Omslagsbild: Allt ska brinna


Läsålder: 12-15

Utgivningsdatum: 2018-03-16
Recensionsdatum: 2018-03-24
Mediekontakt: Sofia Bengtsson
ISBN: 978-91-29-70606-2

Allt ska brinna

Det är höst när jag kommer bärande på elden. Ett evighetslångt, blött, grått mörker och jag har tre flaskor tändvätska i ryggsäcken. Allt ska brinna.
Egentligen har jag ingen aning om hur mycket tändvätska som behövs. Förmodligen mer än jag tror. Så tänker jag ofta att jag måste räkna med att saker är svårare än jag tror.
För dig var det tvärtom. Du var så arg på allt som var svårt eller gick långsamt. Du ville rusa förbi det, hoppa över det.

Minna och Agnes har varit bästa vänner sen den där dagen i fyran när de gömde sig i plinten för att slippa brännbollen på gympan. Den dagen förstod de att de hörde ihop. Nu är de sjutton år och hör fortfarande ihop. Tillsammans kämpar de för vegetarisk mat i skolan, jobbar extra på ett hem för nyanlända och sätter störiga killar på plats. Ingen ger sig på Minna och Agnes, tillsammans klarar de vad som helst! Eller? För vad gör man när den man älskar mest i hela världen går sönder?

En fantastisk skildring av vänskap och sorg, av ljus och av ett mörker som till slut hotar att ta över.

Mer om författaren
129 kr Bok - Inbunden
Utgiven: mars 2018
116 kr Nedladdningsbar bok - Epub
Utgiven: mars 2018

Långt innan jag själv kunde läsa var böcker livsviktiga för mig. Många av mina uppväxtminnen är förknippade med läsning, och få saker kan göra mig så upprymt nostalgisk som tanken på de barnbokshjältar och -hjältinnor jag skrattade och grät med. Helst grät jag faktiskt - det var ett av mina viktigaste kriterier - En Bra Bok skulle få en att gråta, åtminstone på slutet. Förmodligen har jag läst hundratals böcker om barn som tar hand om övergivna djur, helst vilda, så att de på slutet måste återfå sin frihet. För att inte tala om övergivna barn som på slutet återfinner trygghet. En kombination av båda varianterna stod högt i kurs.

Jag vet inte hur många timmar av mitt liv, och mina föräldrars för den delen, som gått åt till att mätta min bokhunger. Sammanlagt måste det handla om år. Det svindlar vid blotta tanken.

Men det är effektivt använd tid, vill jag påstå. Många ser böcker som någon form av verklighetsflykt - jag har aldrig förstått varför. Det är ju genom böckerna man lär känna alla de platser, epoker och öden man aldrig skulle haft tid, råd, möjlighet eller ens lust att stifta bekantskap med i levande livet. Ja, genom böcker kan man till och med få tillgång till andra människors tankar, deras innersta skräck och glädje, något man annars sällan blir bjuden på, ens när man kommer människor nära.

När jag så själv började skriva på det som skulle bli min debutbok försökte jag vara elva år igen. Vad skulle ha fått mig att lyfta boken med iver i händerna, vad skulle ha fått mig att läsa oavbrutet till sista sidan? Övergivna djur förstås, och "förr i tiden". Skog och kojor och överlevnadskamp, en huvudperson som blir starkare, och något som får en att gråta på slutet. Något var jag tvungen att kompromissa med mitt vuxna jag, min smak och mina begränsningar; det blev inga övergivna djur, och inget förr i tiden. Men skog och överlevnadskamp, och en huvudperson som på sätt och vis blir starkare. Fast huruvida man gråter på slutet, det vet bara mina läsare ...

--------------------

Sofia Nordin, född 1974, debuterade 2003 med Äventyrsveckan, som vann Eriksson & Lindgrens berättartävling ”Berättarglädje" 2002 och har sedan dess givit ut en rad böcker. Hon Augustnominerades 2009 för Natthimmel och 2010 för Det händer nu. Atomer (Norstedts) är hennes tredje vuxenroman.

Mer om författaren

Fler titlar av samma författare

More

Vi använder cookies för att ge dig bästa möjliga upplevelse på sajten. Genom att fortsätta godkänner du att vi använder cookies. Jag förstår