Någon gång, någonstans påstod jag att jag är bra på att skriva haikudikter.
Detta är inte riktigt sant. Däremot gillar jag att skriva haikudikter, om jag inte behöver följa fler regler än de enklaste: fem, sju, fem stavelser och kanske en knorr på slutet.
Jag ska prova att skriva ett par stycken om min dag, men först lite bakgrundsfakta:
Duschslangen är fortfarande rosa sedan dotter K:s tidigare laborationer med hårfärg.
Ikväll var det dags igen, fast den här gången var det dotter E som skulle färga håret – lila.
Det blir snyggt! Här kommer haikudikten:
Badrummet, tisdag
Elviras hår blir lila
Duschslangen också
Vi har varit på andrahandsaffären och köpt skridskor. E skrattar åt mig när jag säger "andrahandsaffär". Till och med utanför andrahandsaffären står det Second Hand på en skylt.
Vad är det för fel, undrar jag, med "andrahandsaffär"?
Min man, som är lika gammal som jag, tycker också att det är ett finfint ord.
Haiku:
Andrahandsaffär
Koncept och ord som håller
(Till och med tre ord)
Dotter K har en förmåga att snappa upp och skapa fantastiska fraser. Plötsligt använder man dem själv, utan att ha märkt hur det gick till och då har hon själv bytt för länge sen.
Den senaste frasen kommer i följande haiku:
Klara, frågande:
"The what what in the what what?"
(Det betyder "Va?")
Snälla Haikusällskapet, förlåt om jag brutit mot alla haikuregler i världen.
En dag ska jag lära mig, på riktigt.
/Annalena Hedman