Omslagsbild: Allt jag säger är sant

Läsålder: 12-15

Utgivningsdatum: 2012-03-05
Recensionsdatum: 2012-03-19
ISBN: 978-91-29-68016-4

Allt jag säger är sant

"Jag är Alicia. Sexton, snart sjutton, med kolsyra i venerna och håret på svaj. Och nej, jag är kanske inte riktigt självlysande. Men det är fan på gränsen."

Efter en kort stund av insikt på en trång skoltoalett fattar Alicia ett beslut. Det här med att sitta i skolbänken och slösa bort både tid och talang håller helt enkelt inte längre. Hon är menad för något större. Dagen därpå slår hon igen sitt skåp för sista gången, lämnar gymnasiet bakom sig, och kliver ut i världen. Redo att göra stordåd, bara så där. "Jag menar ... hur svårt kan det rimligen vara?"

Redan när Alicia ska berätta för sin omgivning att hon hoppat av skolan börjar det jävlas. Bästa kompisen Fanny stirrar på henne som om hon vore en idiot. Skolan hotar med att koppla in kommunen. Alicias föräldrar stammar något ursinnigt om "vikten av en ordentlig utbildning" och "att tänka på sin framtid". Och mormor - som alltid, alltid annars står på Alicias sida - bara suckar trött. Vad är det här? Vad hände med att det mesta i världen brukade bli precis så som Alicia ville att det skulle bli?

Allt jag säger är sant handlar om hösten då Alicia egentligen borde ha gått i ettan på gymnasiet. Om hur hon istället börjar arbeta på ett kafé. Börjar bråka med sin bästa kompis. Flyttar ut från sina oförstående föräldrar, och in till sin mycket mer förstående mormor. Om hur hon träffar Isak - den grekiske guden som har så fina linjer vid munnen att Alicia inte kan sluta stirra på dem. Och om hur det känns när hela hennes värld trillar sönder av sorg. 

Mer om författaren
"SvD:s kritiker har valt några av årets bästa bokklappar inom tio olika områden." "Hon beskriver själv sin tillvaro med sinne för dramatik och en drastisk humor som dämpar kaxigheten." Lena Kåreland, Svenska Dagbladet under rubriken "Årets böcker: tio genrer, 30 tips" 
www.svd.se
"SvD:s kritiker har valt några av årets bästa bokklappar inom tio olika områden." "Hon beskriver själv sin tillvaro med sinne för dramatik och en drastisk humor som dämpar kaxigheten." Lena Kåreland, Svenska Dagbladet under rubriken "Årets böcker: tio genrer, 30 tips" 
www.svd.se
"Det var lite magiskt." / Bokbeate "Och språket! Jag är lite blown away. Det var så verklighetstroget som tonårstankar. Det var lite svengelskt och Lisa använder sig av språket för att skapa humor och känsla vilket blir väldigt roligt och effektfullt. Jag brukar inte läsa svenska böcker så väldigt ofta, och ännu mer sällan när det är svenska som originalspråk! Det var lite magiskt. Lisa lyckades göra både Alicias och mormorns talspråk verklighetstroget vilket var mycket bra gjort av henne tycker jag."Bokbeate
"Det var lite magiskt." / Bokbeate "Och språket! Jag är lite blown away. Det var så verklighetstroget som tonårstankar. Det var lite svengelskt och Lisa använder sig av språket för att skapa humor och känsla vilket blir väldigt roligt och effektfullt. Jag brukar inte läsa svenska böcker så väldigt ofta, och ännu mer sällan när det är svenska som originalspråk! Det var lite magiskt. Lisa lyckades göra både Alicias och mormorns talspråk verklighetstroget vilket var mycket bra gjort av henne tycker jag."Bokbeate
47 kr Bok - Pocket
Utgiven: mars 2013
59 kr Nedladdningsbar bok - E-bok
Utgiven: mars 2012

"Är det du som är författaren, eller? Är du känd? Är du rik? Varför skriver du böcker? Är det inte skitjobbigt att hålla på att skriva hela tiden? Och förresten… vad tar din sambo i bänkpress?”

Jag är ute en hel del på skolor nu för tiden. Och pratar om det här med att jobba som författare. Mest träffar jag elever på högstadiet och gymnasiet. Det är kul. Jag får många bra frågor. Så här brukar jag svara, ungefär:

Ja, det är jag som är ”författaren”. Fast jag tycker fortfarande att det känns skrytigt att använda mig av det ordet. Varje dag när jag går till mitt kontor är jag lite rädd att någon ska komma på mig, syna min bluff och bara: ”Ursäkta mig, sa du författare? Vem tror du att du är egentligen? Strindberg? Dostojevskij? Freaking Shakespeare? VAR GOD LÄGG DIG I KORGEN!!!” Jag övar flitigt på att komma över den där känslan. Det går framåt.

Jag är inte särskilt känd, och verkligen inte speciellt rik. Jag skriver böcker för att jag älskar att göra det, och för att jag kan. Det är fantastiskt roligt och lätt varannan dag, och fantastiskt jobbigt och svårt resten av dagarna. Jag har alltid skrivit. Jag kommer nog alltid att fortsätta skriva också. Det spelar ingen roll att det är skitjobbigt rätt ofta, för jag kan ändå inte låta bli. Redan när jag var tre äpplen hög sa jag att jag ville bli författare. (Eller möjligen jobba i materialrummet på en skola.) (Det fanns ju så många fina pennor i olika färger där.) (Och helt nya anteckningsblock!) (Fast ingen personal, dock.) (Så det blev ju svårt.) Jag var inte så häftig som barn. Jag är nog inte så jättehäftig nu heller. Men jag är verkligen väldigt stolt över att mitt namn står på framsidan av flera stycken böcker vid det här laget. För det, gott folk, tycker jag ändå är rätt coolt.

P.S. Min sambo ”tar inte i bänkpress med tång”, säger han. Vad nu det har med något att göra.

-----------------------------------------------------

Lisa Bjärbo är född 1980 och uppvuxen utanför Växjö. Hon är journalist, författare och bloggare, och bor numera i Stockholm.

-----------------------------------------------------

Priser och utmärkelser:

Nils Holgersson-plaketten för Allt jag säger är sant (2013)

Mer om författaren

Fler titlar av samma författare

More

Vi använder cookies för att ge dig bästa möjliga upplevelse på sajten. Genom att fortsätta godkänner du att vi använder cookies. Jag förstår