Debutantporträtt: Gita Mallik

När jag växte upp hade vi inte råd att köpa så mycket böcker, men som tur var finns det ju bibliotek. Att läsa böcker var som att äta mat, och jag var alltid hungrig. På bibblan i Mörby centrum hade jag redan läst nästan all fantasy och skräck, alla hästböcker, ungdomsböckerna om relationer och kärlek, ja – ni fattar nog att jag var the original boknörd komplett med glasögon och allt. 

Jag tror att Den svarta enhörningen är en bok som jag direkt hade plockat från hyllan. Först skulle jag tittat på omslaget. Okej. Enhörning, magiska väsen, nån slags mystisk skogsvärld. Ser spännande ut. Handlar också om vänskap och mod, står det i baksidestexten. Jag hade nog satt mig där, i den orange mjuka fåtöljen längst in bakom faktaböckerna. Och så hade jag dykt in i berättelsen direkt, medan ljuset blev till skymning utanför fönstret, och gatlyktorna tändes. Kanske hade jag haft med mig en kexchoklad som jag ätit i smyg för att inte bibliotekarierna skulle se mig smula ner i boken. Snart skulle jag ha ramlat igenom en hemlig portal till en annan värld och mött ett tusenårigt skrymt som älskar ägg.

På bussen hem hade jag läst om magiska träd med uråldrig kunskap, och flytt tillsammans med tjejerna, Tilly och Iselin, från de skoningslösa Nattdjuren – de som sliter hjärtat ur kroppen och slukar det medan det fortfarande slår. Sen hade jag nog legat i sängen innan jag somnat och tittat ut på tallarna som rörde sig i vinden och tänkt på hur det skulle vara att äntligen få den där bästa vännen jag alltid önskat mig men inte trodde fanns. Nån jag kunde berätta det svåraste för. Som tyckte om mig även om jag gjorde idiotgrejer, eller bara är allmänt tråkig. Som jag alltid kunde vara mig själv med. Och det sista jag skulle tänka innan jag somnade var att när jag blir stor skulle jag också vilja skriva böcker.

Den svarta enhörningen är en bok om det magiska och fantastiska men det är också en berättelse om att möta det svåra i sina vanliga liv. Tilly är osäker och gör allt för att passa in. Iselin, som just börjat i hennes klass, verkar så udda att Tilly drar sig undan. När de två upptäcker att det händer underliga saker i skogarna kring förorten där de bor börjar äventyret. Förmågor som legat dolda börjar vakna. Portalen in till den magiska världen är osynlig och tjejerna behöver finna De Gamle Tolv som visar vägen dit. Och i den verkliga världen finns en förfärlig hemlighet som hotar Iselins familj. Att vardagen är mer skrämmande än något annat finns det många barn som upplever här och nu, varje dag. Det här är inte bara en fantasyberättelse. Det är också en berättelse om att vara jagad i den verkliga världen, om våld, och om vuxna som inte klarar av sitt ansvar. En sån berättelse som jag själv hade velat läsa i en orange fåtölj ända tills bibliotekarien kom och sa ”nu stänger biblioteket”.