I helvetet vet alla vem jag är

Jag stod i sportbehå och trosor i mitt rum. Jag hade stått så här hundratals gånger tidigare, tusentals. Ändå kändes det som den första.
Jag böjde mig fram över datorn. Det lilla svarta hålet fixerade mig, hypnotiserade mig. Det växte, det talade till mig, det sa: Gör det! Gör det! Gör det!
Jag tryckte på inspelning och den lilla lampan började lysa rött.
(Ur boken I helvetet vet alla vem jag är)

Barn som tvingas bli vuxna alldeles för tidigt och blir svikna av vuxenvärlden är ett tema som återkommer i dina böcker. Vad var upprinnelsen till den här boken?

– Det började med att jag plockade upp Caroline Engvalls bok Virtuell våldtäkt som är en intervjubok på ämnet unga tjejers utsatthet på nätet. Den högg tagg i mig och jag tänkte direkt att det här måste jag skriva om. Tjugo sidor in i boken hade jag skelettet till vad som senare skulle bli första versionen av manuset till I helvetet vet alla vem jag är.

Vad har varit svårast/roligast med att skriva för en yngre publik?

– Jag tänkte faktiskt inte så mycket på det. Den första versionen hade två huvudroller, en vuxen – styvpappan Max, och Rosanna. Då var det ett vuxenmanus. Men ungefär när Rabén och Sjögren tackade ja till utgivning läste jag igenom allt och insåg att det var två romaner som slogs om samma utrymme. Så jag skar bort Max och behöll Rosanna och det var först då som det blev en ungdomsroman.

Jag strävar alltid efter att hitta ett bra ämne som kan bilda kärnan i min berättelse, och sedan vill jag skapa så starka och trovärdiga karaktärer som det bara går. Oavsett vem jag skriver för. I helvetet vet alla vem jag är må vara klassad som en ungdomsroman, men jag är övertygad om att vuxna läsare har mycket att hitta här också.

Vad händer härnäst, blir det fler böcker för unga vuxna?

– Jag hoppas på det. Jag har massor av idéer och tonåren verkar vara en outtömlig källa till bredden fylld av dramatik och starka känslor.