Karin Tidholm

Det finns, som bekant, otaliga böcker om barn och om barnens värld. Men inte fullt lika många som handlar om de vuxnas värld, trots att det är just vuxna barnen ska bli, så småningom. Där jag bor sedan åtta år tillbaka, i Hälsingland, töms byn på folk redan innan det ljusnat. De flesta vuxna lämnar sina barn på dagis och skolor hemma i trygga byn, och åker sedan vidare med bilen till något arbete långt borta på annan ort. Barn och vuxna lever onekligen i helt separata världar, särskilt om man jämför med hur man levde på landsbygden förr i tiden. Jag tänker ofta på hur märklig och svårgripbar de vuxnas värld måste te sig för barn, och så föddes idén till den här boken. Jag ville berätta lite om hur livet kan se ut när man blir större. Att livet kan bli på så många olika sätt. För arbetet blir ju en stor del av livet, förr eller senare. Och i medierna får man lätt intrycket att alla barn och ungdomar vill bli artister eller hockeyproffs – kanske ett resultat av de hårt nischade gymnasiernas allt intensivare kampanjer?

Jag har givetvis inte tänkt mig boken som en SYO-handledning för 6-åringar – min förhoppning är att den kan vara både underhållande och lärorik. Och där har ju Emma Åkerman tillfört oerhört mycket med sina bilder.

När jag själv var riktigt liten tänkte jag faktiskt inte så mycket på vad jag skulle bli när jag blev stor, vilket resulterade i många irrvägar och en lång rad, diametralt olika yrken: Konsumkassörska, VD-assistent på försäkringsbolag, promotionassistent för jazz på skivbolag, produktchef på annat skivbolag, utbildare i IT-branschen, webbprogrammerare i samma bransch, och så vidare. (Med facit i hand borde jag kanske ha nöjt mig med det första jobbet som Konsumkassörska, det var det enda jag trivdes med.) 

Till slut valde jag att ta fasta på det språkintresse jag alltid haft, och nu när jag hunnit bli 34 har jag äntligen hittat mitt drömyrke som facköversättare. Jag har alltid roats av att skriva pedagogiska och förklarande texter. När jag sedan själv fick barn och under föräldraledigheten passade på att läsa barn- och ungdomslitteratur, låg idén att skriva något för barn ganska nära till hands. En faktatext kan ju bli precis hur torr och tråkig som helst, så jag tycker att det är en sporrande utmaning att försöka förmedla kunskap till barn i lite mer underhållande form.