Omslagsbild: Harry, Gunnar och rymlingen

Bokserie: Harry & Gunnar (del 2)
Läsålder: 6-9

Utgivningsdatum: 2015-03-11
ISBN: 978-91-29-69078-1

Harry, Gunnar och rymlingen

Harry och Gunnar är nere i källaren. Det är mörkt som på natten, lampan är trasig. Plötsligt glimmar ett öga till och en snyftning hörs. Det är sjuåriga Sonja. Hon har rymt hemifrån och vill inte bli hittad. Harry och Gunnar måste hjälpa Sonja, men vad gör man med en rymling som vägrar gå hem?

En fristående fortsättning på Harry, Gunnar och presenten.

109 kr Bok - Inbunden
Utgiven: mars 2015
85 kr Nedladdningsbar bok - Epub
Utgiven: mars 2015

Långt innan jag själv kunde läsa var böcker livsviktiga för mig. Många av mina uppväxtminnen är förknippade med läsning, och få saker kan göra mig så upprymt nostalgisk som tanken på de barnbokshjältar och -hjältinnor jag skrattade och grät med. Helst grät jag faktiskt - det var ett av mina viktigaste kriterier - En Bra Bok skulle få en att gråta, åtminstone på slutet. Förmodligen har jag läst hundratals böcker om barn som tar hand om övergivna djur, helst vilda, så att de på slutet måste återfå sin frihet. För att inte tala om övergivna barn som på slutet återfinner trygghet. En kombination av båda varianterna stod högt i kurs.

Jag vet inte hur många timmar av mitt liv, och mina föräldrars för den delen, som gått åt till att mätta min bokhunger. Sammanlagt måste det handla om år. Det svindlar vid blotta tanken.

Men det är effektivt använd tid, vill jag påstå. Många ser böcker som någon form av verklighetsflykt - jag har aldrig förstått varför. Det är ju genom böckerna man lär känna alla de platser, epoker och öden man aldrig skulle haft tid, råd, möjlighet eller ens lust att stifta bekantskap med i levande livet. Ja, genom böcker kan man till och med få tillgång till andra människors tankar, deras innersta skräck och glädje, något man annars sällan blir bjuden på, ens när man kommer människor nära.

När jag så själv började skriva på det som skulle bli min debutbok försökte jag vara elva år igen. Vad skulle ha fått mig att lyfta boken med iver i händerna, vad skulle ha fått mig att läsa oavbrutet till sista sidan? Övergivna djur förstås, och "förr i tiden". Skog och kojor och överlevnadskamp, en huvudperson som blir starkare, och något som får en att gråta på slutet. Något var jag tvungen att kompromissa med mitt vuxna jag, min smak och mina begränsningar; det blev inga övergivna djur, och inget förr i tiden. Men skog och överlevnadskamp, och en huvudperson som på sätt och vis blir starkare. Fast huruvida man gråter på slutet, det vet bara mina läsare ...

--------------------

Sofia Nordin, född 1974, debuterade 2003 med Äventyrsveckan, som vann Eriksson & Lindgrens berättartävling ”Berättarglädje" 2002 och har sedan dess givit ut en rad böcker. Hon Augustnominerades 2009 för Natthimmel och 2010 för Det händer nu. Atomer (Norstedts) är hennes tredje vuxenroman.

Mer om författaren

Kajsa Gordan, född 1958, är gift, har tre barn och två barnbarn och bor i Bagarmossen utanför Stockholm. Hon debuterade 2008 med Kärlek & Dynamit och har sen dess gett ut 8 böcker (alla på Berghs), bland annat bilderboken Kjelle börjar på hunddagis i samarbete med Mia Maria Güettler och Om inte tillsammans med Anna Höglund.

Kajsa är utbildad lärare och kombinerar idag sitt författarjobb med olika former av skrivande tillsammans med barn och vuxna. Hon har också tidigare arbetat som reporter, sketchmakare och manusskrivare på Sveriges Radio och SVT, framför allt på barn- och ungdomsredaktionerna.

Mer om författaren

Vi använder cookies för att ge dig bästa möjliga upplevelse på sajten. Genom att fortsätta godkänner du att vi använder cookies. Jag förstår

Rabén & Sjögrens nyhetsbrev

De senaste nyheterna om våra böcker och författare! Tips på evenemang och aktiviteter.