igenkänningsfaktor ... vad kan man mer begära? Dessutom finns det ett omslag som kommer att passa perfekt! Boken finns att köpa i mars.
     
    manus
     
    /Cecilia Nilson

  182. Gilla hösten!

    2009-08-28 22:36
    Den här tiden på året är den mest spännande när man jobbar på förlag. Ingen dag är den andra lik. Det kommer in massa manus som ska ges ut nästa år. Det kommer in omslagsskisser på vårböckerna, det kommer färdiga höstböcker från tryckeriet, bokmässan planeras, Frankfurtmässan planeras. Det kommer glada författare som hämtar första exen av sina böcker - vissa av dem går hem och läser sin bok, för vilken gång i ordningen vill jag knappt ens tänka på, andra törs knappt ens bläddra i den. Förläggaren och redaktören vågar knappt ens heller bläddra i den. För hur många gånger man än korrläser en text, så smyger det alltid sig in något litet, litet. Och bläddrar man kan man ge sig tusan på att blicken fastnar just där, på det lilla, lilla, men ack så irriterande korrfelet. Därför är det bättre att låta bli, och istället glädja sig åt hur snygg boken blev och hur spännande det ska bli att se den hitta sina läsare.
     
    /Cecilia Nilson

  183. Johanna Westman was here!

    2009-08-25 16:28
    Kategorier:

    Barnens kokboksdrottning var på besök på förlaget i dag. Som vanligt hade vi mycket att prata om: sommaren, om hennes 40-årskalas, om svininfluensan, om bokmässan – och såklart om marknadsföringen av hennes kommande bok, som vi inte riktigt vet vad den ska heta. Kanske kommer Kalas varje dag. Hemma hos Johanna. Eller kanske Första kalaskokboken. Eller Första kalasboken varje dag. Och såklart blev det kakor till kaffet.


     

    /Cecilia Nilson

  184. Börs och katedral

    2009-08-24 10:00

     I förlagsarbetet rör vi oss ständigt mellan det vi ibland kallar börs och katedral: i katedralen står innehållet, verket och upphovsmannen i centrum, på börsen är det pengarna om räknas.

    De närmaste veckorna blir det mycket börs: budgetarbetet väntar och en sista koll på nästa års utgivningslistor. Det mesta är redan antaget, även om allt är långtifrån färdigskrivet eller tecknat än. Nu måste vi titta över allt en extra gång. Har vi gissat rätt på upplagorna? Kan något bli en större succé än vi vågat räkna med? Hur har det gått med del två i den där serien i år? Lyfter det nästa år, eller planar det ut?

    /Gunilla Halkjær Olofsson

  185. Toppenpublik

    2009-08-21 15:30

    I olika sammanhang pratar vi om de nya titlarna. Först åkte kollegan och jag till Lund och pratade i tre timmar om höstens utgivning inför bibliotekstjänst skolkonsulenter. Det är verkligen en förmån att få ha en så påläst, positiv och kunnig publik!

    Och som vanligt vid besök i annan stad: en koll i den lokala bokandeln. Vad skyltar de med? Är det mycket folk i butiken? Hur exponeras våra titlar? Klart godkänt blev det här: ett av skyltskåpen mot gatan var full av Mårten Sandéns senaste Petrinideckare. Och skolstart som tema i skyltfönstret., snyggt gjort.

    /Gunilla Halkjær Olofsson

     

  186. Höst=nya böcker

    2009-08-19 19:30

    Höst, det betyder nya härliga böcker. Nu börjar de droppa in och på första förlagsmötet efter semestrarna hade vi 32 nya titlar att visa upp! Roliga, spännande eller sorgliga böcker som man vill läsa, spel man vill spela och pyssel med klistermärken  (just klistermärken verkar populärare än nånsin, i alla fall hos barnen i min närhet: Var får jag sätta det här klistermärket? Och det här?)

    Och snart är de på väg ut i bokhandeln och till biblioteken! Håll ögonen öppna!

    /Gunilla Halkjær Olofsson

  187. Djupare

    2009-08-18 13:47

    Uppföljaren till Tunnlar är här!

  188. BOK + DVD

    2009-08-18 08:30
    Kategorier:

    Det bästa ur två världar - Bok och Dvd.