Helen Rundgren

Foto av:

Miriam Klyvare

En gång var jag biolog. Det jag skrev var oftast på torr vetenskaplig engelska och handlade om fåglar, grodor eller ödlor. Att jag blev fackboksförfattare berodde på en sorkunge, eller på vår katt som antagligen åt upp sorkmamman. Jag insåg att den där boken med recept på hur man matar, lagar och spjälar skadade djur så de klarar sig tills veterinären har telefontid inte fanns. Det tog ett år att ta reda på allt som jag trots att jag var zoolog aldrig lärt mig. Oj den rör sig! fick Rabén & Sjögrens faktabokspris 1994.

Mitt arbete de senaste 15 åren har rört sig kring vetenskapsjournalistik och populärvetenskap på olika sätt. Jag har jobbat med radio på vetenskapsradion och UR, skrivit artiklar för dagspress och fackpress men har nu gått över till rörlig bild. Som TV-producent på UR skriver och producerar jag en hel del barnfaktaprogram. Det är mycket barnfakta i mitt yrkesliv just nu. Det är inget medvetet val men nyfikenhet hamnar lätt på barnhyllan. Jag skriver eller gör program om sånt som är kul att veta, sånt man undrar över eller kanske borde undra över. Jag vill väcka nyfikenhet hellre än att berätta för mycket, för vuxet eller ännu värre, för tråkigt. Tråkigt får det aldrig vara. Lättare sagt än gjort naturligtvis.

Priser:
Helene Rundgren fick 2006 Kunskapspriset i kategorin övrig verksamhet/unik personlig verksamhet.

Relaterat

Skelettboken

Om boken

Skelett hittar du i jorden, i skräckfilmer och om du klämmer lite på kroppen. En del har skelettet inne i kroppen, andra utanför. Det finns de som är rädda för skelett och de som samlar på dem. Alla tycker olika om skelett... Biologen tycker det är bra att skelettet sitter inuti kroppen. Doktorn tycker att skelettet är viktigt. Det är spännande med skelett, tycker arkeologen. Läskiga, tycker Kalle. Storebror Måns älskar skelett. Paleontologen, som gillar dinosaurier, tycker de är fantastiska. Tonåringen gillar dödskallar på tröjan för det är ursnyggt. Amerikanska barn tycker det är kul med skelett på fest. Och mexikanska barn tycker det är gott, på de "de dödas dag", när de får skelett som är gjorda av socker. Tänk vad olika alla tycker!

Helen Rundgren, Gunilla Kvarnström

Skelettboken