Barnen läser mer än du tror!

Myt 1: Långvarigt nötande är bästa metoden för att utveckla läsningen

STÄMMER DEN? Nej.

År 2011 presenterade professor Ulrika Wolff och hennes team på Institutionen för pedagogik och specialpedagogik vid Göteborgs universitet en studie som undersökte vilken metod som bäst kunde hjälpa barn med problem med ordavkodning: Intensiv träning under en kort period eller den undervisning skolan erbjöd.

– Det vanliga speciallärarsystemet innebär ofta att många elever får hjälp under lång tid, säger Ulrika Wolff. Någon får 20 minuter här, andra 10 minuter två gånger i veckan och man kommer sällan till ett tydligt avslut, eleverna kommer inte ikapp.

I studien screenades 112 av 2200 elever i årskurs tre fram, och delades in i en grupp med intensivträning och en kontrollgrupp som fick den specialundervisning som skolan vanligtvis erbjöd.

– Det var viktigt för oss att ha en kontrollgrupp att jämföra med, säger hon.

Den första gruppen fick träna 40 minuter om dagen med specialpedagog i 12 veckor, där man framför allt tränade ordavkodning, läshastighet och läsförståelse. 

Resultatet: eleverna som intensivtränade hade förbättrat allt från stavning och ordavkodning till läshastighet gentemot kontrollgruppen. Gapet höll i sig ett år senare och under uppföljningsstudien år 2016, drygt fem år senare, höll resultaten i ordavkodning i sig.

– De slutsatser man kan dra av dessa studier – och liknande internationella studier – är att strukturerad intensivträning i tidig ålder är den mest effektiva metoden när man ska träna ordavkodning. Men det här är inget vaccin, det är mer som insulin. Man måste fylla på och underhålla färdigheterna. Kanske inte lika intensivt, men det är viktigt att man fortsätter arbeta med samma strategier som barnet redan känner igen, och inte bara släpper, säger Ulrika Wolff. 

Och, det viktigaste är att det blir av. 

– Man behöver inte vänta på stora utredningar utan fokusera på komma igång tidigt. Min erfarenhet är att planerade tider försvinner. Fortfarande sker den mesta specialundervisningen på högstadiet och då med fokus på beteende. Många skolor har svårt att vända skeppet och istället fokusera på tidiga insatser.

En ”undermyt” är att eleverna tycker att lästräningen är tråkig. Men Ulrika Wolffs erfarenhet är tvärtom att de har tyckt att övningarna har varit roliga.

– Det har varit lätt att se framsteg och det motiverar så klart barnen, säger hon.

Myt 2: Skärmen har konkurrerat ut boken

STÄMMER DEN? Nej.

Hur ofta hör man inte att dagens barn och unga bara sitter framför en skärm istället för att läsa? Olika undersökningar om läsning visar dock att det inte riktigt är så. 

Barnboksförsäljningen har ökat med 20 procent de senaste fem åren och barnböcker är de mest utlånade på biblioteket. Analysföretaget Nielsen presenterade 2014 en rapport som i korthet gick ut på att läsning fortfarande är den främsta fritidsaktiviteten hos barn i åldrarna två–tio år. Däremot, vid 11–13 år börjar läsandet minska och intresset för tv-serier och spel ökar. Och mellan 14–17 års ålder tappar läsningen ännu mer mark, då sociala medier står i fokus. Dock, ska tilläggas, att barn och unga hanterar mycket text under den tid de sitter vid skärmen. Det blir inte så mycket skönlitterär läsning, men däremot mycket läsande och skrivande.

Myt 3: Man blir en bättre människa av att läsa

STÄMMER DEN? Nej – men en bättre läsare.

Vi bär nog alla på den lite halvluddiga föreställningen att skönlitterär läsning tränar upp empatin och liksom vaccinerar barn mot rasism, extremism och andra odemokratiska tankar. Men det finns ingen sådan universalmedicin. Magnus Persson, professor i litteraturvetenskap vid Malmö Universitet, har granskat vilka värden vårt samhälle tillskriver litteratur i avhandlingen Den goda boken (2012). Han konstaterar att läsning är bra för mycket, som fantasin, men det finns inga garantier för att man blir en god människa av läsning.

– Det har funnits djupt belästa människor som samtidigt varit riktiga svin, sa han i en intervju i Svenska Dagbladet år 2018. Men genom att läsa brett och mycket blir man tveklöst en bättre läsare. Och det är ju verkligen inte det sämsta.

Fotnot: Artikeln publicerades i nummer 1 2019 av Tidningen Läslust, som ges ut av Rabén & Sjögren.

KÄLLOR:
Betänkande av Läsdelegationen, Boktugg.se, Svensk bokhandel, Svenska Dagbladet, Kulturrådet, Effects of a randomised reading intervention study: An application of structural equation modelling av Ulrika Wolff.