Behövs rättstavning?

Hur kan man gå ut skolan och ändå sms:a ”De e bra”? Eller ”oxå”? Det finns få saker som engagerar folk så mycket som rättstavning. Barn och ungas påstådda oförmåga att stava är ett återkommande tema på insändarsidor – den vanligaste insändaråsikten är att det borde vara mycket mer rättstavning på schemat.

Inom pedagogiken har vindarna blåst åt olika håll beroende på tidsandan. Förenklat beskrivet gick tendensen för några år sedan mot att man inte skulle rätta stavning alltför hårt, medan det i dag lutar mer åt att man behöver tragglandet för hand, både av kognitiva och finmotoriska skäl.

– I början av 00-talet slog Att skriva sig till läsning stort, men nu har det varit mycket svängningar mot traditionell undervisning. Och det presenteras motstridiga resultat, så det kan inte vara lätt att vara lärare och följa rådande forskning, säger Helene Dahlström, universitetslektor på Institutionen för utbildningsvetenskap vid Mittuniversitetet.

Själv tror hon på en kombination av båda inriktningarna.

– Det är så klart kontextberoende. Om barnen ska skriva berättelser så kanske man inte ska gå in med rödpennan alltför hårt utan just låta eleverna öva sig i att skriva berättelser. Självfallet bör man fortfarande öva stavning, men då kan man hitta andra tillfällen, säger hon och tillägger:

– Det finns ju ett välkänt sätt att öva sig i stavning – och det är att läsa. Låter man barn läsa skönlitteratur så kommer mycket av stavningen på köpet. Det är också känt att om man har svårt för något så blir man nödvändigtvis inte bättre på det för att man gör mer av det på samma sätt. Det hänger självfallet ihop med lärande överlag. Att hitta variation och lust att lära.

År 2020 presenterade Helene Dahlström en studie som gjorts på 111 mellanstadieelever. Syftet var att beskriva och analysera för-och nackdelar med digitalt skrivande vid berättelseskrivning. Nedan listas de fördelar eleverna själva lyfte.

Fyra tydliga fördelar:

1. Skrivbarheten blev större. Eleverna upplevde att de kunde skriva mer fritt och med större ordförråd eftersom de inte begränsades till ord de kunde stava till. Även elever som vanligtvis hade svårt med stavningen kunde skriva ungefär lika långt som de andra, vilket gjorde att man kände sig ”jämnstark” med resten av klassen.

2. Redigerbarheten ökade. Man blev heller inte utpekad som den som inte kunde stava – ingen kunde se hur mycket felstavningar det var innan man korrigerat texten.

3. Berättarbarheten växte. Med rättstavningsprogram och talsyntes fick barnen inspiration att skriva vidare.

4. Ökad likvärdighet. När elever som hade svårt att stava skrev för hand behövde de mycket hjälp av lärare och fastnade gång på gång i väntan på att få stöd. Men när de kunde se eller höra fel i texten kunde de rätta sig själva och komma vidare.

Även annan forskning pekar på att rättstavning och skrivsjälvförtroende hör ihop.

– Man vill skriva mer när man kan stava. Och just nu, när vi har alla digitala hjälpmedel och verktyg, är ju det en utmärkt väg in, säger Helene Dahlström.

Trots alla fördelar väcker skolbarn framför datorn starka känslor. Det finns många som är skeptiska till att barnen får hjälp av ett stavningsprogram och tycker att de ska nöta mer för hand.

– Men då missar man aspekten att det numera krävs i samhället att kunna hantera ordbehandlingsprogram. Ja, det är fortfarande viktigt att kunna stava. Men det är inte lika viktigt som innan digitaliseringen. På samma sätt som huvudräkning var viktigare innan miniräknaren kom.

Men visst finns det också nackdelar: Digitalt skrivande kräver förkunskaper – och i Helene Dahlströms studie uppenbarades en grupp barn som inte har särskilt mycket datavana alls. Till mångas förvåning.

– Man tänker att den yngre generationen är experter och födda in att kunna detta, men många hade svårt att hitta på tangentbordet och hade ingen aning om hur man gör när man skriver stor bokstav, till exempel. Då blir de digitala verktygen tvärtom ett hinder.

Läs mer:

Förutsättningar för elevers textskapande: En studie om digitala resurser, multimodalitet och elevers handlingsmöjligheter av Dahlström, H (2020)

Digital writing tools from the student perspective: Access, affordances, and agency. Dahlström, H. (2019)