Kvällen den 29 oktober 1998 omkommer 63 unga människor vid den katastrofala branden i en festlokal i Göteborg. Det är den största brandkatastrofen i Sverige i modern tid. Många förlorde barn, syskon och vänner i branden. Lejla, då 16 år, är en av dem. I boken låter hon oss möta tio av alla de ungdomar som var på festen och som direkt berörts av katastrofen. Lejlas egen berättelse om familjens flykt från Bosnien klipps in i texten. Hur familjens tillvaro under de första åren i Sverige såg ut, och hur de, flera år senare, återvänder till sitt hemland.

Nytt, fräckt och roligt - bäddat för storsuccé med Sören och Anders nya figur! Efter Bert kommer Emanuel. Han gillar att fotografera och han gillar tjejer - speciellt en viss ouppnåelig skönhet. Lite allmänt tafatt och bortkommen till att börja med, men det tar sig... Lika rolig som Bert, men lite fräckare, lite mer avancerad. En modern och tidstypisk bok som speglar dagens ungdomsvärld, där chattandet är lika naturligt och aktuell som de eviga ämnena kärlek och sex.

Siv Widerberg tillhör ?de brinnande?. Hennes engagemang för de utsatta i samhället tar sig olika uttryck men är alltid konstant. Nu har hon intervjuat två nyvunna vänner, två människor som på olika sätt höll på att hamna alldeles snett, men som besinnat sig, frigjort sig från sin svåra barndoms- och ungdomsupplevelser och vänt livet.

Nu måste Martin göra nåt åt mammas och pappas gräl. Och Sigbritts gamla moster som behöver hemjälp för att inte åka in på ålderdomshem. Martin, Jockes brorsa, fixar allt ? på sitt eget sätt! Tidigare utkomna böcker om Jockes brorsa i Börja Läsa-serien: Jockes brorsa, Jockes brorsa och mästerdetektiven, Jockes brorsa heter Martin.

Pärlsork bor i en gammal rostig plåtburk. Han har tråkigt ? allt är grått och trist. Han längtar från sin burk bort till de blå bergen vid horisonten. En dag bestämmer han sig för att ge sig iväg dit bort. Där måste ju träd och blommor också vara blå, tänker han. Han packar sin lilla ryggsäck med karta och kompass . På vägen möter han en koltrast, en ljungpipare och en hök. Höken skrämmer Pärlsork så han trillar i en bäck och tappar det mesta av packningen. Men så småningom kommer han fram till de blå bergen. Då ser han till sin förvåning att de är gröna. Och när han nu tittar bort mot sina egna berg är det de som är blå?

Andra boken om vallonerna har en dramatisk upptakt. Jean och Mårten är ute och jagar. De hittar en död varg med sönderrivet skinn och stannar för att flå den. Plötsligt står de öga mot öga med en björn och sekunderna efter ligger Jean som förlamad under dess flåsande käftar. Då smäller ett skott av. Vem var den svartklädde som dök upp från ingenstans? Självaste Horn-Per, eller?? Läs också första delen Flykten till järnets land och de spännande fortsättningarna Spöket på Örneborg och Klockan och döden.

Systrarna kan knappast tro på sin lycka att ha hamnat hos en så underbar person som den vackra och snälla tanten de får bo hos medan föräldrarna ordnar med familjens flytt. Hon har två egna barn också. Odrägliga ungar som bara förstör och är griniga. Det är när flickorna försöker försvara sig mot dem som tanten plötsligt förvandlas till en otäck, ful och elak häxa. Och ingen tror dem när de berättar. Då finns det bara ett sätt...

När jag föddes fick jag heta Katarina, Iris Katarina, det står så i min dopsked. Jag har gömt den i min garderob längst in. Annars finns ingenting kvar av Katarina. Men jag kan fortfarande minnas känslan när mamma ropade mitt namn: "Katarina! Ka-ta-ri-na!" Annars minns jag inte så mycket. Mina minnen börjar i Vibyholm med mamma och Stefan, kanske är det bäst så, att inte tänka på det som varit. Sedan fick jag hete Vendela. Bara Vendela. Hon är så min mamma, hon får för sig saker. Innan allt hände så var jag trots allt glad att ha just henne till min mamma, min egen glittrande mamma. Men senare, efter Stefans stora fest, förändrades mamma. Hon bara la sig på soffan, som en strandad val. Hon rörde sig inte ur fläcken förrän dagen när allting hände …