Omslagsbild: Rödluvan


Läsålder: 0-3

Utgivningsdatum: 2013-04-19
ISBN: 978-91-29-68755-2

Rödluvan

Catarina Kruusvals pekböcker är klockrena. Först kom vispekböckerna som älskas av både barn och vuxna, och sen kom de första sagopekböckerna. De blev genast storsuccé! Nu har turen kommit till Rödluvan.

Pekböckerna med barnens första sagor har lite större format och är ett par sidor tjockare än vispekisarna. Sagan om Rödluvan är en klassiker, och bröderna Grimms ursprungsversion är en av de mest bearbetade sagor som finns. Här har den anpassats i längd för de minsta.

Den kavata Rödluvan vandrar genom skogen med mat till sin sjuka mormor. Då träffar hon på vargen som listigt hinner före till mormor. Den magra, utsvultna vargen slukar mormor och intar hennes plats i sängen. Och när Rödluvan kommer blir hon också vargens byte. Men vilken tur att en jägare kommer förbi och räddar dem. När de hoppat ur vargens mage låter Catarina Kruusval helt osentimentalt mormor hämta nål och tråd och sax. Sedan syr de raskt ihop vargens mage. Och med rosett på magen flyr han hals över huvud för att aldrig mer komma tillbaka.

Kruusvals sagoskog är precis så mörk och trolsk som sagoskogar ska vara. Catarina Kruusval är en mästare på natur. Och med mycket värme, dramatik och en stor portion humor skapar hon en riktig miniklassiker!

Mer om författaren
79 kr Bok - Board book
Utgiven: april 2013
59 kr Nedladdningsbar bok - PDF
Utgiven: juni 2017

Min barndoms bok – den påverkar mig än. Min barndoms mest betydelsefulla bok! Den heter Alla barns sagor och jag tror att min pappa var väldigt förtjust i den här boken för den lästes som godnattsaga var och varannan kväll från det jag var ungefär fem år. Den är utgiven 1954 på förlaget Morby och är en översättning av den engelska boken The Tall Book of Nursery Tales.

Precis som den originaltiteln säger, så har boken just ett avlångt format, c:a 12 centimeter brett och 30 centimeter högt. Formatet är en viktig faktor som ger boken hela dess karaktär. Ett format är ju även det en sorts bild.

The Tall Book rymmer mycket text i form av gamla kända folksagor som ”Rödluvan och vargen” och ”Den fula ankungen” osv. Och boken är samtidigt en sorts bilderbok, med en illustration på varje sida – gjorda av Feodor Rojankovsky*).

The Tall Book var alltså min barndoms saga och bilderboksbild. En mycket älskad bok. Men kärleken bestod nog inte i att boken innehöll underbara bilder eller ljuvliga sagor eller att den hade ett lustigt format. Nej, kärleken bestod i att den gav mig en älskad stund. En stund då pappa satt nära och läste med sin mjuka, varma röst och vi hade trevligt tillsammans. Just därför älskade jag ”den långa boken”.
Men jag hade samtidigt bestämda åsikter om själva boken. Berättelserna var HEMSKA och SORGLIGA. Men när pappa läste kändes det helt okej att höra dem. Och alla sagorna hade ju ett lyckligt slut!

Omslaget var så vackert, tyckte jag, små skojiga djur och blad som svävar fritt på furuliknande bakgrund och titelsidan lovade stort med vacker färgbild. Men sedan … bokens bångstyriga bilder envisades med att var ”fel”! Det blev konflikt mellan mig och ”den långa boken”. För innehållsförteckningen var plötsligt illustrerad i svart-vitt. Och det var svartvita bilder på vartannat uppslag genom hela boken! Varför var inte ALLA dessa trevliga bilder gjorda i färg? Åh, vad jag avskydde de svartvita sidorna. Och vad jag älskade sidorna i färg!

Dessvärre var det bara färgen på de färgade sidorna som gladde. BILDERNA i sig fanns det en hel del att tycka om. Figurerna såg inte tillräckligt trevliga ut. Och så var bilderna lite väl oskarpa. De skulle haft en ordentlig kontur!

Idag tror jag att detta lade grunden hos mig att försöka göra den ”rätta” bilderboksbilden. Så som jag för mer än femtio år sedan skulle velat ha det i ”den långa boken”. Mina bilder är svaret på den där ungens ständigt återkommande, men tysta fundering, VARFÖR har ”den långa boken” bilder som jag inte tycker om?

*) Feodor Rojankovsky, född 1891, var en rysk målare som deltog i första världskriget och som debuterade som barnboksillustratör under ryska revolutionen! Hans öde fascinerar, och via fångenskap i Polen hamnade han så småningom i Paris innan han kom till USA, där han var flitigt anlitad som barnboksillustratör.

---------------------

Catarina Kruusval är född 1951 i Halmstad men uppvuxen i Göteborg, där hon bor och arbetar. Hon studerade på Konstindustriskolans (HDK) Reklam- och grafiska linje i Göteborg och blev klar 1975. Efter studierna hann hon med familjeliv (hon har tre vuxna barn och numera en rad barnbarn) och under många år frilansade hon som illustratör. Hon har också arbetat som dekorationschef på ett varuhus, som kursledare i teckning och akvarellmålning samt på bibliotek.

Idag ägnar hon sig helhjärtat åt eget bokskapande och är en av Sveriges mest älskade bilderboksmakare. Catarina har illustrerat över 40 berättelser om Ellen och Olle och andra barn på olika vardagliga äventyr – och även Fia med alla sina leksaksdjur. Böckerna om de här populära bilderboksfigurerna är suveräna högläsningsböcker. Dessutom har Catarina tagit sig an en lång rad kända barnvisor och illustrerat dem i böcker för de allra minsta – en mycket uppskattad bokserie.

Formen är viktig för Catarina, det ska vara tydligt, och hennes bilder, som är tuschteckningar eller akvarell, är ofta detaljrika. Maneret är mjukt, vänligt och sinnligt. Men i berättelserna finns också dramatik – på barnens nivå. Skogen och havet, tryggheten kontra oberoendets utsatthet och risker är polerna som hennes motiv växlar mellan.

Priser och stipendier:

1996 Rabén & Sjögrens Tecknarstipendium. Juryns motivering löd: "Människor, djur, natur – alla slags motiv för egen, sinnlig lyskraft när Catarina Kruusval håller i penna och pensel. Med säker och kärleksfull hand har hon skapat en rad älskade figurer, t.ex. gubben Granström och Sill-August, Egon och rävungen och inte minst Ellen. I Catarinas illustrationer blir skogen så vidunderligt grön och hemlighetsfull, havet blir så skummande verkligt och djur och människor så överraskande uttrycksfulla. Och ingen detalj lämnas åt slumpen - något som gör Catarinas bilder extra spännande och inbjudande."
1996 Wettergrens Bokollon.
2000 Ottilia Adelborg-stipendiet.

Mer om författaren

Fler titlar av samma författare

More

Vi använder cookies för att ge dig bästa möjliga upplevelse på sajten. Genom att fortsätta godkänner du att vi använder cookies. Jag förstår