Prinsessor och drakar är en bok av Christina Björk och Eva Eriksson. Den innehåller sju prinsessberättelser, en för varje veckodag. Var och en handlar om ett i högsta grad spännande och oväntat möte mellan en prinsessa och en drake eller en drakfamilj.
Prinsessorna i boken är precis så handlingskraftiga som dagens flickor är. De är uppkopplade mot nätet, har egna hemsidor, elektriska dammsugare i sina dockskåp, sparkcyklar och guldtv-apparater.
Vi gjorde en liten intervju med Christina och Eva för att få veta vad de tänker om sina prinsessor och drakar.
Hej Christina!
Hur kom du på idén att skriva om sju tuffa prinsessor?
– Det var en bekant till mig som bad mig att skriva om prinsessor. Hennes barn ville höra prinsessagor varje kväll så hon frågade om jag inte kunde skriva några korta. Först tyckte jag att prinsessor verkligen inte var "min grej". Men när jag kom på det där med att skriva en måndagssaga om en måndagsprinsessa gick resten av bara farten. Oj, vad kul det var att bara hitta på, jag som annars brukar lägga oändlig tid på faktaresearch innan jag skriver. Men prinsessorna blev liggande i många år medan jag skrev annat, som Astrids äventyr om Astrid Lindgrens barndom. När sedan Eva tackade ja till att även illustrera prinsessorna blev jag så himla jätteglad.
För den som inte läst boken, hur skulle ni beskriva prinsessorna?
– Prinsessorna sköter sig själva. De är också mer jämställda och nutida, även om de ser ut som klassiska prinsessor.
Och drakarna? – Somliga läskiga, andra mindre läskiga, för att inte säga snudd på trivsamma. Det får skräck-älskarna tåla.
Har du någon favorit bland prinsessorna?
– Vresiga Freesia i fredagssagan. Framför allt gillar jag hennes lillebror, prins Harald, för att han håller fast vid sin nalle. Utan den hade de aldrig hittat hem igen.
I berättelsen finns en liten blinkning till "Alice i Underlandet". När Alice växer till en jätte inne i ett hus skickar man ner ödlan Bill genom skorstenen för att kolla läget. Då råkar Alice sparka upp honom ur skorstenen. "There goes Bill" säger någon, Så skrev Lewis Carroll i den engelska originalboken. Freesia har en sparkcykel av märket Bill. Draken tar den och störtar sedan med den utför stupet. "Där gick Bill", suckar Freesia då. Blir boken översatt till engelska skulle engelska läsare kanske småle igenkännande när Freesia säger "There goes Bill".
Om du själv vore en prinsessa, hur skulle du vara då?
– Jag skulle inte vara en prinsessa, de passar bättre i sagorna än i verkligheten. Jag är republikan och tycker att det är urfånigt med riktiga kungar och prinsessor.
Hej Eva!
Hur var det att illustrera Prinsessor och drakar?
– Jätteroligt! Det är inte så ofta jag får illustrera sagofigurer. Jag brukar ofta rita vanliga människor. Nu fick jag frossa i prinsessklänningar, det var väldigt kul!
Vad var det som var så roligt?
– Jag behövde inte tänka på hur det ser ut i verkligheten. Ingen kan säga hur en drake ser ut utan jag fick rita mina egna drakar.
Har du någon favoritprinsessa i boken?
– Alla tjejerna är bra. Jag gillade hon som är i vinkällaren, prinsessan Torinda. Hennes klänning var rolig att göra.
Hur hittade du din stil som illustratör?
– Det blev så när jag började rita. Jag bara ritade utan att tänka.