Liina Talvik

När jag var barn bodde jag på landet eller reste omkring. Min pappa var konstnär. Jag gick inte regelbundet i skolan förrän på högstadiet. Det var min mamma som läste med mig och min syster. Hon högläste också skönlitteratur och berättade historier. Jag var inte något läsande barn. Jag läste långsamt, tyckte det var jobbigt och läsupplevelsen uteblev. Vägen till boken gick via den levande berättelsen och mitt eget skrivande. Jag lyssnade och skrev men läste inte själv av lust förrän i tonåren. Några författardrömmar har jag aldrig närt utan utbildade mig till barnsjuksköterska. Sen blev det böcker ändå eftersom de ville bli skrivna.