När Kurt Cobain tog livet av sig pratades det om hans depressioner. Han mådde förjävligt, knarkade som en galning, sköt sig och världen sörjde. Alla pratade om drogerna, precis som de pratade om Jimi Hendrix och Brian Jones och Michael Hutchence och drogerna. Det handlade om artisternas sjukdomar, deras låtar, deras sätt att knarka.
När det pratas om Nico och Whitney Houston och Amy Winehouse och drogerna så används … en annan ton. Det handlar i lika stor utsträckning om dessa artisters utsatthet och personliga sorger, men oerhört sällan om deras eget ansvar. Historierna tar nästan alltid avstamp i vilka män som har lurat på dem narkotikan. Det finns alltid en snubbe att skylla på. Sådana som Bobby Brown och Pete Doherty är for ever evil. Sällan utreds vem som gav dem jungfrusilen. Vem som var den första att bjuda dem på heroinet som fick kroppen att skrika efter mer.
Houston berättade i intervjuer att hon hakade på makens, Bobby Brown, knarkande för kärlekens skull. Han tog droger, hon ville vara på samma nivå. Medberoendet övergick i eget beroende. Att deras trasiga relation var ren misär och att Houston for väldigt illa är fasansfullt, men det är intressant att hon hela tiden utmålas som offer för alla omständigheter. Som om hon inte hade ett val. Som om inte Amy Winehouse hade ett val. Som om alla tjejer som blir knarkare har mindre koll än killarna.
Det finns definitivt samhällsstrukturer som gör det svårare för en del personer att stå emot dominanta typer som upphöjt farlighet till livsstil. Men jag önskar att rapporteringen kring kändisars drogberoende jämnade ut sig lite. Jag vet fortfarande inte vem som introducerade Kurt Cobain till knarket. Det är ingen allmän sanning som har stått i varenda dagstidning.
Om vi alltid betraktar tjejer som personer som skaffar sig drogvanor mot bättre vetande. Om vi alltid ser på killar som smådjävlar utan egen bakgrund. Om vi alltid skildrar världen på det sättet ger vi inte några människor en ärlig beskrivning. Och ingenting kommer att förändras.
/Anna Charlotta Gunnarson