Foto: Maria Östlin

”Jag läste bara seriealbum”

I dag har författaren Petrus Dahlin ett välfyllt bibliotek. Kanske för att kompensera att han växte upp med bara en barnbok när han var liten. Istället blev han bokslukare när alla andra slutade vara det.

måndag 21 december 2020

Fanns det någon särskild bok som gjorde att du knäckte läskoden?

– Egentligen inte. Mina första åtta–nio år växte jag upp i Umeå med en dubbelarbetande mamma och en pappa som drack för mycket. Det fanns ingen tid att gå på bibliotek eller läsa saga på kvällen och vi ägde bara en enda barnbok, en samlingsvolym med tråkiga gamla sagor. Så jag och min bror lärde oss att läsa med hjälp av Kalle Anka och Bamse.

Vilken var den första boken du läste på egen hand?

– Ingen aning, jag kommer däremot ihåg det första seriealbumet: Tarzan. Det kostade 2,50 kronor. Jag sparade i veckor för att kunna köpa det. När jag blev äldre tog mamma oss syskon och flyttade till Stockholm – och först då kom böckerna in i mitt liv, mycket tack vare min morbror och min styvfar. Men länge rörde det sig om tvång. Att som mellanstadiebarn tvingas läsa Trägudars land av Jan Fridegård skapade inte direkt någon läslust ...

... men vad skapade läslust?

– Min morbror läste Yaşar Kemals Låt tistlarna brinna högt för oss när jag var i 12-årsåldern. Det var en vuxenbok, men jag fängslades av historien om en pojkes flykt på turkiska landsbygden.

Blev du någonsin en bokslukare?

– Ja, faktiskt! Jag blev det i tonåren, precis när de flesta andra slutade att sluka böcker. Jag läste bland annat Tove Jansson, Dostojevskij och En man av Oriana Fallaci – saker som jag hittade i min styvfars bokhylla.

Hade du någon favoritbok?

Sent i november av Tove Jansson. Den har jag läst om många gånger.

Fanns det någon bok du smygläste?

– Oj, jag har nästan förträngt Puss av Hans-Eric Hellberg. Den var så spännande och hemlig! Sex var så tabu att prata – och läsa – om. Jag lånade boken av min kompis och skumläste för att komma fram till de intressanta partierna.

Fanns det någon bok som gjorde att du ville bli författare?

– Nej. När jag var liten visste jag inte ens att man kunde bli författare. Och jag blev det sent, efter många år som AD på reklambyrå. Jag började skriva när min äldsta son var liten. Han hade svårt att sova så jag satt uppe till sent på kvällarna och skrev för att ha något att göra.

Vilken bok önskar du att du hade skrivit?

– Jag önskar att jag hade skrivit Loranga, Masarin och Dartanjang. De böckerna är 50 år gamla, men håller än. De är tidlösa tack vare Barbro Lindgrens raka, enkla språk och att hon skapat en egen, helt odaterad, värld.

Om du skulle rekommendera en barnbok till ett barn på låg- eller mellanstadiet, vilken skulle det då vara?

Balladen om en bruten näsa av Arne Svingen. Det är en enormt fin och empatisk bok om hur livet kan vara. Alla borde läsa den!

Vilket råd skulle du ge till lärare som vill stimulera barns läslust?

– För det första ska alla skolor ha ett bibliotek. Man kan inte spara in på det. Sedan tycker jag att man ska inleda varje skoldag med en kvarts tyst läsning. Det borde vara lag på det. Får man kontinuitet så kommer man in i berättelsen och då får man ett beroende, en lust att läsa vidare. Och så får man inte glömma den magiska högläsningen. Jag tror det ligger i våra gener att lyssna på berättelser.

Vad hoppas du att barn tänker när de läser dina böcker?

– Jag hoppas att de öppnar upp nya världar för dem. När man läser kommer man in i en annan människas hjärna. Och med det kan man få nya perspektiv.

Text: Terri Herrera ur Läslust våren 2020
139 kr Bok - Inbunden
Utgiven: september 2020
149 kr Bok - Inbunden
Utgiven: april 2020
131 kr Bok - Inbunden
Utgiven: augusti 2018

NYHETER

More

Vi använder cookies för att ge dig bästa möjliga upplevelse på sajten. Genom att fortsätta godkänner du att vi använder cookies. Jag förstår