"Titta vilket fyrkantigt barn!" säger jag ibland när tillfälle ges, och om något av mina fyra syskon är i närheten får jag ett igenkännande skratt som belöning.
Vi har nämligen under uppväxten delat samma sönderlästa serietidningar, där vissa bilder eller repliker har utkristalliserat sig som så roliga att vi fortfarande minns dem, några decennier senare. Crème de la crème av Kalle Anka, Svenska Mad, ja till och med 91:an Karlsson.
Som rutan där Tjatte (eller var det Knatte eller möjligtvis Fnatte) gömmer en skylt som det står "EKODALEN" på under sin tröja, varvid förbipasserande turister kommenterar att det barnet var ovanligt fyrkantigt.
Jag och min syster står vid en korsning med trafikljus och hon väser "Säg inte "NU!" vilket roar mig omåttligt.
"Typisk Hedmansk humor", suckar min systerson med himlande ögon och illa dold beundran (vill jag gärna tro), han som kanske inte vet att fortsättningen på skämtet är "... när det blir grönt, för då förstår de att vi är från landet".
Det visste vi inte, när vi läste sönder de där serietidningarna, att vårt sinne för humor – gott eller bara entusiastiskt, döm själv – kanske formades just då. Det gick så långt att en av oss har skapat Kalle Anka-serier under en lång period av sitt vuxna liv – titta efter Per Hedman-serier i tidningarna, så får du se att jag inte hittar på (just nu)!
Man vet aldrig när man får ha roligt nästa gång, så det är bäst att skratta medan man kan.
Dagens skratt var otippat för mig en tidningsnotis, där några Vindelnbor får frågan om vem som är den mest kända person de har mött, och en man svarar ”Jag träffade Sverker Olofsson på bilprovningen”. (Sverker bor några mil från Vindeln.)
Veckans skratt var otippat mejlen jag och Sofia Lindow, som är webbredaktör på Rabén och som bland annat lägger ut blogginlägg, skickade till varandra och som kunde ha varit torrt affärsmässiga. Istället hamnade vi i både L-ransonering och ap-chock.
Vad är roligt för vem, och varför?
Se där en fråga jag inte tänker ställa, än mindre försöka besvara. Jag passar på att skratta bara – när jag kan!
Tack för mig och god helg!
/Annalena Hedman
Foto: Annalena Hedman