Omslagsbild: Skuggrikets portar

Bokserie: Skuggspelet (del 3)
Läsålder: 9-12

Utgivningsdatum: 2017-05-05
Recensionsdatum: 2017-05-13
ISBN: 978-91-29-70052-7

Skuggrikets portar

När ödets timma väl är slagen finns bara ett ting som kan vända världens skepp. Det är ankomsten av en främmande fågel, ty bara den som älskar ängeln allra mest kan stoppa förödelsen som ska följa i hans spår.

Tea, Utzi och Gabriel har lyckats fly ut ur Dimmornas dal, men de går inte säkra. Gabriels farbröder letar efter dem, och de är beredda att göra vad som helst för att Gabriel aldrig ska bli dimfurste. Trots det måste Tea och Gabriel ta sig till Skuggriket för att försöka stoppa Skuggan och den eviga skymningen. Och de måste hitta Hilja innan det är för sent!

Teas äventyr fortsätter i Landet på andra sidan, ett magiskt land som skulle vara helt underbart om det inte var för den mystiska grådimman som breder ut sig. Det är en gammal olycksbådande profetia som håller på att slå in, och det verkar som om Tea och Gabriel är de enda som kan stoppa undergången.

Skuggrikets portar är den tredje delen i trilogin Skuggspelet. Med den är Maud Mangold tillbaka i fantasygenren, och hon är påhittigare än någonsin.

Mer om författaren

SENASTE RECENSIONERNA

”En bra, underbar fantasybok för yngre slukaråldern. Helhetsbetyg: 5.” /BTJ
126 kr Bok - Inbunden
Utgiven: maj 2017
101 kr Nedladdningsbar bok - E-bok
Utgiven: maj 2017

”Vem skriver du för?” brukar folk fråga. ”Vadå, vem? Jag bara skriver!”
Så är det, jag bara skriver och sedan råkar det passa för en viss åldersgrupp. Ofta barn i slukaråldern, åtta till tretton år ungefär, men på senare tid även för yngre barn.

Så här i backspegeln kan jag se att det finns en röd tråd genom mitt författarskap och det är folktro, fantasi och magi. Först skrev jag serien Landet Innanför, som egentligen var ett återbesök i mitt eget barndomsland. Så är det väl ofta med oss barnboksförfattare?

Jag växte upp i Södermanland, nästan mitt ute i skogen. Det var en fri tillvaro, vi barn hade stora revir i hagar hos hästar och kor eller bland grankojor och i klätterträd. I skogen bodde trollen och fast vi visste att de inte fanns på riktigt så gömde de sig bakom buskar och stenar. Vi hade en hustomte, så klart, och man fick inte hälla ut vatten intill huset, för där under bodde vättarna.

De tre böckerna i serien Magiska tecken utspelar sig istället i staden, men i en annan tid. Att skriva dem var ett sätt att verkligen lära känna Göteborg, som har varit min hemstad hela mitt vuxna liv. Ofattbart mycket har förändrats sedan mitten av 1800-talet, ändå tycker Samuel att han lever i en modern tid då samhället utvecklas snabbt. De magiska tecknen kan dyka upp var som helst, bara man ser dem. Och då som nu tar vi människor till besvärjelser och magiskt önsketänkande när det kniper.

Min senaste hjältinna heter Vilma och är lite yngre än de tidigare. Hon råkar få med sig en vätte i ryggsäcken efter ett besök på landet. Det är på sätt och vis en logisk fortsättning på berättelsen om Landet Innanför, där jag undersökte vad som egentligen har hänt med folktrons olika väsen. Vättarna hittade inte riktigt någon plats att bo på där, så vart hade de tagit vägen? Jo, eftersom de behöver bo i människors närhet har de förstås flyttat till staden!

Maud Mangold är bosatt i Göteborg och skriver på heltid.

Mer om författaren

Fler titlar av samma författare

More

Vi använder cookies för att ge dig bästa möjliga upplevelse på sajten. Genom att fortsätta godkänner du att vi använder cookies. Jag förstår