Brännande aktuell debut

Jag begick mina första brott när jag var fjorton år. Det var Grindtorpsskolan på den tiden. Högstadiet. Riktiga bebekfasoner. Vi brukade ta bussen till Tullinge för att baxa cyklar. En bultsax, en gympåse och ett par snabba fötter var allt som behövdes. Ibland blev vi jagade av någon tokig hockeypappa. Men oftast flöt det på smärtfritt.

Cirkeln var liten. Lojaliteten total. Ligan: Bilal, Charbel och jag. Vi tog oss själva på cok stort allvar. Hade till och med ett gängnamn. A4L. Alby 4 life. Fett skämmigt när man tänker tillbaka på det.

Bror är en brännande aktuell roman om att växa upp under svåra förhållanden och tvingas göra saker man inte vill. Men också om broderskap, lojalitet och mod.

– I boken får vi följa fjortonårige Hussein och hans bästa vänner Charbel och Bilal. Från att ha haft ett liv präglat av fotboll, skola och oskyldiga butiksbax, dras de in i det lokala nätverket som styr narkotikahandeln i deras område. Läxor byts ut mot narkotikaförsäljning. Pengar rullar in, samtidigt som gängkrigen rasar runtomkring dem. Och till slut ställs Hussein inför beslut som inget barn ska behöva ta, säger Alex Khourie.

Hur började ditt skrivande?

– Mitt skrivande växte fram längs mina tunnelbaneresor på röda linjen. Från början som små fragment och minnesanteckningar. Idéer och karaktärer som hämtade näring i den verklighet jag möter i mitt arbete med ungdomar i kriminalitet. När jag läste upp dem för en närstående tyckte hon att de var så pass bra att jag borde göra något av dem – skriva en bok, få idéerna på pränt, så att de skulle nå flera. Och det gjorde jag.

– Självklart inspireras jag även av andra författare. Jens Lapidus har varit något av en ledstjärna, men jag läser mycket annat också. Religiösa texter. Poesi. Skönlitteratur i stort. Johannes Anyuru är en favorit. Även Jan Myrdal. Cormac McCarthy. Stephen King. Och John Ajvide Lindqvist.

Vem önskar du hittar till din bok?

– Jag vill att min bok hittar fram till grabbarna och tjejerna som sitter på HVB-hem, som tror att de är ensamma om sina erfarenheter. Jag vill att barnen med ordnade hemförhållanden ska läsa den, för att de ska förstå att det finns andra sidor av Sverige. Och jag vill att den hamnar hos politikerna, så att de lär känna människan bakom tidningsrubrikerna.