Oupptäckta varelser, äventyr och hemliga sällskap

Om du läser detta har du hittat min hemliga loggbok. Jag, Elias Leijon – kryptozoolog och äventyrare – svär att allt som står i den här boken är sant. Om du väljer att läsa den kommer du att träda in i en fantastisk värld, befolkad av de underbara varelser som brukar kallas kryptider.

Året är 1910. Elias och hans mamma, den utfattiga baronessan Miranda Leijon, gör en överenskommelse med mammas hemska men stormrika syster. Om de hittar bevis för att det verkligen finns kryptider så får de en herrgård och blir äntligen fria att göra som de vill – annars väntar Gråbyholm för Elias och giftermål för Miranda.

Så börjar Elias och hans mammas stora äventyr. Deras jakt efter de mytomspunna kryptiderna blir en farlig resa som tar dem över hela jorden – genom glödande öken, djupa djungler och bottenlösa träsk. Men någon är dem på spåren …

Gömda bestar: En kryptozoologs loggbok kan närmast beskrivas som ”Enola Holmes möter Mördarens apa”.

– Jag älskar djur. Och jag älskar fantasy. Första gången jag hörde ordet ”kryptozoologi” klickade det till i mig, och efter att ha gjort research var jag fast. En ”vetenskap” om okända djur!? Gömda Bestar är en bok inspirerad av alla gamla äventyrsromaner jag läste som barn, och klassiska matinéfilmer som Indiana Jones. Min förhoppning är att läsaren för ett tag ska glömma en grå vardag och få resa världen runt i jakt på okända varelser – en del farliga, en del gulliga, säger Ida Kjellin, som tillägger att hon också vill att vi ska tänka över vad vi gör med vår jord och de djur som faktiskt bor här.

– Arter utrotas varje dag. Vår huvudperson Elias kommer också ställas inför valet att utnyttja bestarna han hittar – eller skydda dem.

Boken erbjuder genomillustrerad spänning, bilderna är gjorda av Lina Blixt.

– Jag blev så glad när jag blev tillfrågad att illustrera den här boken! Jag har länge tänkt att det vore roligt att jobba på en faktabok om kryptider. Idas idé att blanda äventyr och fakta kändes väldigt spännande och gav mig möjligheten att göra många olika typer av bilder.  Boken är berättad i dagboksform, ur huvudpersonen Elias perspektiv, och det var både jätteroligt och lite av en utmaning att försöka tänka som han. Vilka bilder hade Elias gjort? säger Lina Blixt.