”Jag ville ge Nora både rötter och vingar”

2019-06-17

Foto av :

Kajsa Göransson
I Linda Åkerströms första roman för unga skildras konflikten mellan vad du vill göra och det du ska göra, vad omgivningen förväntar sig av dig och vad ditt eget hjärta säger.

Bergvik. Finns det något värre ställe? Nora tror inte det. Hon är född och uppvuxen här, och hennes största skräck är att bli kvar. Att aldrig få se något annat. Trots den rädslan ska hon nu sommarjobba åtta veckor i hemtjänsten. Vad skulle hon annars göra, hon måste ju tjäna pengar? Och hon har ju faktiskt gått vårdprogrammet, fast hon egentligen vill gå estet. Men det tyckte inte mamma. Man kan väl inte jobba med att rita heller! I alla fall inte i Bergvik.

Det enda bra med Bergvik är Leo, som har varit Noras bästa vän sedan dagis. Men han verkar också ha grejer på gång, hemliga grejer. Kanske är han på väg bort, från Bergvik och från Nora?

Hej då, vi ses väl? handlar om att vara född och uppvuxen på en liten ort, ha ett jobb som suger och en dröm om att få gå på konstskola. Men drömmar är svåra, de kräver mod. Tristessen och tryggheten i det lilla samhället ställs mot drömmar om utbildning och jobb någon helt annanstans, där ingen vet vem du är. Vilken väg ska man välja?

– Jag ville fösa ut en nittonårig tjej i världen. Låta henne följa sina drömmar, låta henne ta för sig och våga gå mot strömmen. Utan att hon för den skull måste lämna det som är välkänt och tryggt bakom sig för alltid. Jag ville ge Nora både rötter och vingar, säger Linda Åkerström.

När Leo, som varit Noras bästa vän och trygghet, verkar vara på väg bort, blir allt är som ett gungfly för Nora den här sommaren. Inget är säkert längre.

– Jag är också uppväxt på en mindre ort och vet hur bra det kan vara med tryggheten i att det är litet, men också att det kan vara himla svårt, fortsätter Linda Åkerström.

Hejdå, vi ses väl? är en berättelse som stannar kvar länge hos läsaren. 

Relaterat

Hej då, vi ses väl?

Om boken

Nora scannar snabbt av Bergvik östras hemtjänstgrupp och rummet de befinner sig i. Allt är välkänt trots att hon inte har jobbat just här. Alltid samma slags människor, samma slags lukt, samma typ av lokal.
Klumpen i halsen växer, får det att bränna bakom ögonlocken.
Åtta långa jävla veckor.

Bergvik. Finns det något värre ställe? Nora tror inte det. Hon är född och uppvuxen här, och hennes största skräck är att bli kvar, fast. Att aldrig komma någon annanstans, få se något annat.

Trots den rädslan ska hon nu sommarjobba åtta veckor i hemtjänsten. Vad skulle hon annars göra, hon måste ju tjäna pengar? Och hon har ju faktiskt gått vårdprogrammet, fast hon egentligen ville gå estet. Men det tyckte inte mamma. Man kan väl inte jobba med att rita, heller! I alla fall inte i Bergvik.

Det enda bra med Bergvik är Leo, som har varit Noras bästa vän sen dagis. Men han verkar också ha grejer på gång, hemliga grejer. Kanske är han på väg bort, bort från Bergvik och bort från henne?

I Hej då, vi ses väl skildras konflikten mellan vad du vill göra och det du ska göra, vad omgivningen förväntar sig av dig och vad ditt eget hjärta säger. Tristessen och tryggheten i det lilla samhället ställs mot drömmar om utbildning och jobb någon helt annanstans, där ingen vet vem du är. Vilken väg ska man välja?

Linda Åkerström

Hej då, vi ses väl?

Relaterade artiklar

”Jag ville ge Nora både rötter och vingar”

I Linda Åkerströms första roman för unga skildras konflikten mellan vad du vill göra och det du ska göra, vad omgivningen förväntar sig av dig och vad ditt eget hjärta säger.