Moni Nilsson

Hos gammelfarmor är det mörkt fast det är dag. Olivia och Kompisen är på besök och ska pyssla. Men Kompisen är rädd, för nästan allt.

Kompisen är liten och rädd. Men han har en stor och modig vän som vågar! Olivia kan allt. Hon kan till och med klippa med stora, farliga saxen. Fast hon inte får.
- Gör det inte, viskar Kompisen och blir rädd igen.
- Jo, säger Olivia. Jag kan faktiskt klippa allt!
Olivia kan klippa gammelfarmors tidning.
Och klippa boken.
Och klippa ett fint hål i strumpan, så hela tån tittar ut.
Olivia vågar klippa hål med den stora saxen, hoppa högt och hon är en mästare på att sy. Själv är Kompisen liten och rädd för nästan allt, till och med för gammelfarmor. Så rädd att han inte vågar säga något när Olivia klipper av hans öra. Eller säga nej när hon frågar om hon ska sy på det igen …

Kompisen är så arg på Dockan att han nästan brinner upp. Som ett ångande strykjärn och en kokande kastrull. Allt snurrar runt, han vill riva, bita och förstöra. Tredje boken om Olivia och Kompisen handlar om ilska, om Kompisen som är riktigt förbannad!

Kompisen får följa med Olivia till dagis. Det får inte Dockan, fast hon så hemskt gärna vill. När Kompisen kommer hem igen är inget sig likt. Dockan leker med Räven och Kompisen får inte vara med. Dockan och Räven har hemligheter, viskar, skrattar och har kul. Kompisen bryr de sig inte längre om. Det är inte roligt för Kompisen och plötsligt går det inte längre. Det brister och han blir argare och argare och argare…

"Kompisen blir alldeles varm.
Som ett ångande strykjärn och en kokande kastrull.
Han vill slå.
Han vill spotta.
Han vill skrika.
- Dumma er!
En argeld brinner i honom.
Brinner och brinner.
Allt blir rött och svart."

Kompisen blir så arg att han nästan brinner upp. Han kan inte sluta bråka, fast han vill. Allt snurrar runt, han vill riva, bita och förstöra. En lugn hand klappar honom mjukt. Och till slut går det faktiskt över. Kompisen blir alldeles trött och plötsligt ångrar han sig. Så dum han är! Hur ska någon nånsin vilja leka med honom nu?

Bilderböckerna om Olivia och Kompisen handlar om svallande känslostormar. Känslor som tar över, som inte går att behärska eller styra. I tredje boken om Olivia och Kompisen tar Moni Nilsson & Per Gustavsson sig an ilska. På pricken - i både text och bild - gestaltar de en obehärskad, villkorslös ilska - som nog alla barn kan känna igen sig i.

Hur mycket kan man längta innan man går sönder?

Olivia ska åka bort. Kompisen får inte följa med. Olivia ska åka och fiska och tälta med Leo och kommer inte tillbaka förrän imorgon. Tiden går så fruktansvärt långsamt när man längtar. Den tickar inte alls. Hur ska Kompisen stå ut?

Han kan inte leka, han kan inte äta, han kan bara längta. Inte ens sova funkar. Bara Kompisen är vaken, fast det är mitt i natten. Och plötsligt, mitt i natten, blir sovrummet till ett hav utan land, med läskiga monster och stora skepp. Om ändå Olivia vore här ...

Då hörs det plötsligt skutt på gatan, en sol går upp. Äntligen är Olivia hemma igen! Och så här efteråt är det faktiskt ganska skönt att ha någon att längta efter. Då är man ju aldrig ensam!
Finstämt och rörande om längtan och ensamhet, känslor som vi alla känner igen.

Kompisen längtar är den andra boken om Olivia och Kompisen. Än en gång testar Olivia Kompisens gränser för hur långt man kan gå.