Gripande om syskonskap och utsatthet
Foto av :
Kajsa GöranssonPublicerad:
2023-09-18Augustprisvinnaren Oskar Kroon är tillbaka med en finstämd och gripande berättelse om mobbning ur en lillebrors perspektiv. Kaj kan inte se på hur hans storebror Krister blir utsatt i skolan, och bestämmer sig för att hämnas. Trots bokens tema är den berättad med humor och berikas av Hanna Klinthages fina illustrationer.
Ganska ofta tänker jag på råttorna. Både dom vanliga som kilade runt bland brödrostar och bråte, och på dom där andra. Pissråttorna, som förpestade livet för den enda som vågade vara sig själv.
Jag ska berätta om Krister. Min brorsa.
Jag ska berätta vad det var som hände den där vidriga vintern.
Kaj älskar sin storebror Krister. Han vet och kan så mycket. Om rymden, robotar och parallella universum. Om att ta rätt buss och hitta de bästa grejerna på tippen. Krister vågar vara sig själv. Eller så kan han inget annat. Han är som han är. Det är bara det att det ställer till problem.
Som med den där Sacke, till exempel.
Till slut kan Kaj inte längre se på. Han måste göra något. Han måste rädda Krister!
– Det var inte meningen från början att skriva en bok om att vara utsatt för mobbning. Jag ville skriva om en syskonrelation. Om två bröder. Men att skildra den där utsattheten blev ett sätt att få syn på den starka kärlek som kan finnas i en sådan relation. Så egentligen är det här ingen bok om mobbning. Det är en bok om kärlek, säger Oskar Kroon.
Han understryker att en berättelse inte behöver vara mörk rakt igenom bara för att den handlar om jobbiga saker.
– Det finns en massa annat också. Humor, kärlek och hopp till exempel. Och sopor och paddor och hembyggda robotar. Jag tror att många barn är bra på att läsa om jobbiga saker och jag tror att det finns många som faktiskt vill och kanske behöver göra det. Litteratur kan vara ett utmärkt sätt att hantera krångel. Författarens roll måste då bli att göra svårigheterna just hanterliga. Och, så klart, läsvärda.
Vitsippor och pissråttor är illustrerad av Hanna Klinthage.
– Jag har fått illustrera så många olika känslor. Och alla känns lika viktiga. Ibland är det flera känslor på samma gång – karaktärerna är både modiga och rädda. Jag har också fått komma på hur dinosaurier ser ut när de dricker läsk på badmadrasser. Och försökt komma på hur en buss ser ut i olika vinklar, säger Hanna Klinthage.
Relaterade artiklar