[...] Barbro Lindgren har suverän fingertoppskänsla för hur frigörelsebehov – när småningom mörkret sänker sig också i havet – småningom transponeras till trygghetslängtan." Pia Huss

"Berättelsen är enkel, men norska Mari Kanstad Johnsens bildberättande är så uttrycksfullt att den ändå känns ny, med genomtänkt symbolik. Chartermiljöerna är fångade på kornet, den vimlande svettiga trängseln som är så kaotisk när man är liten och ny och ordningen som gradvis lägger sig."
Lotta Olsson

"Mitt i den säsong då vi vuxna gör allt för att maxa ledigheten kommer här en skönt konstfackigt illustrerad bilderbok som påminner oss om att barnen kanske inte alltid delar vår fäbless för nya intryck under solsemestern. Men lilla Maja växer när pappa tappar bort henne och hon förstår att hon kan reda sig själv."

Eva Lindström och Barbro Lindgren är nominerade till Augustpriset för Nu leker vi den fula ankungen. Eva är även nominerad för Vi är vänner.

" I stället för att moralisera alltför mycket lyfter Lindgren snarare fram det roliga i lekens värld och hur viktigt det är att få låta fantasin spela fritt, även om det här följer sagans ramar. Och detta trots att Lindgren själv säger sig sakna fantasi. Tillsammans med Eva Lindströms illustrationer moderniseras ankmamman till en kärleksfull mamma som välkomnar, saknar och tycker om alla sina barn."

Rebecka Horn, Dagens bok



"Det är ett vågspel att omtolka gamla sagor: antingen lägger man sig sig för tätt intill eller också ändrar man så mycket att grunden försvinner. Men görs det så här är det oemotståndligt."
Lotta Olsson

"Det är stora och täckande färgsjok med ditplitade och ibland lite oroande detaljer, i en palett som för tankarna till äldre och lite hemtrevligt dävna affischtryck." 

Petter Lindgren, Aftonbladet

"Camilla Engmans bilder håller ett behagligt avstånd till det gulliga, och känns mer samtida än de flesta illustratörer Lindgren jobbat med tidigare. Ett roligt möte på fler än ett sätt."

Sebastian Johans, UNT

"Bredden i Barbro Lindgrens författarskap är slående. Och djupet och fantasirikedomen
och förmågan att leva sig in i barnets tankar och känslor. I kombination med skickliga illustratörer som Anna Höglund, Olof Landström och Pernilla Stalfeldt är det här en samling
att älska både för barn och vuxna."

Johanna Berglund, Nerikes Allehanda

"I Barbros bästa; berättelser av Barbro Lindgren förmedlas med lekfullt allvar: längtan, hopp, sorg, rädslor, glädjebus, oro, tillit, ensamhet, begär, nonsens, realism, finstämdhet, fantasi, födelse, död, barn- och vuxenproblem, drömmar, knas, skönhet och allvar i en salig blandning – och tänk att hitta så många olika sätt att berätta på; om livet, och om allt som det innehåller… Det här är en bok som jag blir lycklig av!"

Marit Jonsson, Tidningen Kulturen

"Det blir ett hisnande äventyr med en hel del fantasieggande inslag. Barbro Lindgrens text förvandlas nästan till en kortfilm med hjälp av Eva Erikssonsmycket uttrycksfyllda bilder. Även
i den här berättelsen dyker det upp ett djur – en hund. /.../ I Andrejs längtan
finns både smärta och sorg men också ett stort hopp."

Ulf Lundén, Dala-Demokrakten

"Det är en finstämd berättelse Barbro Lindgren och Eva Eriksson bjuder på om att vara föräldralös, fylld av fantasi och drömmen om ett annat liv."

Eva Åström, Norrbottens-Kuriren

"Boken handlar om längtan och om drömmar och den är väldigt vacker. Eva Erikssons bilder rymmer både vemod och hopp."

Carina Östbrant, Folket

"Här finns mycket att fundera kring och diskutera. Varför har barnen inga föräldrar? Var har de tagit vägen? Vad betyder det att Andrej och Vova bor på ett barnhem? Dörrar öppnas till en värld där alla inte har en säng att sova i, mat att äta eller en trygg famn att krama."

Johanna Lindqvist, Västerbottens Folkblad

"Rädslan, nyfikenheten och skräcken inför växandet uttrycks i de bläckplumpsliknande pupillerna. Boken passar 35-åringen som vacklar mellan gammal och ung liksom femåringen som tröttnat på förskolan men fruktar skolan."

Andreas Palmaer, DN

"Ingenting i världen var för litet eller för avlägset för att inte omfattas av Pomelos kärlek. /.../

Men det som framförallt fångar de unga läsarna är Benjamin Chauds fantasifulla illustrationer. De är på samma gång bedårande och underbart påhittiga - och i mötet med Badescus text uppstår ofta härlig humor."

Kattis Streberg, Södermanlands Nyheter

"Jag gillar Benjamin Chauds illustrationer som samspelar fint med texten. Femåringen är just nu gladast över att Pomelo är rooooooooosa och tycker mycket om sidan där han oroar sig för att olika delar ska växa olika fort men jag tror att det här kommer att bli en bra bok att växa med och återvända till."

"En liten elefant upptäcker plötsligt att myrorna verkar så små - han har tydligen blivit större. Måste man sluta med allt roligt när man växer? Blir man klok när man blir gammal? Många frågor och funderingar illustrerade med underbara, fantasifulla bilder."

Ingalill Mosander

"Böckerna om Pomelo utmärks av lekfulla bilder, en kort slagkraftig text som tillsammans skapar små filosofiska berättelser där livets stora frågor ställs under lupp.

Funderingarna genomsyras av humor och allvar. Både ung och gammal borde känna igen sig när Pomelo funderar över framtiden: "Måste man sluta med att ha roligt när man växer?" Det som lyfter den här boken är Benjamin Chands illustrationer och den starka dynamik som finns mellan text och bild."

Dag Hedberg 

"Pomelo och jag möts lite plötsligt i Pomelo blir stor (han är just ute på sin morgonpromenad och jag tror inte att han ser mig), han har bara ögon för sitt eget möte med ”en ovanligt liten maskros”. Jag förstår att något speciellt har hänt det rosa, snabelförsedda djuret, han är verkligen fullt upptagen med sig själv, sina funderingar och sin kropp – han är mitt i en av livets brytningsperioder, osäker på om det är han själv eller omgivningen som har förändrats./.../

Benjamin Chaud har i sina illustrationer fångat och gestaltat problematiken på ett positivt ambivalent sätt: bilduttrycken, helhet och detaljer, är underbara och oerhört lätta att ta till sig, samtidigt som de erbjuder djup eftertanke – ett förhållande som påminner om balanstillståndet när man är mittemellan liten och stor (tja, kanske alldeles lagom…)."

Marit Jonsson

"Boken är illustrerad på ett busigt, roligt och lite tokigt sätt som retar skratt- och busnerven en smula."

Lotta Lockne, Dagbladet Sundsvall

"... Barbro Lindgren visar hur man kan skriva för barn på ett sätt som inte är för svårt. Diktstroferna är formulerade på ett enkelt sätt utan att den poetiska kvalitén försämras och innehållet är ofta spännande, vilket håller nyfikenheten till liv ända fram till punkt. Stämningsfulla illustrationer har gjorts av Katarina Olausson Säll."
Eigert Petersson

"I nya bilderboken Apans abc excellerar författaren Barbro Lindgren i språkglädje och stilistik – varje ord sitter där det ska och allt verkar så självklart och enkelt men är förstås oerhört skicklig gjort och det är svårt att låta bli att stampa takten under läsningen. /.../

Det är kul på ett nedtonat vis, något som också förstärks i Olof Landströms milt humoristiska bilder. Till på köpet tror jag att boken är lärorik – djuren och deras roliga namn i kombination med upprepningen tilltalar minnet. "
Anna Ehn

"Det är fantastiskt att se med vilken lätt hand Barbro Lindgren hittar bilder ur både barns och vuxnas gemensamma värld för att beskriva en existentiell ensamhet. För barnläsaren blir resulatet att hon liksom förhöjer och verbaliserar upplevelsen, medan hon för vuxenläsaren snarare tar ner och konkretiserar den. /.../
Jag kan inte tänka mig en bättre barnbok att läsa för ett barn som just börjat tänka på döden, en 6-åring med huvudet fullt av bilder av döda kattor och rynkiga farmorshänder. Men jag skulle välja en dikt i taget när det är läge. För barnets eller den vuxnas skull, undrar ni?
För oss båda."
Åsa Beckman

"För här är allt enkelt (inget konstlat ens när det gäller de knepigare bokstäverna som q x z!) men ändå småfiffigt så det fastnar i skallen. Som en bra poplåt ungefär. /.../
Apans ABC är, enligt mig, en bok som borde vara perfekt att ge till en nyfiken 5, 6 åring."

"Dagbok från hönshuset är en bok för stora och små tänkare. Inte för de allra yngsta utan snarare för de som kanske uppskattar högläsning och böcker som Sandvargen (av Åsa Lind). Kristina Digmans vykortslika bilder fungerar som en ljuv andrastämma vid sidan av texten och ger berättelsen ännu fler dimensioner.  Finstämt och filosofiskt om livets vedermödor."

"Barbro Lindgren har skrivit de underfundiga, drastiska och tankeväckande texterna. Bedrägligt enkla och på några få ställen med inslag av rim och ramsa. Olof Landströms bilder stannar aldrig vid att vara endast illustration till texterna. De skapar små egna berättelser med noggrant utvalda detaljer, blickar, skeenden och minspel."

"Att nu inte tala om vallhunden Mimmis liv som valp, sidorna om henne är så bedårande så man snyftar sig igenom texten. /.../
Prisas måste också Kristina Digmans illustrationer. Så sockersöta att man vill slicka på dem, men de räddas som tur är från det vykortsliga eftersom de samtidigt skevar på ett befriande vis (som om man inte kan vara figurativ och modernistisk på samma gång, Johan Lundberg!)."

"Med charmiga illustrationer av Kristina Digman är Barbro Lindgrens dagbok underfundigt berättad och full av förundran inför det som växer, blommar, kryper, skäller, jamar, gal, kvackar och kläcks. Den stora världen speglas i den lilla."
Sverker Lenas

"Och själv tänker jag att Dagbok från hönshuset är en grym och lågmäld allåldershistoria, som stillsamt reflekterar döden i livet och livet i döden."
Ingrid P Bosseldal

"Berättelsen om djuren på gården blir här lika mycket en berättelse om människans stora behov av djuriskt sällskap. Och den är minst lika spännande som historien i sig."

"Men för de lite äldre är det en vacker liten sommarbetraktelse över livet i ett hönshus och inte minst ett välkommet perspektiv i äggindustrins tid. Djuren är väl också mänskor, sa Ugglan i Fablernas värld, och att de i alla fall har känslor och relationer, älskar, gläds och sörjer som vi står klart i denna bok.
Bilderna är rara i en barnvarm ton och hade gärna fått vara fler."
Susanne Holmlund

"Hennes ord är så självklart valda att man först inte uppmärksammar hur väl allt hänger samman. Så börjar man lyssna till varje enskilt ord och blir överraskad, gläder sig. Sakta, sakta betraktar man livet lite annorlunda och inser hur rasande livsavgörande en vedklapp i vattentunnan är.

Så läser man en gång till och tittar på Kristina Digmans bilder, tänker att de har lite av Madeleine Pyk och att det passar så bra. Huset, hunden och årstidernas växlingar målade just så som texten behöver dem. Blicken hos den vita hönan Väna Öda är outgrundligt förtrollande.

I både text och bild är ”Dagbok från hönshuset” en klassiskt tänkvärd och åldersöverskridande livsbetraktelse. Var och en får efter sin näbb del av livets drömmar och mardrömmar."
Kristin Hallberg

"Boken är fylld av idel tokigheter och det händer ganska ofta att nämns här hemma eller mig och mina syskon emellan. För de är precis lika tokiga i Loranga, Masarin och Dartanjang som jag är. Även de två som inte har några egna barn. Får det lov att vara lite Choklidpöding med plispgrede?"

"Dollans dagis är en i sin enkelhet genial historia."
Pia Huss, DN

"Lindgrens medvetet sparsmakade text med dess korta, rytmiska och ibland nästan poetiska meningar ger konkretition och rymd i Eva Erikssons mjukt pastelltonade bildsättning."
Kristin Hallberg, SvD

"Det är den lekfullt absurdistiska karaktärsteckningen som är det roliga ..."
Nils Schwarz, Expressen

"... en stillsamt vansinnig men helt förtrollande spegelvärld, besläktad med både Alices och Nalle Puhs men ack, så otvetydigt Lindgrensk."
Gunilla Noréen, Östgöta Correspondenten

"Det är den lekfullt absurdistiska karaktärsteckningen som är det roliga ..."
Nils Schwarz, Expressen

"... en stillsamt vansinnig men helt förtrollande spegelvärld, besläktad med både Alices och Nalle Puhs men ack, så otvetydigt Lindgrensk."
Gunilla Noréen, Östgöta Correspondenten

"Barbro Lindgrens språk är starkt och mångbottnat, och samtidigt underbart enkelt ... Bild och text kompletterar och berikar varandra i ett utsökt växelspel ... Man lyfter med Korken flyger!"
Cecilia Östlund, Opsis Kalopsis