Mårten Sandén är född 1962 och växte upp i Lund, bor numera i Stockholm. Han är författare och låtskrivare på heltid, men har psykologexamen och en fil kand i samhällsvetenskapliga ämnen. Familjen består av hustru och fyra barn.
För att boka Mårten ...
Mårten Sandén är född 1962 och växte upp i Lund, bor numera i Stockholm. Han är författare och låtskrivare på heltid, men har psykologexamen och en fil kand i samhällsvetenskapliga ämnen. Familjen består av hustru och fyra barn.
För att boka Mårten Sandén för ett författarbesök, kontakta Författarcentrum.
----------------------
I en del av min dator har jag ungefär femtio mappar med titlar som Flickan i mitten, Drömmar & Frukt eller Sjömansskjortan. Om någon läste dokumenten i dem - som kan heta ”Lina Lyktetändare”, ”Skördedag i Bokstaden” eller ”Maskrosförsök” - skulle vederbörande förmodligen inte begripa ett dugg. Men för mig är varje mapp en hel värld med färger och dofter, människor och platser. De rymmer hela livsöden, uppenbarelser och resor. De är böcker som väntar på att bli till.
Kanske kommer inte alla historierna någonsin att berättas, men i en annan del av datorn finns mappar som heter saker som Gömstället, En plats de kallar Lyckan, Skatan, Piraterna eller Den femte systern. De hette någonting annat från början och har säkert förändrats mycket, men nu finns de som böcker med pärmar och sidor. Böcker som man kan hålla i och läsa.
Ända sedan jag var liten har jag vävt historier kring saker jag upplever, men oftast berättade jag dem bara för mig själv, inuti huvudet. Första gångerna jag berättade dem för andra var det i formen av sånger. Jag har skrivit sånger sedan jag var fjorton år gammal, och under rätt många år har det varit mitt dagliga arbete. Sedan snart femton år skriver jag böcker också, hittills enbart för barn och unga.
Det där att göra berättelser av saker jag upplevt är nästan livsnödvändigt för mig. Jag tror det det handlar om att förstå. När jag rensar upp i den oöverblickbara verkligheten och låter saker hända så som de borde ha hänt så känner jag en djup känsla av mening. Och även om jag vet att det mesta inte har hänt på riktigt känns det inte som om jag ljuger.
Tvärtom, faktiskt.
Sedan 1997 har jag skrivit om tvillingarna Peter och Petra Petrini och deras deckarklubb i Lund. Petrinideckarnas värld är härlig att återvända till, år efter år. Som ett sommarläger. Efter elva böcker börjar bokserien kännas som jag ville ha den från början - en stor plats med trygga gränser och myllrande äventyr att upptäcka innanför dem. Eftersom den ursprungliga planen om tio böcker redan är spräckt har jag slutat planera. Jag skriver en Petrinideckare om året tills idéerna tar slut, helt enkelt.
Ungdomsromanerna är något som tillkommit på senare år, och de är oftast fristående. En plats de kallar Lyckan och Anna d’Arc är båda försök att gestalta vad som är viktigt under de mest dramatiska åren i livet. Trilogin om Jannike Faltin (Den femte systern, Det viskande barnet, De dödas imperium) är lite annorlunda, men trots spänningselementet och det övernaturliga i handlingen, handlar den framför allt om en tonårings utveckling. Förvisso en ensam, kriminell och synsk tonåring, men ändå.
Sedan 2011 har jag också skrivit fristående mellanstadieböcker. Någons hjälte är en förhoppningsvis rolig bok om Viktor Stenmark, den obetydligaste eleven i Backadalsskolans årskurs 6, som genom en kombination av slump och klantighet blir hjälte och vinner skolans prinsessa. Ett hus utan speglar, från 2012, handlar om tolvåriga Thomasine som tillbringar sommaren med sin släkt i ett stort hus. Det är en både realistisk och sagoaktig berättelse om sorg och lycka, om att övervinna svårigheter och hitta sig själv.