Hallå där, Lisa Bjärbo…

Viggo är sju år och två månader och har lugg ända ner i ögonen. Han bor i ett grönt hus tillsammans med pappa och lillebror, och varannan helg bor mamma också där. Annars bor hon i Köpenhamn, i Danmark. Därför kan Viggo svära på danska. Det är nästan som på svenska, fast inte riktigt.

Viggo har en hemlig lista, en rädslolista. På listan ritar han allt han är rädd för, och det är många olika saker: mörker, eldgafflar, monster utan huvuden, monster med huvuden, brinnande hus

Lisa, vad är en rädslolista egentligen?

– Det är en lista som den sjuåriga huvudpersonen Viggo i min nya bok har under huvudkudden. Där har han försökt samla alla sina rädslor. Det är ungefär så hans pappa gör när han ska handla. Ost och kaffe och tomater, skriver pappa då. Och sen kan han tänka på annat och låta listan hålla koll på grejerna. Ungefär så skulle Viggo vilja att det funkade med rädslor också! Att listan fixade så han kunde tänka på annat. För det börjar bli rätt trångt med läskiga saker i huvudet på Viggo just nu.

Varför ville du skriva om rädslor?

– Jag har nog aldrig skrivit något som legat så väldigt nära mitt egna vardagsliv. Viggo är väldigt, väldigt lik ett av mina egna barn. Vi hade en period där vi pratade mycket om mörker och monster och risken att en mördare ska komma in i huset på natten och ta med sig lillebror, till exempel. Det känns viktigt att den här typen av berättelser finns. Världens alla Viggos behöver också få hitta sig själva i böcker, och fatta att de inte är ensamma.

Du har sagt att du har velat fylla den här boken med killar som kramas och fnissar och gråter.

– Och har känslor all over the place, ja. Det har jag verkligen! Det tog mindre än en vecka från det att min son började skolan tills han kom hem och sa att han hade lärt sig att stora killar inte får gråta. Jag kan inte komma på något som känns viktigare att förmedla än den raka motsatsen. Ut med känslorna! Gråt och prata! Allt annat är jag övertygad om kan bli till ett gigantiskt samhällsproblem i förlängningen.

Du har också sagt att du ska driva kampanjen #backaviggospappa i sociala medier.

– Haha! Vilket larv. Men jag känner väldigt starkt för Viggos pappa när Viggo meddelar vid frukostbordet att ”idag ska jag vara utklädd” och att ”det stod i veckobrevet”. KÄMPA, PAPPAN! Vi har alla varit där.

Vem ska läsa Viggo och rädslolistan?

– Någon som är sex eller sju eller åtta år, kanske. Och deras vuxna. Jag tycker den passar att läsa högt för alla som vill fnissa rätt ofta och kanske gråta en skvätt när det behövs och som gillar böcker som utspelar sig i en rätt vanlig vardag.