Jag heter Charlotta Lannebo och är född 1974 i Täby. Ända sen jag kunde läsa har jag plöjt böcker och ända sen jag kunde skriva har jag skrivit dagböcker, brev, dikter, noveller och romaner. Som liten ville jag bli författare och nu är jag det!

Jag är i högsta grad en ordälskande människa. Jag är också en riktig ordsmakare. Och ordtestare. Det är roligare att säga ”schism” än ”fnurra på tråden”, det känns litet mer precist att beskriva någon som ”enfaldig” när ”dum” inte riktig säger allt, det är härligare att säga att en person är ”bedårande” än bara alldagligt ”mycket trevlig”.

Ordsmakeriet har jag nog gemensamt med resten av familjen, vi är alla språkmänniskor som gillar att formulera oss. En gång gick jag på fest och min äldsta bror tyckte att jag såg ”depraverad” ut. Det lät ju vansinnigt intressant och mystiskt och jag tog det som en komplimang ända tills jag slog upp det och fick reda på den högst tvivelaktiga betydelsen.

Den här faiblessen för ord har förhoppningsvis blivit litet av mitt signum som barn- och ungdomsförfattare. Jag brukar inte försöka anpassa mitt språk efter läsaren, utan använder de ord jag känner för. Därför tycker jag att ”ströva” passar bra i en bilderbok, liksom ”skräckinjagande”, ”medgörlig” eller ”nervsammanbrott”. Med två egna barn i förskole- och skolåldern märker jag också att även de gillar när det kommer ett nytt och spännande ord som de aldrig hört förut.

När jag inte är sysselsatt med ord, pysslar jag med fröer och plantor. Varje vår är hela lägenheten fylld av små krukor med gröna spirande skott. Sen blir det problem när plantorna är för många och för rangliga och innan de är utplanterade har jag fått ge bort hälften och sen dör hälften av dem som är kvar, men litet skörd blir det i alla fall mot slutet av sommaren när det är dags att åka tillbaka till stan igen.

Jag tycker också det är roligt att sjunga, men det är jag inte lika besatt av som av att odla! Just nu sjunger jag i en kör med bara damer, men vad vi heter är högst oklart. Vi sjunger mycket folkmusik i alla fall.

Mest tillfreds känner jag mig bakom ratten eller ute i sjön.

Jag bor med mina två barn på Kungsholmen i Stockholm. Jag kommer aldrig sluta att skriva.