Mikael Vestlin

Hej.
Och nu är det meningen att ska du få veta vem jag är.
Namn: Mikael Vestlin
Född: Ängelholm 1962
Utbildning: Pluggat information, media och pedagogik, drygt hundra poäng fick jag ihop innan jag tröttnade.
Yrke: Jobbat i musikaffär, på fritidsgårdar, tvättat mattor, som elevassistent och lärare och just nu är jag arbetssökande medan jag frilansar som skribent.
Familj: Fru och tre barn.
Intressen: Musik, litteratur, film, trav, fiske...
Favoritförfattare: Ulf Lundell, Slas, Charles Bukowski, Ed McBain, Max Lundgren...
Favoritmusik: Lambchop, Joni Mitchell, Ryan Adams...
Känns det som om du känner mig nu? Eller ska jag göra så här istället? Att jag sätter på en bra låt, med Lambchop, Up With People, och skjuter en trudelutt från höften?
PANG, jag... ...var kanske fyra år och satt och tittade på simhopp på tv. "Det där är väl ingen konst" sa jag till morsan och ställde jag mig på bordet och dök ner i parkettgolvet.
PANG! Den där bulan i pannan blev både stor och färgglad. Jaja, jag blev lite äldre och fröken frågade alla i klassen vad de ville bli när de blev stora och det regnade poliser, brandmän, sjuksköterskor, hårfrisörskor och fotbollsproffs. När det blev min tur svarade jag bonde eller författare.
"Varför det", undrade fröken.
"Jo", sa jag, "för då får man bestämma över sig själv."
Det var nämligen det som kändes viktigast, att få bestämma över sig själv. Fröken trodde inte att jag skulle bli bonde, hon hade rätt. Livet puffade på, almanackan stannade med ett nytt PANG på den tjugofemte december 1983, ett ganska hårt och högt PANG!
Jag krockade, vaknade upp på sjukhuset i Lund, det var lite mer än en bula den här gången, jag kunde inte göra någonting, inte ens andas, tala, pissa, skita eller gå, men det där kan ni läsa om i... ...boken som jag skrivit. Det var som så att jag satt framför datorn, surfade på nätet, hittade en sida med en författartävling och tänkte att författare ville jag ju bli när jag var liten, det kanske är dags nu, skriva en bok är väl ingen konst?
Så jag letade i Tinningarnas Trallogrambyrå, hjärnan, och hittade det där panget från den tjugofemte december 1983, satte på stereon och lät historien om mig komma ut och det var verkligen ingen konst alls, det var bara att låta min berättelse anfalla tangenterna, klick klick klick, jag vann den där författartävlingen och innan boken var klar ringde en förläggare och sa "Hej, vi vill publicera din bok, vad vill du?"
Jag sa "Hmmm, jodå, det vill jag också, jag vill inte bli bonde, jag vill bestämma själv, när kommer den ut?" Så. Nu känner du mig lite närmare, boken är ute, kom och hälsa på mig i den, det är ingen konst alls, bara att köpa den i närmaste boklåda, öppna den och kolla i vilken ordning jag satt ihop alla bokstäverna.
Hej.