bok

Oj, vad det kliar!

Miriam Moss

Författare

Delphine Durand

Illustratör

Beskrivning

2002-04-24
Svenska

Författare

Miriam Moss

Illustratör

Delphine Durand

Detaljer

Bokinformation

Originaltitel

Scritch scratch.

Originalspråk

Svenska

Översättare

Lotta Olsson Anderberg

Språk

Svenska

Publiceringsdatum

2002-04-24

Produktion

Miljömärkning

Nej

CE-märkning

Nej

Produktdetaljer

ISBN

9789129656237

Antal Sidor

32

Höjd (mm)

290

Vikt (kg)

0.432

 

Oj, vad det kliar!

Miriam Moss, Delphine Durand

Oj, vad det kliar!

 

Har Loppan snopp?

Om boken

Är Dom Med Snopp verkligen tuffare än Dom Utan Snopp? Det tror Max ända tills Loppa börjar i hans klass. Hon ritar mammutar och har en pojkcykel! Och det visar sig att hon inte saknar snopp, för hon har en snippa. När Loppan börjar i Max klass blir han lite konfunderad. För Loppan beter sig inte alls som en utan snopp. Hon ritar mammutar och har en pojkcykel. Och hon är jättestark. Max tror att hon kanske har snopp, fast hon är flicka. Han bestämmer sig för att ta reda på hur det egentligen ligger till. Men det är lättare sagt än gjort. En dag på stranden lyckas han i alla fall lura med sig Loppan att ta ett bad, utan badkläder. När Loppan vänder sig om utbrister en förvånad Max: "Men du har ju ingen snopp!" "Nä, jag har en snippa", svarar Loppan och plask så hoppar hon i vattnet. Eftersom Thierry Lenain har två döttrar, skriver han berättelser som står på tjejernas sida. Men han hoppas att killar läser dom också. För om Dom Med Snopp inte var så stöddiga för att dom tror att dom är bäst, skulle alla få det bättre (dom också). Thierry är ganska säker på det . Delphine Durand föddes 1971, läste på en konstskola (Arts-Déco de Strasbourg) i Strasbourg och bor nu i Marseille. Precis som Loppan tycker hon bättre om att rita mammutar än löjliga små blommor. Dessutom har hon en mammut på balkongen, som äter upp grannens blommor! Delphine Durand illustrerade "Oj, vad det kliar" av Miriam Moss (2002) Översättning: Lars Norén Läs också Loppan vill ha en bebis.

Thierry Lenain, Delphine Durand

Har Loppan snopp?

Loppan vill ha en bebis

Om boken

En modern mamma-pappa-barn lek som får en oväntad vändning! Thierry Lenain skriver berättelser som enligt författaren står på tjejernas sida (fast de vänder sig till både pojkar och flickor). En dag frågar Loppan Max om han verkligen älskar henne. Den inte ont anande Max svarar glatt "Javisst!". Då bestämmer Loppan att de ska göra en bebis, för det gör man om man älskar varandra riktigt mycket. Max är tveksam till påhittet men går med på att kramas tre minuter. Nästa dag kommer Loppan med en jättestor mage till skolan! Då undrar Max om han har gjort något bra eller något dåligt ... Den andra dagen kommer Loppan med en barnvagn! Och det är en riktig bebis i vagnen. Just när Loppan och Max har kommit överens om att det är jättekul att ha en bebis kommer en tant springandes. Det är Loppans mamma. Bebisen i vagnen är Loppans nyfödda lillebror ... Roliga illustrationer i klara färger! Om Thierry Lenain inte hade varit man, hade han varit kvinna. Om han hade varit kvinna, hade Thierry varit med barn. Och han är säker på att han hade älskat det! För tillfället ritar Delphine Durand hela tiden, och det så mycket att hon börjar formas efter sin stol! Men hon har hittat en lösning på problemet: mellan varje färg reser hon sig och hoppar upp och ner i sin ateljé, samtidigt som hon skriker och sjunger!!! Och det hjälper med en gång . Delphine Durand illustrerade "Oj, vad det kliar" av Miriam Moss (2002). Översättning: Lars Norén

Thierry Lenain, Delphine Durand

Loppan vill ha en bebis

Relaterat

Paddvättens skog

Om boken

"En bok vars uppföljare läsaren kommer att längta till." Helhetsbetyg: 5 – BTJ, Linda Boodh
Allt i den här boken är sant. Jag har skrivit ner det för att det är så konstigt. Och jag kan lika gärna erkänna det. Alltihop hände för att jag åkte för långt med bussen. Och jag åkte för långt med bussen för att jag grät. Men jag tänker inte berätta varför. Det hör inte till historien.Det är i Mörkmarken som Enel råkar kliva av bussen den där dagen, en skog som nästan ingen varit i för att den är så tät, snårig och sank. Allt där känns helt enkelt lite ... fel. Där finns taggiga buskar som nästan verkar röra sig, skumma fåglar och stirrande blommor. Och så paddvätten – den slemmiga, morrande varelsen som Enel måste rädda.Men det är inte bara det som är så konstigt i Mörkmarken. Av någon anledning verkar skogen vilja dra in Enel och hålla henne kvar. Vad är det för ställe egentligen? Vad är det för enorm varelse som tjuter bland träden? Och hur ska Enel kunna ta hand om den skadade paddvätten? I utkanten av skogen bor Peter med sin sexbenta katt. Kanske kan han hjälpa Enel? Fast inte med det viktigaste förstås, det där med hennes mamma, det där som hon inte tänker berätta om.Med Paddvättens skog påbörjar Ylva Karlsson och Katarina Strömgård en ny bokserie i den genre där de trivs bäst, mitt emellan fantasy och realism."Språket är rappt; humor och allvar varvas med lätthet, men framför allt är det inkännande – Enels elvaåriga röst är tonsäkert och förtroligt framskriven. Strömgårds vilda fineliner-illustrationer passar Mörkmarkens enigmatiska flora och fauna perfekt. En bok vars uppföljare läsaren kommer att längta till." Helhetsbetyg: 5 – BTJ, Linda Boodh

Ylva Karlsson, Katarina Strömgård

Paddvättens skog

Banjo Baby

Om boken

Sasha vände sig mot mig och stirrade mig djupt in i ögonen. Som om hon försökte se igenom min själ.
– Men Mörten, det GÅR inte att bry sig om vad andra tycker. Dessutom finns det en massa kända och lyckade människor som har Tourettes.– Va? Vilka då? frågade jag skeptiskt.Sasha knappade på sin telefon i några sekunder innan hon skrek:– Mozart! Mozart hade Tourettes!– Va? Hade Mozart Tourettes? Pratar du alltså om ... om Wolfgang Amadeus Mozart?– Nej, jag pratar om Gösta Marmeladus Mozart, hans bror. Såklart jag menar Wolfgang! Lyssna här: ”Det finns tecken på att Mozart hade Tourettes syndrom. Människor i hans närhet har beskrivit att han ofta gjorde grimaser eller fick ansiktsryckningar, rörde händer och fötter på ett ofrivilligt, upprepat sätt och plötsligt kunde låta som en katt. Dessa beteenden har vissa forskare tolkat som motoriska och vokala tics, vilket är typiskt för Tourettes syndrom.”– Va? Lät han som en katt? Det är ju precis som jag! sa jag och mjauade så verklighetstroget att en av kaninerna plötsligt skuttade iväg in i en liten träkoja.Märta, eller Mörten som hon kallas, älskar att spela banjo och har startat en videokanal som heter Banjo Baby. En dag får hon ett meddelande från en tjej som heter Alma de Palma, som också spelar banjo och som har sett Mörtens videor. De börjar skriva till varandra och blir snabbt väldigt nära, de pratar om allt – eller nästan allt. För hur berättar för någon man gillar att man har Tourettes syndrom och plötsligt kan börja stampa med foten eller jama som en katt? Jenny Jägerfeld är tillbaka med en fristående uppföljare till bok- och filmsuccén Comedy Queen och äntligen får vi lära känna Sashas underbara bästis Märta lite bättre. Med sin säregna blandning av humor och svärta berättar Jenny Jägerfeld om kärlek och vänskap – men också om de knepiga och ibland ganska pinsamma situationer man kan hamna i när man inte alltid beter sig som förväntat.

Jenny Jägerfeld

Banjo Baby