"Nu, i ”Mitt käraste gyllene barn”, har Christina Wahldén återigen ett verkligt vittne, och Kaja Finklers upplevelser är långt värre än både Wims och Esthers i de tidigare böckerna. Ändå lyckas Christina Wahldén hålla berättelsen lugn och saklig. Det är som att läsa en pendang till ”Anne Franks dagbok”, som också berättar det som Anne Frank inte själv fick möjlighet att berätta. [...] det är en befrielse att Kaja Finkler lyckas berätta nu, inför en lyhörd författare som ger henne röst." Lotta Olsson