Tjoho, nu är det jul!

För sjätte året i rad ger vi ut en adventsbok med några av Sveriges bästa barnboksförfattare och illustratörer. Bakom årets adventsbok står Ulf Nilsson och illustratören Emma AdBåge, som tillsammans har skapat en varm och tänkvärd saga berättad med mycket glatt humör. Vi fick en pratstund med Ulf och Emma.


Hur gick tankarna Ulf när du fick frågan att göra årets adventsbok? Hur föddes grisen Ruffe, katten Kss-kss och de andra djuren?

– Jag blev jätteglad, för det är så fina böcker i en så fin serie! Dessutom gillar jag hela upplägget med adventsbok. Den har sin egen dramaturgi. Börjar med regnig höst, så kommer ett ljus första advent, därefter ska Lucia in, och så börjar det snöa den 20 och man bakar pepparkakor den 22 december. Stor final den 24 december. Man har hela upplägget gratis, liksom.
Jag ville ha tre djur som levt tillsammans med människor och som saknade dem. Nu känner de sig ensamma och lite utstötta. Och så ska de fixa jul själva. Grisen var först förstås. Grisar hör väldigt mycket ihop med jul.

Var Emma ett självklart val som illustratör?

– Absolut! Hon är så fin på att rita djur, fast hon sagt att hon inte kan just djur. Men de blir så personliga och roliga. Grisen Ruffe ser inte ut som andra grisar, tycker jag, hon har fyllt den lille snede grisgubben med liv och kärlek. Sedan tror jag att hon lever nära sådana här gamla torp. Hon hittar detaljer som ingen annan. Emma är helt enkelt toppen (och syster Lisen förstås).


Grisen Ruffe och katten Kss-kss.

Vad tänkte du om att illustrera Ulfs manus?

– Jag tänkte direkt att det var något jag ville ta mej an, jag har läst Ulfs texter sedan jag var liten och vi hade inte tidigare arbetat tillsammans, så "TJOHO!" tänkte jag.
Sen kavlade jag upp ärmarna lite mentalt också eftersom jag också visste, genom att ha sett de tidigare adventsböckerna, att det skulle bli ett rejält manus, många bilder och ett stort, långt projekt.

Vad var roligast i arbetet med boken?

Ulf: Jag älskar att sitta och planera och gå runt och fundera ut namn till en massa griskultingar. Funderandet är alltid det roligaste.

Emma: Roligast var att få jobba ordentligt med de stora bilderna, som det är en av i varje kapitel. Att det utspelar sig i ett gammalt torp i skogen gjorde att jag också fick utlopp för mitt intresse för just gamla hus och den typen av interiörer – få användning för gamla spisar och golv och tapeter, socklar, panel, taktegel och annat. Inte den direkt vanligaste typen av kuliss, men väldigt rolig att arbeta med. Sen – förstås – att det är en riktigt bra text gör ju att det är väldigt lustfyllt att liksom varje arbetsdag gå in i den världen, jag har trivts så himla bra däri, med djur och natur!

Och svårast?

Ulf: Det svåraste? Hm. Man har ju så många förväntningar på vad som ska hända i en adventsbok men man måste överraska också. Så alla väntar på att "världens konung" ska födas på julafton, för det har de läst i en bok. Fast då föds den lille den 23 december istället. En liten musunge helt oväntat. Föräldrarna, Andersson och Pettersson, menar att det är mycket bättre för då kan ungen få julklappar dagen efter. Föds man den 24 får man väl inga julklappar. Och föräldrarna döper honom till lille Lundström. Ruffe som vill vara lite bildad, är överraskad att världens konung heter Lundström... Äsch, det är inte svårt egentligen, bara lustfyllt funderande.

Emma: Svårast var att hitta fram till "min egen" gris, katt och möss – jag har en konstant ängslan över att teckna fyrbenta och vill gärna ställa dom upprätt och ge dom polotröja och lite förmänskligande drag.
Men efter lite tragglande så stod han där, Ruffe och hans entourage..! Det var också lite pilligt för hjärnan att hålla reda på vilka "renoveringar" som gjorts i torpet under textens gång, så att det inte blev några fel med rekvisitan i bilderna. Allt måste ju stämma.

Kommer ni fira jul tillsammans med några trevliga djur i år?

Ulf: Jag firar med två katter av rasen Maine Coon. De är stora och snälla och heter Sniff och Ludde. Fast de lystrar bara till namnet Kss-kss. Som alla katter, tror jag.

Emma: Jag har faktiskt ingen aning om vad jag kommer att göra i jul. Men hoppas. Djur hör ju julen till, det hör man ju nästan på ordet. God djur!


Ulfs katter Sniff och Ludde.

  • Blogga omBlogga om