
I ateljén med: Jenny Dahlberg
Foto av :
Elvira GläntePublicerad:
0 dagar sedanVi har hälsat på hos Jenny Dahlberg, som gjort sig känd för sina detaljerade, fartfyllda och roliga illustrationer. En gammal mjölkbutik i Göteborg, som hon delar med sju kollegor och hundratals tuschpennor, är hennes kreativa bas. Jenny har tecknat ”så länge hon kan minnas”, och hennes bilder har synts i en rad barnböcker samt inte minst i barntidningen Kamratposten. Karaktäristiskt för Dahlbergs älskade illustrationer är att det finns massor att upptäcka i bilderna, senast i de populära böckerna om familjen Tvärtomsson. Jenny smyger gärna in personliga detaljer i bilderna, som namn på nära och kära eller saker hon har i sitt hem – eller drömmer om att ha.
Så här ser det ut i min ateljé:
I Majorna i västra Göteborg finns ett stort rött gammalt tegelhus. Huset är fullt av lägenheter, men på markplan ligger det tre gamla butikslokaler. I en av dem sitter jag, tillsammans med sju andra kreatörer. Lokalen har högt i tak, schackrutigt golv samt platsbyggda bokhyllor och lådor längs väggarna. Förr i tiden såldes det mjölk här i lokalen, därför fick ateljén namnet Studio Mjölkbutiken. Förr stod det mjölkflaskor i hyllorna, numera är de fyllda med barnböcker.
Mitt ritbord är fyllt med tuschpennor, block, manus, research-skisser och anteckningar. Intill ritbordet har jag ett stort ljusbord och rithurtsar. Ljusbordet använder jag mest till korrigeringsarbete, i hurtsarna förvarar jag mina original. Lådorna bakom min platsär fyllda med hundratals tuschpennor. De pennorna fungerar som reserver. Ibland när jag färglägger en bild så kan en tuschpenna börja ta slut, och då vill jag snabbt kunna ta fram en ny och fortsätta.
Det bästa med Studio Mjölkbutiken är att det är ljust och gott om plats för mina pennor, block och böcker. Jag har härliga ateljékollegor som sällskap. Jag tycker också mycket om området där huset ligger. Det är ett bostadsområde med äldre landshövdingehus, en mysig och inspirerande stadsdel i Göteborg. Ett område som jag också bodde i innan jag flyttade ut till Asperö, så det känns som hemma. Jag trivs väldigt bra, och har suttit här i ateljén i över 10 år nu.
Det här jobbar jag med just nu:
Just nu ligger en ny bok om familjen Tvärtomsson på mitt ritbord. Jag tycker mycket om att teckna denna familj och alla knasigheter i deras liv. Att teckna myllriga bilder är bland det bästa jag vet, och i den här boken får jag verkligen utrymme att göra det. Jag väver gärna in små detaljer som har med mitt liv att göra, det kan vara saker som finns i mitt hem eller som jag gärna skulle vilja ha. Eller som handlar om min familj. I den första boken om familjen Tvärtomsson, i bilden med frukostbordet, syns ett kylskåp med alfabetsmagneter. Där står mina två barns namn. Och mellanbarnet i familjen, Elvis, bär en tigerdräkt dygnet runt, precis som min yngsta son gjorde under en period.
Så här ser en typisk arbetsdag ut för mig:
Först ser jag till att våra barn kommer iväg till skolan, sen beger jag mig ner till färjan. Jag bor på Asperö, en bilfri liten ö ute i Göteborgs södra skärgård, så för att ta mig till ateljén får jag börja med att åka färjan in till fastlandet på morgonen. Ombord brukar jag dricka kaffe ur min termos och svara på mail eller prata med ö-bor.
När jag anländer till ritbordet ligger gårdagens bild och väntar på mig, tillsammans med minnesanteckningar och ett virrvarr av pennor. Dags att börja rita, och ritar gör jag ända tills magen kurrar. Ibland äter jag lunch själv men oftast finns det fler hungriga i ateljén vid samma tid, så då äter vi tillsammans.
Sen sätter jag mig vid ritbordet igen. Kikar i mailen och fortsätter rita tills ett alarm på mobilen ringer. Då är det dags att avrunda och kila iväg så jag inte missar färjan hem.
Till lunch äter jag:
Oftast en matlåda.
Det gör jag när jag tar en paus:
Småpratar med ateljékollegorna. Fyller på dricka i min kopp och tar en nypa luft.
Det gör jag när jag kör fast:
Då lägger jag undan bilden och ritar på något annat en stund, ibland kan en kort paus räcka för att det ska lossna. Om inte får den ligga till dagen efter. Då fotar jag bilden innan jag åker hem och kikar på fotot nångång under kvällen, funderar och skissar i huvudet. Efter det så brukar det gå lättare.
Då är jag nöjd:
När jag tecknat en karaktär som har yvigt hår och kroppsspråk.
Så här ser min arbetsprocess ut:
Jag börjar alltid med att skriva ut manuset. Jag tycker det är enklare att läsa när jag har manuset i handen. Då kan jag även göra anteckningar i form av text eller bild i marginalen. Efter det gör jag research, skissar lite snabbt på baksidan av manuset.
Sen tar jag fram rätt storlek på ritblock, vässar blyertspennan och måttar upp formatet med linjalen. Börjar med att skissa i huvudet, sen på pappret. Jag skissar noggrant, ett streck gäller, så jag suddar en hel del. Och ritar om tills jag är nöjd.
Efter att skissen har fått godkänt av uppdragsgivaren så börjar det roligaste – färgläggningen. Börjar med att färglägga i huvudet, föreställer mig om färgerna passar med varandra. Sen färglägger jag på riktigt. Först börjar jag med konturer, sen färg, sist mönster.
Jag har nästan alltid hörlurar i öronen. Ska jag färglägga lyssnar jag gärna på en podd eller dokumentär. Skissar jag är det tyst i lurarna med brusreduceringen på – bildtankarna kräver en så pass stor koncentration att allt ljud runtomkring stör mig.
När bilden är klar så scannar jag den och redigerar i datorn. Där kan jag korrigera om jag kladdat eller ritat fel nånstans.
Så här arbetar jag med research:
Jag använder Google mycket. Skissar snabbt av det jag hittat och sen skissar rent på originalet. Jag frågar även människor i min närhet. Särskilt när jag ska ta reda på fakta kring ett ämne jag inte är bekant med, men ska skriva manus till.
En rolig grej som hänt i min ateljé:
En gång fick jag besök av en KP-läsare i ateljén. Hon hade skrivit in till KP och önskat att få teckna tillsammans med mig. Såklart fick hon det! Jag blev både glad och rörd av hennes förfrågan. Vi ritade tillsammans och bytte teckningar med varandra. Hennes teckning hänger uppe på väggen vid min ateljéplats.
Det fick mig att börja teckna:
Som liten älskade jag att bläddra i bilderböcker. Texterna var mindre viktiga i en bok, det var bilderna som intresserade mig mest. Tittade gärna länge, studerade detaljerna och färgerna. Bilder som jag tyckte extra mycket om ritade jag av och satte upp resultatet på väggen i mitt rum. Jag tecknade också bilder till påhittade manus direkt hämtade ur min fantasi. Manusen skrevs aldrig ner, men bilderna sparade jag i pärmar.
Tre saker/verktyg jag inte kan arbeta utan:
Fineliners, till att teckna konturer. Gillar tunna spetsar, allra helst 0,1 eller 0,2. Använder mest svart men gillar att väva in detaljer med färgade konturer.
Min suddborste. Perfekt för att borsta bort suddrester och damm från ritblocket utan att kladda ut det jag precis ritat.
Mina tre suddpennor. En rund mellanstor, en mindre rektangulär och en rund minispets. Perfekta för att sudda ut småfel i myllerbilder, där ett vanligt sudd är för stort och suddar för klumpigt.
Efter jobbet brukar jag:
Skynda ner till färjan. Väl hemma, så ser jag och min man till att alla får mat i magen och att våra två barn avverkar sina läxor, eller kommer iväg till sina fritidsaktiviteter. Vi renoverar vårt hus så på kvällarna brukar vi försöka komma ett steg närmare mållinjen och avrundar kvällen tillsammans med lite tv-tittande.
Relaterat
Relaterade artiklar