Debutantporträtt: Sophia Westin

Hur många gånger har man inte velat tacka nej till en händelseutveckling i livet? Eller som Taylor Swift så träffande formulerade det: ”I would very much like to exclude myself from this narrative”. Det vore så frestande att ibland kunna sätta handlingen på paus, kanske till och med lämna landet och sippa på en sorglös margarita på Manhattan tills problemet har gått över. Kruxet är att huvudet sitter fast på kroppen. Du kan fysiskt byta plats och ersätta människor runt omkring dig, men risken är att dina loopande tankar ändå slår följe på verklighetsflykten.

New York har många gånger varit ett plåster och en tillflykt för mig. Jag har gått på Bleecker Street och varit alldeles för kär i någon olämplig person, gråtit i provrummen på Forever 21 när samma olämpliga person krossat mitt hjärta, hånglat på bakgårdar i Brooklyn för att slippa tänka och sörjt en förlorad förälder på Lower East Side. När jag har behövt lämna mitt eget narrativ hemma, har staden tagit emot mig som den bästa av vänner: med öppna armar och en skrikig personlighet. Hjälpt mig döva, överrösta och läka.

I detta New York utspelar sig min debutroman Frihetsgudinnan, historien om 19-åriga Vendela Vallbom vars trygga vardag rasar hemma i Stockholm. För att slippa se sin bästa barndomsvän och stora kärlek bli tillsammans med någon annan, ljuger Vendela ihop en pojkvän i New York, köper en enkelbiljett och tar rygg på en tjej som råkar sitta bredvid henne på flygplanet dit. Den coola, självständiga Carmen lär henne allt om att leva livet utan att behöva stå till svars för någon annan, och hur man hittar sig själv bland Brooklyns broar och barer. Precis vad Vendela behöver för att hela sitt brustna hjärta. Men vem är Carmen egentligen? Och vad kostar den totala friheten som hon erbjuder?

För mig har arbetet med boken varit ett sätt att alltid ha tillgång till min läkande plats, utan att behöva sätta mig på ett plan eller trängas på Times Square. Bara genom att öppna datorn får jag lämna Stockholm för ön som har lockat många neurotiska, äventyrslystna personer innan Vendela. Jag har älskat att visa henne runt och förfasas över de katastrofala besluten hon fattar, för även dumdristighet är ju obligatoriskt när man tar semester från sig själv. Det är höjden av lyx att skrivandet tillåter dig att byta värld och vardag ett tag, men att nu debutera med Frihetsgudinnan är en upplevelse jag fullt ut vill leva i. Ingen eskapism behövs i just den här stunden när dröm och verklighet är i synk.