Vänskap & relationer

Ántes liv har präglats av de samiska traditionerna. För honom är det självklart att han, som familjens enda barn, ska fortsätta arbetet med renarna. Men plötsligt finns det något annat där, något som pockar och drar. Känslorna för bästa kompisen Erik har utvecklats till något större. Men vad skulle alla andra säga om de visste? Föräldrarna, släktingarna, klasskompisarna? Går renskötarlivet att kombinera med det liv Ánte vill ha? Och Erik, vad känner han?

En berättelse om arv, släktrelationer och ett uråldrigt band till det som varit. Men också om förväntan, värme, om känslor som går som elektricitet genom kroppen. Himlabrand handlar om att välja vad för slags liv man vill leva, och Ánte ger en röst åt alla dem som - oavsett anledning - tvingas gå emot strömmen och vara modiga.

Moa Backe Åstot, född 1998, är renägande same och bor i Jokkmokk. Himlabrand är hennes romandebut.

Tankarna fladdrar iväg utan att jag kan hjälpa det. Jag tänker på lite olika saker. På matteprovet vi ska ha nästa vecka, på syltmackor och bubbelvatten och på hur det är att vara kär. Men mest tänker jag på Olivia. Det är verkligen konstigt att någon som ser så snäll ut som Olivia gör kan vara så dum. Förut gjorde jag allt för att hon skulle gilla mig. Det gör jag inte längre.

Klara går i femman. Hennes gamla bästis Sia har fått en ny bästis, Olivia, som är ny i klassen och som bestämmer allt. Till exempel att allt Klara och Sia förut gillade är töntigt. Ingenting är längre som vanligt, och nu har Klara inte någon att prata med. Men kanske kan hon prata med Albin? Albin som hon varit kär i jämt. Fast det finns ett problem: Olivia har bestämt att Sia ska bli ihop med Albin.

Lätt att läsa om trasslig vänskap, kärlek och hemligheter.

"Igenkänningsfaktorn är skyhög /.../ Författaren fångar med värme och humor skickligt mellanstadiebarnens tankar, funderingar och dilemman. Betyg 5" BTJ om Vänner för alltid

"Fina skildringar av tankar och känslor hos barnen i målgruppen tillsammans med hög trovärdighet och igenkänning. En härlig bok för såväl killar som tjejer, att läsa själv eller varför inte tillsammans i klassen. Helhetsbetyg: 5" BTJ om Kompisar online

"Andrea? Har något hänt?"

Nej, fina syster, inget har hänt. Jag har hänt. Jag händer jämt och det kan du inte förstå. Förlåt, fina syster. Jag går ut. Går, springer, cyklar. Fort. Maklig takt är för folk som kan andas.

När sextonåriga Andrea träffar den tre år äldre Hedvig slår förälskelsen till bortom all kontroll. Hedvig är rolig, snygg och bekräftar Andrea på alla vis, och det finns ingen Andrea hellre vill vara med. Med Hedvig är det lätt att skolka från skolan för en pizzadag i sängen, att inte höra av sig till sin bästa vän och supa sig redlös. Andrea och Hedvig är för alltid. Det gäller bara att hålla Hedvig på gott humör och parera allt som kan trigga hennes misstänksamhet ...

Emma Rävås debut är en stark berättelse om att vara i en destruktiv relation, att ta sig ur den och att hitta kärleken igen.

I skolan står Jessa och Bella och pratar vid skåpen. Jag hejar och Lisa rycker till.
- Varför säger du hej till dem? säger hon när vi kommit en bit bort. Har du glömt hur vi hade det i mellanstadiet?

Liv går andra terminen i sjuan och allt är annorlunda. Hon är inte längre beroende av Jessa och Bella, står inte längre vid sidan av och väntar på att få vara med. I stället hänger hon med sina nya kompisar, fikar och går på fest. Till och med Lisa får vara med ibland, fast hon fortfarande har konstiga kläder och mest pratar om sina hästar. Men det är viktigt att ingen får veta hur det var innan, när Lisa var mobbad och Liv bara stod där och såg på. Vad skulle de andra säga om de visste?

Och hur är det egentligen med Sam i teatergruppen? Han som var Livs kompis från början, men är ihop med Lisa nu. Vill Liv något mer än att bara vara vänner?

Ina Lagerwall skriver inkännande och enkelt om hur det är att stå på tröskeln till tonåren och inte riktigt veta vad man vill. Det är tydligt och rakt på sak, och alla kan känna igen sig i skolmiljön och korridorernas maktspel.

Bara vara vänner är en fristående fortsättning på Vi går varvet som kom 2019 och fick mycket fina recensioner.

Upp till nian har Victoria varit klassens mittpunkt, den som alla dras till, den som alla söker med blicken för att få bekräftelse. Men när hon börjar estetiska programmet på gymnasiet är plötsligt spelplanen en annan, med regler hon inte behärskar. Det som var coolt i hennes förra klass är helt fel i den här. Victoria dras som en magnet till teaterlektionernas stjärna Alvin, som har de blåaste ögon hon någonsin sett. Men Alvin verkar inte mer intresserad av henne än någon annan.

Så dyker hennes gamla pojkvän Jack upp. Jack som är galet snygg och ett socialt geni, men som kan vara opålitlig. Kan hon flytta några pinnhål upp genom att bli ihop med honom igen, bara för ett litet tag?

Katarina von Bredow skriver om tonårsrelationer som ingen annan. Detta är den tredje och sista delen i trilogin som börjar med Släppa taget och Tappa greppet. Böckerna är helt fristående.

Joppe är död. Men han lever ändå. Som befann han sig någonstans mittemellan. Tiden står stilla här i rummet. Joppe håller min hand och sover tungt. Utanför fönstren sveper vinden med sig den första klara höstluften. Några löv på träden har gulnat. Här inne vilar solen mot kala vita väggar, klockan rör sig sakta framåt. Trots att allting har stannat upp. En bubbla har sänkt sig över livet. Ingenting blir längre som förr.

Joppe ligger på sjukhus efter att ha försökt hoppa från Älvsborgsbron. Och trots att det är Alma som ringt ambulansen som räddat hans liv, kan hon inte sluta gräma sig. Hur kan hon inte ha förstått att hennes bästa vän mått så dåligt? Och hur ska hon kunna låta bli att oroa sig för att det ska hända igen? Det är tungt att gå vidare och svårt att prata om det som hänt, särskilt med de människor som tidigare har stått Alma som närmast: Joppe själv, pappa och flickvännen Hedvig. Undan för undan raseras den omvärld som hon tidigare har förlitat sig på. Men i de svartaste djup finns också ljusglimtar. Främlingen Jim som bjuder på kaffe, klasskompisen Siri som säger som det är, och skrivandet, som hjälper Alma att bättre förstå sig själv.

På andra sidan bron är den fristående fortsättningen på Sommarplåga. En stark och rörande berättelse om svek, rädsla, kärlek och vänskap.

11-åriga Ida och hennes föräldrar ska ta emot ett fosterbarn och bli familjehem. Ida som är ensambarn hade fantiserat om att någon yngre skulle komma, helst en tjej. Istället flyttar David in: en strulig, tillknäppt 15-åring. Vad kan de ha gemensamt? För det mesta pratar han knappt med henne. Men mamma och pappa gullar orimligt mycket med David. Om kvällarna, när de tror att Ida sover, sitter de och dricker te och pratar med David. De ser mellan fingrarna med att han smygröker och alltid kommer för sent. Irritationen jäser inom Ida och hon känner sig utanför.

Kompisarna däremot tycker att David är spännande och snygg, och i skolan får hon frågor om hur det känns att ha fått en bonusbror eller fosterbror. David känns inte som nån bror överhuvudtaget. Så dyker en chans upp att bli av med honom. Ska hon ta den?

Nu har du ju chansen, du ville ju hångla med honom sa du! Ska du inte bjuda upp?
Jag fattade inte att hon drev med mig.
Kom igen då , sa hon och knuffade till mig.
Jag bet mig i underläppen så hårt att det sved. Sedan tog jag ett djupt andetag och gick fram till honom.

Att på hemkunskapen få impulsen att sticka kniven i klassens plågoande och göra sig av med honom för gott. Att bli tokdumpad i en relation där man trodde att kärleken skulle vara för evigt. Att åka på semester med sin bästa vän och inse att ens liv inte är så lika som man hade trott ...

Tolv berättelser om högstadiet som vränger och kränger och skaver. Om kärlek, vänskap och hjärtesorg. Om rasism, klass och revansch. Om hemligheter, skam och jublande lycka.

Beata och jag balanserade bredvid varandra på fontänkanten.
"Okej", sa hon till mig. "Doppa, önska. På tre. Ett, två, tre."
Jag stack ner händerna i det iskalla vattnet samtidigt som hon.
Jag önskar att ..., tänkte jag, men den intensiva kylan gjorde det svårt att tänka klart.
Bredvid mig skrek Beata till.
"Helvete, vad kallt!"
Det här, tänkte jag. Jag önskar mig mer av det här.

Nico har bytt namn och stad och färgat håret rosa. Hen har blivit inneboende hos sin faster och hennes minitax i Uppsala, och det är nu det nya livet ska börja. Ett liv där Nico går estet, skapar saker och är den där sortens person som folk dras till. Men att ändra sig är tyvärr inte riktigt så enkelt som hen trott.

Nominerad till Augustpriset 2019! Vinnare av Barnradions bokpris 2020!

Mamma har alltid sagt att jag är "en unik människa" att jag är "annorlunda" och "speciell". Jag tror egentligen bara att det är ett snällare sätt att säga "konstig" på.

Nu hade jag exakt sextio dagar på mig på att bli en ny person. Eller ja, femtionio. Sedan var sommarlovet slut och skolan skulle börja. Det var givetvis inte lätt, men det var inte heller omöjligt. Om man kan åka till månen, borde man ju kunna bli populär? Eller? Jag skulle ta reda på exakt hur.

Sigge och hans mamma och syskon har flyttat från Stockholm till Skärblacka, hem till mormor och hennes pensionat. Sigge tycker att det är toppen. Nu kan han reboota sig själv och bli en ny människa. Planen är att bli omåttligt populär eller i alla fall att kunna prata med folk utan att de tittar på honom som om han var ett freak. Men hur gör man för att få vänner? Hur blir man populär? Och framför allt: Kan man fixa det på 59 dagar?

Jenny Jägerfeld är tillbaka med en berättelse om ensamhet och vänskap, utanförskap och popularitet och om att välja vem man själv vill vara. Precis som i kritikerrosade Brorsan är kung och Augustnominerade Comedy Queen berättar Jägerfeld med hisnande humor och bråddjupt allvar en historia som inte lämnar någon läsare oberörd.

Jag sjunger Den blomstertid nu kommer och blickar upp mot kyrkans höga tak där välvda bågar klättrar mot himlen. Jag sneglar på Hedvig där hon står en bänkrad bort och sjunger med låg mörk röst. Mina tankar vandrar till sommarens smultron som väntar runt hörnet. Till solvarma stenar, långa kalla bad och kvällar ljumma som honung. Inom mig sprakar en gnista som ännu inte bär något namn. En hemlighet som ingen annan än jag vet något om.

Skejtaren Alma ska tillsammans med sin pappa tillbringa sommaren på deras lantställe på västkusten. Hon räknar ner dagarna tills de kommer dit, tills hon äntligen får träffa Mira igen. Mira, som varit hennes bästa vän sedan de var små och som Alma är hemligt förälskad i.
För det är den här sommaren allting ska hända, nu eller aldrig.

Men Mira har med sig Hampus och ingenting blir som det var tänkt, istället utvecklar sig ett omöjligt triangeldrama där alla strävar åt olika håll. Alma kommer på sig själv med att sakna Hedvig som är kvar i stan med sin poesi och sina två katter, Hedvig som hon egentligen inte känner så bra, men som hon inte kan sluta tänka på.

Med ett vackert och poetiskt språk skriver Hanna Jedvik inkännande och klart om förälskelse och förväntningar, om besvikelse och svärta, och om relationer som förändras och aldrig blir desamma.

"En fin berättelse om en vänskap som är långt ifrån kravlös."
BTJ om Kurt Cobain finns inte mer

"Det finns en känslomässig laddning i vartenda ord som gör texten djupt engagerande."
Malin Lindroth, GP, om Kurt Cobain finns inte mer

Nominerad till Barnradions bokpris 2020!

När bussen stannar vid skolan spanar jag mot cykelstället. JA! Där står Jessa och Bella. Jag hejdar en vinkning, för det skulle se barnsligt ut, och går snabbt förbi Gerhard för att han inte ska prata med mig. Lisa hojtar hejdå till honom och vinkar som ett barn. Jessa viskar något och sedan fnissar de och vänder oss ryggen. Den kalla känslan i magen kommer tillbaka. Ska den första skoldagen bli en sådan dag, en dålig dag, när jag är som luft?

Liv ska börja sjuan men har en stor klump i magen. Hur ska hon vara för att alla andra ska gilla henne? För att kompisarna Jessa och Bella ska vilja vara med henne, för att de ska förstå att hon inte alls är som Lisa, som har gummistövlar på sig i skolan och bara pratar om sina himla hästar? Hjälper det om hon säger att hon är kär i Hannes, fast hon inte alls är det? Eller om hon säger att hon har fått mens, fast hon inte alls har fått det?

Kanske är det bäst att bara stå tyst bredvid och inte säga någonting, vänta tills hon blir inbjuden. Är det här en sådan dag när hon kommer att få vara med?

Långsamt börjar Liv hitta sin plats i tillvaron. När hon lär känna nya människor förstår hon att världen kan vara så mycket mer, att hon kan vara så mycket mer!

Med en lätthet och en självklarhet berättar Ina Lagerwall historien om Liv så att det känns som om man själv är där på plats och upplever allt. Man känner den instängda lukten av högstadieskola och hör ljudet av gummisulor mot blankpolerade golv när grupper av elever trampar fram genom korridorerna och går varvet. En poetisk debut som verkligen känns!

Det ligger en främling i soffan. Hon skriker och sover och bajsar och ibland vevar hon med armarna. Enligt mamma är hon superstark. Om hon ramlar ut från en helikopter kan hon hänga och dingla i ett rep utan att släppa taget.
- Allvarligt talat, tycker Myran.
Varför skulle en bebis åka helikopter.

Det är sommarlov och Myran åker till en stuga på landet med mamma, Jesper och sin splitternya lillasyster. I skogen träffar han en tjej som är full av hemligheter. Hon har armen i gips och heter Gloria, säger hon i alla fall. Men det är inte alldeles lätt att plötsligt vara storebror och dela mammas uppmärksamhet med ett skrikande, bajsande litet knyte. Myran längtar efter pappa i stan och efter sin kompis Diego. Och kanske känner Diego på sig det, för när allt är som krångligast kommer han och hälsar på. Som vanligt är han full av idéer och som vanligt blir det inte riktigt som Myran tänkt sig. Men det mesta ordnar sig ändå till slut.

De två första böckerna om Myran En Myras liv och Myran och gåtorna älskades av både läsare och kritiker, och den tredje och avslutande delen gör ingen besviken. Små och stora funderingar blandas och Emma AdBåges illustrationer passar på pricken till den roliga men samtidigt allvarliga historien om Myran och hans familj och vänner.

Jag står här för att råka springa på Maya.
Jag vet nämligen att hon gick in på ICA Supermarket för exakt fyra minuter och tolv sekunder sen. Jag kom med cykeln från sporthallen, jag såg henne bakifrån och hon såg inte mig. Men hon var ensam och jag förstod direkt att det här är min chans.

Hur känns det egentligen, det där som alla pratar om? Det som alla böcker, låtar och filmer handlar om? Det som är hemligt och lite pinsamt men samtidigt så spännande och underbart att man inte vill något hellre än berätta för ALLA!
Vi har samlat elva pirriga noveller för dig som går på mellanstadiet. De är ganska olika varandra, men alla handlar egentligen om en och samma sak: kärlek.

Medverkar gör: Oscar Danielson, Kristofer Folkhammar, Boel Gerell, Alex Haridi, Mats Jonsson, Sara Kadefors, Johanna Lindbäck, Sara Ohlsson, Sara Villius, David Wiberg och Rebecka Åhlund.

Maja har tvingats lämna sitt hem och flytta till andra sidan stan. Bort från groparna och sprickorna vid gruvan.

Hon längtar efter att Julia ska återvända från Luleå, men bästa kompisen har förändrats. Och pojkvännen Albin drar sig undan när Maja gör allt för komma närmare.

Kanske går ingen att lita på längre?

Samtidigt har Kiruna världens blickar på sig när de första husen ska flyttas, och bland dem finns ett särskilt grönt hus med rött plåttak.

Den fristående fortsättningen på Tio över ett som belönades med Augustpriset 2016.

Sextonåriga Molly Peskin-Suso vet allt om obesvarad kärlek. Hon har varit kär tjugosex gånger men har aldrig varit ihop med någon. Det spelar ingen roll hur många gånger hennes tvillingsyster Cassie säger åt henne att skärpa sig, hon står bara inte ut med tanken på att bli dumpad. För den risken finns ju alltid. Men så kommer en snygg tjej i Cassies väg, och som tur är har den nya tjejen en gullig killkompis. Eller är det tur, egentligen? Molly vet varken ut eller in, hon har chansen att få sin första kille nu. Fast vill hon det? Det finns nämligen ett problem: Reid, killen som Molly jobbar med. Hon verkar inte kunna sluta tänka på honom, även om han är en töntig nörd.

Becky Albertalli har skrivit en normbrytande bok som är så på pricken hon är mästerlig på att fånga de små situationerna, man känner igen sig i de väl porträtterade karaktärerna, man skrattar och man gråter.

Becky Albertalli debuterade 2016 med Bara tre ord. Boken har filmatiserats och heter i filmversionen Love, Simon.

"En lysande debut om kärlek utanför normen. Betyg 5." BTJ

Jag hade onanerat mig igenom tre fjärdedels år med hjälp av bildmaterial som kommit till mig en julaftonsnatt. En hemlig film där jag smög ut i skogen med en kille. Någon som drog i mig under tallarna. Där jag fick känna på hans hårda, buktande skrev. Mjukt manchestertyg med bred ådring i. Bilderna skrämde mig först. Jag vaknade rädd. Gommen ännu söt av seg kola och polkagris. Hade de rätt? De ett år äldre killarna i skolan som skrek bögjävel efter mig? Hade jag blivit sådan här för att de skrikit så högt?
Ur Piruett av Kristofer Folkhammar

Hetare handlar om hungriga blickar, bultande skrev, blossande kinder och ansträngd andning. Om den första kärleken som kan göra ondare än den vassaste knivsudd. Och om den renaste och skäraste lyckan. Om skuld och skam, om förbjuden kärlek och om snuskiga tankar som inte tål dagens ljus. Om när pulsen sticker iväg och huden knottrar sig bara för att huvudpersonen vet att det inte finns någon annanstans på denna jord som hen hellre vill vara i just detta exakta ögonblick.

Vi gav ett tiotal orädda författare uppdraget att skriva varsin berättelse. Kravet var att inte stanna utanför sovrumsdörren, utan följa med in och låta läsaren vara med. Resultatet blev en samling heta berättelser om sex. Om kärlek. Och om bristen på det samma. Medverkar gör Anna Ahlund, Saga Becker, Moa Eriksson Sandberg, Kristofer Folkhammar, Pernilla Gesén, Anna Jakobsson Lund, Eli Levén, Sebastian Lönnlöv, Sara Lövestam, Sara Ohlsson, Joel Mauricio Isabel Ortiz.

I samma ögonblick som jag ser henne så vet jag att vi hör ihop.
Det är som att gå in i ett mörkt rum och tända i taket. Eller om jag ska ta i lite som att promenera förbi en av Hötorgsskraporna just som någon kastar ut ett piano från översta våningen.
Är det här 7F? frågar hon.
Hon knackade inte ens, öppnade bara dörren och klev in.
Ja, säger Ingrid utan att låta helt säker.
Bra, säger tjejen. Då är det här jag ska vara.

Det är 80-tal. 13-åriga Jonas hänger på sitt rum och lyssnar på Duran Duran och X-models. Och han spelar gitarr. Det är en tröst i ensamheten. Han är sistahandsvalet. Den man ringer när ingen annan har tid. Fast när Joni börjar i Jonas klass förändras livet. Hon är spännande. Smart. Vacker. Och framför allt hon verkar vilja vara med Jonas. Trots att hon lyssnar på The Cure och tycker att han har den töntigaste musiksmaken någonsin. Men allt det glittriga och pirriga överskuggas av något annat, något mörkt och hemligt. Något som gör att Joni sluter sig. Jonas kommer nästan ända fram, men inte helt. Vad är det som har hänt henne? Och hur kan Jonas bli den där vännen som han vill vara? Den som Joni anförtror sig åt.

Ingenting låter så högt som när du försöker att vara tyst i köket på morgonen. Men idag saknar jag att bli väckt av dina ljud. Sovrummets trasiga element gjorde att kylan påminde om tre smärtsamma fakta, att vintern var på väg, att jag hade spenderat natten ensam och att det kanske var något att vänja sig vid. I kylskåpet satt en post it-lapp på kaffeburken.
Handstilen var kursiverad. Vi signerade alltid våra namn med korsstygn, som om det vore ett ord att vara försiktig med, alltid i bestämd form, inget en slösar med. Kanske är det för att löften kostar mer än tråd.

Nilo och Nasim har varit ett par i fem år. En dag är det inte så längre. Det finns plötsligt ett före och ett efter. Lägenheten i Hornstull har utsikt över den gamla fabriken. Regnet piskar mot rutan. Katterna trampar på Nilos mage som om ingenting har hänt. Under en vecka i november satsar Nilo allt för att rädda sitt förhållande, för att försonas med tanken på att det kanske är slut. Nilo måste fortsätta framåt, för det finns något där framme. Även om det är suddigt och utom räckhåll. I alla fall just nu.

Sjöhästar är en relationsroman om ett uppbrott, om att våga släppa taget för att kunna älska sig själv igen.

Louna har varit med om alla typer av bröllop: bröllop på stranden, bröllop i historisk miljö, bröllop på tjusiga restauranger. Hon jobbar extra hos sin mamma som är bröllopsfixare men är övertygad om att hon själv aldrig kommer att gifta sig. Inte efter det som hände med hennes pojkvän. Louna tror inte på livslång kärlek, helt enkelt.

Så när den charmige Ambrose dyker upp håller hon honom på armlängds avstånd. Hon är inte intresserad av något förhållande, och absolut inte med honom. Men Ambrose är inte den som ger upp. Inte när han har hittat någon han verkligen vill ha.

En gång för alla är en somrig kärlekshistoria med karaktärer att förälska sig i, skriven i sann Dessen-anda!

Nominerad till Augustpriset 2018!

Mamma fick folk att gråta. Hon får fortfarande folk att gråta fastän hon inte ens lever. Ibland när pappa duschar hör jag att han gråter. Jag tror att han tror att det inte hörs. Men det gör det. Därför tänker jag aldrig gråta. Aldrig! Och jag tänker inte få folk att gråta. Jag tänker få folk att skratta. Det är min mission!

Sasha har just fyllt tolv år. Atomnumret för magnesium. Hennes mamma brukade säga att en del människor har funny bones. De är liksom roliga ända in till skelettet. Sen finns det de som kan lära sig att bli roliga, om de övar. Det finns också en tredje sort som inte är roliga alls, hur mycket de än försöker (troligen är Cecilia, Sashas lärare, en sån). Tyvärr misstänker Sasha att hon inte har funny bones, men hon har en plan: Hon SKA bli en riktig comedy queen! Och hon tänker öva tills vartenda halvtrist ben i kroppen är roligt. Om hon bara lyckas få folk att skratta kanske det andra försvinner. Det som ligger bakom ögonen och bränner och hotar att trilla ner för kinderna i form av - jo faktiskt - livsfarlig gråt.

Det är höst när jag kommer bärande på elden. Ett evighetslångt, blött, grått mörker och jag har tre flaskor tändvätska i ryggsäcken. Allt ska brinna.
Egentligen har jag ingen aning om hur mycket tändvätska som behövs. Förmodligen mer än jag tror. Så tänker jag ofta att jag måste räkna med att saker är svårare än jag tror.
För dig var det tvärtom. Du var så arg på allt som var svårt eller gick långsamt. Du ville rusa förbi det, hoppa över det.

Minna och Agnes har varit bästa vänner sen den där dagen i fyran när de gömde sig i plinten för att slippa brännbollen på gympan. Den dagen förstod de att de hörde ihop. Nu är de sjutton år och hör fortfarande ihop. Tillsammans kämpar de för vegetarisk mat i skolan, jobbar extra på ett hem för nyanlända och sätter störiga killar på plats. Ingen ger sig på Minna och Agnes, tillsammans klarar de vad som helst! Eller? För vad gör man när den man älskar mest i hela världen går sönder?

En fantastisk skildring av vänskap och sorg, av ljus och av ett mörker som till slut hotar att ta över.

Det är bra att ha en mamma som är kär för hon säger ja till nästan allt. I vanliga fall tycker Myran att mamma kan vara ganska petnoga.
Allvarligt talat, suckar hon, fast det bara handlar om pluttgrejer.
Nu verkar hon ha glömt hur man blir irriterad och märker knappt att Myrans gympapåse är borta eller att han har missat läsläxan.
Äh, det löser sig, säger hon bara.

Mamma och pappa bor inte tillsammans längre, och Myran bor varannan vecka. Hos pappa finns Ludde, Myrans katt, men mamma är allergisk så hemma hos henne finns bara Jesper. Myran tycker att han är snäll, men det säger han inte, för då kanske pappa blir ledsen. Fast Myran har inte tid att bry sig så mycket om de vuxnas problem han måste ju hinna jaga Eva på skolgården och panta flaskor med Diego. Och lära sig nya gåtor såklart!

Första boken om Myran En Myras liv älskades av både läsare och kritiker, och fortsättningen gör ingen besviken. Små och stora funderingar blandas och Emma Adbåges illustrationer passar på pricken till den roliga men samtidigt allvarliga historien om Myran och hans familj och vänner.

Det är höst och regnar ofta. Man halkar på våta löv när man går till skolan. Jag går i första klass och heter Mia. Jag är ledsen för min mamma och pappa bråkar med varann, mest på kvällarna när dom tror att jag inte hör. Dom tror att man inte märker att dom är ovänner, men det märker man.

Med absolut gehör skildras sjuåriga Mias vardag med pappahelger, saknad och nya familjekonstellationer under första året efter skilsmässan. Boken är Gunillas Bergströms debut, och den väckte en del uppståndelse, som till och med nådde utanför landets gränser, när den först gavs ut 1971. Under arbetet med Mias pappa flyttar föddes idén om en liten kille som inte vill gå och lägga sig - en idé som året därpå kom ut och i form av boken God natt, Alfons Åberg. Resten är historia.