Omslagsbild: Ivar träffar en Stegosaurus

Läsålder: 3-6

Utgivningsdatum: 2014-06-17
Recensionsdatum: 2014-06-23
ISBN: 978-91-29-69007-1

Ivar träffar en Stegosaurus

Ivar är världsmästare på dinosaurier. Han har övat i sitt Dinoland i säkert tusen timmar. Dinolandet är en låda där Ivars leksaksdinosaurier bor. Han har hur många som helst och han kan namnen på dem allihop.

En kväll när Ivar inte vill sova hör han konstiga ljud ur lådan. Det krafsar och piper. Och när Ivar lyfter på locket tror han knappt sina ögon - dinosaurierna har blivit levande!

En fartfylld äventyrsberättelse som avslutas med ett roligt faktauppslag där Stegosaurusen berättar om sig själv i Mina vänner-format. Emma Göthners dinosaurier är både söta och precis lagom läskiga. Den perfekta boken för alla dinofans - och de är många!
Mer om författaren

"Är det du som är författaren, eller? Är du känd? Är du rik? Varför skriver du böcker? Är det inte skitjobbigt att hålla på att skriva hela tiden? Och förresten… vad tar din sambo i bänkpress?”

Jag är ute en hel del på skolor nu för tiden. Och pratar om det här med att jobba som författare. Mest träffar jag elever på högstadiet och gymnasiet. Det är kul. Jag får många bra frågor. Så här brukar jag svara, ungefär:

Ja, det är jag som är ”författaren”. Fast jag tycker fortfarande att det känns skrytigt att använda mig av det ordet. Varje dag när jag går till mitt kontor är jag lite rädd att någon ska komma på mig, syna min bluff och bara: ”Ursäkta mig, sa du författare? Vem tror du att du är egentligen? Strindberg? Dostojevskij? Freaking Shakespeare? VAR GOD LÄGG DIG I KORGEN!!!” Jag övar flitigt på att komma över den där känslan. Det går framåt.

Jag är inte särskilt känd, och verkligen inte speciellt rik. Jag skriver böcker för att jag älskar att göra det, och för att jag kan. Det är fantastiskt roligt och lätt varannan dag, och fantastiskt jobbigt och svårt resten av dagarna. Jag har alltid skrivit. Jag kommer nog alltid att fortsätta skriva också. Det spelar ingen roll att det är skitjobbigt rätt ofta, för jag kan ändå inte låta bli. Redan när jag var tre äpplen hög sa jag att jag ville bli författare. (Eller möjligen jobba i materialrummet på en skola.) (Det fanns ju så många fina pennor i olika färger där.) (Och helt nya anteckningsblock!) (Fast ingen personal, dock.) (Så det blev ju svårt.) Jag var inte så häftig som barn. Jag är nog inte så jättehäftig nu heller. Men jag är verkligen väldigt stolt över att mitt namn står på framsidan av flera stycken böcker vid det här laget. För det, gott folk, tycker jag ändå är rätt coolt.

P.S. Min sambo ”tar inte i bänkpress med tång”, säger han. Vad nu det har med något att göra.

-----------------------------------------------------

Lisa Bjärbo är född 1980 och uppvuxen utanför Växjö. Hon är journalist, författare och bloggare, och bor numera i Stockholm.

-----------------------------------------------------

Priser och utmärkelser:

Nils Holgersson-plaketten för Allt jag säger är sant (2013)

Mer om författaren

Fler titlar av samma författare

More

Vi använder cookies för att ge dig bästa möjliga upplevelse på sajten. Genom att fortsätta godkänner du att vi använder cookies. Jag förstår