Rabén & Sjögrenbloggen

  1. Fem frågor till Mats Strandberg

    2016-09-09 10:00

    Mats Strandberg, som tidigare skrivit världssuccén Engelsforstrilogin tillsammans med Sara Bergmark Elfgren, har med böckerna om monstret Frank gjort en alldeles egen twist på den klassiska varulvsmyten, där det myllrar av skräckreferenser och igenkänning även för vuxna läsare.

    Berättelserna om Frank har skapats i nära samarbete med serietecknaren och illustratören Sofia Falkenhem och den första boken, Monstret i natten, fick i våras ett storartat mottagande av såväl läsare som kritiker. Nu får vi möta Frank igen i Monstret på cirkusen. Vi har ställt några frågor till Mats.

    1. Vad var upprinnelsen till serien om Monstret Frank?

    – Det var när mina vänner skaffade en liten fluffig hund som heter Muffin som jag fick idén. Hon är en sån där hund som kastar sig på rygg framför vem som helst och kräver att bli klappad och kliad på magen. Så jag började tänka på att alla hundar härstammar från vargen, och hur svårt det är att tro när man ser den sortens hund. Det ledde mig vidare till frågan om vad som skulle hända om man blev biten av en sån hund och förvandlad till en varulv, men en varulv som bara ville bli kelad med. Och vad skulle hända om en liten kille som är mörkrädd själv plötsligt blev ett monster? Så började det. Sen kom teman som rädslan för det okända, och att vara ensam och utanför men hitta sin egen flock på oväntade ställen.

    2. Vad handlar Monstret på cirkusen om?

    – I den här boken kommer "Clownen Krygers kalaskuliga cirkus" till stan. Och Frank och hans nya vänner förstår snabbt att det är något som inte stämmer med den här cirkusen. Mycket riktigt är clownen Kryger en skrävlande "monsterjägare", som tillfångatar monster och tvingar dem att uppträda på hans cirkus. De måste frita en stackars kentaur som heter Ken.

    3. Vad har glatt dig mest med läsarreaktionerna av den första boken? Är det något som överraskat dig?

    – Det är fantastiskt att skriva för barn, de är ju minst sagt ärliga kritiker. Man vet att om de säger att det är den bästa bok de har läst så menar de det. De har så kloka analyser! Och roliga frågor! Som "Hur bajsar monster?" och "Har monster bra syn?"

    4. Vad är det roligaste i arbetet med den här serien (tredje och sista delen kommer våren 2017)?

    Jag har älskat att befinna mig i Franks huvud och upptäcka den hemliga monstervärlden med honom. Jag kommer att sakna den. Det har nästan varit som terapi för mig att skriva böckerna under de här hemska åren då världen verkar ha blivit helt skogstokig. Den onda clownen Kryger i Monstret på cirkusen är till exempel väldigt inspirerad av Donald Trump ...

    5. Nyligen kunde vi se dig tävla i SVTs underhållningsprogram Årets Retro. Du verkar helt enkelt ha fullt upp. Vad ligger i framtiden?

    Just nu jobbar jag på nästa skräckroman, som förhoppningsvis kommer i vår. Och sen har jag och Sara (Bergmark Elfgren) skrivit filmmanuset till Färjan, min förra skräckroman. Jag hoppas verkligen att vi får göra filmen, nu pågår finansieringsarbetet. Och så har jag lite andra projekt. Och så har jag lite idéer till spinoff-böcker på serien om Monstret Frank. Det finns så mycket historier jag vill berätta!


    Fotograf: Henric Lindsten

     

  2. Tre frågor till Christina Wahldén

    2016-09-01 10:00

    Christina Wahldén är en av våra främsta barn- och ungdomsförfattare. Hon väjer aldrig för svåra ämnen, och nu kommer hennes bok Du är modigast, om ett barn som får cancer.

    Varför skrev du den här boken?

    För några år sedan blev ett av våra tre barn allvarligt sjukt. Han låg länge på en barnonkologisk avdelning, precis som Knut gör i boken. Boken är fiktiv, men handlar om hur det är att vara på en avdelning för allvarligt sjuka barn. Ingen vill vara där, varken barnen eller föräldrarna. Ändå är man glad att den finns.
    Boken handlar också om hur olika ens vänner kan reagera när någon blir väldigt sjuk. En del blir rädda och hör inte av sig alls. Andra, som man tidigare inte kände, kan få stor betydelse. Man får stöd, men inte alltid av de personer man tror.

    Döden, är det verkligen ett lämpligt ämne för en barnbok?

    Ja, det tycker jag. Barn funderar mycket över både livet och döden. Men det måste finnas något ljust på slutet, en öppning. Varje år blir ungefär 300 barn i Sverige sjuka i cancer eller någon annan tumörsjukdom. Många behandlas under flera års tid. Sjukdomen finns med som en skugga. Alla sjuka har föräldrar, syskon, släkt, kompisar. Det är många som berörs. Idag överlever de flesta som drabbas sin sjukdom, men alla gör förstås inte det. Barn är kloka och kompetenta och klarar av att prata om svåra saker. Vuxna är ofta räddare. Bilderna av Bettina Johansson är väldigt varma och fina. Jag hoppas att den som läser kan finna tröst och hopp i boken.

    Vem tycker du ska läsa Du är modigast?

    Den kan förstås läsas av vem som helst. Den riktar sig till åldrarna 6-10 år, men jag skulle säga att 6-100 kanske är en bättre grupp. Om man är sjuk själv orkar man kanske inte läsa boken, då är den nog för nära verkligheten, men ett syskon eller en kompis kan förstå lite bättre hur det kan vara. Skolklasser där någon elev är eller har varit sjuk kan också läsa den och prata om hur det kan vara. Eller mor- och farföräldrar. Eller vuxna som på olika sätt arbetar med allvarligt sjuka barn.


    Fotograf: Malin Hoelstad

  3. Fyra frågor till Elin Johansson och Ellen Ekman

    2016-08-25 10:00

    Vad är det för bok du skrivit Elin?

    Precis som titeln skvallrar om är Veckan före barnbidraget en bok om hur det är den där sista fattiga veckan innan pengarna äntligen kommer. Om hur det är att inte ha råd med saker som är självklara för andra och om längtan efter en mango eller ett par hela gummistövlar.

    Men boken handlar inte bara om pengabrist. Lika mycket är det en historia om kärleken mellan en förälder och ett barn, om solidaritet och om uppfinningsrikedom. "Bättre brödlös än rådlös" har min pappa alltid sagt och det tänker jag är en devis som mamman i boken lever efter.

    Hur fick du idén till boken?

    Idén till boken fick jag när jag efter en vända till bokbussen kom hem med ännu en kasse barnböcker som nästan uteslutande handlade om familjer som ägnade sig åt konsumtion på olika sätt. Detta gjorde mig en aning provocerad, då långt i från alla har möjlighet att lägga pengar på annat än det allra nödvändigaste.

    Jag tänkte att det måste finnas ett behov av en bok där lyxiga resor och nöjesshopping inte ingår i vardagen. Att pengarna inte alltid räcker till är inget som jag tänker behöver hemlighållas för barn, de förstår ju oftast ändå hur det ligger till. Istället tänker jag det är bra att prata om det och skönt att få höra att en inte är den enda som inte har råd att köpa och göra allt möjligt.

    Vem tycker du ska läsa boken?

    Jag tycker förstås att alla ska läsa boken, men jag hoppas att alla familjer som ibland, eller ofta, har lite för lite pengar på kontot ska läsa och känna igen sig i och kanske få lite pepp av den här historien. Rätt vad det är kommer barnbidraget och då kan vi andas ut, fylla skafferiet, kanske tanka ett par liter och hålla oss flytande ett tag till.

    Jag tror att det är lätt att glömma bort att alla faktiskt inte har råd att köpa allt det där som ett barn förväntas ha, och jag skulle vilja att barnen slipper vara de som måste lämna den upplysningen.

    Vad tyckte du Ellen var det roligaste/mest utmanande med att illustrera boken?

    Utmaningen med att teckna Veckan före barnbidraget var att gestalta en på många sätt politisk barnbok utan att falla tillbaka i 70-talets bruna barnboksklichéer, utan istället hålla den livfull, färgglad och rolig.

    Det är ett ämne med allvarlig botten, och jag ville att bilderna skulle kontrastera mot denna i färgval, känsla och tempo, men att miljöerna samtidigt skulle kännas realistiska och med hög igenkänning i detaljer och stök. Jag fångades redan från början av värmen i mamman och barnets relation, så jag kände starkt för dem när jag tecknade boken.


    Fotograf: Göran Segeholm

  4. Tre frågor till Anna Ahlund

    2016-07-27 12:02

    Vad är det för bok du skrivit?

    Du, bara är en romantisk historia om sextonårige John som blir kär i samma kille som sin storasyrra. Boken utspelar sig i ett somrigt Uppsala, på ett hustak och i en pappershandel, och är full av personer som nördpratar musik och böcker och viker papperstranor. Det handlar om att vara ung, att vara syskon, att vilja vissa saker litegrann och att vilja andra saker så mycket att det gör ont. Det handlar om sex och om vänskap, att komma nära någon och att bryta sig loss från något annat. Mest är det en berättelse om den ostoppbara kärleken, den som inte låter sig tämjas, utan härjar runt och gör precis som den vill.

    Vem ska läsa den, tycker du?

    Jag tror att boken kommer passa dig som gillar David Levithan men som liksom jag tycker att han är omotiverat snål med hånglet.

    Vad var det bästa med att skriva den här boken?

    Det bästa med att skriva Du, bara har varit att jag under hela skrivprocessen haft världens varmaste och mjukaste känsla i magen. Det är så mycket kärlek! Jag älskade att ge John och Frank en värld där de kunde vara hur kära de ville utan att någon behövde kommentera att båda är killar. I boken är det helt enkelt ingen som bryr sig. De får vara kära, bara. Jag önskar att jag kunde ge en sån värld till alla ungdomar.

    -----------
    Anna Ahlund, född 1987, är utbildad lärare i svenska och musik och arbetar som skolbibliotekarie. Du, bara är hennes bokdebut.


    Fotograf: Göran Segeholm

  5. Tre frågor till Per Nilsson

    2016-06-10 15:47

    Under sina 30 år som författare har Per Nilsson hunnit skriva nästan 40 barn- och ungdomsböcker – många av dem djupt älskade, uppmärksammade och prisbelönta. I den nya kärleksromanen Som hund, som katt utforskar han var gränsen går mellan vänskap och det som kallas kärlek.

    Dina böcker cirklar ofta runt de stora, eviga frågorna: kärleken, döden och mötet mellan människor. Varför?

    – När Hjärtans Fröjd kom ut 1992 fick jag stor respons, jag fick brev och förde samtal med många unga människor som ville diskutera med mig, ofta jämföra sina egna erfarenheter med min berättelse. Och under de kommande femton åren skrev jag ungdomsromaner som jag betraktade som Brev Till En Läsare. Jag tänkte aldrig att jag skrev till alla, men jag skrev alltid till någon. Och jag fick svar, nästan dagligen fick jag respons på mina böcker, och förde samtal om Livet och Världen. Och detta blev för mig själva värdet med just ungdomsromanen – att den kunde vara en väg in till viktiga samtal.

    För vem har du skrivit Som hund, som katt?

    – Jag tänker fortfarande att jag inte skriver för alla. Böcker, berättelser, är personliga saker. Några når fram till oss, några inte alls. Ibland handlar det om att vi känner igen oss, ibland om att vi kan förstå. Men jag tänker att jag skriver för unga människor. Och jag tänker att den här berättelsen är lättillgänglig både genom sitt format och språket. Jag har verkligen, mer än någonsin förr, försökt skriva snålt, enkelt och koncentrerat så att alla ska kunna förstå.

    Hur kan ungdomsromanen konkurrera idag?

    – När jag gör författarbesök i högstadieklasser blir jag alltid förvånad över hur många som påstår sig läsa böcker, berättelser, frivilligt. Och jag tror fortfarande att ungdomsromanens existensberättigande ligger i att vara något unikt som inte går att hitta i filmer, sociala medier och datorspel. Kanske handlar det helt enkelt om ett ärligt samtal.

    ----------

    Per Nilsson är född 1954 i Malmö och bor i Sölvesborg. Med Hjärtans fröjd vann han Rabén & Sjögrens pristävling som bästa kärleksroman 1992. Boken belönades också med det prestigefyllda Deutscher Jugendliteraturpreis 1997 och holländska The Silver Kiss 1999. 1997 fick han Nils Holgersson-plaketten för Anarkai. Fem av hans romaner har Augustnominerats. Korpens sång, Du & du & du, Ett annat sätt att vara ung och Sjutton nominerades och för Svenne fick han Augustpriset 2006. 1999 fick Per Nilsson Astrid Lindgren-priset, bland annat för att han: "... sinnligt och ömsint fångar de ungas verklighet på kornet". Nominerad på 2002 års IBBY Honour List för Ett annat sätt att vara ung. Hösten 2003 kom den som film under titeln "Hannah med h". Du & du & du har även fått pris internationellt. 2005 utsågs den till Bästa ungdomsbok vid Los Angeles Times Festival of Books. Hans böcker har översatts till 20 språk.


    Foto: Malin Aghed

  6. 4 frågor till Patrik Lundberg

    2016-06-03 08:10

    Din debutbok Gul utanpå fick ett överväldigande mottagande när den utkom 2013. Hur upplevde du tiden då boken mötte sina läsare?

    Boken handlar ju om sökandet efter mina biologiska rötter. Jag tänkte att den skulle engagera ett antal människor, men mottagandet går knappt att beskriva och då jobbar jag ändå med ord. Blev intervjuad från morgon till kväll i flera veckor. Blev hyllad av recensenterna. Tyvärr hann jag inte riktigt njuta av stunden. Jag brände nästan ut mig, men nu mår jag bättre.

    Du är aktiv i adoptionsdebatten – ser du någon rörelse i den?

    Massor har hänt på sistone. Framför allt har fler författare skrivit sina vittnesmål, inte minst Maja Lee Langvad med diktsamlingen "Hon är arg" och Lisa Wool-Rim Sjöbloms seriealbum "Palimpsest". Jag ser att samtalen om adoption börjar få fler dimensioner, inte bara svart eller vitt där både barn och föräldrar skuldbeläggs.

    Nu finns Gul utanpå i pocket, lätt uppdaterad. Vad är nytt i pocketboken?

    Tungt uppdaterad skulle jag säga! Fotografen Anna Wahlgren (obs, inte barnläkaren) har varit i Korea och gjort ett superreportage om adoptionsindustrin. Vi har bland annat besökt en så kallad "baby box" där ensamstående kvinnor anonymt går och lämnar bort sina barn om natten. Jag har aldrig blivit så berörd av någonting i hela mitt liv.

    Vad ligger i framtiden? Skriver du på något nytt du vill berätta om?

    Jag försöker skriva ett epos om kärlek, men jag räknar kallt med att den tar femtio år att färdigställa och att den får utkomma postumt. Däremellan jobbar jag med ett hemligt projekt som förhoppningsvis kommer att offentliggöras inom kort.

    ------------
    Patrik Lundberg bor i Malmö och jobbar som författare, journalist och föreläsare. Han är kolumnist på Aftonbladet och aktiv i adoptionsdebatten. Gul utanpå är hans självbiografiska debut som författare. Boken nominerades till debutantpriset Slangbellan och till Skånskans kulturpris och belönades med Sölvesborgs kulturpris. 2014 släpptes Patrik Lundbergs andra roman, Onanisterna.


    Fotograf: Anna Wahlgren