Rabén & Sjögrenbloggen

  1. Fyra frågor till Elias och Agnes Våhlund

    2017-06-15 13:30

    Lisa vantrivs i sin nya skola. Hon är mobbad av ett killgäng, och varje dag flyr hon in på biblioteket för att komma undan. En dag hittar hon en bok som beskriver hur man övar upp 101 förmågor för att bli superhjälte ... Vi fick en pratstund med Elias och Agnes Våhlund, aktuella med första boken i serien Handbok för superhjältar.


    Foto: Göran Segeholm

    Berätta, vad var upprinnelsen till serien?

    Elias: Min dotter berättade att hon var mobbad. Hon var nio år och hade precis bytt skola. När jag själv blev retad som liten, slog jag dem som var elaka mot mig varpå de slutade. Men det kunde jag ju inte säga till mitt barn. "Slå dem bara så ska du se att det löser sig."

    Efter en tid slutade mobbningen, men den perioden fick mig att börja fundera på hur vi kan närma oss problematiken utan att det blir förmanande eller skamfyllt. Kanske genom ett äventyr?
    Då finns det ju en möjlighet för barnen att prata om mobbning utan att det blir lika personligt. Det är ju karaktärerna i böckerna som de pratar om.

    Vad har ni för relation till superhjältevärlden? 

    Agnes: Jag är en inbiten superhjälte-nörd och har älskat den världen så länge jag kan minnas. Men de flesta superhjältarna är vuxna människor med övernaturliga förmågor, som de dessutom har fått på de mest konstiga sätt. Vad vi saknade var en helt vanlig ung tjej som läsarna kunde identifiera sig med.

    Vad har varit det svåraste med att göra bok tillsammans? Det roligaste?

    Agnes: Det bästa och roligaste är att vi tillsammans skapat en värld med äventyr som andra människor får ta del av. Det svåraste har varit att fortsätta jobba innan vi visste att böckerna faktiskt skulle bli utgivna. Jag illustrerade våra berättelser om Lisa på heltid i två år innan vi kom i kontakt med förlaget.

    Elias: Det svåraste är att vi alltid är tillsammans i processen. Det innebär att vi alltid jobbar. Vi har inget nio till fem-jobb som vi sedan kan koppla bort. Samtidigt brinner vi ju båda för de här berättelserna och det är en fantastisk känsla att skapa något tillsammans.

    Det ryktas om att det finns en "riktig" Lisa också – kommer man att kunna träffa henne?

    Ja, vi har utlyst en skylttävling bland alla bokhandlare i sommar. Den bokhandlare som vinner kommer att få ett personligt besök av vår superhjälte. Tävlingen gäller över hela Sverige. Under besöket kommer vår superhjälte att ge prov på några av sina superkrafter samt ge tips på hur barnen ska träna upp sin egen styrka. Dessutom kommer hon naturligtvis att signera böckerna.

    Vår superhjälte porträtteras av den 12-åriga Elli Siambalis. Hon har tidigare synts i Agenterna på Barnkanalen och är nu aktuell med filmen Halvdan Viking där hon spelar en av de två huvudrollerna. Elli är dessutom en av de absolut bästa i Sverige i Kata (karate) i sin åldersgrupp.

  2. Fyra frågor till Annelie Drewsen

    2017-06-06 08:30

    Annelie Drewsen har skrivit flera böcker för barn, men hon arbetar också som journalist och är i grunden utbildad lärare. Sedan våren 2016 sitter hon i styrelsen för den barn- och ungdomslitterära sektionen inom Författarförbundet (BULT). Vi fick en pratstund med Annelie.


    Fotograf: Ulrica Zwenger

    Vad var upprinnelsen till din nya bok, Pluto är ingen planet?

    – Det började faktiskt med titeln. Alla vet att Pluto var en planet, men så hände något som gjorde att han inte längre räknades. Man ändrade helt enkelt definitionen av vad en planet är. Precis så kan det vara för oss människor också, att vi inte får vara med i gemenskapen för att vi är annorlunda. Men boken handlar i grunden om vänskap. Det handlar om hur himla bra det känns när man äntligen träffar en människa som bryr sig om en och som man kan vara sig själv med. Och så handlar det förstås om rymden och vad det var som hände när Pluto slutade att vara en planet.

    Berätta lite om huvudpersonen Edwin.

    – Han är en fin och smart kille med rymden som sitt specialintresse. Man han har svårt att skaffa vänner. I skolan är han ofta för sig själv och är nästan alltid tyst, utom när han blir arg. Då tappar han kontrollen och kan göra nästan vad som helst. Precis så blir det när hans lärare Fredrik säger att Pluto är en planet. Edwin vet ju att det är fel, men kan inte få fram det till Fredrik utan stormar ut från klassrummet. Som tur är stöter han på skolans snälla bibliotekarie.

    Varifrån har du hämtat inspiration till huvudpersonen?

    – I mitt arbete har jag träffat många barn med olika slags svårigheter. Ibland har svårigheterna ett namn, till exempel Aspergers syndrom, ADHD eller någon annan neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Ibland känner man sig bara annorlunda. Jag har lånat ganska fritt från olika personer jag har träffat och skapat en egen liten person som även liknar mig själv ganska mycket. Jag var också fascinerad av rymden när jag var liten. Det bästa jag visste var att sitta i min morfars knä och titta på stjärnkartan i hans stora världsatlas.

    Du gör många författarbesök i skolor. Vilken är den vanligaste frågan du brukar få?

    – Om personerna i boken finns på riktigt och hur mycket man tjänar på att vara författare. Det kommer också många insiktsfulla frågor som visar att barn och ungdomar verkligen går in i berättelsen och funderar över en enskild karaktär eller händelse. Många vill också uttrycka att de känner igen sig i någon av mina böcker. Det är alltid lika fint att höra.

  3. Fyra frågor till Emi Gunér

    2017-05-31 08:59

    Emi Gunér är copywriter, översättare, skribent och barnboksförfattare. Nu kommer hennes tredje bok om Nina – en karaktär som blivit något av en favorit hos de yngre läsarna. Emi, berätta, hur föddes Nina?

    – Jag ville skriva Nina-böckerna i samma bruksbokstradition som Kerstin Thorvalls Sagor om Anders snart 4 år och Astrid Lindgrens böcker Jag vill också börja skolan och Jag vill också ha ett syskon. Och Lotta på Bråkmakargatan, men i svensk nutid.
    Historier om helt vanliga vardagshändelser som känns nya och omtumlande när man upplever dem de första gångerna. Innan man ännu hunnit övat så mycket att man som människa tycker sig kunna hantera ilska, svartsjuka och längtan – hur sant eller falskt det än är. Jag tycker de här åren mellan 5 och 8 är otroligt spännande. Gränsen mellan fantasi och verklighet är suddig medan barnets känslor ofta är väldigt stora och starka. Det påverkar alla i familjen och runtomkring. Det är också en ålder när barnet bemästrar många livsviktiga och livsfarliga talanger. Många lär sig cykla, simma och börja upptäcka på alfabetet. Och barnet börjar fundera kring livets villkor och orättvisor.

    I den förra boken fick vi följa med när Nina skulle börja förskoleklass. Berätta lite om handlingen i Nina & Jim - hemlisar & kompisar.

    – Nina har vant sig lite mer vid att gå i skolan och det händer något underbart, det kommer en ny kille till klassen, Jim, som skrattar åt samma saker som Nina. Hon tvingas ha kalas med ärkefienden Märta och övar på att cykla. Hon går påskkärring och tävlar om bästa hatt på skolans vårpicknick. Och så luras och busar hon en del både hemma och i skolan. Nina och Jim bildar en helhet med Nina börjar skolan, tillsammans täcker de in hela det första förskoleklassåret med hösttermin och vårtermin och olika händelser längs vägen.

    Vad har varit roligast med att skriva böckerna om Nina?

    – Det är mycket roligare och enklare att skriva historierna nu när karaktärerna och relationerna satt sig. Det har också varit så kul att se Nina och de andra personerna i boken gestaltade av illustratören Loka Kanarp. Och det har varit helt fantastiskt att få brev och reaktioner från läsarna. Många föräldrar har också hört av sig för att berätta att de och deras barn i samband med högläsningen av Nina-böckerna haft massa bra kvällsprat om barnets egen förskole- eller skolvardag.

    Vad ligger i framtiden, blir det fler böcker om Nina?

    – Ja! Åtminstone en bok till är planerad, med tänkt utgivning våren 2018. Den kommer handla om Ninas första skolsommarlov.


    Foto: Anna Schori

  4. Palak paneer enligt Linnea ”Killmaterskan” Wikblad

    2017-05-12 14:55

    ”Alla gillar korvstroganoff, am I right? Svårt att värja sig mot snaskigt rosa gräddsås med lök och körv, alltihopa ihopmosat med ris. Det här receptet har en aura liknande korvstroganoff, samma snarrighet fast mer sofistikerat.

    Det kan anses hädiskt att kalla det här receptet för palak paneer men det är ändå så många gemensamma nämnare att jag känner mig fräck och vild och redo att ta risken!”
    Linnea Wikblad


    Foto: Sima Korenivski

    Recept 4 personer
    2 stora gula lökar, hackade
    smör
    1 stor tumme ingefära, finriven
    2 vitlöksklyftor, fint hackade
    ca 1 msk garam masala
    ca 2 tsk gurkmeja
    några stänk chiliflakes
    en rejäl klutt tomatpuré
    400 g färsk spenat
    2 normalstora tomater, grovt hackade
    2–3 dl grädde
    2 halloumiostar (à 200 g), tärnade
    2 limefrukter
    1 kruka koriander, hackad
    salt och peppar

    Till servering
    ris och/eller bröd

    Instruktioner
    Fräs löken i smör i en gryta tills den blivit blank och slappnat av. Tillsätt ingefära och vitlök och sedan i med garam masala, gurkmeja och chiliflakes.
    Tryck ut en bra klutt tomatpuré och fräs runt en stund, typ under kanske en låt? I med spenat och tomater. Stek tills spenaten krympt till den provocerande pyttelilla mängd den alltid gör.
    Nu gräddtajm, i med 2–3 dl. Beroende på den typ av grädde du använder är den olika tjock. Vissa laktosfria sorter är ganska tjocka i konsistensen medan matlagningsgrädde och vanlig vispgrädde kan vara ganska tunn.
    Koka ihop en stund och när du är nöjd med såsens konsistens ska du i med osten. Låt såsen bubbla på låg värme tills osten är helt mjuk. Smaka av med salt, peppar, rejält med limesaft och koriander. Servera med ris och/eller bröd.
    Man kan naturligtvis använda kokosmjölk istället för grädde, jag råkar bara tycka att just kokosmjölk är fullständigt oätligt.

    ----------

    Linnea Wikblad är journalist och programledare i Sveriges Radio P3. Utöver det publicerar hon regelbundet bild och text om mer eller mindre lyckad matlagning på Instagramkontot Killmaterskan.

    Nu kommer boken Killmaterskan: en kokbok för dig som har ett kök som samlar många av recepten!

  5. Fem frågor till Charlotta Lannebo

    2017-05-12 13:15

    Charlotta Lannebo debuterade som författare 2009 med Lilla E ger sig ut på resa, en drömsk saga som genast möttes av entusiastiska läsare och kritiker. Sedan dess har hon skrivit ett flertal böcker för yngre barn. Jag vill vara jordens medelpunkt är hennes första ungdomsbok. Vi fick en pratstund med Charlotta.


    Fotograf: Göran Segeholm

    I din debutbok ger sig Lilla E in till stan alldeles ensam och möter äventyret i julnatten. Resor, äventyr och lite galna karaktärer förekommer i alla dina böcker, så även i Jag vill vara jordens medelpunkt. Vad är det med dig och resor?

    – Jag önskar att jag kunde svara att jag älskar att resa själv och att jag rest jorden runt flera gånger, men så spännande är det tyvärr inte. Jag gillar absolut att resa för att varje resa, oavsett liten eller stor, är ett äventyr. Men ännu mer handlar det här med resandet för mig om drömmen om den fria själen! Jag är hopplöst romantiskt när det gäller tanken på det fria obekymrade luffarlivet, den evigt resande vagabonden eller sjömannen som ständigt är i rörelse. Det smittar av sig på huvudpersonerna i mina berättelser, för de är nog alla i någon mån fria själar. Till min natur är jag visserligen både rastlös och äventyrslysten men också väldigt bekväm, ganska försiktig och mycket hemkär så sådär värst många våghalsiga äventyr har jag inte varit med om. Men jag har bott i New York en period, jag har plockat mangofrukter i Karibien och jag har gått i skolan på Nya Zeeland!

    Vad var upprinnelsen till Jag vill vara jordens medelpunkt?

    – 1991 var jag utbytesstudent på Nya Zeeland och hade mycket tid att skriva dagbok på. Det var en på samma gång bedövande enformig som omvälvande tid i mitt liv. Jag har hela tiden tänkt att jag skulle skriva om den upplevelsen på ett sätt så att det skulle kunna bli en spännande roman. Men en dagbok är ingen roman så även om jag till viss del har använt mig av mina egna erfarenheter till grund för boken om Lova, har jag fått fixa och trixa en hel del för att få till en bra berättelse. Det jag har fått jobba mest med är frågan: "Men varför gör Lova såhär?", särskilt från en av mina kompislektörer som också råkar vara domare ... 

    Alla som någon gång varit utbytesstudent kommer garanterat känna igen sig i din bok. Hur gick du till väga för att skildra Nya Zeeland på ett så trovärdigt sätt?

    – De yttre omständigheterna i Jag vill vara jordens medelpunkt stämmer väl överens med mina egna erfarenheter som utbytesstudent. Jag var också 16 år när jag åkte över halva jorden för att bo hos en ensamstående mamma med tre barn och 220 kor i en sliten gul barack långt ute på landsbygden. Eller korna gick förstås i hagen utanför! Så det var inte så svårt att skriva om just det. Jag läste också min dagbok många gånger, där jag beskriver allting som om jag är reporter på plats. Det hände mycket i världen i början av 1991, Sovjet föll samman och Kuwaitkriget höll på, och jag var väldigt intresserad av den yttre världen, följde nyheterna och skrev ner i dagboken. Så den innehåller mycket användbart. Sen minns jag ju själv tydligt kulturkrocken, skillnaden i standard och kanske mest den i mitt tycke litet underliga familj som jag hamnade hos, och som jag har låtit Lova överta i boken.

    Hur var det att skriva för en äldre målgrupp?

    – Fantastiskt roligt! Vissa scener skrev jag på café och kunde inte låta bli att skratta högt för att olika minnen från min egen tonår blev så tydliga. Särskilt gällde det när Debbie, den amerikanska utbytesstudenten, ska berätta om sig själv: "Jag har ridit sen jag var två år. Jag har fem egna hästar. Jag har legat med fyra killar. Min pojkvän hemma är 25 år."
    Hon är liksom urtypen för störig, jobbig och dessutom snygg brud så den repliken minns jag att jag fotade och skickade till min chattgrupp för omedelbar respons. Sen har jag hela tiden haft ett stråk av ömhet när jag skrivit om Lova och hennes kompisar – de är ju inte vuxna. De är varken barn eller vuxna, det kanske kan vara bra att ha i åtanke ibland. Livet är inte så lätt att leva.

    Vad ligger i framtiden, skriver du på något nytt?

    – Nästa bok som kommer heter Olle och Bolle är bröder – den kommer i höst. Det är en bilderbok (Ellen Ekman illustrerar!) som handlar om en storebror som inte riktigt får blomma ut som stor för hans lillebror vill vara med på allt mest hela tiden. De bor på Kungsholmen precis vid kyrkan och har en mamma som vill väldigt mycket men som ofta kommer så nära vansinnet, dåndimpen och nervsammanbrottet att hon får gå ut på balkongen och djupandas och räkna bilar medan brorsorna brottas över någon legobit. Den enda resa de lyckas med är att ta bilen runt kvarteret så att alla får frid! Sen har jag en idé till en ny ungdomsbok och det är alltid en bra början.

  6. En ny självbiografisk våg i serielitteraturen

    2017-05-05 12:36
    Kategorier:

    Två år har gått sedan vi gav ut de första titlarna i vår seriesatsning på Rabén & Sjögren. Oavsett om man har knäckt läskoden eller har en lång uppförsbacke till att läsa böcker, så erbjuder serier en fantastisk värld av roliga och spännande historier. Sammanlagt finns nu ett tjugotal serieböcker utgivna för barn från 6 år till unga vuxna!

    Josefin Svenske som är förläggare på Rabén & Sjögren ser en ny självbiografisk våg i serielitteraturen där nya röster gör sina berättelser och upplevelser hörda. Hon berättar vidare att många internationella stora serieromaner kommer ut i Sverige och bidrar till serieutgivningen här. De svenska serierna går också mer och mer på export och det finns ett stort intresse utomlands för vad vi i Sverige gör nu. ”Mer av allt” helt enkelt om vi ska sammanfatta det i en trendspaning.

    Några av de senast utgivna serieböckerna på Rabén och Sjögren är Stackars pappa, Superdövis och Tre feministiska sagor – två självbiografier och en sagobok.

    Sissel Gustafssons debutseriebok handlar om att växa upp med en missbrukande förälder. Det blir ett starkt och kärleksfullt porträtt i Stackars pappa.

    Cece Bells prisbelönta serieroman Superdövis handlar om Cece som blir döv som barn och försöker passa in i mellanstadiet med en stor hörapparat på magen. En stark och varm historia om att gå i skolan och inte vilja sticka ut mer än andra, och om att hitta en riktig kompis.

    I Tre feministiska sagor berättar Lilian Bäckman tre välkända sagor med en feministisk twist: Bockarna Bruse blir Brudarna Brrr, Törnrosa blir Rosa rosen och sagan om Guldlock och de tre björnarna blir sagan om prins Curl-Lock. Oemotståndligt roligt för både födda och ofödda feminister!

    Fler serieböcker hittar du här >>