Kaosig högstadievardag extra allt!

Idén till boken föddes hemma vid middagsbordet. Emmy hade lagat den polska rätten placki, potatisplättar som i familjen äts med gräddfil och socker, när hennes då fjortonåriga tvillingar plötsligt blev ovanligt pratsamma om livet i skolan.

– Vanligtvis när jag frågar hur deras skoldag varit får jag svaret ”Bra”. Frågar jag om något hänt blir svaret ”Inget särskilt”. Men den här kvällen fick jag plötsligt en fascinerande glimt av en tonårsvärld som de inte alltid delar med sig, berättar Emmy.

Där någonstans väcktes tanken på att skriva om en dag i åttan och låta flera olika röster bära berättelsen. Resultatet blev åtta perspektiv – sex elevers och två lärares – vars historier både står för sig själva och hakar i varandra under dagens gång.

En av utmaningarna var att få dagens högstadievärld att kännas trovärdig. Hur låter egentligen fjortonåringar 2026? Vilka ord använder de, och vilka skulle de aldrig använda? Hur fungerar de sociala koderna, både i klassrummet och i mobilen?

Här fick hennes egna tonåringar en viktig roll som bollplank och redaktörer. Under arbetet med boken hjälpte de henne att förstå allt från slang och skoldagens detaljer till Snap, Tiktok och andra delar av en digital tonårsvardag. När kapitlen började bli klara fick de dessutom läsa och reagera på texten. Ena sonen visade sig vara en skoningslös redaktör, berättar Emmy.

– ”Det ordet skulle vi aldrig använda”, ”Det här låter gammaldags” och ”Jag fattar inte ens vad det här betyder”, fick jag ofta höra medan han flög fram med sin rödpenna.

I romanens högstadievärld ryms dickpics och diagnoser, mobilförbud och akne, pengar, obesvarad kärlek och frågan om vem som egentligen ligger bakom den obscena teckningen på rektorns bil. Men mitt i allt det råa och pinsamma finns också humorn.

– Jag ville att tonåringar skulle läsa boken och känna igen sig själva samtidigt som de blir roade och underhållna. Det finns mycket dystopi i ungdomsromaner och därför var det viktigt för mig att den här boken skulle innehålla mycket humor.

Titeln krävde en del diskussioner mellan författaren och förläggaren innan de landade i Störiga jävla skitungar. Orden kommer från den bittra SO-läraren Susanna, men rymmer samtidigt en av romanens ironier: frågan är om det verkligen är ungdomarna som beter sig värst.

För även om boken handlar om högstadiet är den inte bara skriven för dem som befinner sig mitt i det.

– Till vuxna som läser boken vill jag ge en glimt av hur det är att vara tonåring just nu. Och till alla andra författare som letar efter material vill jag ge rådet: ge era barn för mycket vitt socker. Hämta sedan papper och penna.