Resor, äventyr och lite galna karaktärer

Charlotta Lannebo debuterade som författare 2009 med Lilla E ger sig ut på resa, en drömsk saga som genast möttes av entusiastiska läsare och kritiker. Sedan dess har hon skrivit ett flertal böcker för yngre barn. Jag vill vara jordens medelpunkt är hennes första ungdomsbok. Vi fick en pratstund med Charlotta.

I din debutbok ger sig Lilla E in till stan alldeles ensam och möter äventyret i julnatten. Resor, äventyr och lite galna karaktärer förekommer i alla dina böcker, så även i Jag vill vara jordens medelpunkt. Vad är det med dig och resor?

– Jag önskar att jag kunde svara att jag älskar att resa själv och att jag rest jorden runt flera gånger, men så spännande är det tyvärr inte. Jag gillar absolut att resa för att varje resa, oavsett liten eller stor, är ett äventyr. Men ännu mer handlar det här med resandet för mig om drömmen om den fria själen! Jag är hopplöst romantiskt när det gäller tanken på det fria obekymrade luffarlivet, den evigt resande vagabonden eller sjömannen som ständigt är i rörelse. Det smittar av sig på huvudpersonerna i mina berättelser, för de är nog alla i någon mån fria själar. Till min natur är jag visserligen både rastlös och äventyrslysten men också väldigt bekväm, ganska försiktig och mycket hemkär så sådär värst många våghalsiga äventyr har jag inte varit med om. Men jag har bott i New York en period, jag har plockat mangofrukter i Karibien och jag har gått i skolan på Nya Zeeland!

Vad var upprinnelsen till Jag vill vara jordens medelpunkt?

– 1991 var jag utbytesstudent på Nya Zeeland och hade mycket tid att skriva dagbok på. Det var en på samma gång bedövande enformig som omvälvande tid i mitt liv. Jag har hela tiden tänkt att jag skulle skriva om den upplevelsen på ett sätt så att det skulle kunna bli en spännande roman. Men en dagbok är ingen roman så även om jag till viss del har använt mig av mina egna erfarenheter till grund för boken om Lova, har jag fått fixa och trixa en hel del för att få till en bra berättelse. Det jag har fått jobba mest med är frågan: "Men varför gör Lova såhär?", särskilt från en av mina kompislektörer som också råkar vara domare ... 

Alla som någon gång varit utbytesstudent kommer garanterat känna igen sig i din bok. Hur gick du till väga för att skildra Nya Zeeland på ett så trovärdigt sätt?

– De yttre omständigheterna i Jag vill vara jordens medelpunkt stämmer väl överens med mina egna erfarenheter som utbytesstudent. Jag var också 16 år när jag åkte över halva jorden för att bo hos en ensamstående mamma med tre barn och 220 kor i en sliten gul barack långt ute på landsbygden. Eller korna gick förstås i hagen utanför! Så det var inte så svårt att skriva om just det. Jag läste också min dagbok många gånger, där jag beskriver allting som om jag är reporter på plats. Det hände mycket i världen i början av 1991, Sovjet föll samman och Kuwaitkriget höll på, och jag var väldigt intresserad av den yttre världen, följde nyheterna och skrev ner i dagboken. Så den innehåller mycket användbart. Sen minns jag ju själv tydligt kulturkrocken, skillnaden i standard och kanske mest den i mitt tycke litet underliga familj som jag hamnade hos, och som jag har låtit Lova överta i boken.

Hur var det att skriva för en äldre målgrupp?

– Fantastiskt roligt! Vissa scener skrev jag på café och kunde inte låta bli att skratta högt för att olika minnen från min egen tonår blev så tydliga. Särskilt gällde det när Debbie, den amerikanska utbytesstudenten, ska berätta om sig själv: "Jag har ridit sen jag var två år. Jag har fem egna hästar. Jag har legat med fyra killar. Min pojkvän hemma är 25 år."
Hon är liksom urtypen för störig, jobbig och dessutom snygg brud så den repliken minns jag att jag fotade och skickade till min chattgrupp för omedelbar respons. Sen har jag hela tiden haft ett stråk av ömhet när jag skrivit om Lova och hennes kompisar – de är ju inte vuxna. De är varken barn eller vuxna, det kanske kan vara bra att ha i åtanke ibland. Livet är inte så lätt att leva.

Vad ligger i framtiden, skriver du på något nytt?

– Nästa bok som kommer heter Olle och Bolle är bröder – den kommer i höst. Det är en bilderbok (Ellen Ekman illustrerar!) som handlar om en storebror som inte riktigt får blomma ut som stor för hans lillebror vill vara med på allt mest hela tiden. De bor på Kungsholmen precis vid kyrkan och har en mamma som vill väldigt mycket men som ofta kommer så nära vansinnet, dåndimpen och nervsammanbrottet att hon får gå ut på balkongen och djupandas och räkna bilar medan brorsorna brottas över någon legobit. Den enda resa de lyckas med är att ta bilen runt kvarteret så att alla får frid! Sen har jag en idé till en ny ungdomsbok och det är alltid en bra början.