Titta in i Hemligheternas kammare

En intervju med Jim Kay, som står bakom bilderna i de illustrerade upplagorna av Harry Potter.

Text: Helen Boyle
Alla bilder: Jim Kay

En flodvåg av hyllningar från kritiker och lysande försäljningssiffror världen över följde utgivningen av den illustrerade upplagan av Harry Potter och De vises sten, men vid det laget var Jim Kay redan fullt upptagen av arbetet att skapa bilderna till den andra boken, Harry Potter och Hemligheternas kammare.

"Den första boken tog flera år att göra", berättar Jim Kay, "men till arbetet med den andra boken hade vi bara några månader på oss. Så jag gjorde en skiss på den slutgiltiga produkten, full av alla de saker jag skulle vilja se i den. Vi begränsades av tidsfaktorn, så jag hade bara möjlighet att förverkliga runt hälften av alla idéer. Jag skulle säga att det här är symptomatiskt för illustrerade böcker: man blir aldrig riktigt färdig, man får bara slut på tid".

Kay tog sig an arbetet med att illustrera J.K. Rowlings moderna klassiker genom att lägga stor vikt vid detaljerna. Att hitta verkliga personer och rita dem så som de åldras har varit nyckeln till att återskapa Harry och hans vänner.

"Jag försöker att träffa personerna jag använt som modeller en gång om året", förklarar han. "Barn växer så snabbt! Det är det jag tycker är så spännande, att människor aldrig åldras på det sätt du förväntat dig. Jag har en vän som har ett riktigt vinnarleende, han var ett uppenbart val att basera Lockhart på. Och genom ren tur är hans partner perfekt för Snape, till och med rösten är densamma. Jag tror att bland alla bilder jag har gjort så är den på Snape till Harry Potter och Fången från Azbakan min favorit än så länge".

Men till vissa karaktärer var det inte helt lätt att hitta en verklig person att använda som förlaga. Husalfen Dobby, till exempel.

"Jag hade ingen aning om hur poppis Dobby var innan jag började arbeta med Hemligheternas kammare", erkänner Kay. "Han har varit en utmaning. Han är väldigt noggrant beskriven i texten, så jag försökte följa den så gott jag kunde, men ögonen var svåra att få till. De ska vara lika stora som tennisbollar och det såg lätt komiskt ut".

Precis som i den första boken använder sig Kay av flera olika tekniker i sina illustrationer till Hemligheternas kammare: från blyertsskisser till gouache- och vattenfärger. Och referenserna till konst- och naturhistorien är många och bottnar i Kays kärlek till böcker och natur.

"Jag älskar böcker. I mitt pojkrum hade jag en bokhylla som nästan tippade över då den var till bredden fylld av encyklopedier om naturens historia, och jag har under hela mitt liv använt böcker i mitt arbete. Jag har rotat i arkiven på Tate-museet och i den kungliga botaniska trädgårdens bibliotek. Arbetet med de här böckerna är egentligen bara en förlängning av just det. För mig fungerar fantasin som bäst när den bottnar i verkligheten och jag ville ge figurerna i Harry Potter-böckerna en autentisk känsla genom att i detalj beskriva dem med vetenskapliga uttryck."

Den här boken har några mörka scener, och böckerna blir otäckare längre fram. Vad tycker Kay om det?

"Jag fick medvetet hålla det mörka i schack i de här två första böckerna, eftersom jag redan ser Dödsrelikerna framför mig. Jag försöker att långsamt närma mig det, mycket för att inte skrämma bort yngre läsare från de här underbara berättelserna".

Kay avslutar med att berätta vilken illustration och vilken karaktär som är hans favoriter i böckerna: "Diagongränden, för dess överflöd! Av karaktärerna är Harry alltid den svåraste att skapa. Hagrid är utan tvekan min favorit, det finns så mycket av honom, och så mycket hår! Det är svårt att misslyckas med Hagrid, det är bara att fortsätta rita tills han dyker upp".