Ingelin Angerborn

Var är jag född? 
Jag föddes 1966 i Göteborg. Där bodde jag tills jag var nio år och vi flyttade till Tranås i norra Småland.

Hur var jag som barn?
Vet inte riktigt. Ganska snäll, tror jag. Och så ville jag nog gärna vara duktig. Jag var enda barnet tills jag fyllde sjutton och fick en lillebror. (Ja, inte i present alltså, men han kom då.) Jag hade en katt som hette Tissan, spelade piano, mimade till Grease och höll på med gymnastik. Läste KP, Kulla-Gulla och Femböckerna och skrev dagbok då och då, oftast om vem jag var kär i och vem jag var ihop med. (Det var inte alltid samma, nämligen.) Någon enstaka berättelse skrev jag också, nästan alltid om djur. I tonåren började jag med teater och gick med i Fältbiologerna, eftersom jag var jätteintresserad av mossor och insekter. Hm …nu  ljuger jag väl ändå lite? Jaja då, ska det vara så himla noga, så var det väl för att killarna i föreningen var så snygga.

Varför började jag skriva böcker?
Svår fråga. Kanske är det något ärftligt? Min mormor och flera av hennes syskon har alltid tyckt om och varit bra på att skriva dikter och sätta nya texter till sånger. Och min mammas julklappsrim är i världsklass! Dessutom är hon bibliotekarie. Så ord och böcker har nog alltid betytt mycket för mig och min familj.

När kom jag på att jag ville skriva böcker?
Egentligen redan som barn. Kanske någon gång när jag smög mellan hyllorna på biblioteket där mamma jobbade. Eller när jag slukade Femböckerna och låtsades att jag var huvudpersonen George och hade en låtsas-Golden Retriever som hette Timmy. (Precis som George. Fast hennes var ju riktig …) Jag gjorde till och med en liten skylt i träslöjden, med namnet Timmy inbränt.

Och när började jag skriva böcker?
Långt senare. Inte förrän jag var över trettio. Jag försökte faktiskt tidigare. Lite grann i alla fall. Men det blev inte så bra. Jag tyckte inte att jag hade något att skriva om. Och ibland blev det väldigt likt något som redan fanns. Som den gången när jag satt och författade inlåst på toan en hel natt, medan familjen sov, och kom ut på morgonen med Sagan om Karl-Knut. Den var jättebra! Men den var dessvärre redan skriven av Barbro Lindgren …

Varför skriver jag just barnböcker?
För att det är roligt! För att jag älskade att läsa när jag var barn! För att jag har två barn, som jag fått följa genom barndomen. För att jag fortfarande har ganska mycket barn i mig själv. För att mamma var barnbibliotekarie. För att min första idé till en bok, som faktiskt blev en hel bok, råkade vara till en barnbok. Ja, det finns nog många anledningar …

Hur gör jag när jag skriver?
Hmm … ja, först måste jag ju ha en idé. Sen brukar jag fundera ut och skriva ner lite grann om boken. Vem den ska handla om, kanske ungefär vilken ålder den är tänkt för, hur den ska börja, hur den ska sluta och vad som är konflikten i boken. Sen går jag i vida cirklar runt skrivbordet och datorn och törs inte börja. (Det kan ju gå dåligt!!!) Till slut brukar jag börja i alla fall. (Annars blir det ju ingen bok …) Efter två sidor har jag i allmänhet redan frångått alla mina fina planer och sen går det som det går … Ja, ungefär så går det till.

Vad är roligast att skriva?
Olika saker, tror jag. Jag har provat både humor, kärlek och spöken nu och allt har varit lika spännande och roligt. Så det är nog variationen som är roligast. Att få prova olika genrer och stilar och sätta sig in i olika karaktärer. Att ibland få skratta framför datorn, ibland gråta när det är riktigt bedrövligt sorgligt och ibland hoppa högt av skräck när mobilen ringer och jag jobbar med något riktigt läskigt.

Vad har jag för skostorlek?
Eeh … 36.

Vilken färg har jag på ögonen?
Nä, nu tycker jag att det verkar som om frågorna börjar sina … Dags att sluta, helt enkelt!

-----------

Ingelin Angerborn vann första pris i kategorin Läsa mer 9+ i Bokjuryn 2010 med Sorgfjäril.