Rabén & Sjögrenbloggen

  1. Fem frågor till Siri Spont

    2016-11-22 13:00

    En ensamkommande pojke som saknar sina föräldrar. En familj som tar emot och en jul som förenar. För femte året i rad ger vi ut en adventsbok med några av Sveriges bästa barnboksförfattare och illustratörer. Bakom årets adventsbok står Siri Spont och illustratören Alexander Jansson. En förtrollad jul har flyktingtema och utspelar sig i en betongförort som skimrar av värme och magi. Det är en stark och aktuell bok, som tar upp längtan, behovet av gemenskap och fantasins betvingande makt.

    Hur kom du på du idén till årets adventsbok? Varför valde du flyktingtemat?

    – Min första tanke var att jag ville skildra det magiska i våra miljonprogramsförorter – betonghusen som sträcker sig mot himlen där alla lysande fönster faktiskt nästan får dem att se ut som tredimensionella adventskalendrar. De uråldriga gamla skogarna som ofta finns alldeles intill. Jag ville testa om det gick att kombinera bilden av julen, som så ofta hamnar i något slags påhittad gammelsvensk mystradition när den ska skildras, med en plats som (ganska orättvist) blivit symbol för något nytt, främmande och fult – betongförorten – och se om det gick att få till en sprakande, glittrande fusion.

    Sedan tänkte jag inte att jag skulle välja just flyktingtemat, utan snarare skildra barnen som lever på den här platsen. 2015 kom det över 35 000 ensamkommande barn på flykt till Sverige. Det är en svindlande siffra – den GÅR nästan inte att förstå. När man pratar om "flyktingar" är det så lätt att INTE tänka på de enskilda människorna i gruppen. I den här boken ville jag göra precis tvärtom och berätta om ett av de 35 000 barnen, om än ett fiktivt – Yusuf – och skildra honom i första hand som ett barn, inte en flykting. Det skulle förstås kunna bli hur mörkt och tungt som helst, men nu berättas allt ur den jämnåriga Marthas synvinkel. Plötsligt blir hon av med sitt rum för att en främmande person ska bo där, och hon kämpar mellan viljan att göra gott och längtan efter att allt ska vara som det brukar.

    Vad har du själv för relation till människor som har flytt?

    – Jag bor i Stockholmsförorten Skärholmen sedan 15 år tillbaka och i skolan där mina barn går i finns det många barn med föräldrar som flytt hit, och en hel del barn som själva är födda i andra länder. Genom att bo här – och genom att ta lärdom av mina barn – har jag lärt mig något som borde vara en självklarhet för alla: människor som flyr hit är inte offer, inte symboler, inte helgon, inte skurkar som kommer hit för att utnyttja den svenska välfärden. De är som vilka människor som helst, med bra och dåliga dagar, fina och mindre fina sidor.

    När jag började skriva på En förtrollad jul tog jag kontakt med en bekant som flytt från Syrien. Min plan var att hon skulle berätta traditionella sagor från Syrien som betytt mycket för henne som barn och som jag kunde använda mig av i boken. Men alla sagor hon återberättade var sådana jag också läst och hört som barn, och till slut kände jag mig rätt fånig som haft intentionen att hitta det exotiska, när det ju var uppenbart att det var någon som var så lik mig själv som satt framför mig. Fast det här samtalet betydde ändå jättemycket för boken eftersom det visade sig att familjen faktiskt haft ett ensamkommande barn, en släkting, boende hos sig – precis som Martha i boken. Då kunde jag istället ställa alla de där praktiska frågorna som jag gått och grubblat på.

    Uppdraget att få göra den årliga adventsboken går till några av Sveriges bästa författare och illustratörer. Hur kändes det att få frågan?

    – Det är litteraturvärldens motsvarighet till att bli tillfrågad om man vill vara årets julvärld i SVT, ha, ha! Jag blev jättesmickrad – och livrädd. Men självklart tackade jag ja. Eller snarare tackade jag nja. Jag sa att jag var tvungen att fundera i någon vecka om jag överhuvudtaget kunde komma på en historia som passade formatet. Jag hade stora problem med hur jag skulle få in jultomten i någon historia.

    Sen började jag tänka på att jag alltid föredragit Karl Bertil Jonssons jul framför Kalle Anka på julafton, och där någonstans föll en pusselbit på plats. Jag insåg att jag kunde fokusera på den andra sidan av julen som är viktig – den som handlar om att tänka lite extra på andra människor än ens närmsta familj just kring jul. Så jag stämde av med förläggare Moa och redaktör Ylva om jag överhuvudtaget FICK skriva en adventsbok där jultomten inte är en central gestalt.

    Vad ska en bra jul/adventsbok innehålla?

    – Snö, magi och främlingar som hjälper varandra – om du frågar mig. En talande hamster – om du frågar mina barn. Och någon gång under handlingen får man gärna fälla en tår och känna att det faktiskt finns hopp om människorna och världen.

    Hur tänker du att det kommer att gå för Yusuf, den ensamkommande pojken i boken?

    – Jag önskar av hela mitt hjärta att det ska gå bra för honom. Till skillnad från många andra ensamkommande har han ett skyddsnät av människor som verkligen bryr sig om honom här i Sverige. Så tänker jag också att barnläsarna ska uppfatta det. Men mitt vuxna jag tänker med ett hugg i hjärtat att med den nya "hårdare" invandringspolitiken kommer varken han eller hans föräldrar att få stanna i Sverige.

  2. Bonushack

    2016-11-01 09:46

    Lagom till läslovet bjuder Måns Jonasson, självlärd datanörd och författare till Koda bus och dataspel! och Bygg ditt eget dataspel! på ett bonushack.

    Här får du en gratis försmak av hur lätt det kan vara att koda. Gå sedan vidare och lär dig bygga egna dataspel med hjälp av böckerna!


    Klicka på bilden så öppnas bonushacket som en pdf.


    Foto: Göran Segeholm

  3. Välkommen till Rabén & Sjögrens bokvår!

    2016-10-19 15:56

    När mina barn var yngre berättade de att vänner till dem fick betalt av sina föräldrar för att de skulle läsa böcker. En läst bok gav en viss peng. Troligtvis berättade de det för mig för att kolla om jag och barnens pappa eventuellt tänkte anamma samma upplägg. Det tänkte vi inte. Vi läste för dem och läser själva för att det för oss är självklart, viktigt, stimulerade och härligt. Det var väl det som vi i handling ville förmedla utan att ens ha tänkt tanken. Att betala skulle bli tvingande – och läsningen sannolikt tråkig.

    När man har barn omkring sig lär man sig hyfsat snabbt att barn inte gör som du säger – de gör som du gör. En gammal sanning som gäller i många andra sammanhang också, i relationer och på arbetet. Om du själv läser kommer ditt barn sannolikt att läsa, kanske inte just nu eller hela tiden, men så småningom. Sedan ett par år tillbaka pratar många om vikten av att barn och unga läser, inte minst politiker och myndigheter. Men vad gör de egentligen i handling?

    Det förefaller fortfarande vara främst engagerade eldsjälar som med osviklig energi driver olika läsprojekt med stöd från författare, förlag, bokhandel och olika stiftelser. Den gamla sanningen gäller också för bevakningen av barnböcker och barnkultur i media – på frågan om barns läsning och barnkultur är viktig svarar alla ja, men utrymmet som ges i media är sorgligt litet. Om fler som skriver om kultur i olika kanaler låter barnkultur ta plats, synliggöras och får den betydelse den bör ha, får det en god effekt på barnfamiljernas kulturkonsumtion.

    Och det motsatta, när barnböcker knappt syns i mediebevakningen, leder det till att barnböckers kvalitet och värde reduceras. Vi får en ökande konsumtion av det som i mattermer skulle benämnas "junk food". Billigt och snabbt men utan avtryck och beständighet.

    De flesta vuxna man frågar kan vittna om att en del berättelser och bilderböcker de tog del av som barn har gjort avtryck för livet – sådana böcker skrivs och illustreras förstås i hög grad även idag. Du hittar dem här i vår utgivning 2017 och vi hoppas att de synliggörs och får ta plats bland allt annat snabbt och flyktigt. För den nya sanningen är väl att flera av de gamla fortfarande råder – för att citera författaren Samuel Johnson (mitten av 1700-talet) "Det som skrevs utan möda läses i regel utan nöje ".

    Välkommen till vårutgivningen 2017!

    Ann Sköld, Förlagschef


    Fotograf: Magnus Liam Karlsson

  4. Fem frågor till Mats Strandberg

    2016-09-09 10:00

    Mats Strandberg, som tidigare skrivit världssuccén Engelsforstrilogin tillsammans med Sara Bergmark Elfgren, har med böckerna om monstret Frank gjort en alldeles egen twist på den klassiska varulvsmyten, där det myllrar av skräckreferenser och igenkänning även för vuxna läsare.

    Berättelserna om Frank har skapats i nära samarbete med serietecknaren och illustratören Sofia Falkenhem och den första boken, Monstret i natten, fick i våras ett storartat mottagande av såväl läsare som kritiker. Nu får vi möta Frank igen i Monstret på cirkusen. Vi har ställt några frågor till Mats.

    1. Vad var upprinnelsen till serien om Monstret Frank?

    – Det var när mina vänner skaffade en liten fluffig hund som heter Muffin som jag fick idén. Hon är en sån där hund som kastar sig på rygg framför vem som helst och kräver att bli klappad och kliad på magen. Så jag började tänka på att alla hundar härstammar från vargen, och hur svårt det är att tro när man ser den sortens hund. Det ledde mig vidare till frågan om vad som skulle hända om man blev biten av en sån hund och förvandlad till en varulv, men en varulv som bara ville bli kelad med. Och vad skulle hända om en liten kille som är mörkrädd själv plötsligt blev ett monster? Så började det. Sen kom teman som rädslan för det okända, och att vara ensam och utanför men hitta sin egen flock på oväntade ställen.

    2. Vad handlar Monstret på cirkusen om?

    – I den här boken kommer "Clownen Krygers kalaskuliga cirkus" till stan. Och Frank och hans nya vänner förstår snabbt att det är något som inte stämmer med den här cirkusen. Mycket riktigt är clownen Kryger en skrävlande "monsterjägare", som tillfångatar monster och tvingar dem att uppträda på hans cirkus. De måste frita en stackars kentaur som heter Ken.

    3. Vad har glatt dig mest med läsarreaktionerna av den första boken? Är det något som överraskat dig?

    – Det är fantastiskt att skriva för barn, de är ju minst sagt ärliga kritiker. Man vet att om de säger att det är den bästa bok de har läst så menar de det. De har så kloka analyser! Och roliga frågor! Som "Hur bajsar monster?" och "Har monster bra syn?"

    4. Vad är det roligaste i arbetet med den här serien (tredje och sista delen kommer våren 2017)?

    Jag har älskat att befinna mig i Franks huvud och upptäcka den hemliga monstervärlden med honom. Jag kommer att sakna den. Det har nästan varit som terapi för mig att skriva böckerna under de här hemska åren då världen verkar ha blivit helt skogstokig. Den onda clownen Kryger i Monstret på cirkusen är till exempel väldigt inspirerad av Donald Trump ...

    5. Nyligen kunde vi se dig tävla i SVTs underhållningsprogram Årets Retro. Du verkar helt enkelt ha fullt upp. Vad ligger i framtiden?

    Just nu jobbar jag på nästa skräckroman, som förhoppningsvis kommer i vår. Och sen har jag och Sara (Bergmark Elfgren) skrivit filmmanuset till Färjan, min förra skräckroman. Jag hoppas verkligen att vi får göra filmen, nu pågår finansieringsarbetet. Och så har jag lite andra projekt. Och så har jag lite idéer till spinoff-böcker på serien om Monstret Frank. Det finns så mycket historier jag vill berätta!


    Fotograf: Henric Lindsten

     

  5. Tre frågor till Christina Wahldén

    2016-09-01 10:00

    Christina Wahldén är en av våra främsta barn- och ungdomsförfattare. Hon väjer aldrig för svåra ämnen, och nu kommer hennes bok Du är modigast, om ett barn som får cancer.

    Varför skrev du den här boken?

    För några år sedan blev ett av våra tre barn allvarligt sjukt. Han låg länge på en barnonkologisk avdelning, precis som Knut gör i boken. Boken är fiktiv, men handlar om hur det är att vara på en avdelning för allvarligt sjuka barn. Ingen vill vara där, varken barnen eller föräldrarna. Ändå är man glad att den finns.
    Boken handlar också om hur olika ens vänner kan reagera när någon blir väldigt sjuk. En del blir rädda och hör inte av sig alls. Andra, som man tidigare inte kände, kan få stor betydelse. Man får stöd, men inte alltid av de personer man tror.

    Döden, är det verkligen ett lämpligt ämne för en barnbok?

    Ja, det tycker jag. Barn funderar mycket över både livet och döden. Men det måste finnas något ljust på slutet, en öppning. Varje år blir ungefär 300 barn i Sverige sjuka i cancer eller någon annan tumörsjukdom. Många behandlas under flera års tid. Sjukdomen finns med som en skugga. Alla sjuka har föräldrar, syskon, släkt, kompisar. Det är många som berörs. Idag överlever de flesta som drabbas sin sjukdom, men alla gör förstås inte det. Barn är kloka och kompetenta och klarar av att prata om svåra saker. Vuxna är ofta räddare. Bilderna av Bettina Johansson är väldigt varma och fina. Jag hoppas att den som läser kan finna tröst och hopp i boken.

    Vem tycker du ska läsa Du är modigast?

    Den kan förstås läsas av vem som helst. Den riktar sig till åldrarna 6-10 år, men jag skulle säga att 6-100 kanske är en bättre grupp. Om man är sjuk själv orkar man kanske inte läsa boken, då är den nog för nära verkligheten, men ett syskon eller en kompis kan förstå lite bättre hur det kan vara. Skolklasser där någon elev är eller har varit sjuk kan också läsa den och prata om hur det kan vara. Eller mor- och farföräldrar. Eller vuxna som på olika sätt arbetar med allvarligt sjuka barn.


    Fotograf: Malin Hoelstad

  6. Fyra frågor till Elin Johansson och Ellen Ekman

    2016-08-25 10:00

    Vad är det för bok du skrivit Elin?

    Precis som titeln skvallrar om är Veckan före barnbidraget en bok om hur det är den där sista fattiga veckan innan pengarna äntligen kommer. Om hur det är att inte ha råd med saker som är självklara för andra och om längtan efter en mango eller ett par hela gummistövlar.

    Men boken handlar inte bara om pengabrist. Lika mycket är det en historia om kärleken mellan en förälder och ett barn, om solidaritet och om uppfinningsrikedom. "Bättre brödlös än rådlös" har min pappa alltid sagt och det tänker jag är en devis som mamman i boken lever efter.

    Hur fick du idén till boken?

    Idén till boken fick jag när jag efter en vända till bokbussen kom hem med ännu en kasse barnböcker som nästan uteslutande handlade om familjer som ägnade sig åt konsumtion på olika sätt. Detta gjorde mig en aning provocerad, då långt i från alla har möjlighet att lägga pengar på annat än det allra nödvändigaste.

    Jag tänkte att det måste finnas ett behov av en bok där lyxiga resor och nöjesshopping inte ingår i vardagen. Att pengarna inte alltid räcker till är inget som jag tänker behöver hemlighållas för barn, de förstår ju oftast ändå hur det ligger till. Istället tänker jag det är bra att prata om det och skönt att få höra att en inte är den enda som inte har råd att köpa och göra allt möjligt.

    Vem tycker du ska läsa boken?

    Jag tycker förstås att alla ska läsa boken, men jag hoppas att alla familjer som ibland, eller ofta, har lite för lite pengar på kontot ska läsa och känna igen sig i och kanske få lite pepp av den här historien. Rätt vad det är kommer barnbidraget och då kan vi andas ut, fylla skafferiet, kanske tanka ett par liter och hålla oss flytande ett tag till.

    Jag tror att det är lätt att glömma bort att alla faktiskt inte har råd att köpa allt det där som ett barn förväntas ha, och jag skulle vilja att barnen slipper vara de som måste lämna den upplysningen.

    Vad tyckte du Ellen var det roligaste/mest utmanande med att illustrera boken?

    Utmaningen med att teckna Veckan före barnbidraget var att gestalta en på många sätt politisk barnbok utan att falla tillbaka i 70-talets bruna barnboksklichéer, utan istället hålla den livfull, färgglad och rolig.

    Det är ett ämne med allvarlig botten, och jag ville att bilderna skulle kontrastera mot denna i färgval, känsla och tempo, men att miljöerna samtidigt skulle kännas realistiska och med hög igenkänning i detaljer och stök. Jag fångades redan från början av värmen i mamman och barnets relation, så jag kände starkt för dem när jag tecknade boken.


    Fotograf: Göran Segeholm