Ellen Svedjeland

Naima och Lisen är kära i varandra och tillsammans nästan jämt. Men deras granne, tant Irene, har sovit ensam i sin dubbelsäng ända sedan hennes man dog för över trettio år sedan. Det tycker Naima och Lisen känns sorgligt. De vill att tant Irene ska bli kär igen – och de är fast beslutna att hjälpa henne! Ingen känner tant Irene lika bra som de, och det finns nog ingen som kan lika mycket om kärlek heller.
Efter mycket planering och hemlighetsmakeri är det dags för första dejten, mellan tant Irene och vaktmästaren Lasse. De sitter på en filt i ett hörn av skolgården och Naima och Lisen övervakar det hela från gungorna. Förhoppningsvis blir de snart kära i varandra, och blir de inte det har Naima och Lisen en anteckningsbok full med nya dejtförslag ... Om allt går enligt plan kommer tant Irene ha hittat någon att dela dubbelsängen med innan sommaren är slut. Bara hon nu ville anstränga sig lite själv också.En vän till tant Irene är en charmig och finurlig berättelse om kärlek, vänskap och ensamhet. Det är den fristående fortsättningen på Augustnominerade Ett rum till Lisen som kom ut 2021.

Nominerad till Augustpriset 2021!

Det är inte alltid så kul att bo långt ute på landet, i en pytteliten by där det bara finns tre hus. Särskilt inte när det är sommarlov och det regnar hela tiden så att man inte ens kan bada. Naima surar och har tråkigt. Men en dag förändras allt: Lisens familj flyttar in i huset intill och Naima och hon blir snabbt vänner.

Lisens föräldrar har lovat henne att hon ska få välja rum i nya huset, och det tar tid. Hur kan man till exempel vara säker på att sovrummet på övervåningen är bättre att bo i än hallen? Eller badrummet? Eller bastun, för den delen? Lisen och Naima bestämmer att de måste provsova i prick alla rum i hela huset, trots föräldrarnas protester. Men Naima tycker att det är underbart, hon vill aldrig att rummen ska ta slut. I alla fall inte förrän hon har vågat berätta för Lisen hur mycket hon tycker om henne ...

En varm och rolig berättelse om den första, stora kärleken. Texten är lyhörd och lågmäld och Emma Adbåges fina vardagsbilder passar på pricken. En berättelse som verkligen tar barnen på allvar, både i text och bild.