Debutantporträtt: Petter Malmehed

Välj väg ur dimman är ett soloäventyr, det vill säga läsaren är själv med och bestämmer hur det ska gå. Att det blev just en interaktiv bok har mycket att göra med mitt jobb. Som skolbibliotekarie märker jag att det hos många elever finns ett motstånd i att ta sig igenom vanliga böcker där belöning tar tid. Idag tävlar boken mot interaktiva tv-spel som ständigt ger ungarna snabba dopaminkickar. Om det tar flera sidor innan en bok blir spännande, så funkar det inte för läsovana elever.

Jag har försökt få mina elever att läsa befintliga soloäventyr, med tanken att de ska fungera som en övergång mellan spel och litteratur. Men de soloäventyren är generellt  alldeles för komplicerade och svåra, om man vill ge sig på äventyr som är lite spännande. De påminner för mycket om svåra rollspel. Det är tärningskast, matematik och på tok för svår text. Därför bestämde jag mig för att skriva ett eget äventyr, ett som skulle vara lätt att spela och precis lagom läskigt.

Jag byggde upp äventyret som en PowerPoint-presentation och spelade det tillsammans med elever i klassrummen på en stor skärm. De turades om att läsa texten högt och fick sedan försöka komma överens om vilken väg de ville ta. Det dröjde aldrig lång stund innan de började bråka om vem som skulle läsa, för den som läste fick ta besluten om hur berättelsen skulle utveckla sig.

Det var först när elever som spelat spelet kom tillbaka till biblioteket själva efter skolan för att testa spelet igen och se vad som händer om de väljer andra vägar, som jag insåg hur väl det faktiskt fungerat. Och dessutom, att äventyret också kunde fungera som en bok.

Resultatet blev Välj väg ur dimman: ett interaktivt rysaräventyr. Berättelsen börjar med att läsaren kommer till skolan en väldigt dimmig morgon, och upptäcker att den är helt tom. Det finns varken lärare eller elever på plats. Läsaren ställs då inför ett val: Ska man försöka ta sig hem eller utforskar man den tomma skolan? Läsarens val påverkar hur spännande boken blir. Är läsaren modig blir berättelsen lite läskig, med blod och död. Men om läsaren är mer försiktig och försöker ta sig hem igen blir boken mycket snällare. Det är barnets äventyrslystnad som bestämmer nivån på skräcken.

Min förhoppning är att den här boken ska vara en riktigt effektiv, lockande och bra indragare till läsning.