”Böckernas värld var verkligare”

Foto av :

Foto: Thron Ullberg

Publicerad:

2020-12-03

Christina Wahldén var ett lillgammalt ensambarn som trivdes bäst i böckernas verklighet. I dag skriver hon prisbelönta böcker som hon hoppas får barn att våga drömma.

Vilken var den första boken du läste på egen hand?

– Jag har inget tydligt minne av det, men jag gissar på Emil i Lönneberga. Jag lärde mig läsa när jag var runt sju, tack vare min mamma. Hon var en våldsam storläsare och läste mycket högt för mig innan jag kunde läsa själv. Hon hade en passion för alla slags böcker som smittade av sig.

Hur kändes det?

– Fantastiskt. Att när som helst kunna gå in i en helt annan värld. En värld som för mig ofta var verkligare än verkligheten runt omkring oss. Jag var en blyg drömmare, ett lillgammalt ensambarn, så böckernas verklighet passade mig bättre.

Vilken typ av läsare var du som barn?

– Min mamma tog med mig till biblioteken en gång varje vecka. Hon kunde läsa en bok om dagen och jag minns att barnavdelningen var väldigt lockande. Som liten läste jag i princip allt av Astrid Lindgren och Barbro Lindgren. Därefter läste jag Ture Sventon och Agaton Sax. Och ganska mycket engelska barnböcker som Den hemliga trädgården och Nalle Puh. Charles Dickens och Jules Verne. Jag försökte läsa Tove Jansson också, men jag tyckte att hennes böcker var för otäcka då. Jag var väldigt lättskrämd och orolig. Nu älskar jag dem.

Hade du någon favoritbok?

– Det varierade. Som barn var det kanske ändå Loranga, Masarin och Dartanjang av Barbro Lindgren. Så knasigt och helt olikt mitt eget liv.

Fanns det någon bok du smygläste?

– Det var väl möjligen Kram och Puss av Hans-Eric Hellberg. Min mamma läste allt från Grottbjörnens folk till Seneca, så det fanns inget jag behövde smygläsa. Jag fick läsa allt. (Jag hade en pappa också, men han läste ingenting mer än katalogen från Clas Ohlson.)

Fanns det någon bok som gjorde att du ville bli författare?

– Min mamma var sjuksköterska och min pappa var civilingenjör. Vi kände ingen som skrev böcker. Jag drömde om att skriva men tog vägen via journalistiken innan jag blev utgiven. En ständig stor inspiratör och förebild både som människa och som författare är Astrid Lindgren. Det går inte att komma runt henne. Som vuxen har jag läst även hennes krigsdagböcker och annat material om henne.

Om du skulle rekommendera EN barnbok till ett barn på låg- eller mellanstadiet, vilken skulle det då vara? Och varför?

Matilda av Roald Dahl, som handlar om en stark och smart tjej. De vuxna framställs ofta som totala losers, vilket är kul. Sedan gör han en grej som är lite förbjuden: han beskriver barn som fula, elaka, tjocka och korkade. Men det är med värme så det blir ändå roligt. Jag gillar den här boken för den handlar om läsningens kraft och ordets makt.

Vilket råd skulle du ge till lärare som vill stimulera barns läslust?

– Läs mycket själv, prata om böcker, läs högt, visa att böcker kan vara olika saker: poesi, dramatik, serier, fakta och prosa. Be barn berätta om en bok som de gillar och varför. Eller kanske om en bok de inte gillar och varför. Det finns ju inga rätt eller fel, en bok kan ge upphov till så många bra samtal.

Vad hoppas du att barn tänker när de läser dina böcker, exempelvis de om Hawa?

– Just böckerna om Hawa fungerar på två sätt. Dels som igenkänning för barn som lever i en sådan miljö och med liknande bakgrund, dels som ökad kunskap för barn som inte alls lever så eller känner någon som Hawa. Barn är öppna och kloka, vi måste ha tilltro till dem. Och jag tänker att om en enda ung läsare kan börja tänka som Hawa; ’jag ska bli polis när jag blir stor’, ’jag ska bli brandman’, då kan de också tänka tanken att de ska bli författare när de blir äldre. Att de ska våga drömma och förverkliga sina drömmar.

Text: Terri Herrera ur Läslust hösten 2020

Relaterat

Mitt käraste gyllene barn

Om boken

”Upprivande men tonsäker biografi i världens svåraste ämne: om Förintelsen för unga läsare.” Borås Tidning
”Stark och angelägen bok.” Sydsvenskan”Stilen präglas av en stram telegramprosa, där korta, enkla fraser skapar skärpa. Den avskalade sakligheten bränner till och ger det unga ödet en ovanligt stark emotionell laddning.” Kristianstadsbladet”Det är spännande och upprörande läsning, som samtidigt är mycket informativ. Dessa hemskheter skedde för inte så länge sedan och får varken glömmas eller bortförklaras." BTJEn kall natt 1942 smugglas en sjuårig judisk flicka ut ur gettot i Warszawa. Hon hoppar ut i mörkret över tegelmuren och lämnar sin mamma, sina släktingar och allt som hon känner till för en okänd framtid.Flickan heter Kaja Finkler. Det är brinnande krig och det är livsfarlig att vara jude.Kaja får hjälp att ta sig till sin pappa. De lever tillsammans under en tid, men livet är svårt och Kaja är mycket ensam. En dag återförenas hon med sin mamma och lyckan är stor. Men det varar inte länge. Mamman tas ifrån henne och förs bort till okänd plats, och Kaja transporteras ensam till olika läger, där en fasansfull tid väntar.Som genom ett mirakel är den svårt undernärda Kaja ändå vid liv när kriget tar slut i maj 1945. Hon kommer till Sverige där hon får vård och tillfrisknar. Hon vet att hennes morfar bor i New York och genom honom får hon veta att hennes mamma också har överlevt kriget.Under lång tid pratar hon inte om sin bakgrund. Men efter mer än sextio års tystnad kommer här hennes egen berättelse.

Christina Wahldén

Mitt käraste gyllene barn

Relaterade artiklar

Den första svenska kapitelboken om Förintelsen för mellanstadiebarn

En kall natt 1942 smugglas en sjuårig judisk flicka ut ur gettot i Warszawa. Hon hoppar ut i mörkret över tegelmuren och lämnar sin mamma, sina släktingar och allt som hon känner till. Flickan heter Kaja Finkler. Det är brinnande krig och det är livsfarligt att vara jude. Efter mer än sextio år berättas nu hennes historia. Christina Wahldéns nya barnbok Mitt käraste gyllene barn tar oss från Polen till Sverige och sedan vidare till USA.